Vi har röjt vass, blåsippsbacken är borta, vi har haft ”ostbesök” och årsmöte, Silverpilen är besiktad och ett nytt uppdrag är påbörjat.

Röjt vass
Förra fredagen var vädret och isläget gynnsamt för vassröjning. Åtminstone trodde vi så, men det visade sig att det ideliga töandet och ”frysandet” hade skapat gropar i isen runt vasstråna.

Det innebar att våra snöverktyg inte lyckades kapa vasstråna lika effektivt som vanligt trots tappra försök, så när vi hade röjt en fläck gav vi upp. Bättre lycka en annan gång.

Blåsippsbacken borta
På väg in tillbaka tog jag mig en tur till min blåsippsbacke i förhoppning om att åtminstone få syn på några blad. Men icke sa Nicke. Trädavverkningen för ett par år sen och fjolsommarens torka verkar definitivt ha tagit kål på alla plantor.

Hur det såg ut i fjol våras minns jag inte, men troligen var det lika illa redan då. Det är fullt förståe­ligt. Tidigare hade dom lagom sol och skugga under de höga rönnarna, men nu är skuggan borta så dom har fått för mycket sol. Det är i alla fall min teori.

Ostbesök
Lördagen tillbringades med kollegerna i Skrivlör­dags­gruppen och på söndagen hade vi ”ostbesök”. Vik Husse/Filosofen hade ”hört av Mia” att prästosten som Husse gillar var slut och kom med en ny bit. Ja, och så kaffebröd förstås. Det missar han aldrig. Tack igen!

Årsmöte
På måndag eftermiddag hölls hembygdsföreningens årsmöte i Kärrabuktens byaråds lokal som vanligt. Än så länge ligger Dragegården nämligen i vinteride.

Mötet lockade tyvärr bara ett fåtal medlemmar jämfört med i fjol, men det är inget att göra åt. En anledning var förstås att mötet hölls dagtid.

Silverpilen besiktad
På tisdag förmiddag sågs Silverpilen lämna Udden, tätt följd av Husses Honda. Båda bilar fortsatte norrut med besiktningskontoret i Kimito som mål.

Husse förklarade att han följde med så jag skulle slippa ta bussen hem. Va! Har ni hört nåt så oförskämt? Han fick minsann åka hem också i ensamt majestät. Silverpilen befanns vara vid god vigör, precis som jag antog. 🙂

Nytt uppdrag påbörjat
På vägen hem stack jag mig in hos damen som har anlitat mig som korrekturläsare för att få manu­skriptet. Hon bjöd på kaffe, så vi satt och skvallrade över kopparna en stund innan jag åkte hemåt.

Hon räknade med att granskningen skulle ta ”en eftermiddag” sa hon. Efter 3,5 timmars läsning har jag hunnit till sidan 16 av 76, så det lär bli betydligt mer än en eftermiddag. Och på söndag ska jag vara klar!

Idag hade jag annat program som var inbokat sen tidigare, så den här dagen blev inget gjort. Jag tror bestämt jag blir tvungen att begära mer tid. I annat fall måste jag sänka ambitionsnivån, vilket inte alls känns bra. Resten av veckan är hur som helst intecknad.