Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

20.9 – Från papperskonsumtion till stolt matte

Jag är storkonsument, har sovit ut, tvättat och bevistat ett födelsedagskalas. Jag är stolt över Mia.

Storkonsument
Visst är det märkligt med hushållspapper? I min barndom existerade inte sånt, man använde ”disk­slarvan” eller en handduk. Diskdukar fanns givetvis inte heller att köpa, dom tillverkade man av ut­slitna lakan, dukar eller klädesplagg i lämpligt material.

HushållspapperJag tillhör storkonsumenterna av hushållspapper har jag märkt. För att inte slösa har jag övergått till halvarksrullar, men under en dag kan det gott bli mellan fem och tio halvark. På diskbänken och/eller spisen ligger oftast ett par tussar som kan användas en gång till, men ofta glömmer jag vad jag torkade av senast så jag slänger dom i alla fall.

I minst hälften av fallen kunde jag lika gärna använda disktrasan men det är ju så bekvämt med papper. Bara riva av, torka bort och slänga, alternativt återanvända. Annars måste jag fukta disk­trasan, torka bort, skölja av den och hänga den på tork, vilket enligt mitt för­me­nan­de tar mycket längre tid. Att snyta sig i disktrasan är dessutom inte särskilt hygieniskt.

Som bekant har pensionärer bråttom. Det beror på att dom är medvetna om att dom har kortare tid kvar att leva tror jag. 😀

Sovit ut
Mia har låtit mig sova ut. Igår till 6.40 och idag ända till klockan åtta! Jag hörde henne långt tidigare när hon först åt frukost och sen pillade ut böckerna från hyllan i nattduksbordet men hon propsade inte på att få gå ut konstigt nog utan kom och la sig bredvid mig igen.

Frågan är om det är tillfälligt eller om vi ska återgå till fem-väckningen igen?

Tvätt 2Tvättat
Både igår och idag har jag tvättat för att ta vara på det ypperliga torkvädret. Men det gäller att plocka in tvätten allra senast halv sex, annars blir den fuktig igen. För all del helt perfekt om man ska stryka, men det gör jag sällan.

Födelsedagskalas
Idag firade herr grannen junior sin födelsedag, fyra dagar i förskott beroende på att han var upptagen i veckan och nästa helg. Som jag förstår det, börjar det späckade programmet redan i blöjåldern nuförtiden så en tonåring har givetvis fullt upp.

Jag stötte ihop med hans mor i onsdags och förhörde mig om tänkbar present. Hon talade om att han har ett nytt intresse: han gillar att mecka. Jag såg därmed två alternativ – en hylsnyckelsats eller en verktygsback.

”Precis vad jag behövde” konstaterade han förnöjt när han hade öppnat presenten. Han fick en liten verktygsback och ett hylsnyckelhandtag  eftersom jag inte visste vilka dimensioner han behöver. Roligt att presenten var till belåtenhet.

Om jag avslöjar att det fanns tre olika slags snittar på kaffebordet så förstår ni resten… Dagsfärska hembakta bullar, äppelkaka med vaniljsås, pepparkakor och så den självskrivna Irish Coffee-rulltårtan som är juniors favorit. Puh. Jag hade visserligen ”grundat” med Kerstins stekta strömming och potatismos ett par timmar tidigare, men det märktes säkerligen inte. 😀

Stolt över Mia
Som vanligt följde Mia efter mig när hon såg att jag inte tog bilen, men då vi närmade oss grannens entré upptäckte hon Musse (juniors systers och svågers ena katt) ute på gården och stannade på behörigt avstånd. Duktig flicka.

Mia i profilMusse och Mimmi höll mest till inne i fortsättningen, men passade på att gå ut då det kom nya gäster. För att förhindra en eventuell konflikt gick båda mattarna (heter det verkligen så?) och junior också ut. Mimmi upptäckte Mia ganska omgående men höll sig nära sin bror. Hon tänkte då inte mucka gräl.

Det tog ett tag innan Musse upptäckte Mia, men när han väl gjorde det måste han ju demonstrera var gränsen gick. Mia kröp ihop i gräset och reste ragg men gjorde ingen ansats till anfall trots att Musse på stela ben och med raggen rest långsamt närmade sig. Då tyckte mattarna att det var läge för intervention.

Jag sa till Mia att hon skulle stanna där hon var och Musses matte tog ett vant grepp om honom och släppte ner honom en bra bit ifrån. Mimmi hade redan tidigare blivit inburen. Undrar om katterna upp­fattar att vi inte vill att dom ska slåss?

