Månad: april 2019

av

26.4 – Delikatesser, ny bekantskap och byråkrati

Vi har fått påskdagsmiddag, fisk och gödsel. Jag saknar självdisciplin och tycker det var bättre förr.

Påskdagsmiddag
Senaste söndag var vi bjudna på påskdagsmiddag hos Husses moster och morbror. Att Husses moster är en riktig ”matmamma” visste jag sen tidigare, men den här gången överträffade hon alla för­vänt­ningar!

Som inledning serverades bland annat flera sorters sill och sallader, rökt fisk och en rulle som var fylld med en läcker friskröra. Som varmrätt trakterades vi med köttbullar och kycklingrullader i en smaskig sås.

Desserten bestod av vaniljkvarg blandad med vispgrädde och fruktbitar. Jag som inte är särskilt imponerad av kvarg tog påfyllning den här gången. Bättre betyg kan man inte få.

Och sen var det förstås kaffe och te på det, kompletterat med flera sorters kaffebröd. Jisses vilken brakmåltid! Tack igen. 🙂

Fisk
På tisdag kväll ville Husse att vi skulle lägga ut nät. Fast han tvivlade på att det skulle bli nån fångst. Gäddorna hade nog lekt klart och gett sig av från vår vik trodde han. Jag bad en stilla bön att han skulle ha fel, för jag vet ju hur glad han blir när han lyckas med fångsten.

Medan jag ännu sov min skönhetssömn klev han upp och vittjade. Och si, jag blev bönhörd! Flera gäddor hade fastnat i näten.

Gödsel
Tack vare Husses kontakter med en lokal hästägare hade han utverkat löfte om att få hämta färdig­brunnen gödsel. Den hämtade vi på onsdag kväll och gjorde samtidigt en ny bekantskap (för min del).

Att noshornsbaggen håller till i komposter och gödselstackar hade jag inte klart för mig förrän jag upptäckte en larv och frågade hästägaren vad det skulle bli av den. Kort därefter hittade jag en vuxen individ som jag kunde studera närmare. Lyckan var fullständig. 🙂

Ingen självdisciplin
Jag tror bestämt jag har erkänt det förr, men gör det igen: Jag saknar självdisciplin. Varje gång jag stiger på vågen fattar jag ett resolut beslut – i fortsättningen ska jag låta bli kaffebröd och andra godsaker.

Och hur går det? Käpprätt åt skogen! Som framgått av ovanstående äter jag allt jag blir bjuden på och tar dessutom till. I synnerhet av det som i hög grad ökar på ”kärlekshandtagen” och buk­om­fånget. Suck.

Bättre förr
Minns du den tiden då det fanns bemannade bankkontor i närområdet som hade öppet hela dagarna och som också hade kassatjänst? Idag har jag blivit distanskund.

Eftersom föreningen bytte kassör på årsmötet skulle dispositionsrätten till föreningens bankkonto ändras. Tillgången till kontot behandlades på det konstituerande mötet så jag tyckte jag hade de uppgifter som behövdes och ringde banken för att boka tid för ett möte.

Efter att ha blivit kopplad till företagssidans kundtjänst fick jag veta att ärendet troligen går att hantera per telefon. ”Wow, vilket framsteg!” tänkte jag.

Men, men, så enkelt var det nu inte. Först gällde det att hitta tid för ett telefonmöte. Valet stod mellan den 29.4 eller om två månader. Om 2 månader! Jag trodde hon skojade, men ack nej. Med tanke på raddan av dokument som skulle laddas upp till banken var det tveksamt om jag hann få alla uppgifter till på måndag, men beslöt att ta den enda återstående tiden.

Banken behövde till dess få ett undertecknat protokoll, utdrag ur föreningsregistret och föreningens stadgar. Dessutom skulle styrelseledamöternas namn, födelsedatum, hemort, nationalitet och uppgift om huruvida medlemmarna är politiskt inflytelserika.

Det var bättre förr. Eller åtminstone enklare. :-/

av

20.4 – Från katthår till fågelfotografering

Katthårssäsong och vårstädning pågår, vi ägnar oss åt sociala begivenheter och den nya skrivaren är i bruk. Att fotografera fåglar är knepigt.

Katthårssäsong
Sedan några veckor tillbaka är katthårssäsongen inledd. Mias vinterpäls behövs inte längre.

Det innebär att det finns katthår precis överallt i huset. Mest på mattor, i sängen och på kläderna, men man kan också hitta katthår i smörpaketet, i kylskåpet, i badrummet osv.

Varje gång man kelar med henne eller hon kliar sig lossnar ett litet moln av hår. Lyckligtvis är det en övergående fas.

Vårstädning
Redan den 1 mars fyllde jag en skottkärra, men sen blev det paus. Jag fick klart för mig att man inte ska kratta för tidigt med tanke på alla små varelser som fortfarande ligger i ide.

I mitten på april fyllde jag nästa skottkärra och sen dess har det blivit många fler. Fyra stycken senast idag. Eftersom jag inte längre har några lönnar på tomten slipper jag lönnlöven som tur är, men i stället delar sommargrannen generöst med sig av sina eklöv.

