7.8 – Från begravningshjälp till åskväder

Jag har avsagt mig begravningshjälpen, ser en fördel med näckrosor, har haft långväga besök, dukat för åtta och både Mia och jag hoppas åskan har dragit förbi.

Avsagd begravningshjälp
I X antal år har jag betalat 48 kronor per månad till ett försäkrings‑ och pensionsbolag i Sverige för en gruppförsäkring. Senast jag försökte avsluta betalningen blev jag upplyst om att så länge jag får ut­betalningar från pensionsförsäkringen är det skäl att ha den kvar.

KyrkogårdJag har ingen aning om till vilken av pensionsförsäkringarna den var kopplad, troligen min privata tjänstepension och den upphörde redan för ett år sen, så nu tyckte jag att jag kunde få slippa den.

”Du har nu plats 49 i kön, vi har för när­va­ra­nde 90 handläggare i tjänst” fick jag veta när jag ringde kundservice. Men vänte­tiden blev ändå inte så lång tack och lov. Efter en stund svarade Ronny och talade om att beloppet gällde begravningshjälp. Begravningshjälp?!? Det var helt ny information!

Jag talade om för honom att jag lämnade landet för gott redan för sex år sen och att jag absolut inte behövde nån begravningshjälp i Sverige. Han var mycket förstående – fattas bara annat! – och tog bort den omgående.

Jag går väl inte konkurs för 48 kronor, (ca 5,52 €), men det finns ju ingen anledning att betala för nåt jag aldrig kan utnyttja.

Fördel med näckrosor
När jag tvättade igår insåg jag att det åtminstone är en fördel med näckrosor i stranden. Bladen dämpar vattnets rörelser, vilket innebär mindre ”geggamoja” i vattnet och jag slipper den förhatliga E10-koden med stopp i tvättmaskinen som följd. Hela tvättprogrammet har gått utan avbrott dom senaste gångerna jag har tvättat.

Långväga besök
Ända från Skåne kom hon och hälsade på igår, Råttan/Väduren. Det var en liten överdrift. Hon är på besök hos sin mor i några dar och kombinerade alltså besöken.

Det blev förstås en angenäm eftermiddag. Vädret var i vanlig ordning varmt och vackert så vi satt i bersån. Inledningsvis pratade vi om sjukdomar, mediciner, biverkningar och döden innan vi kom på att det finns roligare saker att prata om. Vi hade ju ett helt år att ta igen.

KaffemuggarDukat för åtta
Eftersom väderprognosen för idag såg illavarslande ut i måndags, beslöts att Daphnias styrelsemöte skulle försiggå på Udden. Redan före lunch hade jag flyttat köksbordet så jag fick plats med åtta stolar och hade dukat fram lika många kaffemuggar och assietter.

Ett par timmar senare anlände styrelseledamöterna och mötet inleddes med kaffe och tilltugg som en av leda­mö­terna hade med sig förutom en härlig blombukett från den egna trädgården. En av våra suppleanter överräckte en glasburk med havssalt, en både praktisk och användbar present kan jag tycka.

Det var ett effektivt, givande och konstruktivt möte var vi överens om. Dessutom skallade skratten mellan varven, vilket absolut inte är nån nackdel. Ett väldans trevligt gäng.

Den åttonde stolen och kaffemuggen blev oanvänd, sällskapet inskränkte sig till sju personer, men vi var ju gott och väl beslutsfähiga.

ÅskradarÅska och regn
Värmen kändes kvav i morse och varslade om åska. Kvart över åtta kom en regnskur men vi slapp åskan. Fast bara några timmar.

Vid lunchtid var den i närheten och regnet började forsa ner. Mia satt hop­krupen under en stol på trappan och såg rädd och olycklig ut. Det regnade så häftigt att jag inte hörde henne jama, jag såg bara hennes mun öppna sig.

När vi började mötet klockan två hade åskan dragit vidare och regnet hade lugnat sig betydligt, men vid halv åtta i kväll hördes åskan mullra hotfullt igen och det kom nya störtskurar.