Mia gjorde inga försök att närma sig, hon verkade helt klart ha uppfattat var gränsen gick, så matte kunde känna sig stolt. Troligen bara för att vi människor var i närheten. Eller så accepterar hon nume­ra att det här är Musses och Mimmis revir när dom är på besök?

av

18.9 – Frosseri, arbete och filter

Jag frossar på kantarellstuvning, har utfört avlönat arbete, fått nytt filter och upptäckt en plommon­frossare.

KantarellerKantarellstuvning
Trots att jag är uppvuxen nästan mitt i skogen, är jag dålig på svampsorter. Det enda min fostermor plockade var kantareller så det kanske beror på det? Jag har två svamp­böcker till hjälp, men varje gång jag ska artbestämma ett nytt fynd finns det nån sort som är förvillande lik och livsfarlig. Alltså håller jag mig till kantareller.

Jag är ganska säker på att jag hade stolt fjällskivling på tomten, men tordes inte pröva den. Ung bläcksvamp har jag däremot vågat mig på och i Jämtland lärde mig min f d svärmor känna igen blodriskor som är nästan lika goda som kantareller.

Eftersom jag bor nästan mitt i skogen igen, kan man förstås tro att jag har varit i väg och plockat dom gula delikatesserna men så ligger det inte alls till. Jag köpte en halvliter i lördags på skördemarknaden i Dalsbruk.

Och jo, jag skäms lite grann, men jag hatar älg-/hjortflugor! Lika intensivt som inälvsparasiter och dylikt. När jag var liten fanns det inga såna flugor i våra trakter, men sen flera årtionden är dom en plåga så här års. I synnerhet för alla älgar och hjortar förstås, men också för människor. Därav inköpet, även om jag också plockat egna tidigare år, senast 2011 tror jag.

Av halvlitern har jag fått tre måltider. Jag äter nämligen bara svampstuvning och potatis, inget annat som förvillar den delikata smaken av kantarellerna. Färska, smörstekta med lök och riktig vispgrädde ska dom förstås vara, kryddade bara med salt och lite vitpeppar. Sååå mumsigt!

Avlönat arbete
Höstterminen har börjat. Jag avsa mig alla kurser redan när höstens kursprogram planerades på försommaren, men lät mig övertalas att ändå hålla ett par.

Den som började igår, PC-/användarstöd i form av privatundervisning och baserad på deltagarens frågor/problem tror jag på. För futtiga 6 € får man disponera mig en timme per vecka. Jag har max två deltagare varje onsdag i Dalsbruk vilket onekligen känns lättsamt.

Igår fick jag dessutom betalt för en timme trots att jag inte jobbade. Det visade sig att den första damen som skulle komma inte hade fått nån bekräftelse på datumet så hon dök förstås inte upp. Jag gick till Rosala Handelsbod och drack kaffe i stället. Men den andra damen kom så jag åkte ändå inte helt i onödan.

Nästa veckas internetkurs i Västanfjärd lär däremot torka in – ingen anmäld ser jag. Det ante mig när rektorn propsade, men jag lovade ställa upp (fast jag är dålig på det) bara för att inte verka alltför tjurig.

Filter 2Nytt filter
Igår SMSade min favoritrörmokare och undrade om jag är hemma idag på eftermiddagen? Jag svarade som det var, att jag var tvungen att åka senast halv fyra. Svaret blev att han skulle dyka upp direkt efter tolv. Eftermiddag är lite olika för olika människor. 😀

Jag var i full färd med morgontoaletten när han och kollegan dök upp redan vid 11-snåret! Jag mötte dom på trappan iförd morgonrock som vanligt och påpekade att klockan bara var 11. Jodå, det hade dom koll på men ville försäkra sig om att hinna avsluta arbetet innan jag åkte om utifall nåt skulle krångla. Hyggligt tänkt.

Jag bad att få fem minuter innan jag kopplade bort vattenpumpen och det fick jag. Medan jag klädde på mig tog killarna med sig filtret till stranden och lånade båten. ”Den som är renast är min” upplyste jag dom om.

När jag gick ner pågick redan slutvarven på åtdragandet av det nya bottenventilsfiltret som ska förhindra att grumset i sjön följer med upp i vattenröret. Jag frågade om dom ville ha kaffe och skorpa, vilket dom tackade ja till, så jag gick upp tillbaka och fixade det.