Jag har kommit underfund med att min rygg klarar ca två timmars arbete, sen är det bäst att sluta om jag ska slippa följder. Två timmar är rätt lagom annars också. Såå roligt är det ju inte att kratta och feja!

Medan jag krattade hörde jag lommen konkurrera med ljudet av en motorsåg. Som tur avgick lommen med vinsten. 🙂

Sociala begivenheter
I måndags gratulerade vi vår byäldste som fyllde 91. Också i år medgav väder och temperatur att vi kunde dricka födelsedagskaffet i verandan.

På onsdagen var vi bjudna på eftermiddagskaffe till väglagets ordförande med fru. I inbjudan nämndes inget om att det var ordförandens födelsedag, men det hade jag koll på så vi hade med oss en blomma.

Igår åt vi middag i Tallmo tillsammans med ett drygt halvdussin besökande anhöriga. En av Husses specialiteter – varmrökt forell – smakade som vanligt utmärkt!

I morgon är vi bjudna på middag hos Husses moster och morbror, så jag är befriad från matlagning igen en dag.

Nya skrivaren i bruk
I förmiddags var det tji att få i gång skrivaren. Felkod 5B00 betydde att bläckuppsamlaren nu var full.

Eftersom jag redan före jul blev varnad om att den snart var full, investerade jag i en ny skrivare som funktionsmässigt stämde överens med den gamla (se inlägg 7.12.2018). En reparation skulle (som vanligt) ha kostat mer.

I och med att jag redan hade installerat den nya drivrutinen och provkört skrivaren var det bara att plugga in den och starta utskriften. Det återstod bara att ge Husses dator tillgång till den, vilket skedde ganska smärtfritt.

Mitt gamla ordspråk: ”Gud uppfann datorn och djävulen uppfann skrivaren” gäller lyckligtvis inte längre. 🙂

Fågelfotografering
Nackdelen med fåglar är att dom nästan aldrig är stilla. Tacka vet jag växter, dom står tålmodigt still tills bilden/bilderna är tagna.

Så här lyckad blev dagens fågelbild 😀

 

av

14.4 – Från ordval till riksdagsval

Jag har stött på ett ovanligt(?)ord, valt fel kurs, tränat skrattmusklerna, haft avslut på vårterminen, tebesök och avgett min röst.

Nutida kökkenmödding

Ovanligt ord
Jag läste nyss ut Ulla-Lena Lundbergs bok Sibirien – Ett självporträtt med vingar. I den stötte jag på ordet kökkenmödding, ett ord jag känner igen, men som jag sällan hört eller sett användas.

Att ordet betyder avfallshög (forntida) vet förstås alla danskar, men jag visste det inte. I boken användes det dock i överförd betydelse som benämning på sällskapets packning.

Valt fel kurs
Det är aldrig för sent att lära sig nytt. Förra veckan fick jag syn på marknadsföring av en distanskurs om bloggande. Eftersom den var kost­nads­fri tyckte jag att jag inte hade något att förlora.

Målet för kursen var att öka bloggtrafiken och antalet läsare. Det lät ju bra tyckte jag, ända tills jag såg första avsnittet av kursvideon. Av den framgick att kursen i huvudsak vänder sig till kom­mer­siella bloggar, dvs syftet med bloggen är att tjäna pengar. Inget för mig alltså.

Tränat skrattmusklerna
På torsdag kväll var det dags för skratt­mus­kel­trä­ning igen. Babben Larsson underhöll oss i Villa Lande. Att hon är rolig visste jag sedan tidigare och blev ingalunda besviken den här gången heller.

Jag blev tvungen att låna Husses näsduk, jag skrattade ibland så tårarna rann. Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet har jag nu förlängt mitt liv med flera år med tanke på senaste tidens skrattsalvor.

Avslut på vårterminen
Nu är det sommarlov. I onsdags gick vårterminens sista Lustläsarträff av stapeln och igår sågs vi för sista gången också i Skrivlördagsgänget.

Om jag inte hade hört talas om Sibirien-boken i Lustläsagruppen hade jag antagligen aldrig läst den. För närvarande föredrar jag att läsa om sånt som har hänt på riktigt. Övriga i gruppen läser mest skön­litteratur.

Skrivlördagens huvudsakliga tema var komposition. Vi fick bland annat tips och råd om hur man bygger upp struk­turen för en novell eller en roman.

Tebesök
Idag vid lunchtid landade Filosofen på Udden försedd med sedvanlig bullpåse. Vi kom fram till att det händer lika lite i den här byn som i hans, men att det kändes ganska skönt.

Vi filosoferade också en del över tecken på åldrande. Dom blir ju fler för varje år som bekant. 😀

Avgett min röst
Efter avslutat besök åkte jag till församlingshemmet i kyrkbyn för att utöva min medborgerliga rättig­het/plikt. Idag har vi riksdagsval i Finland.