Den här gången var Mia ute på jakttur. När hon äntligen kom springande allt vad tygen höll var hon dyblöt och höll en längre utläggning innan hon lugnade sig. Stackars kisse, hon som är så åskrädd och avskyr att bli våt.

Sen ett par timmar har mullret tystnat och det är uppehåll. Förhoppningsvis slipper vi mer åska för den här gången.

30.7 – Oskadda

Udden är oskadd, Mia och jag har hämtat oss.

Våldsamt åskväder
Lördag natt blev ”livad”. Åskvädret som passerade höll oss vakna till efter halv två. Men jämfört med nattens dito var det en mild västanfläkt. Den lokala väderprognosen stämde tyvärr alldeles förträffligt.

Efter tio igår kväll hördes dom första mullren. Mia var fortfarande ute så jag gick ut och lockade på henne, men hon hade viktigare saker för sig eller hörde mig inte.

En kvart senare gjorde jag ett nytt försök. Himlen hade blivit åsksvart, blixtarna avlöste varandra och det blåste upp till regn. Men stackars Mia, var höll hon hus?

Jag stängde av TVn, drog ur alla stickproppar och gick oroligt ut på trappan igen. En av blixtarna och den efter­följande åskknallen fick mig att flämta till av förskräckelse. Och nu vräkte regnet ner. Då kom hon springande och jamade förtvivlat.

Hon var förstås dyngsur så jag torkade av henne och berömde henne för att hon hade kommit hem. Vilken lättnad, nu slapp jag oroa mig för henne åtminstone.

Åskan fortsatte med oförminskad styrka. Blixtarna lyste upp himlen i alla väderstreck och det var omöjligt att räkna sekunderna mellan blixt och muller.

Mia blev allt oroligare. Hon jamade oavbrutet, hjärtat slog som en stånghammare och hon flämtade. Inget jag sa eller gjorde kunde distrahera henne, hon skulle ut med allt våld.

Hon hoppade och hängde på dörrhandtaget, försökte gräva sig ut och formligen vrålade till slut. Full­ständigt panikslagen stackarn. Jag såg ingen annan råd än att släppa ut henne, inne kände hon sig helt klart otrygg.

Hon stod ett ögonblick och tittade på blixt­ljuset och regnet, sen kröp hon in under bordet som står på trappan. Jag fick gärna hålla henne sällskap. Om jag försökte gå in, följde hon efter mig en bit in i verandan och jamade olyckligt.

Tiden kändes oändligt lång medan vi väntade på att åskvädret skulle dra vidare. Då jag stod med handen mot dörrposten kände jag hur den vibrerade av dom värsta åsk­knal­larna. Utan tvivel ett av dom värsta åskvädren jag nånsin har upplevt!

Två gånger bar jag in Mia i tron att åskan var på väg bort, men båda gångerna tilltog den i styrka på nytt och Mia blev hysterisk igen så vi gick ut tillbaka. Framåt halv ett blev det äntligen lugnt. Mia accepterade att stanna inne och la sig nedanför min säng när jag hade lagt mig.

Trots att jag kände mig trött – det hade jag gjort hela dan – kände jag behov av att läsa en liten stund innan jag släckte och drog upp täcket över axlarna. Mia hade sträckt ut sig i sin fulla längd och såg ut att sova lugnt.

När jag hade somnat, vaknade jag av att hon kurrade, hoppade upp i sängen och la sig intill mina ben som hon brukar. Hon låg kvar på samma ställe då jag vaknade. Vi hade båda två sovit till halv tio! Det behövde vi nog efter dom senaste nattvaken.

Dagen efter
Vi vaknade till en mulen och betydligt svalare dag. Gårdagens 26 grader hade sjunkit till 20 och har gått ner ytterligare ett par grader under dagen.