KurreEfter att ha rensat mina avlopp i badrummet och köket med ett specialmedel, satte vi oss i sol­ske­net i bersån och njöt medan vi småpratade och drack kaffe. Den här dagen var lika ljuvlig som dom tidigare den här månaden. I det avseendet är fästingarna och jag helt överens. :-/

Oerhört skönt att veta att jag slipper igentäppta prylar i fortsättningen!

Plommontjuv
Nåt som rörde sig i plommonträdet fångade min blick sent i eftermiddags. Först trodde jag det var en fågel, men sen såg jag en rödbrun kropp och den yviga svansen på en ekorre som frossade på bond­plommonen. Tyvärr hade den försvunnit innan jag hann fånga den på bild men släktingen på tallgrenen får illustrera.

av

16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

av

14.9 – Mer och mindre dramatiskt

Silverpilen är omplåstrad, jag har deltagit i fiskutplantering, träffat ”min lyckas smed” och utfört ett kirurgiskt ingrepp.

OmplåstradSilverpilen omplåstrad
I fredags backade jag i god fart på ett militärfordon. Inga hinder syntes i backspegeln, men jag glömde kolla sido­spegeln fast jag mycket väl visste att Kerstins fältköksvagn stod parkerad på ena sidan.

Kerstin hörde förstås smällen och blev alldeles förskräckt då hon såg resultatet. För att mildra om­ständig­heterna sa hon att soppvagnen stod i vägen. ”Nej, verkligen inte!” svarade jag, ”felet var helt och hållet mitt som inte såg mig för”. Hon tröstade mig med att hon visste hur det kändes, hon hade gjort en liknande tavla vid ett tidigare tillfälle.

På fältköket syntes inga skador, men Silverpilen fick förutom repor en buckla bakom höger bakfönster och en bit av bromsljusglaset gick sönder. Shit pommes frites. 😦 Min första skada sen jag köpte bilen 2001. När jag kom hem plockade jag fram silvertejp och plåstrade om den sårade. Tur att det inte var värre även om det kändes himla onödigt.

Fiskutplantering
Jag hade precis tagit ut (stora) gräsklipparen då telefonen ringde. Daphnias ordförande var i nöd… Inom en timme skulle gösynglen levereras och den som var kontaktperson befann sig på annan ort. Ur styrelsen hade hon bara lyckats engagera en person och hennes kamera var oladdad. Hade jag möjlighet att ställa upp som chaufför och att fotografera tillfället?

Motvilligt sa jag ja. Jag är en dålig ”ställuppare”, särskilt med så kort varsel, men gräsklippningen kunde ju faktiskt vänta så jag lovade infinna mig.

GösutplanteringKillen som levererade fiskynglen, tillika VDn för Kidus Oy, hade de snällaste ljusblå ögon jag har sett på länge så jag kunde inte längre vara arg på honom för den korta för­varningen. I all synnerhet inte då jag fick höra om det nyliga sabotaget mot hans yngelbassäng som or­sa­ka­de den här delleveransen.

Till vår hjälp hade kontaktpersonen hunnit engagera två personer från f d Dalsbruks sportfiskeklubb så utplanteringen gjordes med vana händer. Dom nästan 10 cm långa fiskbarnen släpptes ut i sakta mak i en strand i Släts (mittemot Ekboms för den som vet var det huset ligger) och redan nästa vecka kommer den slutliga leveransen. Om 3-5 år blir det matfisk av dom små pigga krabaterna under förutsättning att dom överlever.

Min lyckas smed
Igår vid lunchtid gav jag mig av till September Open i Dalsbruk. Efter­som evenemanget hade öppnat redan klockan tio kantades vägrenarna av bilar och par­ke­rings­platserna var i det närmaste fullbelagda så jag snodde helt fräckt en besöksplats på vårdcentralens parkering.

Skördemarknaden kantade vägen till skolan där företagsmässan hölls så jag spanade in lämpliga besöksobjekt innan jag gick in till mässan. Gymnastiksalen var väl utnyttjad av öns lokala företag, både kända och mindre kända.

Jag hade bland annat läst om SFPs enkät och stannade till vid deras disk för att se vad dom ville veta. Efter lite diskussion angående formuleringen på frågorna fyllde jag i enkäten. Mina kommentarer hade tydligen väckt nyfikenhet/debattlust hos den unga damen som tog över i och med att hennes äldre kollega inte riktigt var med på noterna. Jag var rätt skarp i kommentarerna ska erkännas.

