Ökad energiförbrukning
Idag har elmätaren fått snurra på fulla varv … Vattenpump, tvättmaskin, torktumlare och damm­sugare, allt samtidigt.

Varför jag är inspirerad att städa och/eller tvätta just på söndagar har jag ingen aning om? Fast just idag spelade ljuset in. Som omväxling tittade solen fram och himlen var ljusare än vanligt. Att städa i skumrask vill inte riktigt göra sig.

Samtidigt ökade förstås min egen energiförbrukning, vilket var ett bra tag sen sist. En dryg månad för att vara exakt. Vid senaste läkarbesöket fick jag ju besked om att jag fick leva som vanligt igen, så jag hade inget att skylla på längre.

Så nu har jag ont i ryggen och ”dammsugarmusklerna”, otränad som jag är. 😀

Fortsatt vård
I fredags pratade jag med läkaren i telefon. Hon gjorde sitt bästa för att framhålla fördelarna med en cytostatikabehandling, men sa att hon förstod att jag hade övervägt mitt beslut noga och att hon respekterade det. Skönt att höra.

Varje gång jag känner mig frisk och färdigbehandlad kommer det nya behandlingar känns det som. Men jag förstår givetvis anledningen. Hon ställde mig nu i kö för strålbehandling och skrev ut recept på hormonpillerna som jag ska börja ta omgående.

På min Kanta-sida ser jag att hon också har tänkt sig mäta bentätheten. Förhoppningsvis kan det göras här på ön. Tydligen är det så att hormonbehandling ökar risken för osteoporos (benskörhet), därav den inle­dande mätningen som säkert följs av fler. Bra att dom har koll på sånt. 😊

Positiv feedback
Igår skulle vi ha haft Skrivlördag, men den blev inställd på grund av den öka(n)de smittorisken. I stället fick vi lämna in hem­upp­gif­terna i vår FB-grupp. Vår ”skrivfröken” kommenterade alstren först, sen fick vi kommentera varandras arbete. Jag blev jätteglad över feedbacken jag fick av henne! 😊

Mitt alster hade rubriken Stöten och så här löd hennes omdöme: ”Haha, rövarhistorien är kanske din paradgren! Passar bra att berättas i jag-form, då blir den blinda fläcken (eller vad man ska kalla det, detta att huvudpersonen inte kunde föreställa sig att morbrodern var en större skurk än han själv!) så mycket mer drabbande. Då kan berättelsen också arbeta sig fram i en omutlig (!) kronologi.

Utan att beskriva annat än personens handlingar blir berättelsen ett personporträtt, mannen trodde han var en mer glamorös skurk än vad som var fallet. Och fallet blev stort! Vad man får fundera på när man bearbetar en sån här text är dess logik, hur den framskrider tidsmässigt, och vad läsaren behöver veta, och när. Vad man ska dölja. Nu vet vi vad skurken vet, och han vet inte allt. Det funkar. Hittade ett ställe där jag tycker det gnisslar lite, där vid hyresvärden, som inte frågat vart han skulle resa. ”Det var ju tur …  ” står det sen, men jag är (av resten av texten att döma) inte övertygad om att skurken skulle säga det ens om han visste vart han var på väg, så den inledningen på meningen tycker jag kan skippas. Men bra berättelser i alla genrer kretsar ofta kring något avgörande okänt. Hur man serverar det är själva poängen med storyn.”