Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

9.10 – Nyttigt, sent och irriterande

Jag har haft nytta av en investering, varit sen till jobbet och irriterar mig återigen på ett tidsbegrepp. Mia har tagit innetoan i bruk.

BärbarNyttig investering
Många beslut fattar jag bums, men en del kräver moget övervägande. Jag har en längre tid funderat på om jag ska investera i ett mobilmodem till min bärbara dator. Senast jag var i Kimito hade be­slutet mognat så jag slog till med ett och tillhörande abonnemang.

Den viktigaste anledningen är att jag då inte blir ”handikappad” när det blir elavbrott, vilket har hänt rätt ofta senaste tiden även om det bara är under korta perioder. Om avbrotten har berott på stormvindar eller åska vet jag inte men det är synnerligen irriterande när man sitter mitt uppe i nåt som ska göras på datorn. Min UPS ger mig visserligen några minuters respit men innebär ändå att jag är tvungen att avbryta arbetet och stänga datorn.

Jag behöver också låna ut modemet då och då till kursdeltagare som inte har eget och det gör mig förstås platsoberoende. Dom här argumenten räcker gott tycker jag.

I förrgår hade jag senast nytta av modemet. Förmiddagens elavbrott varade bara ca en halv minut, men eftermiddagens  varade i nästan en halv timme. På den tiden hinner jag redan få lindriga abstinensbesvär. Den här gången slapp jag det. 🙂

Sen till jobbet
Hur kan man lyckas bli sen till jobbet när man börjar 13.00? Igår blev det minst sagt bråttom när jag upptäckte att klockan var tjugo över tolv och jag ännu inte var färdigklädd! Makalöst. Förmodligen berodde det på att Mia och jag sov längre än vanligt så jag inte hade den vanliga tidsmarginalen och därför missbedömde tiden.

Nåväl, kl 12.51 rattade jag Silverpilen i Dragsedet-kurvan och två minuter senare ställde jag mig på en parkeringsplats. Kommunens klocka visade att jag hade tre minuter till godo när jag steg in genom dörren till rummet där vi håller till så lyckligtvis var jag inte försenad men det kändes inte alls bra att vara ute i sista minuten.

TimglasIrriterande tidsbegrepp
Jag har skrivit om det tidigare, men gör det igen. Om man säger ”nästa vecka” till mig så tar jag det bokstavligt och anser det vara ett svårt etikett- och löftesbrott om man inte håller vad man lovat. Om man vet på förhand att man inte kan hålla löftet ska man inte ge det! Och om ambitionen spricker beror det i mina ögon på dålig planering, vilket kräver att man hör av sig med en förklaring. Basta!

Det förekommer givetvis akututryckningar, vilket jag har full förståelse för, men då meddelar man självklart den som väntar. Jag kan väl aldrig vara ensam om att tycka så?

Förrförra veckan lovade företaget som gjorde sedimentundersökningen att vi skulle få rapporten ”nästa vecka”. TV-killen lovade också komma ”nästa vecka”. Ingendera höll vad dom lovade. När jag stötte på om rapporten fick jag besked om att den kommer ”nästa vecka”, påminnelsen till TV-killen har inte medfört nån som helst reaktion.

Om jag hör ”nästa vecka” en gång till från en leverantör eller hantverkare kommer jag att hålla en lång och ljudlig monolog kan jag lova! Grrrr.

Innetoan i bruk
Senast Mia kissade i sin sandlåda var i våras när hon hade urinvägsbesvär, sen dess har den stått oanvänd. Men igår tyckte hon tydligen att vädret var för ruggigt att gå ut i, hon föredrog att kissa under tak. Jag förstår henne, blåsten och regnet var verkligen inte lockande.

De facto tror jag inte alls på vad jag skrev nyss… Det är att förmänskliga hennes beteende. Orsaken var helt enkelt att innetoan råkade vara närmast när hon kände sig kissnödig. Katter tar alltid när­maste vägen om det går. 🙂

Mia på piedestalen

av

7.10 – Innedagar

Igår hade jag skrivbordsarbete och ”mina alger” lever än. Idag har jag träffat en ny kund. Mia tillstår att hon är en godisråtta.

Skrivbordsarbete
Den kalla och friska vinden lockade inte till utevistelse mer än nödvändigt igår så jag tillbringade det mesta av dagen vid skrivbordet och datorn. Fråga inte vad jag gjorde för det har jag redan glömt, men timmarna rann i väg utan problem. Och ingenstans syns några resultat, det är nackdelen med administration. 😦

CyanobakterierMina alger lever än
Dom flesta blågröna algerna (cyanobakterierna) jag hämtade i sjön inför stereoskoptestet lever än. Hur jag vet det? Jo, om jag rör på glaset med vatten som dom ligger i sjunker dom till botten, men kommer om några sekunder upp till ytan igen.