Den unga damen presenterade sig som Ida Schauman och talade om att hon ställer upp i kom­man­de riksdagsval. Det fick mig (förstås) att fortsätta diskussionen och lockade mig att känna henne på pulsen. 😀 Hon klarade sig rätt bra i vår diskussion tyckte jag så jag önskade henne lycka till och fortsatte min vandring.

BildobjektInnan jag lämnade området med mina påsar från skör­de­mark­na­den tog jag en kaffepaus hos Holmbergs Fisk tillsammans med Firma Zwerver som deltog med alginfo i de De Grönas lilla stånd. Därefter flyttade jag Silverpilen närmare medeltidsmarknaden som pågick vid de gamla kolugnarna och hittade genast ett villigt bildobjekt i tidsenlig klädsel.

Miljön, marknaden och alla deltagande arrangörer fick mig verkligen att känna mig förflyttad tillbaka till medeltiden. Ett storartat och välordnat evenemang. Dessutom alldeles gratis! Fast det betydde ju inte att plånboken stannade i väskan. 😉

En av järnsmederna gjorde särskilt intryck på mig så jag stannade och tittade på hans produkter. Jag såg inget jag behövde när jag blev tillfrågad men talade om att jag skulle kunna tänka mig en krok för att öppna kakelugnsgallret med men såg inget som passade.

”Men då kan jag göra en sån till dig” sa den unge mannen genast, ”hur ska den se ut?” Jag förklarade och ritade en skiss åt honom. Medan jag gick till bankomaten satte han i gång med att smida. Mina futtiga 40 € i kontanter var redan förbrukade.

Då jag kom tillbaka var kroken så gott som klar. Jag bad honom dock förstora öppningen på kroken, vilket han gjorde tills jag var nöjd. Han hade också gjort en ögla i andra änden så jag kunde hänga upp kroken i ett snöre. Finfint!

KroksmedenTill slut doppade han kroken i tjära, lät den bränna in i värmen från glöden, torkade av kroken och överräckte den i en papperspåse. Jag hade inte bett om nåt pris så jag frågade vad jag var skyldig? Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men 15 € lät synnerligen förmånligt så det betalade jag gärna.

När jag kom hem testade jag kroken. Helt perfekt är den och hänger nu på ka­kel­ugns­luckan tills den ska användas. Den trevlige unge Juha (Kahiluoto) var verkligen min lyckas smed.

Plånboken åkte givetvis fram flera gånger innan jag äntligen vände kosan hemåt, men det var det värt. 🙂

Kirurgiskt ingrepp
För ett bra tag sen upptäckte jag en ojämnhet på huden under mitt högra bröst. Jag tog för givet att det var ett s k födelsmärke och tänkte inte mer på det förrän igår kväll. Plötsligt började det klia våld­samt så jag tog en titt i badrumsspegeln.

Ojämnheten såg ut som en gråblek larv tyckte jag när jag pillade på den. Lite småäcklig faktiskt. Den skulle bort bestämde jag, nöp tag om ”larven” med fingrarna och slet loss den. En blödande liten grop blev resultatet så jag rengjorde med desinficeringsmedel och satte på ett plåster. ”Larven” måste vara en vårta kom jag fram till.

Det kändes som en stor lättnad att bli av med eländet, vilket fick sin logiska för­klaring i Lise Borbeaus bok ”Kroppen talar till dig”. Boken kon­sul­terar jag för alla mina åkommor eftersom jag precis som Lise är övertygad om att det finns en mental eller själslig orsak till alla sjukdomstillstånd.

av

11.9 – Sisådärja

Jag har hittat en ny idol, städat en dator, skurat båten och vågat mig i sjön. Mia var enda vittne.

Ny idol
Ända sen jag i 12-årsåldern läste om Tibet har jag varit fascinerad av landet, dess folk och deras trosuppfattning. Under årens lopp har jag läst mycket mer om Tibet och har sagt att det är mitt favo­rit­resmål, fast inte så länge kineserna härskar där.

PotalaFör ett par dar sen fick jag syn på två böcker skrivna av Alexandra David-Néel i bokhyllan, inköpta 1987, respektive 1988 men olästa konstigt nog. Det skulle det genast bli ändring på, nu var jag mogen för dom.

Jag formligen slukade den första, ”En parisiskas resa till Lhasa” där hon berättar om sin två månader långa vandring för att ta sig till Lhasa som då var förbjudet att besöka för utlänningar. Boken utkom på franska 1927 och vandringen ägde rum 1924 (enligt Wikipedia). Alexandra som då var 52 år gammal färdades utklädd till tiggare/pilgrim till­sam­mans med sin adoptivson, en ung lama vid namn Yonden.

