Jag har haft besök, överlämnat hö, upplevt sjögång, kapat syrener och blivit arbetsbefriad.

Besök
På tisdag eftermiddag kom så föreningens kassör som avtalat (se inlägg 8.8). ”Så fint du har det, vilket härligt ställe!” tyckte hon, så jag kunde andas ut. 😉 Tyvärr blåste det väldans friska vindar så vi var hänvisade till köket, men det gick ju bra det också.

Överlämnat hö
Vid fem-snåret ringde en man som var beredd att hämta höet som vi satte på stör i söndags. Via öns bytesbörs på FB hade jag varit i kontakt med hans fru som talade om att hon gärna övertog höet till familjens kanin(er?). Där hade vi tur.

En timme senare träffades vi på Dragegården, där han ”skyfflade” över höet i sin släpvagn och åkte i väg. Den felkonstruerade höstören (se inlägg 8.8) fick därmed komma hem till Udden igen.

Upplevt sjögång
Igår var det dags för siktdjupsmätning igen. Den sydvästliga vinden var nästan lika hård som på tisdagen, men det hindrade mig inte. Snarare såg jag det som en utmaning.

När jag hade passerat Hästholmen upp­lev­de jag riktig sjögång för första gången på länge på vår fina sjö. Båten rullade i vågorna och vågkammarna kröntes av skum. Det gällde att ta i med årorna ordentligt annars kom jag ingen vart alls.

Tydligen trasslade ankaret bara in sig i ”sjögräs” för vips som det var hade jag drivit nästan i land under mätningen. Det gjorde förstås att secchi-skivan också drev, så jag kan inte garantera att mät­resultatet blev 100 % rätt men det fick duga under omständigheterna. (Att fotografera i den hårda vinden var också en utmaning! Motiven försvann snabbt.)

Sen stretade jag hemåt igen. På grund av sidovinden höll jag upp mot vinden (som jag har blivit lärd) och tog ny kurs först strax före bryggan. Trots bristande rutin en riktigt snygg landning om jag får säga det själv. 🙂

Kapat syrener
Eftermiddagen tillbringades bland syrenerna vid södra husgaveln. Nu skulle dom ner så jag kan se stigen till stranden åtminstone.

Jag höll på en god stund innan jag gick in för att kolla om utsikten hade ändrats. Det hade den nu inte gjort nämnvärt. Det förtog arbetslusten. Jag åt och la mig att vila middag i stället.

Idag hade jag tänkt fortsätta efter att ha uträttat en del ärenden, men kan ni tänka er att just precis när jag kom fram till syrenerna började det regna! Skuren var visserligen över på några minuter, men att trängas med våta blad är ju ingen höjdare så jag ansåg mig arbetsbefriad. Men i morgon kanske jobbet blir klart?