Det är ett utmärkande drag för blågröna alger har vår lokala planktonexpert på Firma Zwerver förklarat för mig. Andra alger kan inte förflytta sig, men det kan dom här.

I glaset finns också några andra organismer (mindre än algerna) som pilar omkring i vattnet ser jag. Dom ska jag undersöka härnäst innan dom svälter ihjäl.

Ny kund
Strax före utsatt tid idag ringde min nya kund på dörrklockan. Han hade utforskat vägen till Udden redan igår tillsammans med sin svärdotter talade han om. Det var nämligen hans svärdotter som hade tipsat honom om att vända sig till mig.

För att skoja med henne mejlade jag och tackade och meddelade att förmedlingsprovisionen kommer att dras av från nästa faktura. I somras pratade vi om att hon behövde datorassistans när tiden så medger, men än så länge har den inte det förstår jag.

DK-logoMin nya kund tyckte jag bodde på en fin plats. Det har han ju alldeles rätt i! Bästa stället på ön och i hela världen för min del. 🙂

Han behövde dels hjälp med att ta bort gamla an­vän­dar­upp­gif­ter på en begagnad mininotebook (med Windows 7 Starter) som han nyligen hade köpt och dels ta i bruk ett mobilt bredband. Meningen var alltså inte att jag skulle städa datorn helt och hållet, men jag tog ändå bort spel- och en del andra program som han sa att han inte använder. Som avslutning laddade jag ner och körde Ccleaner, en smuttig liten gratisprogramvara som raderar skräpfiler och städar registerfilen.

Att installera det mobila bredbandet var ju inte svårt, men dess värre visade det sig att SIM-kortet saknades i modemet. Hur det är möjligt vet jag inte? Inte han heller, han hade köpt det för länge sen sa han. Men han sa sig vara nöjd med hjälpen ändå och tackade flera gånger.

Medan han väntade fick han kaffe. Först tackade han nej, han ville inte uppta min tid, men jag över­talade honom och påpekade att jag inte debiterar för kaffedrickande. Kundservice kallas det.

Mia mäterMia (och matte) är en godisråtta
Idag fick jag mig ett gott skratt. Mia har ett visst läte när hon säger ja. Det tillämpar hon när jag frågar om hon vill gå ut eller ha mat. Däremot aldrig när jag frågar om hon vill ha en puss, hur det nu kommer sig?

Mitt belöningssystem har, som jag nämnt tidigare, övergått till att hon själv avgör när hon har varit duktig. Idag tiggde hon godis utan anledning så jag frågade om hon var en godisråtta? ”Ja” svarade hon genast.

Mest troligt kom det jakande svaret för att hon uppfattade ordet godis, men det fick mig ändå att skratta. Hon tittade lite undrande på mig men var förstås nöjd när hon fick som hon ville. Sådan matte sådan katt och vice versa. 😀

av

5.10 – Oplanerat och planerat

Jag har varit på utflykt, fått en ny kund, är inne i en ”period” och har deltagit i ett diskussionstillfälle.

Oplanerad utflykt
Det är ju tur att man dubbelkollar… I fredags räknade jag ihop summan för debiterade vägavgifter och jämförde med vägenhetsberäkningen. Det diffade på 70,21 €!

Jag kom ganska omgående på vem jag hade glömt att debitera så jag skrev ut en avi och tog mig en promenad till vederbörandes postlåda igår efter lunch med kameran runt halsen. För att få variation beslöt jag ta den gamla genvägen ”över bergarna” tillbaka.

SjöskymtNya skogsvägar och stigar upptrampade av djuren gjorde mig ytterst förvirrad. En stor del av skogen hade också försvunnit sen sist så dom gamla landmärkena saknades. Stigen jag försökte hitta fanns helt enkelt inte längre. Som tur hade ingen flyttat på bergen så efter en del kryssande kom jag rätt till slut och kunde se sjön skymta mellan träden och strax därefter såg jag sommargrannen psykologens takkrön.

Det var en skön liten utflykt i sol och värme. Jag gillar att gå i skogen. Och just den här dagen hade älgflugorna tydligen ledig dag till all lycka. Inte en endaste en besvärade mig, däremot tyckte myggorna att jag var oemotståndlig.

Oväntad förfrågan
I fredags ringde en finsktalande herre och undrade om jag kunde hjälpa honom med datorn? Mot ersättning påpekade han vänligt nog. Jag blev så paff så jag glömde fråga honom hur han hade hittat mig, men det får jag chans till på tisdag då vi träffas.

