Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

29.8 – I vått och torrt

Dasstaket läcker, filtret väntar på åtgärd, jag har återfått min frihet och upptäckt ett gömställe. Mia har återgått till tidiga morgnar.

LäckageDasstaket läcker
Igår upptäckte jag flera blöta fläckar i taket på dasset. Hur i hela friden är det möjligt? Ett filttak ska väl hålla tätt? Jag mejlade genast till ”byggherren” men har än så länge inte hört av honom.

”Är det inte det ena, så är det det andra” för att citera ett gammalt uttryck. Jag kanske ska ta mig en titt på hustaket också för säkerhets skull? Plåten kanske inte heller håller tätt? 😦

Väntar på åtgärd
En dag i förra veckan hade jag en kartong på trappan då jag kom hem. Under en bit svart tejp satt ett visitkort så jag visste genast vem som hade levererat och därmed vad kartongen innehöll – filtret till bottenventilen.

Senast rörkillen var här frågade jag om det inte fanns ett filter som jag kunde sätta på bottenventilen så jag slipper grumset från sjövattnet som följer med upp i vattenröret. Det trodde han att det gjorde, hittade ett och fick omgående min beställning.

Enda anledningen till att jag inte har monterat filtret är att jag behöver assistans. Helst av nån som har lite mer muskelkraft än jag insåg jag när jag försökte rengöra runt ventilen för ett tag sen. Jag kanske kan lotta ut uppdraget bland gästerna på skorstensinvigningen? 😉

Återfått min frihet
Idag kändes det äntligen som om jag har återfått min frihet – jag kunde vistas utomhus hela eftermiddagen utan att det började regna. Helt fantastiskt! Tidigare har solen för all del tidvis tittat fram korta stunder men inom en timme har regnet vräkt ner på nytt.

Jag blir deppig och handlingsförlamad när jag inte får pyssla utomhus. Det enda jag kommer mig för är att läsa och det är ju inte särskilt produktivt. Självfallet finns det att göra inomhus också men det urusla vädret har fått mig helt ur balans så jag inte har haft lust med nåt överhuvudtaget.

Timmarna jag tillbringade ute idag har återgett mig balans och själsro. Ingen utom jag kan för all del se vad jag pysslade med men det är ovidkommande. Huvudsaken är att jag känner att jag har gjort nåt nyttigt.

SpindelhemUpptäckt gömställe
I samband med att jag pysslade om mina blommor på trappan kom jag på ett gömställe. Det myckna regnandet har tydligen fått korsspindeln att skaffa sig regnskydd.

Ett av bladen på jordrevan var delvis hopdraget med spindelväv och under bladet hade spindeln kurat ihop sig. Det var förstås inte meningen att jag skulle störa den men då jag tog tag i skottet blev den avslöjad. Förhoppningsvis hittar den ett nytt regnskydd.

Återgång till tidiga morgnar
Det där med att sova till klockan sju var synnerligen tillfälligt för Mias del. Dom senaste veckorna har hon väckt mig mellan tjugo över fyra och tio över fem.

I morse höll hon sig lugn till tio över fem, blev utsläppt och återkom efter en timme, ville ut igen och in tillbaka en och halv timme senare. Då gick vi båda två och la oss på nytt och vaknade av att post­budet knackade på halv elva.

Eftersom jag behöver åtta timmars sammanhängande sömn för att känna mig utvilad innebär det att jag oftast är däckad fram på eftermiddagen och behöver fylla på sömnförrådet. I all synnerhet om inte vädret förmår locka mig att göra nåt roligare.

av

27.8 – Service Pack, chorizo och invigning

Jag har nått min inkompetensnivå, avnjutit chorizo och skickat invigningsinbjudan.

DatorUppnådd inkompetensnivå
I förrgår ringde en av mina före detta kurs­del­ta­ga­re. Hon tyckte datorn hade blivit ”seg” och ville ha den uppstädad. Igår efter lunch besökte jag henne.

Datorn är tre år gammal och av allt att döma inte tömd på skräp- eller tempfiler sen dess, så städ­ningen tog sin rundliga tid. Väntetiden tillbringades med samtal och kaffe med kladdkaka till. Här på ön är världen liten så jag visste att den hurtiga damen är mormor till herr och fru grannens svärson, vilket innebar att vi snabbt kom på många fler gemensamma bekanta.

Efter att ha städat disken, plockat bort överflödiga genvägar, etc, återstod en väntande uppdatering av hennes operativsystem. Service Pack 1 var klar att installera förutom 37 frivilliga uppdateringar. Allt utom SP1 gick bra. Jag var tvungen att avbryta och se om jag kunde hitta nån lösning och i så fall återkomma.

På Microsofts sajt hittade jag ett verktyg för ändamålet och postade länken till min mejladress, med­de­lade henne och lovade dyka upp idag på eftermiddagen för att se om det kunde lösa problemet.

Nerladdningen av verktyget och ¾ av installationen gick bra, sen var det slut på det roliga. Nu var det kaffetid tyckte mormor så jag lät datorn stå och tugga medan vi drack kaffe och pratade om ditt och datt.

