Mia

av

21.10 – I arbetstagen

Jag har formaterat en hårddisk, rensat i bokhyllan, hållit sista kurstillfället, är imponerad och eldar i köksspisen. Mia har haft anledning att klaga igen.

Formaterat en hårddisk
För länge sen bestämde jag mig för att använda en av mina äldsta externa hårddiskar som ”recovery disk” för att kunna återställa Windows vid behov. Sen dess har jag ångrat tilltaget och bränt DVD-skivor i stället.

HårddiskEftersom utrymmet började bli begränsat, ville jag ta bort Windows-filerna, men si det gick inte alls. Inte ens min administratörsrättighet räckte till, det krävdes en ”trusted ….” av nåt slag.

Tyvärr hittade jag ingenstans där jag kunde ändra behörigheterna i Windows 10, så jag beslöt helt resolut att flytta över det som skulle vara kvar till en annan disk och omformatera den gamla. Sen gällde det förstås att flytta tillbaka alla filer. Bara bildarkivet krävde drygt tre timmar, men jag kunde ju lyckligtvis göra annat under tiden.

Rensat i bokhyllan
Bokhyllorna på ”kontoret” krävde en radikal insats har jag insett ganska länge, men inte tagit mig i kragen. Igår gjorde jag det äntligen.

Om jag trodde att jag skulle få en massa plats över, trodde jag helt fel. Det syns knappt att jag har slängt stora högar med gamla papper och plockat bort ett tjugotal fackböcker i allt från ekonomi till mark­nads­föring och försäljning. Suck. Men ordningen blev möjligen något bättre.

Sista kurstillfället
Igår eftermiddag hade vi sista kurstillfället för ”IT- och nätbaserade verktyg för styrelsens ad­mini­stra­tion”. Av gruppen på åtta personer deltog bara tre. Antalet har minskat successivt efter hand, så jag undrar om jag har skrämt bort dom?

ChokladFördelen med den lilla gruppen var att slutövningen blev klart enklare att hantera, men det kändes ändå tråkigt att så få kunde/ville delta. Jag kände mig trots allt uppskattad tack vare chokladasken som överräcktes av ”ålderskvinnan” i gruppen. 🙂

Imponerad
Igår råkade jag få syn på antalet följare jag har på bloggen och blev djupt imponerad. Hela 232 personer följer den noterade jag. Ett varmt och innerligt tack för att ni vill ta del av mina skriverier!

Eldar i köksspisen
Det kalasfina höstvädret har idag övergått i regn och kraftigare vindar. Ett par brasor i köksspisen sitter därför fint och sprider skön värme.

Det kanske var väderombytet som fick talgoxen att flyga in i verandan i morse? Lyckligtvis hittade den ut igen när jag hade öppnat ytterdörren. Mia var som tur utom syn- och hörhåll, annars hade jag genast misstänkt att hon hade nåt med saken att göra.

Mia väntar..Mia har haft anledning att klaga igen
Eftersom jag hade lovat transportera den ”döda” datorn till proffsen i Kimito i samband med kursresan till Västanfjärd blev frånvaron längre än vanligt igår. När jag kom hem mötte Mia mig vid parkeringen och verkade gladare än vanligt över att se mig.

Det fick sin förklaring då jag låste upp ytterdörren… Jag hade igen en gång glömt att ta bort luckan från hennes ingång när jag släppte ut henne på morgonen. Hon hade alltså varit utestängd i fyra timmar.

Det går naturligtvis ingen nöd på henne. Hon klarar sig utmärkt och har flera ställen där hon kan söka skydd om hon vill. Men givetvis fick jag ”ågren” – nu hade matte gjort bort sig IGEN. Fast det är säkert bättre att vara utestängd än innestängd tröstade jag mig med. :-/

av

16.10 – Beklagligt

Talgoxarna har beklagat sig, Udden är datortät och Mia dräller på byn.

Talgoxarna har beklagat sig
När jag hämtade tidningen i morse hörde jag ett ovanligt intensivt fågelkvitter i närheten av par­ke­ringen. Minst en handfull talgoxar fladdrade runt i träden och verkade väldigt upprörda.

FågelEfter en kort stund förstod jag varför. Dom hade upptäckt en inkräktare på reviret. Den satt helt oberörd på kabeln närmast elstolpen. På långt håll såg det ut som en liten uggla, men när jag såg bilden i datorn blev jag osäker.