Då jag frågade var han bodde i tron att han ville ha hembesök, påpekade han att han inget hade emot att komma till Udden, så det blir ”hemhjälp” vid köksbordet. Passar mig utmärkt och så sparar han utgiften för min reskostnad.

Inne i en period
Firma Kerstin Forsbom måtte tro att jag har dött – jag har inte köpt mat av henne på hela veckan. Anledningen är att jag är inne i en matlagningsperiod som omväxling. Förra helgens fläskfilé har räckt ända till idag i och med att jag kompletterade den med en (färdiglagad) laxfrestelse och igår fick jag för mig att det skulle sitta fint med köttfärs(limpa). Den lär räcka lika länge om jag inte lessnar.

Planerat diskussionstillfälle
När jag hade plockat in den torra tvätten i eftermiddags drog jag på mig ”tantvarningskavajen” och åkte söderut. Kl 16 hölls ett dis­kus­sions­till­fälle i Brukshallen/motionshallen i Dalsbruk angående bäddavdelningens fortsatta öde. Ämnet lockade en nästan fullsatt hall, dock var jag den enda re­pre­sen­tanten från vår by vad jag kunde se.

KommundirektörenEfter inledning av kommundirektören och omsorgsnämndens ordförande fick politikerna fem minuter var, sen var det fritt fram att ställa frågor. Det blev fler kommentarer än frågor tyckte jag, men alla kan ju inte vara lika konkreta som jag. 😉

Jag ville ha svar på frågan hur mycket man sparar om man lägger ner bäddavdelningen i Dalsbruk och i stället genomför en utbyggnad av Kimitos bäddavdelning som sägs kosta 4-5 miljoner €. Svaret var inte lika konkret. ”Jag har siffrorna här, men vill inte gå in på detaljer. Huvudsakligen på personal­kost­nader” svarade kommundirektören. Men nån siffra fick vi inte.

På hemvägen satt jag och funderade på om jag ska ställa upp i nästa kommunalval som obunden kandidat. Det skulle faktiskt vara intressant att delta i och följa beslutsfattandet på nära håll. Fast det förutsätter ju att jag får tillräckligt många röster förstås. Enligt uppgift kan jag räkna med två, men det räcker ju inte så långt. 😀

av

3.10 – Nymodigt

Jag undrar över ett nymodigt ord, vet hur nya versionen ser ut och gläds åt en nyanskaffning.

Nymodigt ord
Varifrån dök ordet leggings upp? Av bilderna att döma är det frågan om långkalsonger eller tajts. Eller är det nåt jag inte har hajat?

Jag tror bestämt jag är ägare till ett par tajts som jag använde några enstaka gånger i slutet av 1980-talet och långkalsonger i både bomull och siden har jag också. Men leggings har jag inga. Borde jag ha det för att vara modern? 😀

Windows 10Nyaste versionen
Så har den då släppts, den nya Windows-versionen. Det jag har sett hittills av designen verkar lovande. ”Det bästa från version 7 och 8” hävdas det, därav versionsnummer 10. En testversion som kan laddas ner finns redan, men officiell lansering blir det först i mitten på nästa år.

Då kan det bli lagom att övergå till ny version i slutet av nästa år när dom värsta buggarna är åt­gär­dade. Förhoppningsvis kan jag hanka mig fram till dess med sjuan jag har trots flera felsymtom.

Nyanskaffning
Jag har alltid varit förtjust i gammaldags kommoder och har länge önskat mig en modern variant med tvättfat och vattenkanna. Idag sprang jag på en hos Wahlstens. Den formligen ropade till mig att den inget hellre ville än få mig som ägare.

KommodTrots att allting stämde, till och med dekorfärgen, var jag tvungen att ta mig en funderare. Självfallet skulle jag överleva utan den och var skulle jag ställa den om jag köpte den? Det är sällan jag lider av beslutsångest, men nu var det nära.

En av försäljarna avgjorde saken. Till sin fördel förstås. Om hon hade insisterat på att jag skulle köpa den hade jag omedelbums hittat motargument och avstått, men hon lät mig faktiskt besluta i lugn och ro. Alltså fick den följa med hem.

Ställningen skulle göra sig bäst på dasset, men där får den inte plats. Jag kunde givetvis ställa den utanför nånstans, men behöver den oftare vid mitt s k planteringsbord så slipper jag lyfta av skyddet från vattentunnan varje gång jag ska skölja händerna, blöta en trasa eller skölja av nåt.

