6.4 – Mig fattas inget, men …

… på Udden fattas en del. Det doftar gott i garderoben, jag har fått välgörande behandling, skrattat gott och tagit av rattmuffen.

På Udden fattas en del
Mest av allt fattas förvaringsutrymmen. I dom flesta hushåll finns det till exempel ett städskåp. Det har vi inte på Udden.

Dammsugaren får dela plats med kläder och skor i gar­de­ro­ben, sopborste och ‑skyffel hittar man i badrummet, dammtrasor och andra städprylar finns i ett skåp under diskbänken. Om man inte tillhör den ”ordinarie besättningen” i huset behöver man alltså en guide.

Väldoft i garderoben
Idag beslöt jag plocka undan en del vinterplagg och ‑prylar. Det fick till följd att flaskan med doftolja som stod på en hylla i garderoben drösade i golvet.

Eftersom det är trångt om saligheten, innebar det att dammsugaren och till­hörande borste också blev bestänkta med väldoften, förutom golvet förstås. Fast det är ju ingen nackdel att dammsugaren sprider väldoft när den används.

Ljuvliga dofter strömmar också från spisen i köket, för där ligger hushållspappret jag använde för att torka golvet. 😀

Välgörande behandling
Den som är stamgäst på bloggen vet att jag är stor anhängare av Kalevalainen jäsenkorjaus eller Kalevala ledkorrigering som den officiellt heter på svenska. I tisdags hade jag tid hos vår ”korrigerare” här på ön.

Trots två timmars behandling återstår en del att rätta till fick jag veta, så om tre veckor har jag en ny tid. Det är straffet för att jag har haft en längre paus. :-/

Skrattat gott
I torsdags kväll bänkade vi oss i Furulund för att se och höra Åbo Svenska Teaters pjäs Främlingen.

Trots att pjäsen skrevs redan på 1980-talet kändes handlingen aktuell. Alla skådespelare var övertygande, men han som spelade främlingen fick oss att skratta så tårarna rann. Hans mimik och agerande var obetalbara.

Pjäsen hade också en allvarlig underton – som främling/invandrare möts man ofta av misstänk­samhet och rasism. I pjäsen visade det sig så småningom att inte ens prästen var trogen det kristna grund­bud­skapet när allt kom omkring.

Tagit av rattmuffen
Igår fick Silverpilen sin årliga översyn och byte till sommardäck. Därmed var det också dags att koppla ur kupévärmaren och ta av rattmuffen. Nån mer vinter tror vi inte på!

13.4 – Trevligt

Besöksfrekvensen har varit hög, det doftar gott och jag har en ny favorit. Mia gillar också vindspel.

Hög besöksfrekvens
Besöksfrekvensen har varit högre än vanligt dom senaste dagarna. På förmiddagen igår kom Troll­karlen för att hämta utlovad sättpotatis och blev avlöst av ”den unge gentlemannen” som dök upp vid lunchtid. Det var ett bra tag sen vi sågs, så vi hade en del att ta igen, sen hastade han vidare till ”en annan kompis”. Det tar jag förstås som en komplimang. 🙂

KålgrytaEfter hans besök skakade jag sågspånen ur behån och klädde på mig. Sågspånen kan­ske kräver en förklaring? Taklisten ovanför min ”klädstol” som står vid väggen i sovrummet ligger inte riktigt an till väggen så det drösar jämt ner lite sågspån från vinden. I synnerhet när mina små fyrbenta ”hyres­gäster” har varit i farten. Hela vindsgolvet är nämligen belagt med såg­spån. En del av charmen med att bo i ett gammalt hus.

Sen var det dags att ta i tu med maten och förbereda för nästa besök. Som tack för vedklyvandet hade jag erbjudit händige släktingen kålgryta, vilket han nappade på. Triss i herrbesök under en och samma dag är ju inte så vanligt, men alla goda ting är tre sägs det ju.

Idag var takten betydligt lugnare. Tea-time kan vara precis när som helst på Udden, men efter flera års bekantskap innebär det ca 15:00 när Vik Husse/Filosofen är inbokad på besök, vilket han var idag. Bra med vissa rutiner.

PotatisnarcisserVäldoft
I torsdags kunde jag inte motstå en kruka med potatisnarcisser när jag var till Multasormi. Nu har dom slagit ut och sprider sin väldoft i vardagsrummet. En ganska speciell doft förresten, inte alls som andra narcisser.

Varför dom kallas potatisnarcisser vet jag inte? Det namnet har jag aldrig stött på tidigare. Fyll­blommiga kallas dom tydligen på Wikipedia och beskrivs som hybrider. Fast jag får inga associationer till varken potatis eller fylla…? 😉

Jag har tidigare köpt av dom och förhoppningsfullt planterat lökarna utomhus när dom blommat ut, men tyvärr har jag inte fått uppleva några nya blommor. Men skam den som ger sig, den här gången ska jag plantera dom på annat ställe. Till dess får dom glädja ögon och näsa inomhus.

Ny favorit
Jag är oerhört kräsen när det gäller smörgåsskorpor. I torsdags hittade jag en ny sort som jag inte har sett förut på S-Market i Kimito. Dom bakas av Birkala gårds bageri på speltvete och visade sig vara helt makalöst goda! Förpackningen är redan på upphällningen – en svår­slag­bar favorit i fortsättningen.

Vindspel
Mia gillar som synes också vindspel. Fast inte riktigt av samma anledning som matte. 😀

 Mia roar sig