Mina ornitologiska kun­skaper är synnerligen rudi­men­tä­ra så jag vore tacksam om nån kunde tala om vilken fågel det är frågan om? En ung sparvhök kanske? (Klicka på bilden för att se den i större storlek.)

Udden är datortät
Från och med i eftermiddags ”bor” det fyra datorer på Udden, varav två är mina egna. De andra har jag bara till låns.

Igår eftermiddags ringde en datorägare och var förtvivlad. Windows gick inte att starta, så på hemväg från uppköpen hämtade jag den dödssjuka datorn för eventuell åtgärd.

Tyvärr fick jag nöja mig med att diagnosticera krämporna, bota dom kunde jag inte. Inte ens efter ett sista försök i morse. På tisdag åker den till en specialist för radikalare ingrepp.

Idag efter lunch hämtade jag en pigg och väl funktionerande dator som ska tömmas och därefter kom­pletteras med annan programvara. Dessutom 109 uppdateringar(!). Jag har således inga som helst problem att få tiden att gå. 🙂

Mia dräller på byn
I samband med gårdagens uppköp träffade jag Oxen/Tvillingen. Han talade om att han sett Mia på sina ägor. Jag ifrågasatte iakttagelsen, men han var rätt säker på att det var hon eftersom hon inte sprang sin väg när han pratade med henne.

Han hade helt rätt. När jag närmade mig hans vägskäl på hemvägen mötte jag en bekant svartvit dam som kom trippande på vägen. Hon kastade sig genast ner i diket, men då jag hade stannat och hon hörde min röst kom hon fram och hälsade.

Mia på vägDet lät ungefär som ”oj vad roligt att du kom, visst är det här ett spännande ställe?”. Resolut tog jag henne i famn, satte henne i bilen och talade om att nu skulle vi minsann åka hem. Det var förstås inte alls populärt, men när hon väl upptäckte att vi var hemma verkade hon nöjd och glad.

Idag försvann hon vid 11-snåret och syntes inte till då jag åkte för att hämta datorn som ska tömmas. Jag ställde fram mat på bordet i ve­ran­dan och öppnade vindsdörren som vanligt, men när jag kom hem vid halv fyra kunde jag konstatera att maten var orörd.

Halv fem dök hon upp. Dom färska blåbärsfläckarna på pälsen och en liten fjäder avslöjade vad hon pysslat med strax innan. Troligen hade hon tagit sig en ny tur på byn och passat på att få sig en fågelstek på vägen hem.

Frågan är hur långt hon tänker bege sig? Väglagsordföranden påstod sig ju också ha sett henne på sin tomt och den ligger längre bort än Oxen/Tvillingens så snart går hon väl runt till alla hus i byn. Det är verkligen inget jag gillar, men om hon ska få vara utekatt är det inte mycket jag kan göra åt saken. :-/

av

11.10 – Avskräckande och uppmuntrande

Jag har sökt videokomprimering, reparerat isoleringen, övervägt veterinärbesök och haft besök.

FilmspoleSökt videokomprimering
Otroligt vad stora filmsnuttarna blir fastän dom är korta! Igår råkade jag i misstag trycka på film­in­spel­ningsknappen på kameran och innan jag hade avslutat inspelningen var jag uppe i 111 MB. Just den filmsnutten var ju inget att ha, men jag har en annan som är längre och som jag gärna skulle vilja komprimera.

Min kamera skapar tydligen videofiler i MTS-format. Det har jag inte stött på tidigare så jag googlade på komprimering av MTS-filer men hittade än så länge bara uppspelare och konverterare med undan­tag av ett program som komprimerar MPEG. Det är kanske bäst att jag håller mig till stillbilder? :-/

Reparerat isoleringen
Isoleringslisten längst upp på frysdörren har slutat hålla tätt för ett bra tag sen, vilket förstås innebär att det bildas rimfrost. Det är ju inte så underligt för det finns stora hål i listen.

Vem eller vad som är skyldig till hålen vet jag inte, men de måste ha uppstått före 2007 inser jag. Kylläckaget har så klart ökat med åren, men nu äntligen är det fixat. Hurra för silver­tejp!