Den blev perfekt mellan bordet och vattentunnan! Både kanna och fat är redan invigda eftersom jag behövde skölja av händerna efter mitt blompyssel. Tänk vad glad man kan bli över döda ting ibland. 🙂

av

2.10 – Blom- och andra beroenden

Slaktmånaden har börjat, jag är blomberoende och i behov av vård. Mia har haft lång siesta.

GrisSlaktmånad
Om jag var en gris skulle jag ligga illa till den här månaden… Men jag är bara gottegris och inte alls slaktfärdig – än så länge. Dessutom är nog köttet segare än på en gammal höna. 😀

På Udden innebär slaktmånaden att tvättlinan ska tas in, hammocken ”paketeras”, båten dras upp, gräset klippas en sista(?) gång, ute­mö­blerna flyttas in i boden och trappinredningen decimeras. Allt det där som hör hösten till och som jag skjuter upp i det längsta för att inte bli påmind om vad som väntar.

Blominflyttning och -beroende
Redan i förra veckan flyttade en del blommor in i verandan för att slippa frost, idag har dom fått flytta in ett steg till och njuter förhoppningsvis av värmen. Änden på köksbordet ser ut som ett växthus i miniatyr och jag har fått stuva om en del i vardagsrummet för att ge plats åt mina gröna vänner.

Den röda kaprifolen står i knopp för tredje gången i år, morsdagsrosen har fem knoppar, kärleks­örten rodnar och min rosa ölandstok blommar för fullt så helt blomfattigt är det inte ute heller än. Sommar­blommorna står sig också tills vidare. Och snart slår höstastrarna ut sina små, lila blommor. Men sen är det kört. Mörkt, kallt och blött är nästa fas innan snön kommer.

Eftersom fönstren på Udden saknar fönsterbrädor finns det egentligen ingen plats för blommor. När jag flyttade in tyckte jag det var praktiskt, då slapp blommorna lida på vintern, men efterhand har jag utvecklat ett ”blomberoende”, delvis tack vare vänliga människor som förser mig med dom gröna liven.

Blomberoendet har numera övergått i förökningsiver. Jag snor blomskott när jag kommer åt, driver upp nya plantor från befintliga blommor, planterar om och köper ytterkrukor som matchar inred­ningen. Var ska detta sluta? 😀

Blominflyttning

I behov av vård
Värre än blomberoendet är mitt smörgåsberoende. Till smörgåsar räknar jag också skorpor. Två smör­gåsar till morgonkaffet är ju OK men det blir många fler under dagen. En eller ett par till lunch brukar slinka ner rätt ofta, nyss tog jag mig en smörgås till eftermiddagskaffet. För att skjuta upp middagen kan jag ta mig en smörgås och kvällste utan tilltugg känns tomt.

Mina gäster får ofta smörgås eller skorpor till kaffet/teet och då ”måste” jag ju göra sällskap för att inte vara oartig eller hur? Många smörgåsar blir det. Och kolhydrater om man håller koll på sånt. Det låtsas man ju göra ibland.

Jag tröstar mig med att rågbröd och fullkornsskorpor är nyttigare än kaffebröd, vilket det ju är, men jag tror ändå att jag borde söka vård för mitt beroende. Nån som vet om det finns Anonyma Smör­gås­nissar man kan ansluta sig till? 😀

Mia kamoufleradLång siesta
I morse väckte Mia mig först halv sju. Efter en stunds gosande steg jag upp och släppte ut henne.  Ett par timmar senare började jag undra vart hon hade tagit vägen? Hon brukar sällan vara ute så länge på sin första morgontur.

När jag hämtade tidningen vid halv nio kom hon. Hon såg ut som om hon hade upplevt nåt obehagligt, stannade till på trappan, spanade upp mot skogen och verkade kolla att ingen följde efter henne. Hon sa också nåt när hon kom in, vilket jag tolkade som en redogörelse för det som inträffat. Men exakt vad vet jag ju inte.

Sen lunch har hon sovit i stort sett hela tiden, bara gjort enstaka korta besök ute. En ovanligt trött kisse. Dessutom har hon hållit till inne. I regel ligger hon och sover i stolen ute på trappan eller i verandan. Mysko.

Antingen känns det otryggt att sova ute eller så tycker hon att det är ruggigt trots solsken och tvåsiffriga värmegrader. Men jag klagar inte, det är bara roligt att ha sällskap – utan att behöva umgås. 🙂

av

30.9 – Teknikaliteter

Igår fick jag sista bokleveransen och shoppade loss. Idag åkte jag till posten och har testat stereoskopet, respektive ett digitalt mikroskop.

