18.4 – Dött och livat


Jag har besiktat ett offer och haft en ”dejt”. På Udden fladdrar tapeterna (nästan).

Offerbesiktning
Idag kom (favorit)postbudet och knackade på. Hon hade med sig posten men inget jag skulle kvittera, vilket var min första tanke. Hon hade ett helt annat ärende.

Strax nedanför ”min” backe låg ett dött djur talade hon om och undrade om jag hade sett det? Hon visste inte vilket slags djur det var fråga om. Jag gissade på en hare, men det var det inte sa hon. ”Kom får du se” tilla hon.

MårdhundJag grabbade kameran, steg i stövlarna och följde med henne ut (i mor­gon­rocken förstås). Vid det laget var jag ganska säker på att jag visste vilket djurslag det var frågan om.

När jag såg kroppen fick jag bekräftelse. En mård­hund hade mött sitt öde. Från ena bakbenet stack en benpipa ut och den halvöppna munnen var färgad av torkat blod.

Käftavtrycket i pälsen över ryggen avslöjade förövaren. Här hade lon (högst antagligen) varit framme. Kroppen var inte stel, så attacken hade troligen skett i morse. Lustigt att jag inte hörde några ljud? Men mårdhunden kanske blev överraskad och hann aldrig skrika till.

Då var det en mårdhund mindre. Men snart föds årets kull på minst ett dussintal nya valpar så det är ingen risk att dom tar slut. Lon får gärna fortsätta städa för min del. Huvudsaken att den låter bli Mia!

På ”dejt”
Eftersom jag hade en del ärenden att uträtta i Kimito idag, beslöt en tidig sommarfågel (min f d klasskompis från huvudstaden) och jag att träffas över en kopp kaffe på kaféet i Villa Lande där biblioteket nyligen har flyttat in.

RegnKaféet har fått en bättre placering tycker jag, resten såg jag inte så mycket av. En timme rann snabbt i väg medan vi ventilerade allt från tidningsprenumerationer och turism till rengöring av hängrännor och generationsskiften.

Fladdrande tapeter
Efter lunch började det regna och blåsten har tilltagit under dan. På hemvägen från Kimito kände jag vindilen i ratten och på Udden nådde dom stormstyrka kändes det som.

Stormbyarna får det att knäppa i huset och i vardagsrummet fladdrar tapeterna nästan. Tur att det är flera plusgrader trots regnet. Den sista snön går en säker död till mötes.

2 thoughts on “18.4 – Dött och livat

  1. Det är inte tapeterna som fladdrar, det är väggen. 😉

    Man blir lite orolig för Mia faktiskt, med såna gynnare i grannskapet..

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.