Mia spanar 3Övervägt veterinärbesök
I morse gick Mia ut strax före åtta och var inte tillbaka förrän fyra timmar senare. Så snart hon kom in och jag hörde hur hon lät förstod jag vad det var frågan om. Hon hade ett grässtrå i halsen.

Alla mina försök att komma åt det eller få bort det var lönlösa, vilket jag ju vet sen tidigare, men jag ville ändå försöka hjälpa henne. Just blev hon återställd från sitt illamående och nu det här. Grässtrået sitter nämligen så till att det konstant utlöser kräkreflexen har vete­ri­nä­ren förklarat.

Jag övervägde att åka med henne till jourveterinär, men det skulle innebära Salo eller Åbo. Alter­na­ti­vet var att låta henne plågas till i morgon och boka tid hos vår kommunala veterinär.

Men till all lycka fick hon efter 45 minuters lidande bort strået utan hjälp. Jag tackade alla jor­diska och himmelska makter av hela mitt hjärta för det miraklet! I annat fall hade det behövts nedsövning och ett för­siktigt grepp med pincett för att lirka ut strået.

Pågens skorporBesök
Igår kväll hade jag nöjet att få träffa skyddslingen i ett par timmar och idag har Vik Husse gjort oss den äran. Ingendera kom tomhänt – skyddslingen hade med sig försenade födelsedagspresenter och Vik Husse återlämnade röjsågen han hade lånat. Dessutom var han försedd med kon­di­to­ri­va­ror.

Dom glaserade munkringarna tillkom för all del på min begäran. Jag SMSade och talade om att han bara kunde få skorpor till teet om han inte köpte nåt på vägen. Det var en effektiv ”hotelse”. Skydds­lingen fick däremot nöja sig med skorporna, men det sa han sig lyckligtvis vara fullt nöjd med.

Det är som sagt inte värt att komma på besök till Udden för kaffebrödets skull! 😀

av

9.10 – VAB-dag

Idag har det varit synd om Mia.

Tjugo i fyra i morse vaknade jag av att Mia kräktes. Det fortsatte hon med en gång per timme till halv sex, sen blev det två timmars paus och efter halv åtta var det äntligen lugnt. Men våldsamt ont i magen hade hon ända fram till tolv. Då försökte hon sig på lite torrfoder.

Mia solarDet var en dålig idé, magplågorna tilltog igen. Dumt nog hade jag inte ställt undan skålen, men sam­tidigt sägs det vara bra att så fort som möjligt få magen att fungera igen. Men det kanske bara gäller människor?

Tio i ett ville hon gå ut och spann lite för­sik­tigt när jag kelade med henne. Ett bra tecken. När jag tittade till henne låg hon och solade vid ”pumphuset”.

Döm om min förvåning när hon en halv timme senare stod utanför dörren med en fågelunge i munnen! Den här gången ingrep jag inte, ungen såg inte ut att vara flygfärdig än.

När jag var tvungen att ge mig av vid halv tre-snåret var hon kvar ute så jag ställde fram hennes mat i verandan och lämnade vindsdörren öppen som jag brukar. När jag kom hem en dryg timme senare kom hon nerför vindstrappan och ville gärna ha lite mat.

Mia gosar 2Resten av dagen har hon gått ut och in, men gärna legat i min famn under innevistelserna. Helt hundra är hon kanske inte, men värsta plågorna har i alla fall släppt och matte kan andas ut, VAB-dagen (VAB = Vård av barn), eller rättare sagt VAK-dagen, är över.

Det värsta är ju att man inte kan hjälpa henne när hon har ont. 😦 Möjligen hade hon satt i sig en giftig näbbmus?

av

1.10 – Mia har ordet

Mia har bett att få författa det här inlägget. Matte har tolkat och antecknat.

Nu ska du få höra vilken matte jag har!
Min matte är nog bra på många sätt, men tyvärr både ser och hör hon illa har jag märkt. Idag till exempel stängde hon in mig hela dagen och visste inte ens var jag höll till! Sånt är ju svårt att tole­rera för en fri själ som jag.

Mia biterAlla dom andra gångerna har hon saknat mig efter nån timme men idag försvann hon med den där stora silverfärgade saken som brummar och luktar illa baktill och kom hem först sent på efter­mid­dagen. Jag räknade ut att jag var instängd i nästan fem timmar!