Begagnad bokSista bokleveransen
Sen nåt år är jag registrerad hos Bokbörsen. Tanken var från början att sälja en del av mina böcker, men i och med att den håller till i Sverige är det en aning knöligt med leveranserna. Jag nöjer mig med att vara kund i stället eftersom det numera finns en sida på FB där jag kan bli av med mina böcker (bara jag kommer till skott nån gång!).

När jag senast botaniserade på Bokbörsen hittade jag tre intressanta böcker, varav en om Alexandra David-Néels liv (se inlägget 11.9) och en om den tibetanska formen av buddhism. Igår kom den sistnämnda och den föregående är under läsning. Gamla böcker blir som nya när dom är olästa.

Shoppade loss
Igår var jag ju tvungen att åka till Kimito för att få tag i E65-kuvert. På listan låg sju ärenden på lika många besöksställen. Det blev dessutom ett premiärbesök hos Engelsby verk för att kolla virke till nästa vårs projekt. Allt utom bambu fanns, så det får jag söka nån annanstans ifrån.

12 kolli räknade jag till när jag kom hem och hade tömt bilen. Det innebär att jag i snitt åstadkom drygt 6,5 kolli per timme. Rätt så effektivt shoppat tycker jag. 😀

Till posten
Alla vägavgiftsavier som skulle gå med post låg i en prydlig bunt igår kväll, men när jag hämtade posten idag insåg jag att bunten låg kvar på bordet. Jag hade glömt att lägga den postlådan. Suck. Alltså var jag tvungen att åka till posten med den.

Fast egentligen passade det bra, då kunde jag samtidigt dela ut resterande avier i byn och utföra fotograferingsuppdraget jag fick av en av Daphnias styrelseledamöter i förmiddags. Med kameran nära till hands blev det också en del höst­motiv längs vägen.

Testat stereoskopet
När jag kom hem gjorde jag en sväng till stranden och upptäckte att det fanns en del blågröna alger i vattnet. Perfekt! Då kunde jag använda dom som testobjekt när jag testade stereoskopet jag köpte för ett tag sen.

StereoskopMan kan ju undra hur jag kom på den ljusa idén? Jo, dels tack vare min förtjusning över att få glutta i Firma Zwervers  mikroskop i fjol (och senast i somras) och dels för att jag är väldigt nyfiken på hur pyttesmå orga­nismer ser ut på närmare håll.

Det tog en stund att sikta in sig på objektet men när jag väl såg den lilla, taggiga, gröna bollen var jag alldeles lyrisk. Oj, vad fin den var! Tack vare de båda ”tittrören” får man en 3-dimensionell bild som givetvis ger en helt annan uppfattning än en 2-dimensionell.

Nästa testobjekt utgjordes av en dammtuss. Efter det här ska jag helt sluta städa. Wow vilka fina, lysande trådar som uppenbarade sig! Tänk om det fanns stereo­skop­glas­ögon… Vad många spännande saker man skulle få se!

Vid tillfälle ska jag hämta in lite mossa och kolla om jag kan hitta ett björndjur. Dom fascinerar mig speciellt efter att jag läste om deras otroliga överlevnadsförmåga för nåt år sen.

Test av digitalt mikroskop
Vid gårdagens besök hos Firma Zwerver (och hunden Panda) blev jag ombedd att testa ett nyinköpt digitalt mikroskop. Det låter häftigare än vad det är. I grunden är det en webbkamera med mikro­skop­­funktioner. Idén är ypperlig, men tyvärr har kameran på tok för låg upplösning, bara 640×420.

Digitala mikroskop kostar från 700 € och uppåt, så den här lilla manicken som kostar 79 € kan man förstås inte begära samma kvalitet av. Men nån har kanske eller kommer på att förbättra den så småningom, idén är som sagt bra.

av

28.9 – Helgprogram

Första höststormen har svept förbi, avierna är klara och blommorna står sig. Jag har haft herrbesök och kockat.

Mia i sängenFörsta höststormen
Natten till igår blev orolig. Varje gång kraftiga vindil eller regnsmatter hördes på fönstren rea­ge­ra­de Mia. Under ett par timmar hann jag bara slumra till innan jag blev väckt igen, antingen för att hon satte sig vid dörren eller för att hon satte sig upp och nervöst spetsade öronen.

Framåt halv två somnade vi äntligen och tog välförtjänt sovmorgon för att vakna till en solig dag. Vinden var fortsatt frisk, men hade lugnat sig betydligt.