Att som kvinna på 1920-talet ge sig av på en sån resa krävde både mod och styrka. En högst remar­kabel dam och min nya idol trots att hon dog redan 1969. Redan långt innan jag var född gjorde hon det som jag har drömt om i många år. Oj, vad gärna jag skulle vilja träffa henne!

Jag har nyss börjat på den andra boken: ”Bland mystiker och magiker i Tibet” och ser fram mot minst lika givande läsning den här gången.

Städat en dator
Igår eftermiddag/kväll ägnade jag ett antal timmar åt att städa min ryska bekants första dator, vid det här laget en antikvitet med Windows Vista. Den ska tömmas för att ett barnbarn ska överta den så småningom. En del detaljer återstår, men snart är den nästan i samma skick som när den köptes.

Skurat båten
Varje gång sommargrannen psykologen har rengjort sin båt har jag fått dåligt samvete. Men sen några timmar tillbaka är min renare. 🙂

Den såg ryslig ut så det tog drygt ett par timmar att få den ren. Jag kom på att det egentligen var ganska fiffigt att skura den först nu – inga påträngande insekter som störde och björkfrösäsongen är över så nu behöver jag inte rengöra den mer i år.

Båten före o efter

I sjön
Väderkontoret var oss ovanligt nådiga idag. Strålande sol, drygt 20 grader varmt och vindstilla. Om inte färgerna i naturen hade skvallrat kunde man tro att det var högsommar. Det innebar att skurandet blev en aning svettigt trots att jag slängde av mig shorts och t-shirt ganska omgående.

Jag lekte med tanken på att ta ett dopp men trodde att jag inte skulle gitta. Jag kunde i alla fall svalka av mig lite tyckte jag och klev ner i vattnet tills det nådde rumpan. Det kändes ju inte alls speciellt kallt så jag sänkte ner hela kroppen och insåg att jag lika gärna kunde ta en simtur när jag ändå var så här långt kommen.

Medan Mia satt och väntade – hon kom och hämtade mig när jag hade skurat klart – hann jag med en kort simtur till. Riktigt skönt kändes det. Dom senaste dagarnas värme har säkerligen fått tempe­ra­tu­ren att stiga igen, jag kan tänka mig att den låg nånstans på 19-20 grader. Men högst antagligen var det här sista doppet i år för min del.

Enda vittnet
Om inte grannarna på udden mittemot höll utkik, är Mia enda vittnet till mina simturer. 😀

Mia på bryggan

av

9.9 – Resultat

Jag har ätit upp en skörd, planterat, lagat mat, varit hos veterinären och gjort mig av med mitt dåliga samvete.

Gult plommonÄtit upp en skörd
Det där med att det krävs två plommonträd av samma sort för att det ska bli frukt verkar stämma. På det gamla plommonträdet hittade jag i år sju gula plommon och på det nya två. Jämfört med tidigare år då jag har hittat högst ett eller två är det alltså rekordresultat!

Ett par hade spruckit/hunnit bli övermogna, men resten var jättesöta och ‑goda. Dom mumsade jag med stort nöje i mig igår.

Bondplommonen börjar också vara mogna, men eftersom jag är inte är nån ”sylt- och saftmänniska” äter jag dom färska tills jag tröttnar och delar gärna med mig till den som vill ha. Det är bara att höra av sig om man är intresserad!

Planterat
Dom två fina astrarna jag fick av Grisen/Tvillingen har fått var sin växtplats. Förhoppningsvis kommer dom att trivas. Jag kallade dom höstastrar men på krukan stod det Victoria, vilket tydligen är en nyare sort även om blommorna ser likadana ut som höstastrarnas.

Under min tid som blompensionat i juli passade jag på att sno skott från en ampellilja och en spännande fetbladsväxt som jag aldrig har sett förut. Alla skotten hade rotat sig och var färdiga att sätta i kruka så det gjorde jag också igår i det fina och varma vädret.

Lagat mat
Det händer ju inte så ofta att jag känner för att laga mat, men igår föll andan på. Det blev en im­pro­viserad korvgryta med frysta thai-grönsaker, potatis och brysselkål. Inte alls illa om jag får säga det själv. Bra att ha i frysen. 🙂

Veterinärbesök
I morse klockan nio hade Mia fått tid hos vår ordinarie veterinär som nu är tillbaka från semestern. Hon lutar fortsatt åt uppfattningen att kliandet kommer sig av nån form av allergi. Sköldkörtelfel trodde hon inte på när jag berättade om vårt besök hos vikarien, i så fall skulle symtomen vara annorlunda.

