Slaktmånaden har börjat, jag är blomberoende och i behov av vård. Mia har haft lång siesta.

Slaktmånad
Om jag var en gris skulle jag ligga illa till den här månaden… Men jag är bara gottegris och inte alls slaktfärdig – än så länge. Dessutom är nog köttet segare än på en gammal höna. 😀

På Udden innebär slaktmånaden att tvättlinan ska tas in, hammocken ”paketeras”, båten dras upp, gräset klippas en sista(?) gång, ute­mö­blerna flyttas in i boden och trappinredningen decimeras. Allt det där som hör hösten till och som jag skjuter upp i det längsta för att inte bli påmind om vad som väntar.

Blominflyttning och -beroende
Redan i förra veckan flyttade en del blommor in i verandan för att slippa frost, idag har dom fått flytta in ett steg till och njuter förhoppningsvis av värmen. Änden på köksbordet ser ut som ett växthus i miniatyr och jag har fått stuva om en del i vardagsrummet för att ge plats åt mina gröna vänner.

Den röda kaprifolen står i knopp för tredje gången i år, morsdagsrosen har fem knoppar, kärleks­örten rodnar och min rosa ölandstok blommar för fullt så helt blomfattigt är det inte ute heller än. Sommar­blommorna står sig också tills vidare. Och snart slår höstastrarna ut sina små, lila blommor. Men sen är det kört. Mörkt, kallt och blött är nästa fas innan snön kommer.

Eftersom fönstren på Udden saknar fönsterbrädor finns det egentligen ingen plats för blommor. När jag flyttade in tyckte jag det var praktiskt, då slapp blommorna lida på vintern, men efterhand har jag utvecklat ett ”blomberoende”, delvis tack vare vänliga människor som förser mig med dom gröna liven.

Blomberoendet har numera övergått i förökningsiver. Jag snor blomskott när jag kommer åt, driver upp nya plantor från befintliga blommor, planterar om och köper ytterkrukor som matchar inred­ningen. Var ska detta sluta? 😀

I behov av vård
Värre än blomberoendet är mitt smörgåsberoende. Till smörgåsar räknar jag också skorpor. Två smör­gåsar till morgonkaffet är ju OK men det blir många fler under dagen. En eller ett par till lunch brukar slinka ner rätt ofta, nyss tog jag mig en smörgås till eftermiddagskaffet. För att skjuta upp middagen kan jag ta mig en smörgås och kvällste utan tilltugg känns tomt.

Mina gäster får ofta smörgås eller skorpor till kaffet/teet och då ”måste” jag ju göra sällskap för att inte vara oartig eller hur? Många smörgåsar blir det. Och kolhydrater om man håller koll på sånt. Det låtsas man ju göra ibland.

Jag tröstar mig med att rågbröd och fullkornsskorpor är nyttigare än kaffebröd, vilket det ju är, men jag tror ändå att jag borde söka vård för mitt beroende. Nån som vet om det finns Anonyma Smör­gås­nissar man kan ansluta sig till? 😀

Lång siesta
I morse väckte Mia mig först halv sju. Efter en stunds gosande steg jag upp och släppte ut henne.  Ett par timmar senare började jag undra vart hon hade tagit vägen? Hon brukar sällan vara ute så länge på sin första morgontur.

När jag hämtade tidningen vid halv nio kom hon. Hon såg ut som om hon hade upplevt nåt obehagligt, stannade till på trappan, spanade upp mot skogen och verkade kolla att ingen följde efter henne. Hon sa också nåt när hon kom in, vilket jag tolkade som en redogörelse för det som inträffat. Men exakt vad vet jag ju inte.

Sen lunch har hon sovit i stort sett hela tiden, bara gjort enstaka korta besök ute. En ovanligt trött kisse. Dessutom har hon hållit till inne. I regel ligger hon och sover i stolen ute på trappan eller i verandan. Mysko.

Antingen känns det otryggt att sova ute eller så tycker hon att det är ruggigt trots solsken och tvåsiffriga värmegrader. Men jag klagar inte, det är bara roligt att ha sällskap – utan att behöva umgås. 🙂