25 mm regn fick vi noterade jag då jag tömde regnmätaren. Inget på tomten har lidit nån större skada, bortsett från såpnejlikorna som har pressats till marken av regn och blåst och kaprifolen som hade slitits loss från stödet.

Trots varningen från Fortum elvakt om risk för elavbrott i vårt område, fick vi behålla elen. UPSen larmade några gånger när dom värsta spikarna drabbade den, men det blev som sagt inget avbrott.

Minst två blixtar slog ner i närheten, den ena i sjön, den andra uppe i skogen. Jag är oändligt tack­sam över att varken min stora ek eller gran blev drabbad, för att inte tala om huset och alla el­appa­ra­ter! Den här gången klarade sig luftvärmepumpen också.

Det slog mig efteråt att jag kunde ha satt mig bilen, men den tanken slog mig aldrig. Dels ville jag kolla att inget hände inne i huset och dels hade Mia aldrig gått med på att sitta instängd i ett så litet utrymme då hon inte ens såg huset som tryggt.

När jag var liten hände det för all del att moster och jag kröp under ett bord på grund av kul­blixtarna som kom in genom eluttagen. Jag minns också att vi tog vår tillflykt till källaren nån enstaka gång, så hård åska har jag upplevt på Udden förr.

Men nu var den över för den här gången utan att ställa till med nåt. Det tackar både Mia och jag för.

 

8.7 – Väderoberoende

Vi har (hittills) sluppit hård åska, det har gått troll i årsmötesprotokollet, jag känner mig lurad och Udden är prydligare än vanligt (till skillnad från mig). Mia gillar ”min” plats.

Lindrig åska
Varken gårdagens eller dagens åska kan betecknas som ”våldsamt åskväder” som det varnades för i väder­prog­no­sen, vilket jag är innerligt glad för! Hotfullt muller, enstaka blixtar och störtskurar räcker gott.

Varmt tack till klasskompisen för länken till åskradarn. Den kommer jag att använda flitigt!

Fel igen
Ordföranden hittade dom första felen i protokollet och en av protokolljusterarna upptäckte ytterligare ett. Suck. Fast det är ju det protokolljusterare är till för. 🙂

” En gång trodde jag att jag hade fel, men det var ett misstag” stod på en av skyltarna i mitt sista tjänsterum. Enda gången man inte kan göra fel är när man inte gör nåt alls är ett av mina valspråk.

Nu är protokollet i alla fall slutredigerat, skannat och ivägskickat till alla berörda parter.

Lurad
Idag tog jag fram blomkål till middagen. Och blev sur. 230 g (jo, jag kontrollvägde) bestod av blad och rotstock. Det tycker jag är i mastigaste laget.

Troligen har producenterna för dåligt betalt så dom kompenserar sig genom att låta bli att ansa blom­kålen. Kilopriset var 3,90 €, vilket inkluderar grossistens och butikens avans, så det kan inte bli mycket över till dom som gör jobbet. Men jag känner mig ändå lurad. Lägg hellre på 2-3 euro och ta bort blasten.

Jag kan tänka mig att argumentet för att behålla blasten är att blomkålen ska hålla sig fräsch längre. Det kan jag också köpa, men nästan ett kvarts kilo verkar onödigt väl tilltaget.

Prydligare än vanligt
Städningen började redan igår. För att inte förse mårdhundarna med mat, åker Mias samtliga jakt­byten in i köksspisen. Igår kväll kremerade jag två fåglar, tre näbbmöss och en purfärsk skogs­mus, men det ligger redan två nya näbbmöss och väntar på nästa brasa.

Idag fortsatte rengöringen och förberedelserna för mammas besök. Tyvärr kan man både städa och tvätta fast det är dåligt väder. Tork­tum­la­ren fick gå som omväxling.