Då kaffepausen var avverkad stod installationsprocessen kvar på samma ställe som före kaffet så jag insåg att den också hade misslyckats. Vi kom överens om att ett kompetent barnbarn skulle vidtalas för att om möjligt lösa problemet – jag hade nu nått min inkompetensnivå. När jag kom hem avi­se­ra­de jag barnbarnet om läget och håller en tumme för att han ska lyckas. Alternativet är förstås att installera om operativsystemet med allt vad det innebär.

MallorcaAvnjutit chorizo
Jag stod mig många timmar på kaffet och kladdkakan, men så småningom signalerade magen om påfyllning. Jag beslöt öppna paketet med West Charks chorizo. Jag hade i stort sett inga förväntningar. Förra gången jag provade inhemsk chorizo slängde jag det mesta, den smakade inte alls som jag tänkt mig.

Mina smaklökar minns nämligen hur chorizo egentligen ska smaka. 1972 (tror jag det var) följde jag med pappa och min rara styvmor till Mallorca och minns alldeles tydligt hur god den var när vi skar tjocka skivor av den ute på hotell­bal­kongen efter en dag på stranden. Till korven åt vi rå lök (stor och mild), färska bifftomater och sköljde ner det hela med ett gott rödvin. Härliga minnen… 🙂

När jag hade öppnat förpackningen provsmakade jag en bit av korven och blev mycket glatt över­ras­kad. Den var ju jättegod! Och precis så kryddig som den ska vara. West Chark har uppenbarligen ett bra recept. Enligt beskrivningen på deras sajt kan den grillas eller användas i soppa. Jag vill tillägga att den mycket väl också kan ätas naturell eller stekas i panna som jag gjorde. Re­kom­men­de­ras varmt!

InbjudanInvigningsinbjudan
I måndags skickade jag inbjudan till den officiella skorstensinvigningen i början av september. Den som vill provelda och/eller kolla draget är välkommen att ta med sig en vedklabb. Konstruktören och plåt­sla­ga­ren har givetvis också fått var sin inbjudan – det är ju deras förtjänst att vi har nåt att fira!

Allt sen jag slutade med det återkommande ”Helena-kaffet” har jag försökt hitta lämpliga tillfällen till mindre sammankomster. Vi har bland annat firat min nya vattenpump, dassinvigning och min pensionering. Ett år högg jag till med ett mansnamn från almanackan så vilken ursäkt som helst duger när jag är på det humöret. 🙂

Då hoppas jag givetvis att invigningsdagen är extra kall och ruggig så vi kan sitta och njuta av värmen inne i vardagsrummet. Enligt långtidsprognosen ska det bli delvis sol och ca 15 grader så det verkar ju inte värst ruggigt, men det är ju ett tag till den stora dagen så mycket hinner ändras innan dess.

av

23.8 – Sorgligt och trevligt

Jag har varit på begravning, hjälpt ett åskoffer, nöjeseldat, lagt in gurkor, haft besök och fått ett trevligt samtal.

BåtutflyktBegravning
Igår begravdes min allra första arbetsgivare, en kvinna som jag har känt hela mitt liv. Det kändes tungt och ledsamt, som alltid på begravningar. På bilden sitter jag i hennes famn under en båt­ut­flykt på sjön med mina foster­för­äld­rar. Hennes man tog bilden antar jag och året kanske var 1956 eller 1957?

Ceremonin i kyrkan gav mig en flashback. Inledningsvis spelades Time To Say Goodbye, samma melodi som på mammas begravning och dessutom sjöng vi Härlig är jorden, samma psalm som sjöngs på mammas begravning. Ett underligt sammanträffande.

Dessutom hittade jag min halsduk. Den hade jag glömt kvar på en klädkrok i kyrkan sen mamma begravdes den 8.2. Det är i alla fall ingen som stjäl i kyrkan kan jag konstatera.

Åskoffer
Jämfört med den här personen klarade jag mig lindrigt från åskvädret. Både dator och modem slogs ut hos det här åskoffret. Efter begravningen återställde jag alla hans program och genvägar på ut­bytes­datorn.

Nöjeseldning
Jag kan absolut inte påstå att jag frös igår kväll, jag eldade i kakelugnen av rent och skärt nöje över att se lågorna, höra veden knastra och känna värmen. Ett rätt så billigt nöje. 🙂

Lagt in gurkor
Idag, äntligen, la jag in gurkorna. Hoppas dom ändå tar åt sig smak av lagen trots att dom var väldigt ”saltstinna”. Om nån vecka ska jag provsmaka.

ArtikelBesök
Sent i eftermiddags hade jag ett kort besök av LMFs ordförande. I dagens ÅU fanns en helsidesartikel om honom och hans fru som är sekreterare i föreningen.

Sekreteraren mejlade i torsdags och undrade om jag kunde medverka vid intervjun på fredag för­middag, men eftersom den kolliderade med begravningen avböjde jag naturligtvis. Jag tyckte för övrigt att det räckte gott med vår ordförande och sekreterare. Texten i artikeln kan läsas på ÅUs webbsajt.

Förhoppningsvis ger artikeln den publicitet och goodwill föreningen så väl behöver och bidrar till att vi kan öka medlemsantalet. Jag hoppas den också bidrar till att vi får in materiel som innerligt väl behövs.

