14.10 – Smörgåsrekord

Igår torde vi ha satt nytt rekord i antal smörgåsar.

Som vanligt hade vi ”kaffetid” med smörgåsar vid ett-tiden. Vi åt två var innan vi gav oss av på dagens lilla utflykt ungefär kvart i två.

Utflykten började med ett besök på Ängsudden, ca fem minuters väg från Udden för att få vice ordförandens underskrift på proto­kollet som skulle skickas till banken. I vanliga fall justerar vi och skriver under protokollen på nästa möte, men den här gången låg mötet för sent i tiden så jag hade kommit överens med ledamöterna om att komma hem till var och en med det.

Nästa anhalt var vår styrelseledamot i Kärra, ett par minuters väg från Ängsudden. Husse väntade i bilen. När jag hade stigit in genom dörren sa hon: ”Nog vill ni väl ha kaffe? Det är just färdigt. Säg åt Husse att komma in.”

Då vi hade satt oss vid kaffebordet kommenterade hon fatet med smörgåsar: ”Jag har inte så mycket hemma att bjuda på, så jag gjorde smörgåsar.” Vi talade om att vi nyligen haft kaffetid med smör­gå­sar, men för att inte vara oartiga tog vi ändå för oss. Husse åt två och jag en.

Vi satt kvar och pratade i en dryg timme innan vi åkte vidare till den sista ledamoten som bor i Ölmos, ca 10 minuters resväg från Kärra. Eftersom vi hade aviserat vår ankomst till ca 14, ringde jag strax efter två och talade om att vi skulle bli försenade.

”Jaha, jag satte just på kaffet, men då får jag stänga av det” meddelade rösten i andra änden. Jag förklarade att vi redan hade blivit bjudna på kaffe så vi behövde inget.

Det hjälpte nu inte. När vi kom fram var kaffe­bordet dukat, kaffekannan fylld och värdinnan sa glatt: ”Jag gjorde varma smörgåsar med svamp, hoppas ni gillar det?” Husse och jag utbytte en halvt förtvivlad blick, men satte oss snällt och tog för oss.

Jag fattar inte riktigt hur det var möjligt, men vi åt två var. Husse åt alltså totalt sex smörgåsar och jag fem inom loppet av ca tre timmar. Dessutom klämde jag ner en bit smaskig äppelkaka. Men sen var jag verkligen proppmätt.

Klockan närmade sig middagsdags när vi kom hem så jag frågade Husse om han var hungrig? Det var han inte sa han. Inte jag heller. Vi beslöt att ta något lätt senare på kvällen. Några fler smör­gå­sar blev det dock inte. 😀

2.10 – Blom- och andra beroenden

Slaktmånaden har börjat, jag är blomberoende och i behov av vård. Mia har haft lång siesta.

GrisSlaktmånad
Om jag var en gris skulle jag ligga illa till den här månaden… Men jag är bara gottegris och inte alls slaktfärdig – än så länge. Dessutom är nog köttet segare än på en gammal höna. 😀

På Udden innebär slaktmånaden att tvättlinan ska tas in, hammocken ”paketeras”, båten dras upp, gräset klippas en sista(?) gång, ute­mö­blerna flyttas in i boden och trappinredningen decimeras. Allt det där som hör hösten till och som jag skjuter upp i det längsta för att inte bli påmind om vad som väntar.

Blominflyttning och -beroende
Redan i förra veckan flyttade en del blommor in i verandan för att slippa frost, idag har dom fått flytta in ett steg till och njuter förhoppningsvis av värmen. Änden på köksbordet ser ut som ett växthus i miniatyr och jag har fått stuva om en del i vardagsrummet för att ge plats åt mina gröna vänner.

Den röda kaprifolen står i knopp för tredje gången i år, morsdagsrosen har fem knoppar, kärleks­örten rodnar och min rosa ölandstok blommar för fullt så helt blomfattigt är det inte ute heller än. Sommar­blommorna står sig också tills vidare. Och snart slår höstastrarna ut sina små, lila blommor. Men sen är det kört. Mörkt, kallt och blött är nästa fas innan snön kommer.

Eftersom fönstren på Udden saknar fönsterbrädor finns det egentligen ingen plats för blommor. När jag flyttade in tyckte jag det var praktiskt, då slapp blommorna lida på vintern, men efterhand har jag utvecklat ett ”blomberoende”, delvis tack vare vänliga människor som förser mig med dom gröna liven.

Blomberoendet har numera övergått i förökningsiver. Jag snor blomskott när jag kommer åt, driver upp nya plantor från befintliga blommor, planterar om och köper ytterkrukor som matchar inred­ningen. Var ska detta sluta? 😀

Blominflyttning

I behov av vård
Värre än blomberoendet är mitt smörgåsberoende. Till smörgåsar räknar jag också skorpor. Två smör­gåsar till morgonkaffet är ju OK men det blir många fler under dagen. En eller ett par till lunch brukar slinka ner rätt ofta, nyss tog jag mig en smörgås till eftermiddagskaffet. För att skjuta upp middagen kan jag ta mig en smörgås och kvällste utan tilltugg känns tomt.

Mina gäster får ofta smörgås eller skorpor till kaffet/teet och då ”måste” jag ju göra sällskap för att inte vara oartig eller hur? Många smörgåsar blir det. Och kolhydrater om man håller koll på sånt. Det låtsas man ju göra ibland.

Jag tröstar mig med att rågbröd och fullkornsskorpor är nyttigare än kaffebröd, vilket det ju är, men jag tror ändå att jag borde söka vård för mitt beroende. Nån som vet om det finns Anonyma Smör­gås­nissar man kan ansluta sig till? 😀

Mia kamoufleradLång siesta
I morse väckte Mia mig först halv sju. Efter en stunds gosande steg jag upp och släppte ut henne.  Ett par timmar senare började jag undra vart hon hade tagit vägen? Hon brukar sällan vara ute så länge på sin första morgontur.

När jag hämtade tidningen vid halv nio kom hon. Hon såg ut som om hon hade upplevt nåt obehagligt, stannade till på trappan, spanade upp mot skogen och verkade kolla att ingen följde efter henne. Hon sa också nåt när hon kom in, vilket jag tolkade som en redogörelse för det som inträffat. Men exakt vad vet jag ju inte.

Sen lunch har hon sovit i stort sett hela tiden, bara gjort enstaka korta besök ute. En ovanligt trött kisse. Dessutom har hon hållit till inne. I regel ligger hon och sover i stolen ute på trappan eller i verandan. Mysko.

Antingen känns det otryggt att sova ute eller så tycker hon att det är ruggigt trots solsken och tvåsiffriga värmegrader. Men jag klagar inte, det är bara roligt att ha sällskap – utan att behöva umgås. 🙂