halsbränna

av

Slutet på 2019 och början på 2020

Fjolåret avslutades i feststämning, 2020 inleddes mindre behagligt. Idag blev jag glatt över­raskad.

I år var vi till all lycka gäster i stället för värdpar. Du kanske minns våra upplevelser och erfarenheter från 2017 års nyårsfirande?

En del av gårdagens gäster har firat nyår tillsammans i 31 år! Det kan man kalla tradition. Jag tillhör det senaste tillskottet i skaran så jag har bara hunnit med tre år i samma sällskap.

Kvällen inleddes kl 18.00 med varm glögg. Den smakade utmärkt med tanke på den kalla vinden och en temperatur nära noll. Efter glöggen intog vi våra namngivna platser runt middagsbordet och blev serverade grönsakssoppa, varm också den.

Före varmrätten uppstod en liten paus. Kvällens värdpar kunde inte hitta kork­skru­ven.

Värden tog därför på sig ytterrocken och knallade över till grannhuset för att låna en. Under tiden hade vi kommit på flera mer eller mindre fiffiga sätt att öppna en vinflaska, men innan vi hann för­verkliga nån av idéerna var värden tillbaka med en korkskruv i högsta hugg. Vi kunde slappna av efter den skräckartade upplevelsen. 😉

När vinet var uppkorkat följde varmrätt, ostbricka, dessert och slutligen kaffe med hembakat. Mellan rätterna fick vi ett par välbehövliga bensträckare och andhämtningspauser. Sen umgicks vi fram till tolvslaget och skålade så in det nya året med champagne som sig bör.

Kvällen fortsatte i drygt en timme till medan vi drack ur våra glas. Framåt halv två påtalade jag hem­färd. Mia hade då varit instängd längre än vanligt så jag kände att det var hög tid.

Hon hade roat sig på egen hand visade det sig. På täcket i Husses säng(!) låg en död skogsmus. Varför hon hade lämnat den just där vet bara hon. Kanske som present till Husse för att han kliar henne på magen innan vi somnar på kvällarna? Musliket förpassades raskt till ”krematoriet” (köksspisen).

Sömnen infann sig ganska omgående, men redan efter en dryg timme vaknade jag av en vådlig hals­bränna. Dock inte lika förskräcklig som den jag skrev om i augusti. En Rennie gjorde ingen verkan så jag hasade mig upp i halvliggande ställning och beslöt stå ut.

Troligen slumrade jag till ett tag, men vid halv fem gick jag upp och tuggade i mig två till. Sen kunde jag äntligen sova.

Om de första timmarna på det nya året inte var värst behagliga, fick jag full kompensation i form av dagens mejl från GuruShots:

Det gladde mig särskilt att båda mina ”älsklingsobjekt” var bildmotiv. Så om du råkar befinna dig i Wien den 23–25 januari föreslår jag att du gör ett besök på Hinterland Galerie. Mer info hittar du på GuruShots Facebooksida.

God fortsättning på 2020!

av

24.8 – Tips för en rejäl halsbränna

Det finns flera grader av halsbränna. Allt från en som bara ger en brännande känsla till en där magsyran väller upp i matstrupen. Så här skaffar man sig en av den senare sorten:

Börja med ett litet glas likör, fortsätt med ett par snapsar och två glas vitt vin till maten. Före kaffet intar man ett halvt glas bornerande vitt vin med ganska hög syra.

Till kaffet äter man rabarberpaj och till andra koppen kaffe dricker man ett glas sherry/brandy. Avrunda med resten av det bornerande vinet efter kaffet.

Det här bör garantera att varken medel mot halsbränna eller matsoda lindrar plågorna. Om effekten mot förmodan uteblir och det går att ligga i normal sovställning utan att magsyran känns i matstrupen kan man givetvis öka mängderna och dryckessorterna! 😉

av

3.1 – Avslut och inledning

God fortsättning på det nya året! 2018 avslutades med kaffegäster, lutfisk, brända strumpor och nyårsmiddag. 2019 inleddes med halsbränna, storm och nya ord.

Kaffegäster
Den 28.12 hade vi kaffegäster på eftermiddagen. Väglagets ordförande med fru var inbjudna på julkaffe som inleddes med varm glögg och serverades i ”södra salongen”.

Förutom en flaska glögg överräckte gästerna ett litet paket till Mia vid ankomsten. Det visade sig innehålla hennes favo­rit­mat: Shebas kycklingfilé. Den får hon bara på helgdagar eller vid högtidliga tillfällen.

Lutfisk
Eftersom vi inte åt lutfisk under juldagarna, hade vi var sin portion till godo. Dom avnjöts med god aptit på söndagen. Säsongsmat smakar alltid bra, troligen för att man inte äter den jämt.

Brända strumpor
Hur många lappar trasiga strumpor nuförtiden? Väldigt få misstänker jag. På Udden åker dom i regel i sophinken, men just det här paret blev kremerat för ovanlighetens skull.

Nyårsmiddag
Förberedelserna inför nyårsmiddagen började redan dagen innan, både för värdparet och för mig. Jag fick nämligen för mig att jag skulle lacka naglarna för en gångs skull. Färgen skulle givetvis matcha den planerade klädseln.

Strax efter kl 18 var alla samlade, så vi höjde våra glas med välkomstdryck och satte oss därefter vid matbordet där förrätten väntade. Där satt vi kvar i många timmar medan vi försåg oss av god mat och dryck.

Det gamla året hann ta slut och det nya börja innan vi slutligen reste oss och åkte hemåt på små­timmarna. Hemfärden blev nog så spännande på grund av blixthalkan – det hade regnat på den isiga byvägen – men Husse tog oss med van hand ända fram utan incidenter.

Halsbränna
Så snart jag la mig i sängen kände jag början till nåt som utvecklades till mitt livs värsta halsbränna! Det kändes som om matstrupen långsamt frättes upp av magsyran som vällde upp.  Samarin och matsoda gjorde ingen nämnvärd verkan.

För att kunna få sömn lydde jag Husses råd. Han föreslog att jag skulle palla upp kuddarna. Det hjälpte tack och lov.

Storm
På nyårsdagen stormade rekordstormen Aapeli in över vårt land. Till all lycka för oss på Udden blåste det nordlig vind så vi klarade oss väldigt lindrigt. Värre var det på andra håll. Ungefär en timmes elavbrott tidigt på morgonen var egentligen det enda vi upplevde av den.

Nya ord
Jag har redan lärt mig två nya ord i år: Krafstelefon är det ena. Så kallas mobiler och smart­telefoner med pekskärm, framför allt i Österbotten, förstod jag av Råttan/Vädurens lillasyster.

Det andra nya ordet är plastbanta. Först trodde jag hörde fel när fru grannen använde det igår kväll, men av sammanhanget fick jag klart för mig att det används av dom som vill minska på an­vän­dan­det av plastprodukter. Träffande ordval båda två. 🙂