Trevligt samtal
En stund efter att ordföranden hade åkt vidare ringde mammas kompis. Jag tänkte på henne bara härom dagen, men kom mig inte för att ringa just då, så jag blev glatt överraskad.

Det är en glad och pigg 84-åring, fast hon beklagade sig över att minnet har blivit så dåligt. Men det hindrar ju henne inte från att plocka bär i skogen, sjunga i kör eller dansa seniordans. En aktivare dam får man leta efter. Mysigt att hon hörde av sig. 🙂

av

21.8 – Oj, oj, oj…

Åskan har överlistat mig, jag har brottats med ett vidunder, haft en trevlig eftermiddag och upplevt ett högtidligt sprakande.

ÅskaÖverlistad av åskan
Natten till igår var fullkomligt gräslig. Vid ett-tiden signalerade min fyrbenta åskvarnare att nu var åskan på G igen och regnet vräkte ner. Jag lyckades lugna henne en timme men sen var det kört.

Hon nästan vrålade ”du MÅSTE släppa ut mig nu!!!”. Jag hann bara få på mig morgonrocken och var på väg in i köket då jag såg ett blåaktigt sken och hörde en skarp knall från ”kontoret”, dvs västra sidan av huset.

Jag såg inget som brann, kände ingen röklukt och alla indikatorlampor lyste som vanligt. Enda gången jag hade glömt koppla ur dator och kringutrustning och då slog den helt oväntat till förstås, den jäkla åskan. 😦

Jag släppte ut Mia men beslöt att gå tillbaka och lägga mig. Hon fick klara sig utan sällskap, men jag ställe innerdörren på glänt så hon kunde ta sig in. En timme senare vaknade jag. Ingen Mia. Jag gick ut och lockade på henne, men det var lönlöst så jag la mig igen.

Exakt när hon kom in och la sig vet jag inte, jag hörde bara hennes ”här är jag-läte” och kände att hon hoppade upp i sängen. Möjligen vid fem eller sextiden? Hur som helst låg hon bredvid mig när jag vaknade nästa gång. Skönt, då var allt i sin ordning.

Utom internetförbindelsen upptäckte jag när jag steg upp och startade datorn. Felmeddelandet var det gamla vanliga när jag lät Windows göra en felsökning: DNS-servern svarar inte. Jag antog då att felet inte låg hos mig så jag felanmälde men insåg igår kväll att det måste vara modemet som blev utslaget trots att jag såg två gröna lampor lysa.

Det finns en sak som får mig att trampa gasen i botten och åka till Kimito utan dröjsmål – dator­krångel. I dag tog jag med mig modemet och fick det utbytt hos Kimito Telefon. ADSL-signalen gick inte fram konstaterade killen som testade.

Nu funkar allt som det ska igen. För 20 år sen hade jag inget som helst behov av att ha en dator hemma och ännu tio år senare verkade det onödigt med internetanslutning. Nu går jag nästan upp i limningen om jag inte kan läsa mejl eller komma ut på nätet. Tänk vad man kan ändra sig. 😀

MadrassBrottats med ett vidunder
Det fanns ju annat jag kunde sysselsätta mig med. Byta toppklädsel på madrassen till exempel. Det kräver en hel del armstyrka och känns som att brottas med ett vidunder.

Stommen är gjord av trä och resårerna väger väl också en del så det blev en del baxande innan jag lyckades förverkliga min ambition. Tur att jag inte behöver lyfta på den så ofta.

Om konstruktören hade varit lite smart hade han försett madrassen med två handtag på vardera långsidan så skulle det gå mycket lättare att lyfta den. Men det ingick ju inte i priset.

Trevlig eftermiddag
Igår eftermiddag gjorde jag ett nerslag hos Grisen/Tvillingen och fick förmånen att se hennes nya bil. Den är verkligen fin, både ut- och invändigt. Att det sitter en hybridmotor i den tilltalar mig speciellt.

Timmarna rann i väg så fort att butiken i Kärra redan hade stängt när jag nådde den. Och jag som hade tänkt handla. Det måste ju innebära att jag trivdes gott. 🙂

Eld i kakelugnenHögtidligt sprakande
Sent i eftermiddags ringde sotaren och föreslog att vi skulle provelda om jag var hemma? Jag var givetvis hemma och genast med på noterna.

Ända sen taket byttes (år 2000) har jag drömt om att kunna elda i kakelugnen i vardagsrummet igen. Den dåvarande skorstenen var i så dåligt skick att den måste rivas och det fanns ingen tid för en ny skorsten just då så det var bara att bita i det sura äpplet.

Men idag inföll alltså den högtidliga stunden då jag fick höra elden spraka i den igen. Det var ett stort ögonblick. Kakelugnen är ju en del av husets själ tycker jag.

Tack mamma som gjorde det möjligt! Utan ditt bidrag hade det antagligen aldrig blivit verklighet. 🙂

av

19.8 – Ätbart och annat trevligt

Jag har understött ett byaråd, fått ersättning, hittat fikonmarmelad, vågat mig ut och har en extremt artig leverantör.