Du förstår ju vad det förde med sig… Jag hann bli både hungrig och törstig och kunde inte alls ha koll på reviret. Och alla mina försök att ta mig ut misslyckades.

När jag äntligen hörde brummandet och ljudet av henne igen trodde jag förstås att hon skulle släppa ut mig. Men icke. Inte ens fast hon var in i vedlidret som ligger vägg i vägg med boden där jag satt. Hon bara slog igen dörren och gick därifrån.

Efter en stund hade hon dessutom mage att locka på mig! Att jag sa ”jag är här” hörde hon inte. En låång stund senare kom hon ut och lockade igen. Då ropade jag ”jag vill uuuut” men tror ni hon kunde avgöra var ljudet kom i från? Nä, just det, hon gick åt helt fel håll.

Jag insåg att enda chansen var att ropa igen och då hörde hon mig faktiskt tror jag för hon närmade sig uthuset och undrade om jag var instängd nånstans? Vilken fråga! Jag hade lust att vråla ”JAAA, vad tror du?” men beslöt att låta nåd går före rätt den här gången. Huvudsaken att hon släppte ut mig fortast möjligt.

Sen öppnade hon fel dörr hörde jag, men jag sa ingenting. Nu måste hon väl ändå fatta var jag fanns? Och faktiskt, nu hajade hon. När hon öppnade dörren och såg mig bad hon ödmjukt om för­låtelse, men jag svarade inte. Lite kunde hon gott få plågas.

Ni förstår vad skönt att få springa på fuktigt gräs och andas frisk luft igen! I boden är det rätt så dammigt nämligen, för att inte tala om hur tråkigt det är. Nu gällde det att få henne att begripa att jag var vrålhungrig. Jag sprang genast in till köksdörren och bad henne skynda på.

Alltid när jag har varit duktig eller när matte har dåligt samvete får jag godis. Alltså fick jag några godisbitar medan jag väntade på maten. Den satt fint må du tro.

Mia vill vara näraGårdagen var förresten inte så munter den heller förresten. Matte brydde sig inte alls om mig fast jag försökte få henne intresserad flera gånger. Hon slängde bara några godisbitar åt mig och sa att jag hade mat i skålen. Sen fortsatte hon prata med vår besökare som jag för all del gillar, men han satt ju kvar så himla länge så jag blev less.

När han så småningom försvann såg jag min chans. Matte stökade med en massa papper på köks­bordet så jag hoppade upp och la mig så nära henne som möjligt för att äntligen få lite ömhet och kärlek.

Det blev nu inte mycket bevänt med det. Hon bara skuffade undan mig och sa nej hur jag än bar mig åt. Till slut lyckades jag pricka in en plats utan att bli åthutad och blev faktiskt pussad och kramad. Jag hade ju tänkt mig att hon skulle ta mig i famn och att vi skulle umgås ett tag, men icke sa Nicke. Då bad jag att få gå ut, här var det ju ingen idé att vistas.

Men däremellan vill hon minsann gosa med mig! Du skulle ha sett och hört henne  igår kväll när hon gick runt med ficklampan och ropade på mig. Då dög jag helt plötsligt. Det var bara det att jag var strängt upptagen med en jakt.

Jag började tycka synd om henne till slut, så jag greppade skogsmusen och gick henne till mötes. Och oj, vad poppis jag var! Efter det lugnade hon sig och gick in så jag kunde avsluta jakten i godan ro. Då jag var klar kändes det som om det började bli läggdags så jag gick också in och så små­ning­om la jag mig på min plats i sängen bredvid matte.

Sist och slutligen är hon nog ganska bra ändå min matte, så jag har redan förlåtit henne alla fadäser. Man är ju inte långsint menar jag. 😉 Tack för ordet.

Mia jobbar 2

av

27.9 – Liv och leverne

Jag har räddat ett liv, gjort min läxa, oroat mig igen och bevistat ett födelsedagskalas.

Rödhake

Hösten 2012 hade jag tyvärr inte samma tur.

Räddat ett liv
Till skillnad från den förra räddningen lyckades jag med gårdagens. Mia hade fångat en ung rödhake, en av mina favoritfåglar, som hon kom in med i verandan.

När hon för ett ögonblick släppte taget om den, flög den upp i ­fönstret där jag så försiktigt som möj­ligt fångade den så jag kunde gå ut på trappan och släppa den. Det kändes gott att se den flyga sin kos. Mia var förstås mindre glad, men insåg att hon inte hade en chans att fånga den på nytt.

