1.8 – Inte min dag…

Då frukosten var klar väckte Husse mig varsamt i vanlig ordning. Det var det bästa med den här dagen.

”Jag har kommit på varför ditt bredband inte fungerar” sa han medan jag gnuggade sömnen ur ögonen. Innan jag hann fråga nåt mer fortsatte han: ”Kabeln som blev avgrävd i lördags måste vara din telefonkabel.” (Jag använder ett ADSL-modem, dvs bredband via telefonledningen.)

Den informationen ville min hjärna inte ta in, men jag insåg att han förmodligen hade rätt. Han be­visade sin tes genom att be mig ta ur telefon­kon­tak­ten och sätta i den igen. Jag förstod vad han menade – varningssymbolen för nätverket var den samma oavsett om kontakten satt i eller inte.

För att befria Kimito Telefon från vidare felsökning ringde jag och talade om hur det låg till. In­for­mationen skulle vidarebefordras till ”linjekillarna” fick jag besked om.

Strax efter lunch hördes en försynt knackning på ytterdörren. Ute stod två killar från Kimito Telefon (KIT) som sa att dom ”hade varit i närheten” så jag visade vägen till den skadade kabeln i stranden.

Efter kontrollmätning av ett kabelpar kunde dom bekräfta att ”här är ditt bredband”. Den andra änden på kabeln stod tyvärr inte att finna.

Dessutom var det inte alls säkert att KIT kunde reparera den eftersom det är Telias (Soneras) kabel. (Udden ligger utanför KITs distrikt.) Dom skulle rapportera till sin chef och så småningom skulle antingen KITs eller Telias personal infinna sig sa dom innan dom åkte.

Tack vare att jag fick låna Husses mobilmodem igår och dessutom försåg mig med en prepaid-an­slut­ning vid besöket i Kimito igår, går det ingen nöd på mig. Utom i ett avseende.

Hela eftermiddagen har gått åt till att försöka skicka ett gruppmejl. Tydligen kan jag ta emot e-post som vanligt men inte skicka. Oavsett hur jag har burit mig åt, har det inte lyckats.

Inte ens via webbmejlklienterna. Från Outlook eller Gmail kan jag visserligen skicka, men ingendera godkänner att jag infogar eller bifogar en bild… Möjligen har det mobila bredbandet en smärtgräns för hur stora filer det kan hantera?

Alltså gjorde jag om utskicket till text i stället, vilket senast resulterade i att mejlet inte kunde skickas för att det var fel adress på en av mottagarna. Vilken fick jag däremot inte veta och nu orkar jag inte längre grotta i problemen mer idag. 😦

I morgon är en ny dag. Förhoppningsvis blir den (mycket) bättre än den här!

21.11 – Ömsom vin, ömsom vatten

Tråkigt väder är dagens underdrift, mejlen fungerar igen, näsdroppet har minskat och jag är utvilad. Jag har letat efter tele­fonen och ätit ”nostalgimat”.

RegnfönsterTråkigt väder
Gårdagens väder var inget att jubla över och idag har det varit ändå tristare. Dripp, dropp, dripp, dropp… Regn hela dan, dimmigt, kyligt och mörkt. Redan klockan två i eftermiddags tände jag lyset. Usch och fy för november! Skönt att mer än halva månaden är över.

Mejlen i funktion
På tisdag eftermiddag gick dom utgående mejlen inte i väg. Jag väntade en halv timme för att se om det var nåt tillfälligt, men halv fyra ringde jag och felanmälde.

Den unge(?) mannen jag fick prata med envisades med att jag skulle kolla kontoinställningarna. Jag talade om att jag redan hade gjort det och en felsökning men fått samma resultat.

Han gav sig inte. I stället för att dra en slutledning av mitt svar och ställa en följdfråga, bad han mig gå in på kontoin­ställningarna och kolla om kryptering var vald för den utgående servern. Fast jag ska inte klaga, dom flesta kunder kan förmodligen inte svara på frågan utan att se efter.

Han konstaterade att han inte kunde åtgärda felet men skulle rapportera vidare. Nåt annat hade jag inte heller väntat mig, Kimito Telefon har inga egna mejlservrar vad jag vet. Han fick felkoden och tillhörande felmeddelande, noterade vilket mejlprogram jag använder och vilken mejladress jag har innan vi avslutade samtalet.

Igår kl 11:55 gick det att skicka mejl igen. Bara några minuter senare ringde ”felkillen” och talade om att allt nu borde fungera. Jag bekräftade att så var fallet och tackade för upplysningen. Bra service, jag hade inte förväntat mig att han skulle anstränga sig så pass. 🙂

SnuvaMinskat näsdropp och utvilad
Snuvan har avtagit men ersatts av hosta. Klassiskt för­kyl­nings­mön­ster för min del. Kursen igår genom­­fördes dock utan större olägenheter och natten var lugn.

Strax före sju var det väckning som vanligt, men på grund av regnet återkom Mia redan efter 20 minuter. Hon var inte ens våt i pälsen så hon hade antagligen suttit på trappan i för­hopp­ning om att regnet skulle upphöra.

Hon åt lite rester från gårdagens middag och hoppade sen upp på ”kattduksbordet” för att tvätta sig. När hon var klar med rengöringen kom hon och la sig tätt intill mina ben och så somnade vi båda två.

Tjugo över nio vaknade jag och kände mig utvilad. Mia hade flyttat till sin egen plats (fotändan på andra sängen) i nåt skede och låg och tittade på mig med en talande blick: ”Äntligen vaknar du – nu vill jag ha frukost, tack.”

Telefon på villovägar
För att spara på batteriet stänger jag av telefonen till natten. Fast igår kväll kunde jag inte hitta den. Jag antog att den hade ramlat ur kappfickan och låg i bilen så det fick vara.

I morse fortsatte jag letandet. Ingen telefon i bilen, inte i portföljen och ingen annanstans heller. Kunde jag ha lämnat kvar den i kurslokalen? Det verkade inte troligt. Jag försökte minnas var och när jag hade sett den senast…?

Då, äntligen, gick det upp en talgdank. Jag hade ju tagit den med mig in i vardagsrummet igår kväll när jag bänkade mig framför TVn för att slippa resa mig från stolen ifall det ringde. Mycket riktigt, där låg den under TV-programtidningen. Teflonminne kallas det. :-/

Nostalgimat
I fredags stod potatisgröt på Kerstins meny. Det har jag inte ätit dom senaste 50 åren så jag beslöt att återuppliva gamla minnen.

PotatisgrötNär jag kom hem efter mathämtningen i fredags tog jag ett skedblad för att provsmaka. Smaken var ju bekant men färgen på gröten stämde inte. Jag mindes en mörkbrun nyans, men den här var po­ta­tisfärgad lustigt nog. 😀

Alltså måste jag ha associerat till råg­mjöls­gröt i stället? Men jag har ändå ett minne av att moster kokade potatis och mosade ner den innan hon tillsatte rågmjöl. Det kanske var potatis-rågmjölsgröt jag åt för länge sen?

I Kokbok för hem och skola, 3e upplagan (1915) hittar jag inget recept på potatisgröt. Kan den gröten vara ett modernare påfund? Rågmjölsgröt finns däremot. Mysko.

Idag tog jag hur som helst fram gröten och värmde halva portionen till middag. Mätt blev jag och det smakade OK, men jag kan inte påstå att jag kommer att längta efter potatisgröt dom närmsta 50 åren.