Avierna klara
Tolv timmar senare var avierna för vägavgiften klara. Jag övergav min idé om att skicka en del via mejl eftersom det innebar extra arbete i och med att varje avi också skulle sparas i PDF-format för att kunna bifogas och läsas av mottagaren.

Som tur kollade jag utskrifterna mot listan – det visade sig att jag hade lyckats göra tio dubbletter. Jag fattar inte hur jag hade burit mig åt, men det gick ju att rätta till. Nu ligger dom skurna i rätt storlek och väntar på kuvertering. E 65-kuvert med vänsterställt fönster ska inhandlas i morgon.

BlombukettBlommorna står sig
Till skorstensinvigningen den 5.9 fick jag flera buketter med snittblommor förutom krukväxter. Till min stora häpnad står sig en av buketterna än!

Att en blombukett håller i 23 dagar har jag aldrig upplevt tidigare. För att den ska fortsätta hålla ett tag till har den fått flytta ut i verandan. Med litet tur klarar den en hel månad. 🙂

Herrbesök
I samma veva som jag höll på med aviutskrifterna – givetvis fortfarande i morgonrocken – knackade nån på ytterdörren som stod öppen, men ingen steg in trots att jag hojtade ”stig på” ett par gånger. ”Underliga människor” hann jag tänka innan jag gick ut i verandan för att upprepa mig ytterligare en gång.

Besökaren hade backat så långt att jag bara såg benen så jag kunde inte avgöra vem det var, men i och med att jag närmade mig, gjorde besökaren det också. Det var ju faktiskt ingen underlig män­niska när allt kom omkring, utan en ”sommarfågel” som inte synts till på länge.

Jag insisterade på att han skulle komma in och erbjöd kaffe. Den här mannen har alltid eld i baken så han var tveksam men tackade ja då jag talade om att det skulle vara klart på två sekunder. När han väl fick kaffe hade han inte så bråttom längre, vi satt säkert och pratade en halv timme. Kvinnans list övergår mannens förstånd som bekant. 😉

Strax innan han skulle gå dök nästa herrbesök upp. När sommarfågeln flugit sin kos serverade jag kaffe till nykomlingen och passade på att klä på mig medan han drack det.

I mot­sats till den förra besökaren har den här mannen aldrig bråttom så jag hade turen att få hjälp med att tömma båten, gå med soporna och bära in ved. Dessutom hann vi med en hel del livsfilosofi och annat prat. Så gick den eftermiddagen.

BearnaiseKockat
För ovanlighetens skull fylldes köket av aptit­retande dofter redan vid lunchtid idag. På grund av väckning klockan sex och uppstigning en timme senare räknade jag ut att jag säkert skulle vara hungrig när maten var klar. Rätt tänkt.

Ugnsstekt fläskfilé på bädd av lök, morötter och äpple var helt klart ätbart. Som grädde på moset tog jag en rejäl klick kall bearnaise till. Maten låg redan på tallriken när jag kom på den fiffiga idén så jag struntade i att värma den. I K-butiken i Kimito har dom nämligen svensk bearnaise på burk som smakar mums, rekommenderas varmt!

av

26.9 – Från loppisfynd till pusskalas

Silverpilen är ren, jag har testat anfanger, letat frön och varit på pusskalas.

Silverpilen ren
Redan i somras upptäckte jag att Silverpilen började få en grön beläggning på sina ställen. Man kunde gott tro det var mögel eftersom jag inte har tvättat den på två år, bara spolat av vägdammet nån enstaka gång. Beläggningen utgjordes förstås av alger.

LoppisfatIgår hade jag bokat tid för tvätt så självfallet blev det regn. 😦 Cirka en timme skulle det ta att tvätta den. Jag rustade mig därför med dator och arbetsuppgifter, men hann i stort sett bara starta datorn innan tvätten var klar. Det gick på halva tiden eftersom två personer delade på jobbet.

I ärlighetens namn ska medges att jag också tog mig en runda på loppisen som tydligen tillhör tvätt­hallens ägare. Det var inte mycket som lockade till köp, men så fick jag syn på ett välkänt blommotiv på ett litet fat (9,5 cm i diameter). Samma motiv hade mattallrikarna på Udden när jag växte upp.

Motivet slog således an nostalgisträngen så jag plockade på mig det plus två udda kaffefat som ska användas som blomfat. Summa inköp: 3 €. Och så biltvätten förstås. Inte var dag man kan kombinera loppis med biltvätt eller vice versa. 🙂

Testat anfanger
Bland surftipsen i ett av dagens nyhetsbrev fanns sajten http://www.dailydropcap.com/. Eftersom jag är svag för anfanger var jag genast tvungen att testa på bloggen (i stället för att göra det jag borde). Och faktiskt funkar det hyfsat, även om jag hellre hade sett en nersänkt anfang som man t ex kan göra i Word.