KBBRUnderstött ett byaråd
I söndags infann jag mig i Kärra café strax före två. Kärrabuktens byaråd serverade mat för att få in medel till inredningen i caféet.

Pensionärspriset (som jag förstås åberopade) för buffén och kaffe med rulltårta och glass som dessert betingade 8 €. Jag hade garderat mig med en pyts så jag också kunde köpa med mig en portion hem. Jättegott var det och roligt att byta några ord med bekanta. Heder åt arrangören för idén!

Ersättning
Under tiden jag noterade modellbeteckning och serienummer på nya gräsklipparen ute i boden idag, kom ”blom­hyres­gästen” förbi. I handen höll han en påse (egenhändigt bakade) småkakor som han överräckte som tack för att jag tog hand om hans krukväxter medan han var bortrest. Han har uppen­barligen förstått att vägen till mitt hjärta går via magen. 😀

Fikonmarmelad
Idag var det ju dags att lägga in gurkorna i lag II, men jag insåg att jag måste proviantera en del först. Förutom dillkronor behöver jag ättika. Hur jag än letade hittade jag bara en liten skvätt i en flaska.

Bildkälla: http://www.spisa.nu

Däremot hittade jag fikonmarmelad från Törners konditori i Östersund. Jag minns att jag fick den av ett gulligt par som hälsade på och om jag fick den samma år jag flyttade är den med andra ord mer än sju år gammal.

Marmeladen är bevisligen avsmakad men det mesta återstår. Om jag minns rätt skulle den serveras till nån slags ost men jag har glömt vilken? Att använda den på skorporna tycker jag inte passar riktigt men så klart går det väl an.

Marmeladen är fullt ätbar ska tilläggas. Jag ”skalade av” översta lagret för säkerhets skull innan jag smakade på den men den höga sockerhalten borgar givetvis för att den håller sig. Nån som kan tipsa mig om hur/till vad jag ska använda den?

Vågat mig ut
Idag klädde jag faktiskt på mig (igår hade jag en morgonrocksdag). Sockor, långbyxor och flanell­skjorta fick det bli när jag hade kollat termometern och tittat ut genom fönstret. Meteorologen på TV-vädret igår kväll sa att vi skulle få ostadigt väder. Han borde snarare ha sagt labilt.

Solen tittade fram när jag steg upp i morse men en timme senare ösregnade det. Så där har det hållit på hela dagen… Sol, regn, sol och regn igen förutom kraftiga vindbyar. Mellan skurarna hann jag i alla fall hämta ved, pyssla om blommorna, ösa båtarna och kolla att fackelblomstret stod kvar i strand­kanten där jag planterade det.

CarboniteExtremt artig leverantör
Vad jag kan minnas har jag aldrig upplevt en så artig leverantör som Carbonite, före­ta­get som sköter min backup. Helt otroliga är dom!

I början på augusti gjorde dom ett mejlutskick för att skaffa nya kunder och hade tydligen skickat det också till befintliga, medvetet eller omedvetet. Jag svarade genast att jag minsann har varit kund hos dom redan i flera år. Jag fick omgående ett svarsmejl från en herre på Sales & Marketing:

”Dear (MoF),

I am writing as a follow up to an email you may have received this morning suggesting you have no files backed up with Carbonite. This email was sent in error, resulting from a customer communi­cations mistake. If you are an active subscriber, at no point was your account or stored data affected.

We apologize for the inconvenience this email caused. We wanted to let you know right away, and hope you can forgive our internal error.

Thanks for understanding and for your business. Please feel free to reach out with any questions you may have.

Best Regards,…”

De’ ni, det är kundvård på hög nivå! Att a) erkänna sitt misstag och b) ytterst hövligt be om ursäkt är ju inte särskilt vanligt, åtminstone inte bland dom jag har varit i kontakt med under årens lopp.

Alla supportärenden behandlas ovanligt snabbt och följs också alltid upp för att kolla att allt fungerar som det ska. Ett kundnöjdhetsformulär avslutar alltid ärendet. När man förnyar sitt abonnemang får man förutom bekräftelse och kvitto på mottagen betalning ett extra tackbrev. Tänk om alla leve­rantörer var lika artiga och kundvänliga!

av

16.8 – Tur, kärlek, gurkor och närhetsbehov

Jag har haft tur med vädret, blivit uppringd och lagt gurkorna i blöt. Mia har stort när­hets­be­hov.

Översättning 2Tur med vädret
Direkt efter frukosten tog jag i tu med över­sätt­ningen som jag lovade i ett svagt ögonblick. Hur jag kunde tro att mina kunskaper i engelska skulle räcka till föreningsstadgar är en gåta? Ibland är det si och så med självinsikten tydligen.

Lyckligtvis fick jag hjälp av http://sv.glosbe.com/, en suverän sajt för översättningar till och från en mängd språk och som också har synonymer och exempel på hur ordet används. Så bra är min engelska att jag tack vare synonymerna kunde plocka ut det ord jag behövde. Tror jag i alla fall? Det är möjligt att det finns riktiga grodor i översättningen, men den ska bara användas internt så kvalitén bör räcka till.

Vädret var på min sida. Molnen klumpade i hop sig efter nån timme och vid lunchtid började det regna. Det passade mig utmärkt! Att sitta inne när det är finväder bär mig emot.

