19.4 – Folktomt, salta revben och vatten

Det har varit folktomt både på Udden och i vallokalen, salta revben ska jag akta mig för.

Folktomt på Udden
Till skillnad från de senaste dagarna har det varit folktomt på Udden idag. I förrgår och igår hade jag både dam- och herrbesök i varierande åldrar, allt mellan 14 och 67.

FolktomtDet passade mig bra. På så sätt kunde jag i lugn och ro komponera presentationen som jag ska hålla den 6.5. Det enda ”störande ele­men­tet” var Mia som kutade ut och in, men dom avbrotten stod jag förstås gärna ut med. 🙂

Folktomt i vallokalen
Framåt 16-snåret var jag klar med stommen till presentationen och klädde äntligen på mig. Det var dags att åka i väg och rösta.

Utanför vallokalen stötte jag på tre personer, men inne i vallokalen fanns bara valfunktionärerna. Undrar förresten varför dom måste vara så många? Men det kanske behövs om/när det är rusning.

Eftersom jag inte tillhörde dom 40 % som inte har bestämt sig, var proceduren snabbt överstökad. Och inte behövde jag identifiera mig heller. Det får jag väl ta som en komplimang?

Salta revben
Innan magen signalerade påfyllning hann jag bära in ved och vatten, rigga upp stolpen för tvättlinan, tömma gamla syltburkar och plocka blommor. För att överleva tills maten var klar slängde jag i mig en smörgås.

RevbenIdag vankades det ugnsstekta tjocka rev­bens­spjäll eller grillsida som det heter i det här landet. När jag köpte dom i torsdags fanns det inga färska, bara såna som låg i saltlake, men det tyckte jag skulle gå bra. Då kunde jag ju spara in på saltet. 😉

Doften av vitlök och sesamolja spred sig i huset och den färska fänkålen puttrade på spisen medan jag finputsade presentationen och fixade animeringen. Det kändes nästan lite lyxigt att få äta egen­händigt tillredd söndagsmiddag.

Efter att ha smakat på köttet frågade jag mig oroligt hur länge det hade legat i saltlake och hur färskt det var innan det hamnade där? Och hur hög salthalten var? Yttersta köttlagret smakade inte direkt skämt men definitivt gammalt trots min generösa kryddning.

Det här var garanterat första och sista gången jag köpte salta revben. Och vid nästa besök på inköps­stället ska jag givetvis påtala den bristande kvalitén.

Vatten
I dagens mejlskörd låg ett meddelande från SumOfUs, en organisation som bekämpar profit­hungriga storföretag. Förra gången gällde det Lidl som ser till att hålla säljarna av räkor i ett järngrepp, men idag gällde det ett av mina favorithatobjekt, Nestlé:
”… According to NASA’s new report, California only has enough water to get it through the next year. People are under strict water-saving measures; farmers are struggling to keep their crops alive.

VattenYet, Nestlé is bottling water from at least ten natural springs throughout California, including from some of the most drought-stricken areas of the state, and selling it for profit. In places like Sacramento, it’s paying less than $0.14 per gallon. This is bananas.

Mängden vatten som köps billigt och säljs dyrt enligt SumOfUs: ”Nestlé’s Sacramento water plant is sucking water at a rate of 50 million gallons of water each year from the city’s water reserves…” I liter innebär det drygt 189 miljoner (189 270 589) per år! Frågan är vem det är som säljer vattnet till Nestlé och varför?

Jag har tidigare, möjligen här på bloggen, citerat ett uttalande av Nestlés VD (eller sty­rel­se­ord­fö­rande?) där han på fullaste allvar påtalar att alla sötvattentillgångar bör privatiseras. Vad kan man säga om sånt? Milt sagt kvalificerat vansinne och omättliga makt- och penningbegär. 😦