Guru Shots

av

Slutet på 2019 och början på 2020

Fjolåret avslutades i feststämning, 2020 inleddes mindre behagligt. Idag blev jag glatt över­raskad.

I år var vi till all lycka gäster i stället för värdpar. Du kanske minns våra upplevelser och erfarenheter från 2017 års nyårsfirande?

En del av gårdagens gäster har firat nyår tillsammans i 31 år! Det kan man kalla tradition. Jag tillhör det senaste tillskottet i skaran så jag har bara hunnit med tre år i samma sällskap.

Kvällen inleddes kl 18.00 med varm glögg. Den smakade utmärkt med tanke på den kalla vinden och en temperatur nära noll. Efter glöggen intog vi våra namngivna platser runt middagsbordet och blev serverade grönsakssoppa, varm också den.

Före varmrätten uppstod en liten paus. Kvällens värdpar kunde inte hitta kork­skru­ven.

Värden tog därför på sig ytterrocken och knallade över till grannhuset för att låna en. Under tiden hade vi kommit på flera mer eller mindre fiffiga sätt att öppna en vinflaska, men innan vi hann för­verkliga nån av idéerna var värden tillbaka med en korkskruv i högsta hugg. Vi kunde slappna av efter den skräckartade upplevelsen. 😉

När vinet var uppkorkat följde varmrätt, ostbricka, dessert och slutligen kaffe med hembakat. Mellan rätterna fick vi ett par välbehövliga bensträckare och andhämtningspauser. Sen umgicks vi fram till tolvslaget och skålade så in det nya året med champagne som sig bör.

Kvällen fortsatte i drygt en timme till medan vi drack ur våra glas. Framåt halv två påtalade jag hem­färd. Mia hade då varit instängd längre än vanligt så jag kände att det var hög tid.

Hon hade roat sig på egen hand visade det sig. På täcket i Husses säng(!) låg en död skogsmus. Varför hon hade lämnat den just där vet bara hon. Kanske som present till Husse för att han kliar henne på magen innan vi somnar på kvällarna? Musliket förpassades raskt till ”krematoriet” (köksspisen).

Sömnen infann sig ganska omgående, men redan efter en dryg timme vaknade jag av en vådlig hals­bränna. Dock inte lika förskräcklig som den jag skrev om i augusti. En Rennie gjorde ingen verkan så jag hasade mig upp i halvliggande ställning och beslöt stå ut.

Troligen slumrade jag till ett tag, men vid halv fem gick jag upp och tuggade i mig två till. Sen kunde jag äntligen sova.

Om de första timmarna på det nya året inte var värst behagliga, fick jag full kompensation i form av dagens mejl från GuruShots:

Det gladde mig särskilt att båda mina ”älsklingsobjekt” var bildmotiv. Så om du råkar befinna dig i Wien den 23–25 januari föreslår jag att du gör ett besök på Hinterland Galerie. Mer info hittar du på GuruShots Facebooksida.

God fortsättning på 2020!

av

Tänk så fel man kan ha

Ända sen jag deltog i en skidtävling i grundskolan i slutet av 50- eller början på 60-talet(!) och kom i mål sent om sider med blodsmak i munnen har jag om möjligt avstått från att tävla. Sen jag blev vuxen har jag hävdat att jag saknar tävlingsinstinkt.

Det är en sanning med modifikation. Jag vill gärna bli bättre på sånt som engagerar mig, men att tävla med andra eller i lag intresserar mig inte ett skvatt. Sportformer där man enbart tävlar med sig själv motiverar mig däremot.

Eftersom jag är fullständigt befriad från allt vad sportintresse heter, tar sig tävlingarna andra former. Som jag nämnt i ett tidigare inlägg (3.2.2019), har jag blivit biten av fototävlingarna på GuruShots, en sajt som arrangerar internationella foto­tävlingar på nätet.

Det tog ett tag innan jag fick kläm på hur det fungerar, men nu är jag varm i kläderna. Beroende på tävlingsresultaten avancerar man i nio steg från nybörjare till guru.

Tävlingsbilderna bedöms på fem nivåer beroende på hur många som röstar på ens bilder. För att avancera på ”duktighetsskalan” får man också poäng för respektive bildnivå. Alla täv­lings­bilder deltar anonymt.

Nu har jag segat mig fram till Expert-nivån och uppfyller förhoppningsvis två av fyra kriterier för Champion inom kort. Dom två sista kraven verkar oöverstigliga med tanke på konkurrerande bildantal och kvalitet, men i bästa fall lyckas jag. Å andra sidan är jag fullt nöjd med Champion. Fast Master vore ju inte dumt. 🙂

Kraven för guru verkar däremot helt oöverstigliga för en glad amatör som jag. Jag är full av beundran för de fotografer som kan titulera sig Guru III! Som guru har man bland annat rätt att utlysa nya tävlingar och teman.

Att jag trots allt har tävlingsinstinkt visade sig häromdagen då jag anmälde bilder till en tävling och beslöt att inte på nåt sätt påverka antalet röster. Men när jag såg hur få som krävdes för nästa nivå kunde jag ändå inte låta bli att öka exponeringen av mina bilder. 😀

Just nu deltar jag i fyra tävlingar: Yellow Shots, Macro Photography, 10 hours och Snowy Holidays. Som ni förstår, blir det ingen tid över för julstädning.

Inte så pjåkigt

Du kanske minns att jag för ett tag sen skrev om att jag deltog i en fototävling på Guru Shots där motivet var katter? Ett annat favoritmotiv är blommor, så när den tävlingen utlystes hängde jag på där också. Bilden ovan är dock inte min.

Placeringen och nivån blev ju inte så pjåkig eller hur? Fast Husse tog genast ner mig på jorden genom att påpeka att det kanske bara var 60 tävlande. Hmpf.

När han såg min min tröstade han mig genast med att det lika väl kunde ha varit tusen tävlande. De facto har jag ingen aning om hur många vi var, men är fullt nöjd med resultatet. 🙂