Efter översättningen gjorde jag en skiss till presentkort som ska användas i LMF och en presentation som jag skickade till torsdagens värdar. Bilderna jag tog på dom i Kasnäs såg ut som karikatyrer så jag spädde på med pratbubblor som passade till deras ansiktsuttryck. En bra porträttfotograf lär jag aldrig bli.

Felringning?
”Privat nummer” ringde och störde mig kvart i tio. En herre vid namn Laaksonen undrade om jag hade kvar Opel Kadetten jag hade åkt mycket med i Norge? Jag blev helt ställd.

SarpsborgI mitten av 80-talet ägde jag mycket riktigt en Opel Kadett som jag åkte nästan dagligen med till Norge under en period. Jag var nämligen upp över öronen förälskad i en sandblästrare som var på jobb i Sarpsborg, ca 180 km från Göteborg där jag bodde då.

Jag har glömt vad kärleken hette, men Laaksonen tror jag inte det var, även om han var finländare. Dessutom är det inte särskilt troligt att han har letat rätt på mitt telefon­num­mer i Finland eller ens kommer i håg vad jag heter. Alltså hasplade jag äntligen ur mig att han nog hade ringt fel. Han bad genast om ursäkt och la på.

Men tänk om det faktiskt var min dåvarande förälskelse…? Som kallade mig sin lilla sparvunge(!), bedyrade mig sin stora kärlek och ville att jag skulle följa honom till Moskva där han hade nästa upp­drag?

Om jag hade varit det minsta fiffig skulle jag ha frågat vad han hette i förnamn, för det minns jag fortfarande, men det var jag alltså inte. Och eftersom han hade dolt telefonnummer kan jag heller inte ringa upp och fråga. Nä, det var säkert en felringning bestämmer jag mig för. 🙂

Gurkorna i blöt
Dom 27 gurkorna jag fick igår är nu renskrubbade i regnvatten och nerlagda i saltlake. Där ska dom ligga i ca tre dygn står det i tant Agdas recept. Bäst att lägga in en påminnelse om det, annars blir det saltgurka i stället.

Mia i famn 2Närhetsbehov
Efter morgonens jakt på en präktig skogsmus tog Mia ledigt. Under tiden det regnade låg hon ute och sov i min stol på trappan men med ojämna mellanrum har hon kommit in och pratat med mig eller velat bli kelad med.

När jag höll till ute efter att det slutat regna höll hon sig mestadels inom synhåll och när jag i min tur satte mig i stolen på trappan ville hon ha en ny kelomgång eller sova i min famn. Hon har uppen­bar­ligen stort närhetsbehov. Det är förstås ömsesidigt. Om hon är borta mer än ett par, tre timmar saknar jag henne. 🙂

av

15.8 – Dagen som gick

Vi har haft sovmorgon, jag har läst en tråkig nyhet, klättrat på fasaden, blivit ”begåvad” med gurkor och fullgjort min skyldighet som hamnkapten.

Mia soverSovmorgon
Sen den dallrande hettan avtog är Mia aktiv på dagarna igen och har därför återgått till att sova en hel natt. Hon var visserligen upp vid fyrasnåret och knaprade i sig lite torrfoder men kom tillbaka och la sig efter det. Ända till tio över sju sov vi i morse. Faktiskt var det jag som vaknade först.

Skönt att sovordningen är återställd. Vi blev inte ens störda av regn eller åska så vi kunde sova ostört båda två.

Tråkig nyhet
I morse rann tårarna då jag läste på FB att Nemo inte finns längre. Han drabbades av problem med levern och gick inte att rädda. Så fruktansvärt sorgligt för matte, husse och hunden Siri. Nemo och Siri var bästa vänner. 😥

Klättrat på fasaden
Av alla knäppa idéer jag fått, ligger dagens påhitt högt upp på listan. Jag har länge sett med onda ögon på dropplisten ovanför sovrumsfönstret. Med åren har den blivit allt grönare och smutsigare så idag beslöt jag rengöra den.

StegeMin långa stege fanns nära till hands efter att sotaren använt den så jag reste den och tog med mig en borste och en hink med vatten. Jag är verkligen inte förtjust i höjder eller att klättra på stegar. Inte ens den här låga höjden tyckte jag var behaglig men nu hade jag ju bestämt mig.

Riktigt fint blev det. Ack hur länge… Vind och nederbörd lär snart omintetgöra min ansträngning.

Gurkpresent
Medan jag stod uppe på stegen och skurade hajade jag till av en kvinnoröst som sa hej. Jag drog ljudligt efter andan och vände mig om. Nere på marken stod en av mina grannar från slutet av vägen jag bor på.

Hon bad om ursäkt för att hon skrämde mig och förklarade att årets gurkskörd hade slagit alla rekord. Nu ville hon gärna dela med sig eftersom hon och hennes man redan hade lagt in fyra ämbar med gurkor. Jag kunde ju inte gärna tacka nej även om jag mycket väl mindes att förra årets in­lägg­nings­pyssel hade varit rätt avskräckande.