Eftersom huden inte uppvisar några förändringar och klådan inte orsakar sår är symtomen svår­dia­gnosti­cerade. Det slutade med att Mia fick en ny cortisonspruta och jag fick beskedet att följa ut­veck­lingen under årets lopp. I bästa fall försvinner kliandet när det blir kallare.

Jag var förberedd på ett hudprov som hon nämnde när jag bokade tid, men hon ansåg sist och slut­li­gen att ett sånt kanske inte skulle ge annat svar än att pälsen var bortnött och det vet vi ju redan. An­led­ningen till cortisonsprutan var närmast att den förhoppningsvis lindrar symtomen, vilket jag känner mig tveksam till efter den förra, men som jag förstår det finns det inte så mycket annat att hoppas på.

GladBesöket gjorde mig alltså inte ett dugg klokare och Mia får fortsätta dras med sitt kliande. Vi har i alla fall uteslutit ett antal tänkbara orsaker så jag får väl nöja mig med det.

Gott samvete
Även om luften kändes varm lockade vädret inte till utevistelse idag på grund av regnet. Det passade mig alldeles utmärkt, då kunde jag bli av med mitt dåliga samvete.

En av uppgifterna jag åtog mig för LMFs räkning var att gå igenom en lista över finansieringsalternativ för projekt i afrikanska länder. Listan omfattade 143 bidragsgivare och på min lott föll hälften, så jag har betat av den successivt. Idag skickade jag dom sista 34 tänkbara alternativen och är därmed äntligen klar med åtagandet. Det känns som en stor lättnad, jag avskyr ”långbänkar”.

av

6.9 – Glädje och sorg

Jag har skrattat och gråtit.

VedSkrattat
Skorstensinvigningen igår var lyckad tyckte både gästerna och jag. Speciellt jag! Ett dussintal personer hörsammade inbjudan och tog den verkligen på allvar. Tur med vädret hade vi också. Enda klago­må­let jag hörde var att ingen rök syntes från festobjektet. 😀

Det var många som ville provelda – mycket och länge. Förutom Grisen/Tvillingens vedsäck ett par dar i förväg, utökades klabbarna expo­nen­tiellt efter hand som gästerna anlände. Och min önskan om en ny vedbärare uppfylldes i kvadrat! Nu har jag två modeller att välja mellan. (Den imitten på bilden finns sen tidigare.)

Tack vare det soliga vädret avstod vi från brasa i kakelugnen. Vi parkerade oss i stället både i och utanför bersån där skratten skallade mellan varven. Firma Kerstin Forsboms goda och generöst till­tagna bakverk gör att jag kan livnära mig på resterna av smörgåstårtan minst en vecka framåt. Grädd­tårtan kanske tar slut på onsdag om jag inte får oväntad hjälp.

FödelsedagskortEn del av gästerna hade fått för sig att vi firade min födelsedag, men jag förlåter dom så gärna. 🙂 Andelen blommor, ätbart och drickbart var nästan lika stor som antalet vedklabbar.

Ett av födelse­dags­kor­ten fick mig att skratta extra gott. Förutom den roliga framsidan stod det så här på insidan av kortet: ”Ja, kortet säger ’Från Oss’ men jag tror att vi båda vet vem som betalade kortet och vem som bara signerade med sitt namn… Grattis (från oss båda).” Sån humor har bara(?) f d klasskompisen och hans sambo. 🙂

Tack igen alla som kom och för allt ni hade med er!

Gråtit
”Efter glädje kommer sorg” skrev jag i morse på FB – ingenting i våra liv är konstant eller permanent. Det enda som är konstant är förändringen har nån klok människa konstaterat för länge sen.

Begravning 2I förmiddags närvar jag vid begravningen av ”El-Tigern”. När jag såg hur många vi var i kyrkan slog det mig att skillnaden var stor jämfört med den förra begravningen. Jag kom fram till att åldern säkert spelade en stor roll – El-Tigern var 22 år yngre än min f d ar­bets­gi­vare.

Jag deltog också i minnesstunden efteråt. Begravningsgästerna fyllde så gott som hela för­sam­lings­hem­met och antalet kondoleanser var tresiffrigt. Om man som El-Tigern är varmhjärtad, social och humoristisk är det inte svårt att få många vänner.

