gödsel

av

26.4 – Delikatesser, ny bekantskap och byråkrati

Vi har fått påskdagsmiddag, fisk och gödsel. Jag saknar självdisciplin och tycker det var bättre förr.

Påskdagsmiddag
Senaste söndag var vi bjudna på påskdagsmiddag hos Husses moster och morbror. Att Husses moster är en riktig ”matmamma” visste jag sen tidigare, men den här gången överträffade hon alla för­vänt­ningar!

Som inledning serverades bland annat flera sorters sill och sallader, rökt fisk och en rulle som var fylld med en läcker friskröra. Som varmrätt trakterades vi med köttbullar och kycklingrullader i en smaskig sås.

Desserten bestod av vaniljkvarg blandad med vispgrädde och fruktbitar. Jag som inte är särskilt imponerad av kvarg tog påfyllning den här gången. Bättre betyg kan man inte få.

Och sen var det förstås kaffe och te på det, kompletterat med flera sorters kaffebröd. Jisses vilken brakmåltid! Tack igen. 🙂

Fisk
På tisdag kväll ville Husse att vi skulle lägga ut nät. Fast han tvivlade på att det skulle bli nån fångst. Gäddorna hade nog lekt klart och gett sig av från vår vik trodde han. Jag bad en stilla bön att han skulle ha fel, för jag vet ju hur glad han blir när han lyckas med fångsten.

Medan jag ännu sov min skönhetssömn klev han upp och vittjade. Och si, jag blev bönhörd! Flera gäddor hade fastnat i näten.

Gödsel
Tack vare Husses kontakter med en lokal hästägare hade han utverkat löfte om att få hämta färdig­brunnen gödsel. Den hämtade vi på onsdag kväll och gjorde samtidigt en ny bekantskap (för min del).

Att noshornsbaggen håller till i komposter och gödselstackar hade jag inte klart för mig förrän jag upptäckte en larv och frågade hästägaren vad det skulle bli av den. Kort därefter hittade jag en vuxen individ som jag kunde studera närmare. Lyckan var fullständig. 🙂

Ingen självdisciplin
Jag tror bestämt jag har erkänt det förr, men gör det igen: Jag saknar självdisciplin. Varje gång jag stiger på vågen fattar jag ett resolut beslut – i fortsättningen ska jag låta bli kaffebröd och andra godsaker.

Och hur går det? Käpprätt åt skogen! Som framgått av ovanstående äter jag allt jag blir bjuden på och tar dessutom till. I synnerhet av det som i hög grad ökar på ”kärlekshandtagen” och buk­om­fånget. Suck.

Bättre förr
Minns du den tiden då det fanns bemannade bankkontor i närområdet som hade öppet hela dagarna och som också hade kassatjänst? Idag har jag blivit distanskund.

Eftersom föreningen bytte kassör på årsmötet skulle dispositionsrätten till föreningens bankkonto ändras. Tillgången till kontot behandlades på det konstituerande mötet så jag tyckte jag hade de uppgifter som behövdes och ringde banken för att boka tid för ett möte.

Efter att ha blivit kopplad till företagssidans kundtjänst fick jag veta att ärendet troligen går att hantera per telefon. ”Wow, vilket framsteg!” tänkte jag.

Men, men, så enkelt var det nu inte. Först gällde det att hitta tid för ett telefonmöte. Valet stod mellan den 29.4 eller om två månader. Om 2 månader! Jag trodde hon skojade, men ack nej. Med tanke på raddan av dokument som skulle laddas upp till banken var det tveksamt om jag hann få alla uppgifter till på måndag, men beslöt att ta den enda återstående tiden.

Banken behövde till dess få ett undertecknat protokoll, utdrag ur föreningsregistret och föreningens stadgar. Dessutom skulle styrelseledamöternas namn, födelsedatum, hemort, nationalitet och uppgift om huruvida medlemmarna är politiskt inflytelserika.

Det var bättre förr. Eller åtminstone enklare. :-/

av

11.4 – Bland fågelkvitter och humlesurr

Jag har ändrat uppfattning, pysslat om rosorna, fått oväntad gödsel, ”rebootat” kylskåpet och assisterat Mia.