Å andra sidan blev inläggningen jättegod, så jag ska inte beklaga mig. Fram med tant Agdas recept igen och minska något på ättiksmängden så har jag ättiksgurkor för minst ett år framåt. Jättesnällt av henne att tänka på mig. 🙂

Fullgjord skyldighet
Som ”hamnkapten” har man vissa skyldigheter. Till exempel att se till att hamngästens båt inte sjunker på grund av regnvattnet. Under veckan har Udden fått totalt 44 mm regn, så risken fanns.

BåtarInnan jag tog min simtur som avslut på arbetsdagen tömde jag båda båtarna. Om mängden är mindre brukar jag inte engagera mig i sommargrannen psykologens båt, men nu var båda båtarna nästan halv­fulla med vatten och i värsta fall kommer det snart mer så jag kände plikten kalla.

Sen tog jag min lilla simtur och njöt av att få löga mig i min favoritsjö. Vattnet är fortfarande 22 grader varmt och känns lika skönt som ett par grader tidigare. 🙂

av

14.8 – Åska och bra affärer

Åskvädren har avlöst varandra, jag har införskaffat ett muskelstärkande redskap, blivit bjuden på lunch och gjort upp en affär.

Åskväder på löpande band
Natten till igår signalerade Mia åska kl 3.30. En timme senare hade den nått Udden och återkom ett antal gånger tills den äntligen upphörde 8.30. Den som har ett husdjur som är rädd för åska vet precis vad natten och morgonen innebar. Stackars Mia och stackars matte.

Uppehållet höll i sig till ca 17.50, sen var det dags igen fram till 21.30 och natten till idag blev tyvärr väldigt lik den föregående. Åska och hällregn från 4.15. Vid sextiden kom Mia in tillbaka och hade ro nog att lägga sig och somna bredvid mig tills vi gick upp 8.40.

Förklaringen till alla åskväder är enligt uppgift det varma havsvattnet. Hoppas det kallnar snart, det här är inte alls roligt. 😦

Ny gräsklippareMuskelstärkande redskap
Igår blev jag tvärförälskad i Dino 47B… En svart­lacke­rad skapelse som är alldeles utmärkt att träna arm­musklerna med. Benmusklerna också för den delen.

Jag har en längre tid saknat en liten, lätt och smidig gräsklippare. Inget ont om den stora, men speciellt smidig när man ska runda buskar och växter är den inte. När jag fick syn på Dino igår i Aha-butiken i Dalsbruk, smälte mitt hjärta direkt. Dessutom var prislappen helt i min smak. Det krävdes två starka karlar att baxa in den i Silverpilen, men bara en stark kvinna för att baxa ut den. 🙂

Illustrationen för hur man skulle montera handtaget var inte värst pedagogisk tycker jag, men jag fick till det som tänkt tror jag. Killen i butiken påpekade att jag skulle fylla på 4 dl olja som i praktiken visade sig bli 6 dl. Det ska jag minsann tala om för honom vid tillfälle.

Efter påfyllning av bränsle ville jag förstås provträna. På dom få platserna på tomten där det fort­fa­ran­de fanns grönt gräs hade det hunnit bli rätt långt så dom fick bli testobjekt.

Dino skötte sig utmärkt. Dock tyckte jag att motorn gick lite ojämnt och ”suckade” emellanåt men det kanske bara var ny­bör­jar­besvär? Alternativt taskig tändning eller bränsleförsörjning? Gräset blev i alla fall klippt och Dino fick klart godkänt.

Den var oändligt mycket lättare att hantera i svängarna och är dessutom smalare än ”gamlingen” så jag kommer åt på trånga ställen. Ett bra köp trots att det var spontant.

Bjuden på lunch
Dagens höjdpunkt bestod i en liten utflykt till Kasnäs tillsammans med f d klasskompisen och hans sambo för att äta lunch. Av nån konstig anledning ville dom inte klämma in sig i Silverpilen fast den är nystädad så jag parkerade den vid ”stora korsningen” och hoppade in i en ”Black Arrow” i stället.

Det märktes att säsongen är över – inga köer och glest med gäster vid borden men det störde ju inte oss det minsta. Enda felet med maten var att jag inte fick betala den. Sambon insisterade på att stå för måltiden trots att jag hotade med: ”Då vill jag åka hem!”. Repliken kom omgående: ”Du har ingen chaufför”. 😀

Stort tack än en gång för skjuts, mat och trevligt sällskap!

ClipUppgjord affär
För några dar sen fick jag frågan om var jag köpt clipsen jag hade givit Råttan/Väduren i födelsedags­present för nåt år sen? Han ville gärna köpa fler.

Dels hade jag glömt att jag gav dom och dels vari­från jag köpt dom. Däremot kunde jag tala om att jag kunde avstå 24 stycken eftersom jag fort­fa­ran­de hade kvar av dom.

När jag beställde dom läste jag slarvigt och trodde dom var förpackade styckevis så jag beställde därför så många jag trodde mig behöva, vilket resulterade i att jag fick fyra gånger så många efter­som det låg fyra i varje förpackning. Men nu kunde jag alltså bli av med dom överflödiga.