Gjort min läxa
Igår såg och lyssnade jag på det andra avsnittet av distanskursen som handlade om bländare och slutartid. Kursen heter ”Lär känna din digisystemkamera” och anordnas av Jakobstads Arbis. Den kursen tyckte jag att jag behövde för att bli närmare bekant med min nya kamera och för att få lite praktiska tips och råd.

Veckans uppgift var att testa olika bländar- och slutarvärden och mejla bilderna till kursledaren. S-läget (slutarläget) kommer jag bara att behöva om jag ska fotografera en fladdrande insekt inser jag, men A-läget (bländarläget) kommer säkert till användning oftare.

Oroat mig igen
Idag var det dags igen. ”Fjantmatte” blev orolig då timmarna gick och ingen kisse syntes till trots högljutt lockande. Hon har kanske gjort slut på lämpliga byten på hemfronten och behöver göra längre turer?

Hon gick ut kvart i åtta och var inte tillbaka förrän strax före tolv. Vid det laget hade jag som vanligt hunnit måla upp diverse skräckscenarier i mitt inre, så glädjen var desto större då jag hörde ring­klockan.

Bevistat födelsedagskalas
Strax före kaffetid idag tog jag på mig rock och stövlar för att knalla över till grannen. Herr grannen junior firade sin 15-års dag i efterskott och fru grannen hade aviserat att jag var välkommen på efter­middags­kaffe. I vår by betyder det ca 15.00.

För en gångs skull kom jag lagom, varken först eller sist. Mia följde givetvis med, men fick snällt accep­tera att stanna ute. Katterna Mimmi och Musse tillhörde nämligen gästerna och skulle garanterat inte ha uppskattat hennes närvaro. Hon hade vissa synpunkter på det där med att stanna ute, men jag slog dövörat till.

KonfirmationskorsEfter hand blev det trångt runt det dignande kaffebordet, men gästerna spridde villigt ut sig till an­grän­sande rum. Som så ofta innebar det att flertalet herrar höll till för sig medan damerna satt kvar i köket och ventilerade både smått och stort.

På hemvägen gick jag och funderade på vad jag hade haft för mig när jag var 15, men kunde inte komma på nåt annat än kon­fir­ma­tio­nen. Det stämde, 9.12.1967 står det på baksidan av det vackra keltiska korset jag fick i present av mormor. Dagböckerna var ingen hjälp, under åren 1966-1972 hade jag tydligen skrivpaus, vilket möjligen kan tyda på att jag hade roligare saker för mig?

Hur som helst känns det konstigt att det i min bekantskapskrets finns personer som är nästan 50 år yngre eller mer. Och värre blir det efter hand som åren går. 😀

av

25.9 – Matnyttigt, onyttigt och annat

Jag har fått fisk, blivit med kaffebröd, renskrivit protokoll och uppskattar en värmekälla. Mia har haft vilodag.

Fått fisk
Nej, jag har inte fiskat, men det har Oxen/Tvillingen. Igår vid lunchtid knackade han på och frågade om jag vill ha gös? I bunken hade han benfria filéer som han ville dela med sig av den generösa människan.

Mia råkade vara på plats och tackade högljutt ja innan jag hann göra det. Doften av färsk fisk gjorde henne eld och lågor. Jag sa också ja förstås och tog tacksamt emot erbjudandet. Idag vankades det alltså nyfångad, stekt gös på Udden, mums.

KaffebrödBlivit med kaffebröd
Efter gårdagskvällens styrelsemöte fann jag mig vara ägare till en mängd smaskigt, hembakt kaffe­bröd. Hur det nu kom sig hade två mötesdeltagare med sig dopp till kaffet och jag bidrog med resterna av Kerstins äppel­kaka.

Som de gottegrisar vi är, lät vi oss väl smaka av alla sorter, men det blev ändå en hel del kvar som ingendera gick med på att ta med sig hem tillbaka. Så om du har tänkt hälsa på närmaste dagarna vet du att du slipper skorporna. 😉

Renskrivit protokoll
För ovanlighetens skull var jag påklädd redan efter tio och började dagen med att renskriva proto­kollet från igår för att inte glömma detaljerna i diskussionerna. Tack vare ett fåtal mötespunkter var anteckningarna ganska korta, så det gick snabbt.