Letat frön
I somras lovade jag Siris matte att hon skulle få frön av jättevallmon och plockade därför ett gäng frökapslar som jag la i en plastask och lät torka i solen. Sen flyttade jag in asken i verandan och där stod den till i början av september när jag städade undan den.

VallmoNär matte var på besök försökte jag hitta den men förgäves. Igår började jag leta igen… Överallt. Ingen fröask nånstans. Trots att huset är litet finns det många göm­stäl­len. När jag hade gått igenom alla tänkbara platser gjorde jag en ansträngning för att minnas var jag senast hade sett den, men var till slut tvungen att fråga högre makter.

Svaret kom efter några sekunder: Titta i vindstrappan. Och där fanns fröasken förstås. Man får alltid svar om man frågar, men det gäller att också kunna ta emot/lyssna på svaret. 🙂

På pusskalas
I eftermiddags hade Siris matte och jag kommit överens om att jag skulle komma med fröasken och fårskinnsfällen (se inlägg 24.9, Tebesök). Mottagandet blev alldelse översvallande och pussintensivt.

Nu var det inte matte som kastade sig över mig utan Siri, den lilla glada terriern. Vi har inte setts på länge men hon mindes mig väl av allt att döma och verkar gilla mig. Sällsynt mycket enligt matte, så jag blev överöst av hundpussar och hälsad välkommen som aldrig förr.

Pusskalaset fortsatte ännu under kaffet om än i något stillsammare omfattning. Siri ville prompt sitta i samma stol som jag eller helst i min famn och det hade jag förstås inget emot. Hon kände nog att kärleken var ömsesidig. 🙂

av

24.9 – Värme, kyla och bekanta

Jag är innerligt tacksam, har frostat av frysen, haft tebesök och bekanta elever.

Eld i kakelugnenInnerligt tacksam
Jag är sååå glad och tacksam över nya skorstenen och kakelugnen. Tack snälla moster för att du inte rev den och ersatte den med nån nymodighet! Under en period på 80-talet satt det visserligen en olje­brännar­insats i den men lyckligtvis skrotades den så småningom. Enligt sotaren var det oljeeldningen som hade frätt skor­stenen, fast det upplyste förstås ingen om när det begav sig.

I förrgår kväll eldade jag en storbrasa och på eftermiddagen igår var kakelugnen fortfarande ljum­men. Effektivare än så kan en eldstad  knappast vara? I kväll blir det en repris för att driva ut fukten och skapa behaglig värme. Faktiskt känns också köket varmare tack vare kakelugnen.

Frostat av frysen
Gårdagens låga temperatur och kalla vindar var som gjorda för att frosta av frysen. Det var på tiden, lagret av rimfrost längst upp var hotande tjockt och skulle inom kort ha gjort att dörren inte längre höll tätt.

Det hör väl till att man samtidigt sorterar och inventerar innehållet men det struntade jag i. Jag ”tråma’” tillbaka fryslådorna som dom var. Det får bli en annan gång när jag känner för det.

Jag börjar undra om orsaken till rimfrosten beror på att tätningen till frysdörren inte fungerar som den ska? Karmen på frysen är nämligen fuktig längst upp. Kan vikten av kylskåpet som står ovanpå inverka eller beror det på att tätningslisten är bristfällig? Jag kanske borde placera frysen längst upp i stället? Eventuella tips mottas med tacksamhet!

Tebesök
Igår kväll ringde Nemos matte, eller rättare sagt Siris matte eftersom Nemo är i katthimlen. Hon undrade om jag var hemma och det passade med besök? Det gjorde det så klart, det var länge sen vi träffades eftersom hon har tillbringat en stor del av sommaren i Lappland.

Med sig hade hon två mysiga presenter som jag blev jätteglad över. Dels en härlig långhalsduk med lappländskt motiv och dels ett vindspel bestående av renskällor i varierande storlek. Halsduken passar perfekt till nya höstkappan och vindspel kan man aldrig få för många av om man är funtad som jag. 😀

Över te och skorpor ventilerade vi den gångna sommaren och en del av hennes framtidsplaner. Vi kom också överens om att hon ”ärver” min fårskinnsfäll som jag släpade med mig från Jämtland men aldrig använder. Så bra, då slipper jag våndas över den.

Technology del IBekanta elever
Dagens elever var båda bekanta sen tidigare. Först ut var en av damerna som har deltagit i Rosala-kurserna, därefter en dam som gick en kurs för mig 2008 kom vi fram till.