Sent i eftermiddags gjorde vi upp affären. Via tillverkaren fick jag en länk till Clas Ohlson och kunde därmed hitta priset. Jag försökte mig på att debitera 5,50/clip men se det gick han inte alls med på min ”kund”.

Tvärtom ansåg han att dom var gamla så han ville pruta. Men eftersom förpackningarna bevisligen var obrutna gick jag inte på den finten. Jag uppfattade prutförsöket mer som ett skämt och på­pe­ka­de att han slapp betala frakten så priset var de facto ett klipp.

Därmed avslutades affären och avrundades med ett par muggar te under samtal om ditt och datt. Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

12.8 – Bland flora och fauna

Det är tidsödande att vara vetgirig, jag har planterat i sjön, kapat buskar och pratat med en groda.

NateTidsödande
I söndags satt jag minst i en timme och bläddrade i Småkryp, Våra vanligaste växter och Nordens flora för att hitta allt jag ville veta. Och när jag väl har hittat vilken växt eller insekt det är frågan om glömmer jag det lika fort. 😀

Min kompis i vattentunnan var i alla fall en virvel­bagge, det som jag har påstått är hornsärv är hår­slinga (jag hittade också hornsärv i sjön) och den fantastiskt vackra vatten­växten som jag har ”tappat på flaska” torde vara nära släkt med ålnate. Bladkanten på ålnaten ska vara fint tandad, men dom här bladen är då inte det, så det rör sig allltså om en annan sort.

Mitt bläddrande gav också namnet på en växt som jag hittade i strandkanten under min lilla ex­kur­sion. Fackelblomster heter den. Lite förvirrande är att det finns en annan blomma som har samma sorts växtplats men den heter strandfackla. Alltså kommer jag förmodligen att blanda ihop dom.

FackelblomsterPlanterat i sjön
Att plantera i vatten är inte det enklaste. Jag fick för mig att fackelblomstret skulle kunna trivas under alen i min strand och tog med mig ett par exemplar med rot. Får se hur det lyckas?

Kapat buskar
Det var dags att hyfsa till syrenerna på baksidan av bersån tyckte jag igår, alltså skred jag till verket. När jag var klar hade jag fyra högar att städa undan men då sinade entusiasmen som vanligt. Jag åt och la mig i hammocken i stället.

Det blev ingen lång siesta. Jag vaknade abrupt av att regnet slog mot taket på hammocken. Ha, så bra, då blev jag arbetsbefriad!

Den sista regnskuren kom kvart över fyra i morse. Regnsmattret mot taket gjorde att Mia prompt skulle ut så hon fick sin vilja igenom, men den här gången gick jag tillbaka och la mig ett par timmar till.

Dagens projekt var alltså att bära bort kvisthögarna. Så vad gjorde jag? Jo, jag decimerade borst­spirean i stället. Den växer i ena änden av bersån och har blivit synnerligen gles, så jag bestämde att den skulle jämnas med marken.

På så sätt fick jag två nya högar förutom dom fyra tidigare, men faktiskt städade jag bort allihop och sopade berget efter mig. Sen behövde jag ett svalkande dopp (i 24 gradigt vatten) och tog ledigt resten av eftermiddagen.

GrodaPratat med en groda
Jag är såå glad över varje groda jag får syn på. Utom dom som hoppar omkring på diskbänken för­stås. När grodorna försvinner betyder det att vattenkvaliteten är dålig. Dom är tydligen extra känsliga.

Då kan man ju undra varför dom föredrar att hålla till runt huset? Bland vintergrönan verkar dom trivas extra bra. Fast dagens stiliga groda låg för all del i gräset framför vattentunnan. Det var snudd på att jag trampade på den innan jag upptäckte den.

”Vad gör du här?” frågade jag men fick inget svar. Grodan låg kvar trots att jag gick runt den flera gånger. Det fick mig att tro att den var skadad (förlåt mig Mia) men när jag petade på den hoppade den vigulant i väg en bit.

Mia syntes lyckligtvis inte till annars hade den stackaren garanterat blivit jaktbyte. För att rädda den motade jag i väg den till vintergrönan, därifrån den troligen kommit. Då och då hör jag kväkanden därifrån. 🙂

av

10.8 – På land och till sjöss

Dom tidiga morgnarna fortsätter, jag har tillhandahållit datorstöd, fångat en groda, grillat en vatten­sork, kan sitta rak på dasset, jagat en rymling och tappat årorna samt inspekterat avföring.

Klocka 2Tidiga morgnar
Igår klev vi upp 4.45. Dimman låg tät över sjön, det var alldeles tyst, fullkomligt vindstilla och kyligare än på länge, bara 15,2°. I morse steg vi upp en kvart tidigare, fortsättningsvis tack vare/på grund av Mia. Men nu börjar jag vänja mig. Enda nackdelen är att jag somnar framför TVn redan innan jag sett slutet av 22-ny­he­ter­na.

Datorstöd
Efter lunch igår kom min ryska bekant med sin nya dator. Gratislicensen på antivirusprogrammet går snart ut så hon ville aktivera sin befintliga F-Securelicens.

Mesta tiden gick åt till att vara social. Fyra timmar närmare bestämt. Vädret medgav bersåservering så vi kunde sitta ute och ha det lagom varmt under parasollet.

