26.9 – Från loppisfynd till pusskalas


Silverpilen är ren, jag har testat anfanger, letat frön och varit på pusskalas.

Silverpilen ren
Redan i somras upptäckte jag att Silverpilen började få en grön beläggning på sina ställen. Man kunde gott tro det var mögel eftersom jag inte har tvättat den på två år, bara spolat av vägdammet nån enstaka gång. Beläggningen utgjordes förstås av alger.

LoppisfatIgår hade jag bokat tid för tvätt så självfallet blev det regn. 😦 Cirka en timme skulle det ta att tvätta den. Jag rustade mig därför med dator och arbetsuppgifter, men hann i stort sett bara starta datorn innan tvätten var klar. Det gick på halva tiden eftersom två personer delade på jobbet.

I ärlighetens namn ska medges att jag också tog mig en runda på loppisen som tydligen tillhör tvätt­hallens ägare. Det var inte mycket som lockade till köp, men så fick jag syn på ett välkänt blommotiv på ett litet fat (9,5 cm i diameter). Samma motiv hade mattallrikarna på Udden när jag växte upp.

Motivet slog således an nostalgisträngen så jag plockade på mig det plus två udda kaffefat som ska användas som blomfat. Summa inköp: 3 €. Och så biltvätten förstås. Inte var dag man kan kombinera loppis med biltvätt eller vice versa. 🙂

Testat anfanger
Bland surftipsen i ett av dagens nyhetsbrev fanns sajten http://www.dailydropcap.com/. Eftersom jag är svag för anfanger var jag genast tvungen att testa på bloggen (i stället för att göra det jag borde). Och faktiskt funkar det hyfsat, även om jag hellre hade sett en nersänkt anfang som man t ex kan göra i Word.

Letat frön
I somras lovade jag Siris matte att hon skulle få frön av jättevallmon och plockade därför ett gäng frökapslar som jag la i en plastask och lät torka i solen. Sen flyttade jag in asken i verandan och där stod den till i början av september när jag städade undan den.

VallmoNär matte var på besök försökte jag hitta den men förgäves. Igår började jag leta igen… Överallt. Ingen fröask nånstans. Trots att huset är litet finns det många göm­stäl­len. När jag hade gått igenom alla tänkbara platser gjorde jag en ansträngning för att minnas var jag senast hade sett den, men var till slut tvungen att fråga högre makter.

Svaret kom efter några sekunder: Titta i vindstrappan. Och där fanns fröasken förstås. Man får alltid svar om man frågar, men det gäller att också kunna ta emot/lyssna på svaret. 🙂

På pusskalas
I eftermiddags hade Siris matte och jag kommit överens om att jag skulle komma med fröasken och fårskinnsfällen (se inlägg 24.9, Tebesök). Mottagandet blev alldelse översvallande och pussintensivt.

Nu var det inte matte som kastade sig över mig utan Siri, den lilla glada terriern. Vi har inte setts på länge men hon mindes mig väl av allt att döma och verkar gilla mig. Sällsynt mycket enligt matte, så jag blev överöst av hundpussar och hälsad välkommen som aldrig förr.

Pusskalaset fortsatte ännu under kaffet om än i något stillsammare omfattning. Siri ville prompt sitta i samma stol som jag eller helst i min famn och det hade jag förstås inget emot. Hon kände nog att kärleken var ömsesidig. 🙂