Det har varit bersåväder, jag har städat i stället för, satt hö på stör och klippt gräs i stället för.

Bersåväder
I lördags väckte Mia mig 05:15. I stället för att gå tillbaka och lägga mig som jag brukar när jag släppt ut henne tidigt, beslöt jag plåga min kropp med att stiga upp.

Jag hade med andra ord gott om tid att duka i bersån tills Vik Husse skulle anlända vid lunchtid. Hur jag fördrev tiden minns jag inte riktigt längre, men av fotodatum och ‑klock­slag vet jag att jag gjorde en fotorunda på tomten. Det var i alla fall nätt och jämnt att jag hann duka innan det var dags.

Bersåvädret varierade från strålande sol till mörka moln, men vi slapp åtminstone regn och behövde absolut inte frysa.

Städat i stället för..
Jag hade inga som helst planer på att städa skåp i söndags. Det var viktigare att ta vara på det vackra vädret och se till att kapa syrenerna nedanför ”södra salongen”. Snart ser jag inte ut längre.

Så vad gör jag? Jo, innan jag ens fått på mig kläderna började jag plocka ut innehållet från skåpet i verandan. Märkligt hur snabbt det går att prioritera om. Städningen behövdes för all del, så det är skönt att den är gjord, men syrenerna var alltså fortsatt okapade.

Satt hö på stör
Jaha, säger en vän av ordning, städningen kunde väl inte ta hela dagen i anspråk? Nej, det förstås. Klockan tre var jag klar och klädde äntligen på mig.

En timme senare ringde hembygdsföreningens vice ordförande. Han hade kollat hur det stod till med vårt hö vid Dragegården och tyckte det var lagom torrt att sätta på stör. En halv timme senare infann jag mig med järnspett, höstör och ‑gaffel.

Innan jag gav mig av skruvade jag fast en tvärslå som fattades på den enda höstören som Udden kunde uppbringa. När vice ordf fick syn på den utbrast han: ”Men tvärslån sitter ju i fel ända!”. Just så. Jag har tydligen bara sett höfyllda eller upp‑ och nervända störar tidigare.

Problemlösare som jag är, tyckte jag att det var enklast att vända stören upp och ner. I brist på alter­nativ, godkändes förslaget. Den blev lite vinglig när vi fyllt den med hö, men idag stod den i alla fall upprätt fortfarande såg jag då jag körde förbi.

Och så var det det där med högaffeln. ”Brukar du sätta hö på stör med grep?” undrade vice ordf. Usch, vad pinsamt. I hastigheten hade jag tagit med mig en grep. Jag råkar ha tre olika modeller i olika ålder. Men det gick det också med lite god vilja.

Det visade sig senare att mitt synminne var rätt, jag äger visst en högaffel, men dess värre har skaftet brustit så den hade inte gjort så stor nytta. Men till nästa höäng ska den vara fixad!

Efter det var arbetsdagen slut. Eller arbetslusten rättare sagt, så jag gjorde kväll.

Klippt gräs i stället för…
Första prioritet för dagen var ett butiksbesök, men sen skulle jag minsann ta i tu med syrenerna! Fast när jag kom hem slog det mig att jag nog borde klippa gräset i stället.

Idag kom jag överens med hembygdsföreningens kassör att hon skulle komma på besök i morgon eftermiddag i ett föreningsärende. Hon har aldrig varit på Udden tidigare så jag kände att hon borde få ett hyfsat första intryck.

I regel tar jag inte hänsyn till mina besökare – om det inte duger får dom väl gå hem igen – men när man kommer första gången ska det se någorlunda ut tycker jag. I all synnerhet efter att jag sett hur prydliga hennes gräsmattor och blomland är! Så jag struntade i syrenerna igen och klippte gräset i stället.

Inomhus ser det ut som vanligt. Jag räknar stenhårt med att det goda intrycket ska bestå efter an­blicken utomhus och hålla i sig under titten inomhus. 😀