Fångat en groda
Visserligen är luftfuktigheten hög, men att det skulle medföra grodor inomhus trodde jag inte. Det har för all del hänt tidigare, men aldrig nånsin har jag hittat dom uppe på diskbänken!!

Jag trodde inte mina ögon när jag fick syn på den lilla grodan som hoppade omkring bland kärlen igår kväll. Till slut lyckades jag fånga den och placera den i lite mer grodnära miljö. Mia var fullt upptagen med att hålla koll på Kasper, så jag slapp vara orolig för att hon skulle ge sig på den.

Hur den hade hamnat på diskbänken kan jag för mitt liv inte begripa? Min diskbänk kanske är så låg så den lyckades hoppa upp om den förirrat sig in? Mia tror jag är oskyldig den här gången, hon skulle nog ha hållit ett öga på den om den var ett jaktbyte. Verkligen mysko.

vattensorkGrillat vattensork
Gårdagens sista byte blev en maffig vatten­sork. Den här gången var den saligen avlivad innan den ”pre­sen­te­rades” för matte, vilket hon var tacksam för. 🙂

För att ”göra två flugor på smällen” beslöt jag grilla den (för att inte mata mårdhundarna) tillsammans med annat brännbart i morse. Det pyste fortfarande om den när det andra hade brunnit ner, men den var nog så förkolnad att jag inte be­hö­ver oroa mig för lukt eller larver.

Dasset rakt
Ända sen i våras har dasset lutat betänkligt och därmed också toabyttan. Min kropp går ju faktiskt att luta åt alla håll än så länge, men när jag såg att ventilationsröret hade blivit ovalt beslöt jag kontakta ”dassmakaren”.

I förmiddags SMSade han och undrade om det passade att han kom idag? ”Självfallet” fick han som svar. Ju förr desto bättre.

Det är en snabb, effektiv och behändig ung man. 🙂 Det krävdes en del trixande för att rätta till vink­larna, men efter en timme var både jag och han nöjd med resultatet så vi övergick till kaffe och glass i bersån innan han hastade i väg till nästa uppdrag, vilodagen till trots.

Och om det händer nåt under vintern var jag välkommen att höra av mig igen. Tänk om alla leve­ran­törer var lika tjänstvilliga! Jag kan varmt rekommendera Janne på ”Kemiön mökkipojat”!

Jakt på en rymling och tappat årorna
När min ”handy man” hade åkt, ringde jag upp Lingongrannen eftersom jag hade missat hans samtal igår kväll. Han hade hört att jag saknade flötet som märkte ut platsen för siktdjupsmätningen och visste berätta att det låg uppe vid Släts. Kors! Det var en minsann en bra bit från Långholmsudden!

Sen undrade han om jag hade sett det senaste i sjön? ”Nä, vadå” undrade jag? Jo, på holmen intill Hästholmen låg en massa avföring. Kunde det vara skarvträck undrade han? Jag lovade ta en titt i samband med dagens siktdjupsmätning och bad att få återkomma.

KartaVid 13-snåret rodde jag i väg. Bara några tiotal meter från bryggan tappade jag ena åran. På grund av motvinden tog jag i så att tappen åkte upp ur årtullen. 😦 Som tur hade jag med mig båtshaken så jag fick tag i åran innan båten drev i väg.

Jag började med siktdjupet. Bara 2,5 m idag, mest beroende på vinden/vågorna och molnen som just då täckte solen. Efter mätningen fortsatte jag i motvind halvvägs till Dalsbruk (se kartan och pilen) innan jag fick syn på ”rymlingen”.

När jag väl hade lyckats baxa upp stenen som skulle hålla flötet på plats (trodde jag i min enfald) lät jag båten driva längs strandkanten för att spana på lämpliga bildmotiv. När jag hittade ett ”tvärnitade” jag förstås. Och tappade ena åran igen! Förb—e j—a s—t-konstruktion sa jag högt.

Båtshaken fick tjänstgöra på nytt. Vinden var tillräckligt stark för att driva båten ett bra stycke från åran. Alltså får jag inte ta i allt vad tygen håller och inte heller tvärbromsa i fortsättningen. 😦

Bisamråtte-bajsInspekterat avföring
Det blev många bildmotiv och en del växt­pro­ver innan jag gav mig av mot Hästholmens grannholme. Av beskrivningen jag fått, rörde det sig om ”massor med skit”. Jag förväntade mig således att halva holmen skulle vara täckt av fågelspillning, men såg ingen alls förrän jag rundade holmen och kom till ”baksidan”.

Massor var kanske att ta i, men det fanns onekligen en hel del avföring. Dock inte från några skarvar utan från vår vän bisamråttan kunde jag snabbt konstatera. Såna där korvar hade jag ofta på bryggan för ett par somrar sen då den bodde i min strand. Men nu hade den alltså bytt bostad.

Strax intill bergsklacken såg jag ingången och musselskal på sjöbottnen som talade sitt tydliga språk. ”Jasså, är det här du bor nuförtiden” sa jag men fick inget svar. Det var nog ingen hemma just då.

I morgon ska jag ringa Lingongrannen och lämna det lugnande beskedet. 🙂