1.2 – Kallt och vitt

Jag har tagit avsked, träffat prästen och är ett dödsbo. Snömusklerna är uppvärmda och jag har tagit en promenad med Mia.

Avsked
Igår eftermiddag såg jag mammas kropp för allra sista gången. I stort sett såg hon ut som hon gjorde den 26.1 men var förstås kall och utsände givetvis ingen energi, men hon var jättefin i sitt siden­natt­linne och den vinröda sidenhalsduken.

PrästMöte med prästen
Direkt efter besöket i kapellet hade jag tid hos prästen. En sympatisk ung dam som lyssnade och ställde frågor i drygt en timme. Jag blev överraskad när jag upptäckte att tiden hade gått så fort.

Om jag var i hennes kläder nästa lördag skulle jag ändå inte veta vad jag skulle säga. Det blev många avvikningar från den röda tråden och jag fick en känsla av att jag pratade mer om mig än om mamma. Men hon löser det säkert.

Jag blev förvånad över att ceremonin bara tar ca en halv timme. Alla begravningar jag har varit på tidigare har känts som flera timmar, men det beror antagligen på att jag upplever dom som känslo­mässig tortyr.

Hon frågade om jag hade nån stödperson under ceremonin? Jag svarade förstås nej. Det tyckte hon att jag skulle ha och avrådde mig från att köra bil. Hm, så långt har jag inte ens tänkt, jag har nog förutsatt att jag ska klara allting ”alldeles själv” som jag är van att göra. Men om nån frivilligt erbjuder sig att vara stöd­per­son så tackar jag ju förstås inte nej.

Dödsbo
Jag hade kontakt med mammas bank igår och blev upplyst om att bankfullmakten inte gäller längre, nu behövs en fullmakt för dödsbo. Därmed uppstod en ganska komisk situation – eftersom jag är mammas enda barn är det jag som är dödsboet.

Jag frågade därför om banken vill att jag ska skriva en fullmakt till mig själv? Nej, det ville dom inte, det räckte med att dom får mammas personbevis där det framgår att jag är hennes enda barn fick jag besked om. Så bra. 🙂

Snö!Snömuskelträning
Jag blev lite chockad när jag öppnade ytterdörren i för­mid­dags – snömängden var påtagligt större än jag hade förväntat mig trots att jag hörde snöplogen klockan åtta. Mia blev tydligen också förvånad och eftersom jag inte hade sopat eller skottat gick hon ingenstans utan satt bara på trappan en kort stund.

Jag skottade stigen upp till parkeringen i samband med att jag hämtade tidningen och efter lunch var jag redo att ta i tu med resten. Efter knappt tre timmar var jag klar och blev inte ens svettig. Vikt­minsk­ningen (som fortsätter) kanske bidrog?

Promenad med Mia
Efter hand som jag skottade upp gångar, inspekterade Mia dom och hejade på. När jag hade skottat klart såg hon ut som om hon ville gå en promenad, så vi knallade i väg nerför backen.

Hon såg konfunderad ut när det var lika vitt överallt. Av allt att döma hade hon tänkt sig gå ner mot sjön till, men stod bara och tittade en stund. Vi fortsatte en bit till men då ville hon inte gå längre utan vände om.

Då vi kom tillbaka till inloppet eller ”flyet” stod hon och spanade igen, fast åt andra hållet. Jag trampade upp en stig åt henne på isen vid vägkanten som hon följde ett stycke men sen hoppade hon åt sidan och var tydligen på jakthumör.

Jag stod kvar och iakttog henne medan hon lyssnade och snusade. Hon gjorde ett jakthopp men lyckades inte pricka sitt byte. I stället grävde hon en ”toalettgrop” i snön och både kissade och bajsade i den. Snö har ändå vissa fördelar. 🙂

Efter toalettbestyren tyckte hon att vi kunde gå hem igen, så det blev ingen långpromenad precis. Det passade mig perfekt, jag var vrålhungrig.

3.2 – Nymodigt

Jag har hittat en tomte, fått nyheter från Jämtland, lärt Zenbooken känna igen mig, tagit en mini­prome­nad med Mia och testat ett par (för mig) nya program.

Kvarglömd tomte
Igår när jag torkade bordet fick jag syn på en liten tomte som hade gömt sig under en blomma. Eller egentligen är han en del av ett mini-askfat.

Med tanke på den ”juliga” väderleken får han sitta kvar tills fåglarna börjar kvittra igen. Jag kanske kan skapa en nymodig trend?

Långväga nyheter
På förmiddagen idag ringde exet från Jämtland. Där hade dom för tillfället -27 grader och mycket snö. En ganska normal vinter med andra ord. Efter att ha avhandlat hälsan hos våra husdjur och nyheter om gemensamma bekanta avslutade vi sam­talet. Exet är en föredömlig telefonpratare, samtalen är alltid korta och kärnfulla.

Visuellt login
Min läckra Zenbook känner nu igen mig i nattlinne och morgonrock. Det lärde jag den idag. 😀 Den är nämligen utrustad med ”Smart Logon”, vilket innebär att den kan använda ansiktsigenkänning som login i stället för lösenord.

Det fungerade finfint också i annan klädsel – självfallet – den kollar bara ansiktet. Däremot har jag inte testat vad som händer om jag tar av mig glasögonen? Återstår att undersöka. Om det inte fungerar får jag låta kameran ta nya bilder. Lösenordet fungerar ju parallellt så jag behöver inte vara orolig för att inte kunna logga in.

Minipromenad
Efter mat, vedhämtning och annat småstök frågade jag Mia om hon ville följa med till stranden. Det ville hon gärna. Vi blev glatt överraskade av den nyröjda stigen. Dagens besökare som kom över isen hade vänligt nog röjt snön från strandstigen.

Hjulspåren på isen inbjöd till en promenad i efter­mid­dags­solen. Tack vare dom hade Mia också lätt att ta sig fram. Bäst att förtydliga att hon bara gick i det ena hjulspåret.

Vi följde spåren halvvägs till udden mittemot, sen blev det kallt. En lätt bris över sjön ökade köld­fak­torn och jag var inte klädd för nån längre ute­vistelse. Mia började också oroligt se sig om mot hem­stranden så vi vände om och gick tillbaka in i stugvärmen. Total sträcka ca 150 m. Det gäller att inte förta sig. 😉

Insync
I nån av datortidningarna som jag läser på nätet beskrevs Insync som ”Dropbox för Google”, så det ville jag testa. Insync synkar alla filer i Google Dokument med andra enheter som delar filerna.

Säkert en bra funktion för den som behöver den, men jag insåg snabbt att Dropbox ändå är att före­dra för min del. Oavsett vilken dator jag använder, kan jag alltid komma åt mina filer från Dropbox så länge jag har en fungerande internetanslutning. Insync fungerar ”åt andra hållet”, dvs all huvudsaklig lagring sker i Google Dokument och synk­ningen sker med de enheter jag specificerar.

Try&Decide
I Acronis Home Image-paketet ingår en programsnutt som heter Try&Decide. Perfekt om man vill provköra ett program innan man bestämmer sig för att installera det per­ma­nent eller om man vill surfa på suspekta webbsidor.

Jag testade funktionen i samband med en programvara för interaktiv utbildning som jag var osäker på om jag ville ha kvar. När jag hade bestämt mig valde jag ”Discard changes”, gjorde en omstart och vips var datorn i samma skick som innan installationen. Fiffigt.