Vem man röstar på är egalt, rösterna tillfaller ändå partiet, men i regel har man väl valt ut en kandidat som man tror ska kunna göra nån nytta eller som säger sig stå för sånt man tycker är viktigt. Fast i valtider säger förstås alla kandidater alltid det som väljarkåren vill höra. :-/

 

av

9.4 – Hyllpapper och sjöfåglar

Att byta hyllpapper med hjälp från en leksugen katt är en utmaning. Sjöfåglarna har återvänt.

Hyllpappersbyte
Finns det fler än jag som använder hyllpapper? På Udden är det nödvändigt efter­som hyllorna i köksskafferiet består av lösa, ohyvlade bräder.

Det befintliga hyllpappret har blivit oaptitligt fläckigt med åren. Jag misstänker att det är 10 år sen jag bytte senast, så det är inte så underligt.

I vintras blev jag inspirerad att byta ut det. Nytt hyllpapper var inköpt och dekorationsbård hade jag sen tidigare. Tyvärr räckte inspirationen bara till översta hyllan, men idag tog jag i tu med en till.

Bort med häftstiften och det gamla pappret för att använda som förlaga för det nya. Så snart jag hade brett ut ”mönsterpappret” på golvet la sig Mia mitt på det.

En smärre dust uppstod. Hon ville absolut ”hjälpa till”. Till slut flyttade jag undan henne och försökte breda ut det nya pappret ovanpå det gamla. Det tyckte hon var prima och gjorde sitt bästa för att sabotera mina försök att mäta.

Eftersom mina högröstade åthutningar inte hjälpte, lyfte jag resolut upp henne i gungstolen och sa åt henne att stanna där. Konstigt nog lydde hon, men tyckte säkert att matte var gräsligt otacksam.

Att passa in det nya pappret tog sin lilla tid. Det kräver nämligen att man är försedd med ficklampa och har kroppen halvvägs inne i skafferiet för att komma åt att fästa det – förutsatt att man först får det plant. Lösa bräder är en utmaning.

Efter ett par korrigeringar tyckte jag att jag fick till det någorlunda och klistrade snabbt på deko­ra­tions­bården. Sen återstod bara att rada in kärlen igen. Fast då blev pappret buckligt i alla fall! 😦

Där tog inspirationen och mitt obefintliga änglatålamod slut för den här gången. Två hyllor återstår.

Sjöfåglarna har återvänt
Isen har släppt taget om stränderna i vår vik. Det har kniporna och änderna inte varit sena att utnyttja, så nu är det lite livat på sjön igen.

Svanparet har redan tidigare gjort ett par reko­gno­se­rings­rundor, men gett upp. Idag hade dom bättre tur. En del av deras matställe var isfritt.

av

6.4 – Mig fattas inget, men …

… på Udden fattas en del. Det doftar gott i garderoben, jag har fått välgörande behandling, skrattat gott och tagit av rattmuffen.

På Udden fattas en del
Mest av allt fattas förvaringsutrymmen. I dom flesta hushåll finns det till exempel ett städskåp. Det har vi inte på Udden.

Dammsugaren får dela plats med kläder och skor i gar­de­ro­ben, sopborste och ‑skyffel hittar man i badrummet, dammtrasor och andra städprylar finns i ett skåp under diskbänken. Om man inte tillhör den ”ordinarie besättningen” i huset behöver man alltså en guide.

Väldoft i garderoben
Idag beslöt jag plocka undan en del vinterplagg och ‑prylar. Det fick till följd att flaskan med doftolja som stod på en hylla i garderoben drösade i golvet.

Eftersom det är trångt om saligheten, innebar det att dammsugaren och till­hörande borste också blev bestänkta med väldoften, förutom golvet förstås. Fast det är ju ingen nackdel att dammsugaren sprider väldoft när den används.

Ljuvliga dofter strömmar också från spisen i köket, för där ligger hushållspappret jag använde för att torka golvet. 😀

Välgörande behandling
Den som är stamgäst på bloggen vet att jag är stor anhängare av Kalevalainen jäsenkorjaus eller Kalevala ledkorrigering som den officiellt heter på svenska. I tisdags hade jag tid hos vår ”korrigerare” här på ön.

Trots två timmars behandling återstår en del att rätta till fick jag veta, så om tre veckor har jag en ny tid. Det är straffet för att jag har haft en längre paus. :-/

Skrattat gott
I torsdags kväll bänkade vi oss i Furulund för att se och höra Åbo Svenska Teaters pjäs Främlingen.

Trots att pjäsen skrevs redan på 1980-talet kändes handlingen aktuell. Alla skådespelare var övertygande, men han som spelade främlingen fick oss att skratta så tårarna rann. Hans mimik och agerande var obetalbara.

Pjäsen hade också en allvarlig underton – som främling/invandrare möts man ofta av misstänk­samhet och rasism. I pjäsen visade det sig så småningom att inte ens prästen var trogen det kristna grund­bud­skapet när allt kom omkring.

Tagit av rattmuffen
Igår fick Silverpilen sin årliga översyn och byte till sommardäck. Därmed var det också dags att koppla ur kupévärmaren och ta av rattmuffen. Nån mer vinter tror vi inte på!