11.4 – Bland fågelkvitter och humlesurr


Jag har ändrat uppfattning, pysslat om rosorna, fått oväntad gödsel, ”rebootat” kylskåpet och assisterat Mia.

Ändrat uppfattning
Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig när det gäller. Idag gällde det. Hittills har jag nämligen ansett att lövblås är en fjantig manick, nåt som stadsbor tar till för att dom inte orkar kratta, men nu har jag ändrat mig.

LövblåsFörutsatt att det torra gräset inte är för långt och att löven är torra funkar den ypperligt. Med stor framgång blåste jag i väg det mesta över till rågrannen. Jag hade dessutom tur med vind­riktningen, dom virvlade villigt i väg nästan ända till vägkanten närmast skogen.

Tanken slog mig att jag också kanske kunde använda den inomhus så jag slapp dammtorka, men insåg sen att det var en dålig idé. 😀 Däremot kom jag på att den går bra att putsa fälgarna med i brist på tryckluftsaggregat. Det ska jag minsann testa vid tillfälle!

Pysslat om rosorna
Idag var vädret extra sympatiskt – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Tranplogen som flög över Udden trumpetade ljudligt vårens ankomst och måsarna skränade ute på sjön, småfåglarna kvittrade och humlorna surrade. Den bästa årstiden har börjat!

Nu var det hög tid att ta i tu med ”rosenrabatten”, dvs dom tre återstående klängrosorna vid tomt­gränsen. Jag var helt säker på att dom ännu inte hade börjat röra på sig, men där hade jag helt fel. Små röda utskott syntes redan på alla grenar så jag tog det väldigt försiktigt med sekatören. Min närgångenhet bestraffades som vanligt med diverse rivsår, men nu skulle löv och torrt gräs bort runt buskarna innan jag gödslade. Det var här lövblåsen fick göra en insats.

Oväntad gödsel
Jag hann gödsla klart och förflytta mig till vinbärsbuskarna innan jag hörde röster uppifrån skogen. Mia hörde dom också och flyttade sig närmare mig för säkerhets skull. Inom kort dök två tjejer på var sin häst upp på skogsstigen. Dom hejade artigt när dom passerade.

GödselPå väg nerför backen hörde jag den ena tjejen säga nåt så jag tittade upp. Hästen tyckte det var lämpligt att lämna av ett gödsellass på vägen men det tyckte tydligen inte ryttarinnan. Hyggligt nog klev hon av och sparkade undan ”lämningarna” så man slipper gå eller köra i dom.

Här hade jag nu pinfärsk hästgödsel i stället för dom hästgödselpellets som jag nyss spridit ut runt rosorna… Nästan så jag fick för mig att högre makter behagade skämta med mig.

”Rebootat” kylskåpet
En ”reboot” eller omstart gör man när datorn har ”hängt sig”, dvs slutat fungera. Tydligen funkar det också på kylskåp?!

I morse var smöret lika löst som om det stått framme över natten men jag skyllde kallt(!) på att Valio hade blandat i för mycket olja i just den här burken. Inte förrän vid lunchtid kom jag på att det var alldeles för varmt i kylskåpet.

Just så, alla elavbrotten hade förstås tagit kål på det resonerade jag men rattade ändå på termostaten till nolläge och så tillbaka till läget jag brukar ha. Döm om min förvåning när jag hörde att kom­pressorn satt i gång! Fast det kunde ju förstås ändå vara fel på kylningen insåg jag.

Lite kyligare har det blivit efter hand, men +14 innebär att det är kallare ute i verandan. Inte alls konstigt att kompressorn har gett upp förresten, den har nog mer än 20 år på nacken.

Assisterat Mia
En stund innan jag gjorde kväll hade Mia fångat en stor skogsmus, men den luringen kutade in under pumphuset som står en bit ovanför marken. Jag var säker på att den redan hade rymt, men Mia hade förstås full koll och envisades med att försöka komma åt den bakom kruknarcisserna som jag har planterat i en balkonglåda och ställt vid väggen.

Till slut lyfte jag bort blomlådan, träbiten den stod på och vips sprang musen iväg och gömde sig bland bergenian i stället. Hur kunde jag nånsin tro att hon inte visste var den höll till? Bilden är tagen från ett något senare jaktmoment.

Mia jagar 2

2 thoughts on “11.4 – Bland fågelkvitter och humlesurr

Kommentarer inaktiverade.