12.3 – Ett himla kuskas och sågas


Måndagen och tisdagen gick mest åt till förflyttning hit och dit. Idag har jag premiärsågat.

Kyrkogården
Första hålltiden i måndags var kl 10. Då hade jag träff på kyrkogården med min trevliga be­grav­nings­entreprenör och en mycket charmerande ung man. Mötet gällde val av minnesplatta till mamma och renovering av den befintliga gravstenen. Senast till Mors dag skulle min beställning vara verkställd lovade ”stenkillen”.

FotvårdFotvård och tandläkare
Ett par timmar senare var det dags för avfärd till Kimito. Fotvård kl 13 och tandläkare kl 14. Det är första gången jag nånsin fått fotvård. Och jag är helt hundra på att om jag inte hade fått ett pre­sent­kort av Grisen/Tvillingen i födel­se­dags­pre­sent hade det inte blivit nu heller.

Tidvis var det rena tortyren när den unga damen gjorde sitt bästa för att bryta av fötterna på mig. Mina senor var väldigt spända sa hon och böjde lite till trots mitt vrålande. Fotbad och massage var förstås skönt så jag kanske vågar mig på en repris nån gång när jag har glömt smärtan.

Tandläkarbesöket var kort och effektivt. Det gällde ju ”bara” att fästa kronan på sin gamla plats. Jag bad också om att få övrigt garnityr kollat så jag slipper nytt besök om ett par månader då jag normalt brukar ha ”årsöversyn”.

Veterinärbesök
I tisdags kl 7:30 hade vi tid hos veterinären. Mias hysteriska slickande i bakändan och tidvisa kanande på rumpan behövde kollas tyckte jag, det här var inget normalt beteende för henne. Jag misstänkte analsäckarna, men dom kändes normalstora och hon reagerade inte när jag kände på dom så det måste vara nåt annat.

För att säkerställa att det inte berodde på mask fick hon en Axilur-kur eftersom det var dags, men dom symtomen brukar ju vara annorlunda så det uteslöt jag också.

Mias mageVeterinären klämde på nedre delen av magen, kollade rumpan och analsäckarna men kunde inte hitta nån anledning till slickandet hon heller. Kroppstemperaturen låg lite över det normala, men det hän­förde hon till stressen över bilåkandet.

Antagligen beror slickandet bara på att hon har svårt att komma åt för att magen är i vägen föreslog jag, men veterinären var så finkänslig så hon inte kommenterade det även om hon troligen delade min uppfattning. Mia väger nämligen ett par kilo för mycket efter vintern.

Jag passade samtidigt på att be om vaccinationen för kattflunsa, annars hade vi behövt åka igen i slutet av maj. I fortsättningen räcker det att hon får den i samband med kattpestvaccinationen vart tredje år sa veterinären under tiden hon tog betalt. Så bra, då är det våren 2017 nästa gång, förutsatt att vi inte behöver åka dit för nåt annat före det.

Mia reagerade ovanligt kraftigt på vaccineringen och kände sig jättedålig såg jag, men tack och lov gick reaktionen över innan jag var tvungen att lämna henne för nästa ärende. Hon fick stanna inne och ta igen sig under tiden.

Gurk- och glasavhämtning
Jag hann gott och väl med en andra frukost innan det var dags att byta om och åka tillbaka till Kimito. Klockan ett hade jag kommit överens om att träffa ”stadsborna” som vänligt nog hade med sig cock­tail­glas och saltgurkor till mig.

Glasen var jättesöta hann jag konstatera innan vi gick in och fick oss en pizza. Nån betalning kom inte på fråga fick jag besked om och till råga på allt fick jag inte ens bjuda på pizza, f d klasskompisens sambo envisades med att betala. Men vid lägligt tillfälle ska jag nog se till att göra rätt för mig har jag bestämt.

Saltgurkan är nu vederbörligen provsmakad och befunnen helt i klass med den som jag tidigare köpte i lösvikt hos Kompis. Mängden jag fick (1,125 kg) lär räcka ett bra tag.

Premiärsågat
Det fina vädret och antalet plusgrader lockade till utearbete och inspirerade till premiärsågning med nya elmotorsågen. Idag skulle lönnen ner.

AvverkningDet var ett nöje att såga. 🙂  Lönnen var mycket grovare än jag mindes och fällskäret blev inte alls som jag tänkt mig, men i övrigt fungerade allt finfint. Att lönnen föll åt motsatt håll än vad jag hade planerat gjorde inget, huvud­sa­ken att jag inte blev under den.

Jag gjorde bort mig ett par gånger och fick trixa en del för att få loss kedjan, men nu har jag (för­hopp­ningsvis) lärt mig att undvika såna tabbar i fortsättningen. Hur jag hade lyckats skava bort ytan på elledningen är en gåta? Jag som tyckte att jag var jättenoga med att ha elsladden ur vägen hela tiden?

Efter fyra timmar inklusive ett par korta pauser är mer än halva lönnen kvistad och kapad och små­veden inforslad i vedlidret. Dom grövsta kubbarna måste jag förstås klyva, så jag får höra mig för om det är nån som är villig att stå till tjänst med vedklyv? Egnahemsföreningen har en man kan hyra, men det verkar lite löjligt att hyra en bara för ett halvdussin kubbar.

Jag kanske klarar mig med min stora klyvyxa förresten? Det vore ju intressant att testa! Risken är väl att jag inte orkar lyfta kubbarna så jag får ordentliga ”hugg”, men det återstår att se. Jag är ju ganska kraftigt byggd även om jag är lite kort i rocken. 😀

2 thoughts on “12.3 – Ett himla kuskas och sågas

Kommentarer inaktiverade.