Lika stor som glädjen var igår, lika tung kändes sorgen idag. Men efter sorg kommer glädje igen. Ingenting är ju konstant utom förändringen.

av

4.9 – Sötebrödsdag och förberedelser

Gårdagen blev en bokstavlig sötebrödsdag, idag har jag förberett morgondagen.

Sötebrödsdag
Efter lunch igår åkte jag först till butiken och sen till min ryska bekant för att om möjligt få fart på hennes datormikrofon. Det visade sig att den visst fungerar, men hörs väldigt dåligt i Skype trots att ljudnivån i Windows är ställd på max. I Skype för Windows 8 kan man inte justera den separat så jag rådde henne att köpa en extern mikrofon.

Kaka 2När ärendet var avklarat erbjöds jag sallad som jag tackade nej till. Det resulterade i att en maffig tårta och kaffe serverades i stället. Som vanligt tog den sociala samvaron längre tid än nyttoärendet. 🙂

En halvtimme efter att jag hade kommit hem, parkerade Grisen/Tvillingen som avtalat. Hon kan inte delta i morgon så vi enades om att hon skulle komma igår i stället.

Det fina och varma vädret medgav servering i bersån. Till teet fick vi en liten bit av både morots- och citronkaka inköpta från Rosala handelsbod. Tårta till lunch och kaka till middag är nog inte nyttigt men just igår blev det så. För att uppväga blev kvällsmålet nyttigt i stället.

Förberett morgondagen
I morse sov Mia till kl 5.40, sen såg hon till att matte vaknade och släppte ut henne. En knapp timme senare ville hon in tillbaka och kom faktiskt och la sig i sängen och somnade. Fyra timmar senare klev vi väl utvilade upp till ett strålande väder och sommarvärme.

Nya skorstenen 2Resten av dagen har jag tillbringat med förberedelser för morgondagens stora evenemang, skor­stens­in­vig­ningen. Champagnen ligger på kylning, bordduk är utprovad, vedbäraren står redo för eventuella medhavda klabbar och (nästan) alla ”störande element” är undangömda. Enligt prognosen blir morgondagens väder som idag, så dom som kommer tidigt vill säkert sitta i bersån, men ”södra salongen” är också i besöksvänligt skick.

Nu är frågan om jag också ska placera ut stolar så man kan sitta ute och beundra skor­ste­nen? För att se den måste man nämligen gå halvvägs till avloppstanken och trängas med nässlor och tistlar, men det är ju inte särskilt trivsamt.

Vi kanske kan nöja oss med att titta på den i samlad tropp och skåla för den? Då måste den väl bli glad? 😀 Varken sotaren/konstruktören eller plåtslagaren hade möjlighet att delta så vi får höja en skål för dom också, det har dom verkligen gjort sig förtjänta av!

av

2.9 – Värmealstrande

Stora lampan är tänd igen, jag har lyckats med räddningsaktionerna, eldat, städat, haft besök och svettats.

Stora lampan tänd
Igår tändes stora lampan igen. Klockan 5.50 syntes den inte, men efter sju kunde jag konstatera att jag borde putsa fönstren. Förmiddagens solsken idag var ytterst blygsamt men på eftermiddagen kunde vi njuta av dom gyllene strålarna och termometern gick upp till 18 grader som mest.

FågelungeRäddningsaktioner
Gårdagens räddningsaktion bestod i att befria en liten röd­ha­ke från Mias käkar. I två omgångar dessutom. Den lilla pippin förstod inte att hålla sig tillräckligt högt upp sen jag släppt den, så inom några minuter hade Mia fångat den igen. Som tur lyckades också den andra räddningen. 🙂

Eldat i kakelugnen
Det är sååå roligt att elda i kakelugnen. I förrgår bestämde jag mig för att det kändes kyligt och tände upp en brasa. Ännu i igår kväll kändes kakelugnen ljummen så den är synnerligen ”värmebeständig”.

Storstädning
Dammsugaren har stått i vardagsrummet i minst ett par veckor för att jag skulle komma i håg att städa. Och så var det ju det där med smutsiga fönster.

FönsterputsningGlad i hågen putsade jag fönstret som vetter mot söder, sen var jag less. Dom andra två torkade jag bara på insidan innan jag tog i tu med dammsugning och -torkning. Konstigt vad huset känns stort varje gång man ska städa?

Besök
Jag hade nyss vaknat efter en liten lur i syfte att sträcka ut min ömma rygg då skyddslingens syster knackade på. Besöket var aviserat men inte tidpunkten så hon kom lagom till kvällste.