Uppskattar en värmekälla
Den senaste stormen hjälpte mig att ta ner tvättlinan, ena änden hade lossnat från spiken den hängde på. Det var ju bra, jag hade ändå tänkt ta ner den eftersom luften nu är så fuktig att torkning utom­hus är ineffektivt.

Mia har vilodagTorkning inomhus betyder en extra värmekälla. Torktumlaren blåser ut skön varmluft i köket om jag lämnar dörren till badrummet öppen. Även om det inte är så kallt än, känns värmetillskottet väl­kom­met.

Mia har haft vilodag
Mia har tagit det lugnt idag. Antingen i stolen ute på trappan eller inomhus. Fast just nu är hon ute på sin sedvanliga kvällsjakt. 🙂

av

23.9 – Jord‑ och molnnära

Jag har delskördat, lagat blåbärsgröt, stängt in Mia, letat efter bottiner, regnvakat och diskuterat delning.

Gult plommonDelskördat
Nytt rekord: Skörden av gula plommon blev hela sju stycken! Sex av dom smaskade jag i mig på direkten, det sjunde hängde så högt uppe så jag inte nådde det. Samtliga fanns på nya trädet, på det gamla hittade jag inga.

En stor del krikon (bondplommon) är också mogna. Lika söta och goda dom, men när det gäller den skörden har jag hård konkurrens av mårdhundarna ser jag av det nertrampade gräset. Nån har talat om att dom kan klättra, men det ställer jag mig lite tvekande till. Frågan är i så fall hur högt? Nåväl, jag kommer ju ändå inte att äta upp alla, så dom får gärna vara med och dela fast jag inte vill ha dom i knutarna.

Blåbärsgröt
På tal om bär. Av den halvliter blåbär jag plockade gjorde jag först en del till soppa, men av resten blev det tyvärr gröt. Så går det när man har i för mycket avredning. Men smaken är det förstås inge’ fel på.

Stängt in Mia
I måndags var vädret ypperligt för utepyssel. Bland annat fick magnolian skyddsnät och flera buskar höstgödsel. Eftersom jag också behövde grässaxen med långa handtag hade jag ärende till förrådet under huset (”alustan”) där den förvaras. Jag lämnade dörren öppen i och med att saxen skulle tillbaka på samma ställe.

Mia instängdMia passade genast på att gå in och inspektera, men kom ut igen efter en stund och kollade vad jag höll på med. När jag var klar med saxen ställde jag in den igen och stängde dörren efter att ha ropat på Mia för säkerhets skull, men hon syntes inte till så jag var säker på att hon inte var där.

När hennes mattid hade passerat utan att hon dök upp greps jag av onda aningar. Först kollade jag boden, men där var hon inte. Då fanns det bara ett alternativ. Och mycket riktigt, så snart jag öppnade dörren till förrådet kom hon genast fram. Hon hade alltså gått in tillbaka utan att jag märkte det och struntade i att jag lockade på henne innan jag stängde dörren.

Om det ska ses som ett bevis på förtroende eller på nåt annat vet jag inte? Jag vill förstås gärna tolka det så att hon litar helt på att jag inte glömmer bort henne.

Letat efter bottiner
Igår fick jag för mig att det vore bra med bottiner (pampuscher). Såna minns jag att fostermor alltid använde när hon skulle ha finskor på och det var blött ute.

Tji fick jag. Dom finns mest på muséer nuförtiden eller säljs begagnade på nätet, dock inte i min storlek tyvärr. Nån nyförsäljning lyckades jag inte hitta. Det hänger förstås ihop med att det är svårt, eller snarare kanske omöjligt, att tillverka en modell som passar alla slags klackar.

Regnvak
Ca 03.20 i morse var det dags för regnvakande igen. Mia hörde att det regnade och skulle prompt ut som vanligt. Efter ett par hämtningar vid dörren och ett par försök att rymma från sängen, somnade vi äntligen om nån gång efter fyra med lampan tänd och liggande tätt intill varandra. Tur man kan ta igen den förlorade sömnen i stort sett när som helst.

MolnverktygDiskuterat delning
På gårdagens kurs kom vi äntligen så långt att vi praktiskt kunde börja dela dokument med varandra. Amos hade tillfrisknat efter en omstart.

