10.9 – Till minne av en nära vän

Den 22.7 avslutade jag blogginlägget så här: ”Efter lunch dök en gammal god vän upp helt apropå. På Midsommardagen i år var det exakt 45 år sen vi blev bekanta blev jag påmind om. Jisses, det är ju ett halvt liv! Såna vänner har man minsann inte så många av.

Nu finns den vännen inte mer. Det blev sista gången vi sågs. Idag på förmiddagen fick jag besked om att han dog igår kväll.

ljuslyktaJag förstår så innerligt väl att hans kropp inte orkade längre trots att livsviljan kanske ännu fanns. Han var alltid levnadsglad och positiv, även om han säkert hade sina mörka stunder precis som vi andra.

”Det är toppen!” svarade han alltid med ett brett leende när jag frågade hur det var med honom. Uttrycket hade han övertagit efter sin far har jag fått berättat för mig.

Trots den sporadiska kontakten, tidvis med flera års uppehåll, påverkades aldrig vår relation. När vi sågs pratade vi på som om vi hade skilts förra veckan eller dagen innan. Vi hittade alltid tråden.

Han var min äldsta och trognaste vän. En generös, varmhjärtad, humoristisk och utåt­riktad person. En vän som jag kunde lita på i vått och torrt, anförtro mig åt och som alltid var sig själv i alla lägen. En god själ.

Det känns tungt och tomt att han är borta, men jag tröstar mig med att han har sluppit sina plågor och att han nu har det bra. Sorg är en känsla som bottnar i egoism på­min­ner jag mig om.

Det gäller att i stället minnas alla glada skratt, roliga upptåg, gemensamma upplevelser och den trygga känslan av närhet och förtroende.

Men tomt och sorgset känns det likafullt.

18.2 – Glädje och sorg

Jag har minskat elförbrukningen, ätit gott och umgåtts mer än vanligt. Idag har vi fått se solen och jag har nåtts av ett dödsbud.

Elförbrukning 2008-2013Minskad elförbrukning
Jag blev ganska häpen när jag gjorde statistik på elförbrukningen. Sen 2008 har den minskat med 7.287 kWh och nästan halverades i fjol jämfört med 2012. Helt fantastiskt!

Jag upplever inte att jag medvetet har varit sparsam (det är jag sällan!) så det måste bero på andra faktorer. Milda vintrar och mera vedeldning torde vara de viktigaste förklaringarna.

Det innebär inte att kostnaden har minskat, den är i stort sett den samma från år till år, priserna har alltså gått upp. 2008 var total­kostnaden 1.262 € och i fjol 1.180 € trots den stora minskningen i för­brukning, så elbolagen har ingalunda drabbats av min sänkta förbrukning.

Ätit gott
I fredags kväll bjöd fru grannen på ”vändagsmiddag”. En delikat kycklinggryta med diverse smaskiga tillbehör var en fröjd både för öga och gom. Jag instämde helhjärtat i hennes pappas omdöme när han sa att hon är duktig på att laga mat. 🙂

Umgänge
Förutom fredagens umgänge med grannfamiljen har jag hedrats med besök i dagarna tre. I lördags kom skyddslingen och hälsade på och fick sin födelsedagspresent och i söndags fick jag bekanta mig med en man från huvudstaden i Sierra Leone och hans rara fru.

Igår pratade jag bort några timmar med Neos och Siiris matte, dvs frun i byns senast inflyttade familj. Alltid lika fascinerande att höra om människoöden och vad som format oss till de vi är.

Blå himmeSolen
På förmiddagen idag syntes plötsligt blå himmel och solen tittade fram. Det var minsann inte igår! Enligt mina noteringar sågs solen på Udden senast den 6.2, sen dess har det varit dimmigt, grått och blött för det mesta.

Att dagarna blir allt längre är också en fröjd, klockan är nu 18 och det är ännu inte mörkt ute. Härligt, bara vi är klara med mars så är våren här igen. 🙂

Dödsbud
I eftermiddags fick jag ett dödsbud från Tigern/Lejonet. Hennes mamma avled idag lugnt och stilla i sömnen skrev hon i textmeddelandet. Hon var ett par år yngre än mamma och en mysig och gäst­vänlig dam tyckte jag, även om jag bara träffade henne ett par gånger, sen dess har vi utbytt julkort under alla år.

Undrar vad som då händer med Måns..? Det glömde jag fråga. Måns var egentligen barnbarnets katt från början men omhändertogs av Tigerns föräldrar för många år sen och har varit mammans enda sällskap sen hon blev änka 2011. Lyckligtvis är alla anhöriga kattvänner så det ordnar sig säkert till det bästa.

Det slog mig att trots att kontakten med Tigern har blivit allt mer sporadisk med åren tycks våra livs­händelser ändå följas åt och vänskapen finnas kvar. Det känns gott. 🙂