Ändrat uppfattning
Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig när det gäller. Idag gällde det. Hittills har jag nämligen ansett att lövblås är en fjantig manick, nåt som stadsbor tar till för att dom inte orkar kratta, men nu har jag ändrat mig.

LövblåsFörutsatt att det torra gräset inte är för långt och att löven är torra funkar den ypperligt. Med stor framgång blåste jag i väg det mesta över till rågrannen. Jag hade dessutom tur med vind­riktningen, dom virvlade villigt i väg nästan ända till vägkanten närmast skogen.

Tanken slog mig att jag också kanske kunde använda den inomhus så jag slapp dammtorka, men insåg sen att det var en dålig idé. 😀 Däremot kom jag på att den går bra att putsa fälgarna med i brist på tryckluftsaggregat. Det ska jag minsann testa vid tillfälle!

Pysslat om rosorna
Idag var vädret extra sympatiskt – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Tranplogen som flög över Udden trumpetade ljudligt vårens ankomst och måsarna skränade ute på sjön, småfåglarna kvittrade och humlorna surrade. Den bästa årstiden har börjat!

Nu var det hög tid att ta i tu med ”rosenrabatten”, dvs dom tre återstående klängrosorna vid tomt­gränsen. Jag var helt säker på att dom ännu inte hade börjat röra på sig, men där hade jag helt fel. Små röda utskott syntes redan på alla grenar så jag tog det väldigt försiktigt med sekatören. Min närgångenhet bestraffades som vanligt med diverse rivsår, men nu skulle löv och torrt gräs bort runt buskarna innan jag gödslade. Det var här lövblåsen fick göra en insats.

Oväntad gödsel
Jag hann gödsla klart och förflytta mig till vinbärsbuskarna innan jag hörde röster uppifrån skogen. Mia hörde dom också och flyttade sig närmare mig för säkerhets skull. Inom kort dök två tjejer på var sin häst upp på skogsstigen. Dom hejade artigt när dom passerade.

GödselPå väg nerför backen hörde jag den ena tjejen säga nåt så jag tittade upp. Hästen tyckte det var lämpligt att lämna av ett gödsellass på vägen men det tyckte tydligen inte ryttarinnan. Hyggligt nog klev hon av och sparkade undan ”lämningarna” så man slipper gå eller köra i dom.

Här hade jag nu pinfärsk hästgödsel i stället för dom hästgödselpellets som jag nyss spridit ut runt rosorna… Nästan så jag fick för mig att högre makter behagade skämta med mig.

”Rebootat” kylskåpet
En ”reboot” eller omstart gör man när datorn har ”hängt sig”, dvs slutat fungera. Tydligen funkar det också på kylskåp?!

I morse var smöret lika löst som om det stått framme över natten men jag skyllde kallt(!) på att Valio hade blandat i för mycket olja i just den här burken. Inte förrän vid lunchtid kom jag på att det var alldeles för varmt i kylskåpet.

Just så, alla elavbrotten hade förstås tagit kål på det resonerade jag men rattade ändå på termostaten till nolläge och så tillbaka till läget jag brukar ha. Döm om min förvåning när jag hörde att kom­pressorn satt i gång! Fast det kunde ju förstås ändå vara fel på kylningen insåg jag.

Lite kyligare har det blivit efter hand, men +14 innebär att det är kallare ute i verandan. Inte alls konstigt att kompressorn har gett upp förresten, den har nog mer än 20 år på nacken.

Assisterat Mia
En stund innan jag gjorde kväll hade Mia fångat en stor skogsmus, men den luringen kutade in under pumphuset som står en bit ovanför marken. Jag var säker på att den redan hade rymt, men Mia hade förstås full koll och envisades med att försöka komma åt den bakom kruknarcisserna som jag har planterat i en balkonglåda och ställt vid väggen.

Till slut lyfte jag bort blomlådan, träbiten den stod på och vips sprang musen iväg och gömde sig bland bergenian i stället. Hur kunde jag nånsin tro att hon inte visste var den höll till? Bilden är tagen från ett något senare jaktmoment.

Mia jagar 2