Hur kommer det sig att så många känner sig tillrättavisade/kritiserade för att man ifrågasätter deras handlande eller kunskap? Det finns väl alltid en bakomliggande orsak eller ett hållbart argument? Alltså borde det inte finnas nån anledning att känna sig kränkt tycker jag?

För inte så länge sen fick jag höra ”jag har varit aktiv i föreningslivet i xx år…” när jag påtalade gällande fakta i ett visst sammanhang. Och senast idag föranledde en fråga jag ställde att personen i fråga intog samma försvar: ”… jag har varit… i xx år…”. Men hallå! Att man har lång erfarenhet är väl ingalunda en garanti för att man tänker eller gör rätt?

Jag förstår alltså inte varför folk bli så upprörda över ett sakligt motargument eller en fråga? En möjlighet är förstås att jag uttrycker mig så klumpigt att det uppfattas som en anklagelse, men då kunde jag väl få en fråga i stil med ”hur tänker du då/vad menar du?”.

Då och då råkar jag också ut för att det jag har trott i många år visar sig vara fel, men i stället för att känna mig kränkt och för­svara mig tar jag till mig den nya vetskapen – förutsatt att personen jag talar med är tillförlitlig förstås. I annat fall dubbelkollar jag påståendet. Det är väl inget konstigt med det?

Det är ganska sällan jag hävdar att jag har rätt, men om jag gör det kan jag alltid hänvisa till min källa. Så om den är fel, har jag också fel. 😀 Försvarar mig gör jag när jag stöter på ett felaktigt eller osakligt påstående.

Nyligen hamnade jag i en sån situation. En person hävdade att Words filformat var bättre att använda än PDF-filer. Motiveringen var att ”Word kan alla läsa”. Då intog jag omgående för­svars­ställ­ning och drog till med: ”Jag har undervisat i datoranvändande i mer än 30 år, så jag kan därför garantera att PDF-format är läsbart i alla datorer under förutsättning att man har ett PDF-läsarprogram installerat.” Jag förklarade också varför Word-format inte är lämpligt.

Förkortningen står för Portable Document Format just för att filen ser likadan ut oavsett plattform. Som slutkläm la jag till en länk som beskrev hur PDF är uppbyggt och fungerar. Om jag i stället för (det felaktiga) påståendet hade fått en fråga hade jag reagerat på ett annat sätt och troligen inte alls behövt hävda min yrkeskunskap.

Allt är givetvis egots fel. Om du tycker att det här är ett felaktigt påstående, ser jag fram mot en in­tressant diskussion. 🙂 Ju större ego, desto större behov har man av att hävda sig. Egot känner sig alltid missförstått och felbehandlat när det inte blir bemött som det vill. Utan ego skulle vi inte ha några ”ömma punkter” och heller inte känna oss kränkta om och när vi blir ifrågasatta.

Jag kan varmt rekommendera alla att läsa boken ”Semester i Egoland” av Cicci Lyckow Bäckman!