I morgon ska jag företa en grundlig rengöring av mig själv, sen är det bara disken kvar… Jag hade ingen lust att diska också idag, det fick räcka med allt annat stök. Det blir ju mer disk i morgon i vilket fall. 😉

Mattes stol
I och med det ostadiga vädret har Mia mestadels hållit sig under tak, men mellan regnskurarna hann hon ut och hämta två näbbmöss som hon tyckte var lämpliga att slarva bort i köket. :-/ Givetvis kröp dom fram så småningom och blev ihjälbitna.

Resten av dagen har hon tillbringat halvslumrande i min stol ute på trappan. Där hade hon koll på vädret och ifall det hände nåt, men var ändå skyddad från väta. Vilken himla tur att vi har tak över trappan!

12.10 – Omväxling (förnöjer inte alltid)

Jag fick en ovanlig inledningen på dagen och har en ny favorit, firman har sparat pengar och vädret har varit omväxlande.

I arla morgonstund
Vid halv fem-tiden i morse vaknade jag första gången. Antingen för att Mia jamade eller för att jag hörde åskmuller. Jag slumrade snabbt till igen, men vaknade med ett ryck av en blixt som lyste in under rullgardinen och därpå följande muller.

Den tiden på dygnet är jag extra svår att få upp ur sängvärmen. Jag låg kvar och lyssnade om åskan tänkte närma sig eller ge sig av. Mia kom också och la sig på nytt. Antagligen somnade jag om för jag varken såg eller hörde nåt mer av åskan.

Nästa väckning stod Mia för. Klockdisplayen stod på 05.50. Nu skulle hon ut. Jag hörde att det ös­reg­nade men gjorde henne till viljes. Jag hann bara stänga köks­dörren och dricka lite vatten så skulle hon in tillbaka, hon hade insett att det var skönare inomhus trots allt.

Men pigg och vaken var hon i högsta grad. Hon tyckte att jag gott kunde servera henne frukost. Eller åtminstone leka med henne. Det blev inget av med nåndera talade jag om för henne med efter­tryck och kröp ner mellan lakanen igen. Hon försökte övertala mig en stund men när jag inte rea­ge­rade kom hon kutande i full galopp och hoppade upp på min mage med ett lustigt läte som mycket väl kunde tolkas som ”j—a matte”.

Efter den manövern la hon sig snällt till rätta bredvid mig och började tvätta sig hörde jag. Tre timmar senare vaknade jag på nytt och tyckte jag kunde tänka mig att börja dagen. Sen dess har jag hållit mig vaken. 😉

Ny favorit
Det blir allt svårare att hitta oskivat bröd i butikerna så jag slog till med en påse ekologiska potatis-havresemlor från Perheleipurit/Leivon Leipomo senast jag handlade. Det var en trevlig bekantskap och en fin smakupplevelse, rekommenderas varmt! Bullarna smakade fak­tiskt lika gott som hem­bakta.

Inbesparing
Som omväxling har firman sparat in 134 € idag. Jag beslöt strunta i fortsatt medlemskap i Företagarna i Finland. Jag nyttjar varken för­måner eller tjänster som ingår i medlemskapet och ser heller ingen annan nytta med att vara medlem.

Det där var inte riktigt sant kom jag på just nu. Jag har faktiskt nyttjat rabatten på annonser i Serviceguiden och ÅU. Fast jag tvivlar på att rabatterna täcker kostnaden för medlemskapet? Från och med november är jag i vilket fall inte längre medlem.

Bildkälla: op.se

Väderlek
Idag kunde man verkligen tala om väderlek. Sol och regn­sku­rar om vartannat från morgon till kväll. När jag steg upp hade vi 3,2 grader och när jag kom hem efter kursen i kväll visade Silverpilens termometer 7 grader. Inte mycket att hurra för i fråga om värme.

Men det finns dom som har det mycket kyligare. I gårdagens ÖP (Östersunds Posten) fanns den här bilden från toppstugan i Åre (ca 75 km från Östersund) och i Åkersjön (i Jämtland) snöade det redan för ett par dar sen meddelade en bekant. Huvva! Vilken tur att man bor på Udden. 🙂