Enda problemet jag inte kunde åtgärda var fel­med­de­lan­det från det mobila modemet. Jag är som sagt ingen hårdvaruspecialist eller tekniker så jag rådde damen att kontakta inköpsstället, alternativt bred­bands­leve­ran­tö­ren. Vi kom fram till att felet eventuellt kan bero på att modemet är låst till den dator det först installerades på men givetvis kan det finnas en annan orsak.

Den första damen var nöjd med sin bokade timme och trodde att hon nu skulle klara sig på egen hand, den andra damen återkommer. Hennes svärson övertygade henne nämligen om att välja Windows 8 till sin nya dator och det gör henne frustrerad minst sagt. Jag förstår henne innerligt väl! Tur att Windows 9 är på gång så jag slipper åttan om och när jag ”byter upp mig”!

(Klicka på bilden för att se den i större storlek)

av

22.9 – Förbi

Värmeböljan och ljudet av röster är förbi, jag vann ingen bil, har fått en ”felaktig” elev och väntar på rapport. Mias klåda har lugnat sig.

HöststädningVärmeböljan förbi
Det varma vädret har fått kaprifolen att blomma en andra gång och dessutom sätta nya knoppar, blåbärsriset står i blom på sina håll och mina lejongap blommar också på nytt. Men nu är det slut på det roliga.

Igår hade Udden ännu 17 grader varmt trots att solen för det mesta skymdes av molnen. Perfekt väder för att inleda höststädningen! Såpnejlikorna närmast trappan fick finna sig i att bli nerskurna och för­passa­de till sophögen, hammocken är tömd på ”inredning” och blomlandet utanför sovrummet är ansat och delvis modifierat.

Det var bra planering, idag är det kallt och blött och verkligen lämpligt väder för fisksoppa. Bara 8 grader, blåsigare än på länge och det regnar. Väderkontoret har tydligen upptäckt att höst­dag­jäm­ningen är i morgon. 😀

Tyst och lugnt
Eftersom det för det mesta är knäpptyst på Udden, var ljudet av röster under helgen nästan störande tidvis. Sommargrannen hade av allt att döma bjudit in ett gäng herrar som tack vare det fina vädret ofta höll till ute på terrrassen så jag kunde följa deras samtal när jag var ute.

Igår eftermiddag blev det lugnt och stilla. De fyra bilarna avlägsnade sig en efter en och allt blev nor­malt igen. När jag påstår att jag är ljudallergiker ligger det faktiskt en viss sanning i det, jag före­drar tystnad omkring mig. Jag förstår mycket väl varför eremiterna söker sig till obebodda trakter.

Ingen bil
Det hade ju suttit fint med en ny bil nu när Silverpilen är lite skrynklig, men sån tur hade jag inte. Röda Korsets lotteri resulterade bara i ett vykortsset. Fast det var ju förstås bättre än inget. 🙂

CVFel elev
Personalen på Vuxeninstitutet har varit på konferens under dagen så alla samtal har besvarats av damen i växeln. På efter­mid­da­gen ringde hon upp och meddelade att jag har en ny kursdeltagare som vill lära sig skriva CV.

Jag upplyste henne genast om att det inte ingår i PC-/Användarstöd, bara frågor angående dator- och programhantering och tillade att jag för all del kan lära ut hur man författar en CV men att jag inte har tillgång till kursledarens mall/förlaga och inte vet hur dom ska se ut i det här landet. Stackar’n, hon blev nästan förtvivlad över misstaget men lovade rätta till det i morgon.

Som sagt, den enda som inte kan göra fel är den som ingenting gör. 😀

Väntar på rapport
Den 4.9 företogs sedimentundersökningen av sjön som Daphnia beställt. Idag fick vi besked om att rapporten lämnas inom loppet av den här månaden. Det ska bli oerhört intressant att läsa den!

Om det (mot förmodan) visar sig att syret räcker till under så extrema värmeförhållanden som i somras, är det ett klart tecken på att sjöns hälsotillstånd har förbättrats. Inget kunde göra mig/oss gladare!

Mia 2010Mias klåda
Mias klåda har äntligen minskat påtagligt tack och lov. Om det beror på corisonsprutan, årstiden eller nåt annat vet jag inte, huvud­sa­ken är att hon slipper besvären. Dom kala fläckarna på ryggen har således minskat i omfång och hon kastar sig inte längre ner för att klia sig hysteriskt i tid och otid.

Veterinärens antagande kanske var rätt? Att klådan berodde på nån typ av allergi. I så fall får jag facit fram i mars nästa år, det var då hon fick dom första symtomen.