Sommarjobbet på Åland var avslutat och studierna börjar igen fick jag bland annat veta. Det kändes oerhört skönt att vara i den ålder jag är när jag hörde om hennes långa arbetspass och skolarbetet. Ibland är det extra trevligt att vara pensionär.

Svettats
I eftermiddags kände jag för ett gympass – gräsmattan behövde klippas. Trots shorts och luftig T-tröja blev det svettigt men det kanske berodde på att jag inte har klippt på länge? Den 30 juli hade gräset torkat bort på alla solbelysta ställen men sen dess har Udden fått 149 mm regn så nu var det grönt och klippmoget igen.

GräsmattaMin högra hand famlade förgäves efter självdragsspaken i uppåtluten eftersom jag använde den nya gräsklipparen men på så sätt fick ben och armar förstås lite extra träning. Utan att tänka mig för beslöt jag klippa stigen ner till stranden också. Nervägen gick ju bra, sen insåg jag min tabbe när jag skulle upp tillbaka.

Som vanligt uppstod blodvite utom svettdropparna. Jag gjorde ett nytt försök att justera klipphöjden men det är järnspikars omöjligt för mig att rubba fjädrarna. Det enda jag lyckades med var alltså ett jack i tummen. Varför i all världen måste dom vara så fruktansvärt hårt spända? 😦

av

31.8 – På kalas och ny adress

Igår blev matkontot nästan orört, idag har jag varit på ny adress. Mia är nöjd.

Nästan orört matkonto
Det blev bara frukosten som belastade gårdagens matkonto. På eftermiddagen blev jag förplägad vid ett furstligt kaffebord och på kvällen vid ett dito middagsbord.

I tisdags hade husbonn’ på Udden mittemot födelsedag. Eftersom han var bortrest så var kaffepannan varm på lördag i vinterbostaden i stället fick jag besked om när jag SMSade ett grattis. Vid kaffetid infann jag mig och konstaterade att jag var först.

MiddagVärdinnan talade om att övriga gäster skulle komma på kvällen, så där hade jag tur. På så sätt fick jag rå om värdparet alldeles själv och slapp slåss med andra gäster om godsakerna som stod framdukade.

Som vanligt fastnade jag med munnen längre än planerat så det var bara en timme till middag när jag kom hem. Jag kan inte påstå att jag var hungrig när jag knallade över till herr och fru grannen men lustigt nog fick jag plats med allt som bjöds. När jag sätter den sidan till kan jag bli ganska ormlik och sätta i mig mer än vanligt.

Juniors syster och svåger var också på besök. Av inbjudan förstod jag att det var deras idé att bjuda mig på mat. Väldigt sympatiska ungdomar tycker jag. 😉

På ny adress
Idag var jag kallad till LMFs styrelsemöte på eftermiddagen. Mötet försiggick hemma hos två blivande styrelseledamöter som bodde på en för mig helt obekant adress.

Möte 2Sekreteraren tipsade om att jag kunde ta Google Maps till hjälp för att hitta. Det rådet fungerade nästan lika bra som i Helsingfors där jag till slut var tvungen att ta taxi för att komma rätt. Nån taxi behövde jag inte den här gången, men irrade runt en hel del innan jag äntligen hittade fram. Att orientera mig i en okänd skog är tydligen lättare för mig än gatuadresser.

Redan före mötet hade jag aviserat om min avgång men kanske uttryckt mig lite oklart så när jag bad att få lämna styrelsen tittade både ordföranden och sekreteraren häpet på mig. Jag hade (i mitt tycke) vägande argument och fick också förståelse för dom så från och med idag har jag en titel mindre.

Uppgiften som kassör behåller jag fram till årsmötet och fullföljer givetvis alla pågående uppdrag. Jag lovade att jag i fortsättningen också kan stå till tjänst som ”verktyg” om behov uppstår.

Det känns befriande. Det räcker gott med två styrelseuppdrag, mitt lilla företag och kurserna jag har lovat hålla förutom att hålla ordning på Udden. Jag är ju faktiskt pensionär på heltid så man kan inte kräva så mycket av mig. 😀

Mia är nöjd
Mia uppskattar att väderkontoret har stängt kranarna ett tag. I och med att hon kan vara aktiv dagtid är hon färdig att göra kväll senast vid halv tio-snåret och försöker inte längre tjata sig ut igen när matte är på väg att lägga sig som hon gjorde dom regniga dagarna.

Mia ute 2