Igår torde vi ha satt nytt rekord i antal smörgåsar.
Som vanligt hade vi ”kaffetid” med smörgåsar vid ett-tiden. Vi åt två var innan vi gav oss av på dagens lilla utflykt ungefär kvart i två.
Utflykten började med ett besök på Ängsudden, ca fem minuters väg från Udden för att få vice ordförandens underskrift på protokollet som skulle skickas till banken. I vanliga fall justerar vi och skriver under protokollen på nästa möte, men den här gången låg mötet för sent i tiden så jag hade kommit överens med ledamöterna om att komma hem till var och en med det.
Nästa anhalt var vår styrelseledamot i Kärra, ett par minuters väg från Ängsudden. Husse väntade i bilen. När jag hade stigit in genom dörren sa hon: ”Nog vill ni väl ha kaffe? Det är just färdigt. Säg åt Husse att komma in.”
Då vi hade satt oss vid kaffebordet kommenterade hon fatet med smörgåsar: ”Jag har inte så mycket hemma att bjuda på, så jag gjorde smörgåsar.” Vi talade om att vi nyligen haft kaffetid med smörgåsar, men för att inte vara oartiga tog vi ändå för oss. Husse åt två och jag en.
Vi satt kvar och pratade i en dryg timme innan vi åkte vidare till den sista ledamoten som bor i Ölmos, ca 10 minuters resväg från Kärra. Eftersom vi hade aviserat vår ankomst till ca 14, ringde jag strax efter två och talade om att vi skulle bli försenade.
”Jaha, jag satte just på kaffet, men då får jag stänga av det” meddelade rösten i andra änden. Jag förklarade att vi redan hade blivit bjudna på kaffe så vi behövde inget.
Det hjälpte nu inte. När vi kom fram var kaffebordet dukat, kaffekannan fylld och värdinnan sa glatt: ”Jag gjorde varma smörgåsar med svamp, hoppas ni gillar det?” Husse och jag utbytte en halvt förtvivlad blick, men satte oss snällt och tog för oss.
Jag fattar inte riktigt hur det var möjligt, men vi åt två var. Husse åt alltså totalt sex smörgåsar och jag fem inom loppet av ca tre timmar. Dessutom klämde jag ner en bit smaskig äppelkaka. Men sen var jag verkligen proppmätt.
Klockan närmade sig middagsdags när vi kom hem så jag frågade Husse om han var hungrig? Det var han inte sa han. Inte jag heller. Vi beslöt att ta något lätt senare på kvällen. Några fler smörgåsar blev det dock inte. 😀
Hahaha så tokigt det kan bli, minns liknande från mitt jobb i unga år som hemsamarit, alla ville både vara vänliga och få sällskap till kaffet. Värst var det i semmeltider, jag var ingen storätare i unga år.
GillaGillad av 1 person
Ha, ha otroligt att ni lyckades klämma i er så många, jag hade inte klarat mer än två..
GillaGilla
Det lär dröja till nästa gång! 😀
GillaGilla
Att det gick att få i er alla smörgåsar är väl ändå ett tecken på att de var goda samt på trevligt sällskap!?
GillaGilla
Absolut! 🙂
GillaGillad av 1 person
Oijddå. Gott är gott och mycket är mycket men …. märkligt vilka mängder som har rum i lilla magen ibland 😀 Ha det gott båda två ❤ ❤
GillaGillad av 1 person