I eftermiddags fick jag en fråga från en av deltagarna som jag inte kunde svara på direkt. Men när jag väl var på plats vid datorn igen efter asvlutat supportuppdrag och i färd med att dela ett nytt dokument kom jag på svaret: Filer i RTF-format (Rich Text Format) laddas ner automatiskt i stället för att man får en inbjudan att gå till sin OneDrive.

Det hänger givetvis ihop med att Word Online inte kan öppna dokumentet, även om ”stora” Word mycket väl kan både öppna och spara RTF-filer. Man lär så länge man har elever konstaterade kurs­deltagaren när jag ringde och talade om svaret på hans fråga.

Vi fortsatte samtalet en lång stund om delningsalternativ och hanteringssätt. För mig är många de­tal­jer också nya, eftersom jag bara har använt delning i enstaka fall och synkronisering enbart för egen del. För föreningar/företag gäller en helt annan nivå vilket ställer mycket större krav på ad­mi­ni­stra­tö­ren.

av

13.9 – Underhållning, städning och begravning

Jag har anammat ett citat, roat mig, tvångsstädat och fört en kropp till sista vilan.

FilmAnammat ett citat
I fredags kväll såg jag en ”feel good-film”. Ett gäng pensionärer åker till Indien och inrättar sig på ett hotell som inte håller den utlovade standarden. Eftersom filmen var brittisk fanns det gott om sar­kasmer och torr humor, men också värme, medkänsla och välgjorda personporträtt.

Ett citat som förekom ett par gånger i olika situationer tyckte jag är värt att anamma: ”Everything will be all right in the end – and if it’s not all right, it’s not the end”. Fritt översatt: Allting ordnar sig till slut – och om det inte gör det så är det inte slutet. Det stämmer väl med min livsfilosofi. 🙂

Roat mig
Av föregående inlägg framgår att jag var ute och roade mig igår. Som inledning avnjöts en god lunch i trevligt sällskap ute på Port Sides terrass i strålande sol. Lunchen avrundades med dessert och en dubbel espresso. Till den hade jag gärna tagit en apricot brandy om jag inte hade varit bilburen, men det gick också bra utan.

JärndrakeMitt sällskap avvek efter ca en halv timme, sen knallade jag runt på medeltidsmarknaden i ett par timmar tills jag tyckte det var dags att åka hem. Utbudet var imponerande och intressant. ”Min” smed från i fjol var också på plats, men jag blev dödsimpad av draken som en av hans yrkeskolleger, Tulimetsä, hade smitt. Visst är den fantastiskt fin?

Innan jag nådde parkeringen gjorde jag mitt fjärde och sista inköp. En man från Gambia sålde jätte­fina, snidade skulpturer i trä. Han talade om att det var hans bror som hade gjort dom, men det tog jag med en nypa salt. Till min stora förvåning pratade han svenska trots att han var bosatt i Åbo.

Tvångsstädat
Tack vare Mia blev det tvångsstädning en stund efter att jag hade kommit hem. Hon hade fångat en fågelunge som av allt att döma inte var flygfärdig och innan jag hann ta den av henne hade ett antal fjädrar redan ryckts loss och landat på mattan i verandan.

Det var inte fler än att jag kunde ha plockat upp dom, men jag tyckte det var lika bra att dammsuga, det behövdes på fler ställen. Städivern fortsatte efter det. Bäddmadrass, täcke och dynor skulle ut och dammas av innan jag bytte till rent sänglinne.

Jag blev alldeles chockad när jag såg vilka dammoln som yrde runt bäddmadrassen då jag damm­piskade den… Frågan är om den alls har blivit piskad nån gång tidigare? Inte så länge jag har bott på Udden i alla fall. Men nu är det gjort.

Pippi 2Till sista vilan
Den lilla fågelungen jag snodde av Mia la jag först upp i takrännan ovanför trappan efter att  ha undersökt eventuella skador. Dels för att den skulle få ta igen sig och dels för att Mia inte skulle få tag på den igen. När jag såg till den en stund senare hade den borrat in näbben i fjädrarna och sov, men ibland ryste den till såg jag.

Vinden hade friskat i och passade på uppe vid takrännan så jag beslöt flytta den lilla pippin till en gren i Uddens stora gran där solen ännu värmde. Min förhoppning var förstås att mamman eller pappan skulle hitta den.

I morse kollade jag läget. Ingen pippi i granen, men sorgligt nog på marken. Jag förde den genast till ”djurkyrkogården” och konstaterade att Mia lika gärna kunde ha ätit upp den, slutet blev ju ändå det samma. Möjligen förlängde jag pinan ännu mer än Mia hade gjort? Som alltid när vi människor lägger oss i naturens gång blir det fel. 😦

av

10.9 – Slutet gott

Gårdagen började oroligt, jag hörde en trevlig nyhet och rensade i djungeln, idag har jag putsat vägrenen och vilat i hammocken med Mia.

Orolig början på dagen
Igår morse släppte jag ut Mia ca 6.50 och gick tillbaka och la mig ett par timmar. Så dags brukar Mia vara mogen för frukost men ingen kisse syntes till trots att jag gick ut och lockade. Nå, hon har väl viktigare saker för sig tänkte jag och satte mig vid datorn.

Mia i gräsetPlötsligt meddelade Carbonite (backup-programmet) att det var tre dar sen den senaste säker­hets­kopieringen. Va’ ända in i alla glödheta?! Dock hade diskspeglingen fungerat som vanligt. Orsaken var att backupservern inte kunde nås. Mysko.

Jag meddelade supporten att min internetanslutning fungerar utmärkt och frågade vad fel­med­de­lan­det då kunde bero på? Därefter ominstallerade jag klientprogrammet, men fick samma felmeddelande när mina uppgifter skulle hämtas. Då gav jag upp och beslöt invänta svar från supporten.

Och Mia sågs ännu inte till… Klockan närmade sig nu elva, var i all världen höll hon hus så här länge? Nu blev jag riktigt orolig. Jag hade givetvis hunnit föreställa mig diverse skräckscenarier innan hon änt­ligen dök upp. Då var klockan kvart i tolv så hon hade varit borta i nästan fem timmar. Det har bara hänt nån enstaka gång tidigare.

Återseendets glädje var helt på min sida. Hon verkade mer dämpad än vanligt tyckte jag, så möjligen hade hon haft ”magrensning” igen. Men efter lunchen hon blev serverad piggnade hon till och höll sig i närheten resten av dagen.

GösTrevlig nyhet
På förmiddagen igår ringde grannen på udden mittemot och hade en trevlig nyhet att förmedla. På nät hade man fått en gös på 42 cm. Alltså lever dom utplanterade fiskarna och växer till sig.

Mindre trev­ligt var förstås att maginnehållet bestod av tre gösyngel. Konstig firre som äter upp sina artfränder.

Rensade i djungeln
På västra sidan av huset får växtligheten sköta sig själv, vilket innebär att tomten där håller på att växa igen. På eftermiddagen beslöt jag hejda det som störde mig mest.

Solen värmde gott på ryggen, plommonen släckte törsten och Mia höll mig sällskap. Mer finns inte att önska av en eftermiddag i september.

Putsat vägrenen
Det ankommer vägandelsägarna att se till att vägrenarna är putsade står det i ”Vägboken”. Några andra renar har vi inte. 😉 Här i byn är vi bortskämda med att ”vägmästaren” sköter det, men idag fick jag för mig att jag skulle vara be­hjälplig.

Vägren

Så här såg det ut innan

I ärlighetens namn ska medges att jag fick idén mest för att mina fotomotiv nere i flyet skyms annars. Men på vägen ner passade jag också på att klippa bort sånt som skymde sikten och hotade tränga ut på vägen. Det var en hel del sen senaste röjningen konstaterade jag. Mia gjorde förstås sällskap men knallade i väg längre bort längs vägen efter ett tag.

Vilat i hammocken
Efter drygt två timmar var jag nöjd. Eller rättare sagt hade jag fått nog och gick upp tillbaka. En kort stund senare hörde jag Mia jama på avstånd. ”Vart har du tagit vägen?” lät det som, så jag svarade att jag var hemma och gick och mötte henne.

Nu var det hennes tur att vara glad över återseendet, oj vad hon fjäskade. Sen fick vi oss lite ätbart och gick därefter och la oss i hammocken tills solen försvann bakom lönntopparna. Vissa höstdagar kan vara riktigt behagliga.

PS. I morse när jag startade datorn hade backupservern vaknat till liv och allt fungerar som det ska igen. DS.