Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

1.11 – Nytta med nöje och vice versa

Jag har fått specialservice, agerat underleverantör, fixat skrivarproblem, ”socialiserat” och fått hemvård.

LagerhyllaSpecialservice
Igår (eller i förrgår?) började rean hos Rautia. Jag kastade mig genast på telefonen och kollade om Varu-Tjänst har för­va­rings­hyllan hemma som fanns med i rea­sorti­men­tet. Det har hänt några gånger att just det jag ville köpa inte fanns i lager, så jag ville gardera mig.

Min favoritsäljare råkade svara och bekräftade att hyllan finns att få och upplyste också om måtten. Det avgjorde saken så jag bad honom reservera en till mig och lovade hämta den senare samma dag, vilket jag gjorde i samband med besöket hos frissan.

Jag vet inte om det är tack vare min höga ålder eller för att jag är stamkund som jag fick spe­cial­ser­vice? Hur många gånger händer det att personalen erbjuder sig att hjälpa till att bära ut och lasta det man handlat? Men sån är han, min favorit. Nu fick han stilpoäng igen den unge mannen.

Underleverantör
Efter hemkomsten tog jag i tu med ett specialuppdrag som ”underleverantör” till ÅUs lokalredaktör. Hon fick via mejl rapporten från sediment- och  vattenundersökningen som Daphnia låtit göra, men ville ha hjälp med att ”koka ihop den” till en artikel på ca 2.500 tecken exklusive bilder.

Rapporten är på 13 sidor, så det kändes verkligen som en utmaning att fånga det väsentligaste och samtidigt göra texten någorlunda lättläst. Jag gjorde mitt bästa och lyckades hålla mig under tecken­gränsen genom att inte räkna mellanslagen.

Word räknade blixtsnabbt ut att jag hade fått ihop 2.489 tecken. Inklusive mellanslag blev det dock 2.918 tecken, så frågan är om artikeln måste förkortas innan den publiceras? Tidigast på tisdag får jag se hur den blev. Ett både annorlunda och roligt uppdrag. 🙂

SkrivareSkrivarproblem
För ett par dar sen ringde Daphnias ord­fö­ran­de och hade problem med skrivaren. Den ville inte alls som hon ville. Vi kom överens om att jag skulle komma och ta en titt på den idag vid lunchtid.

Förutom att jag löste problemet med skrivaren hade jag turen att träffa Ronja, en mysig hunddam på 13 år, och en mycket yngre och minst lika trevlig dam som var på besök. Det blev en mycket intres­sant och livad pratstund över kaffet så klockan hann bli mattid för Mia innan jag var hemma. Roligt att förena nytta med nöje.

Socialisering och hemvård
Idag skulle kärlen med dom sista sommarblommorna tömmas beslöt jag.  Efter att ha gett Mia mat tog jag i tu med det. Fast när allt kom omkring beslöt jag låta jorden i ”badbunken” liggar kvar och återanvända den i vår. Det innebar att enda sättet att orka förflytta den till uthuset var att ta pirran till hjälp. På så sätt kunde jag också få med mig björkkubben som har fungerat som krukunderlag.

Då jag andfådd och med hög puls hade tagit mig upp till hårdare mark kom fru grannen nerför skogstigen och hejade glatt. Jag orkade bara lyfta handen och le tills jag hade vilat en liten stund. Hon erbjöd sig genast att hjälpa till, men envis som jag är påstod jag att jag skulle klara det själv.

Väl framme vid bodtrappan struntade hon i min invändning och högg tag i björkkubben som låg överst och bar in den. Jag insåg att det var korkat att tacka nej till värdefull hjälp om jag inte ville åka till Bjärnå på en ny behandling, så vi hjälptes åt att bära in bunken.

Sen stod vi och pratade en stund om smått och gott tills hon sa att hon skulle gå hem ”ti pojtjin”, dvs junior. Då var det dags att fylla på vedbäraren, men innan jag hann börja med det kom skyddslingens mor förbi och underhöll mig en liten stund.

När jag hade burit in veden och var på väg för att hämta mer hörde jag en bildörr slå igen och såg Siris matte dyka upp. I ena handen höll hon en burk med diverse innehåll som hon överräckte och önskade mig smaklig måltid.

TidtagarurHemgjord sushi, dito vårrullar och vitt vin fanns det i burken. Allt sånt som jag gillar skarpt. Jag bad henne komma in och bjöd henne på kakao (varm choklad) med skorpor och resten av Kerstins kladdkaka medan vi ”surrade”.

Det innebär att jag har träffat och/eller umgåtts med nio personer och två hundar om jag också räknar in Spede och hans matte och husse som jag pratade med en stund i morse när jag hämtade tidningen, respektive herr och fru doktorn som jag växlade några ord med på byvägen när jag kom hem efter ”skrivarbesöket”. Det torde nästan vara nytt dagsrekord!? 🙂

av

29.10 – Bekännelser och mirakel

Jag har glömt potatisen, hört röster ur det förflutna, slängt vimpeln och ligger snart illa till.

PotatisblomGlömt potatisen
I år var jag ju ovanligt tidig med att sätta potatis, men den heta och torra sommaren gjorde att blasten gulnade och torkade bort i förtid så efter ett tag hade jag glömt att dom låg i jorden. Där ligger dom kvar än idag. Jag har kommit ihåg dom emellanåt, men haft annat för mig och glömt dom igen.

Av ren nyfikenhet ska jag kanske peta upp ett par stycken för att se hur dom ser ut, men jag misstänker att jag knappast blir inspirerad att plocka upp allihop. Förutsatt att jag kommer ihåg att göra det innan frosten slår till på allvar.

Den sättpotatis som var överlopps och som jag slängde på tippen frodades däremot och blommade så vackert i augusti. Jag kanske ska odla där i fortsättningen? 😀

Röster ur det förflutna
För ett par veckor sen ringde en av exets kompisar och ville höra hur jag har det. Jag blev minst sagt förvånad. Honom har jag varken sett eller hört av på 10 år. Men det var förstås en trevlig överraskning.

Lika förvånad blev jag över ett mejl jag fick i söndags av en före detta kollega. Henne jobbade jag ihop med 1992-1997 och hade bara sporadisk kontakt med henne efter det. Också en trevlig överraskning. 🙂

Alla som känner mig vet att jag är urdålig på att hålla kontakt. Inte ens mina närmaste vänner hör av mig särskilt ofta. Antagligen är det nåt som saknas i min sociala kompetens eller så är jag just så självtillräcklig som Drakar sägs vara? Det betyder absolut inte att jag inte bryr mig om, det blir bara inte av att jag hör av mig.

Ö-vimpelSlängt vimpeln
Med tanke på att jag syndade grovt när jag hängde flaggan på tork efter tvätten, antar jag att man heller inte får han­te­ra en vimpel hur som helst? Men nu är det gjort. Den ligger hoprullad i en soppåse och kommer så småningom att brännas antar jag. Då är frågan om jag borde ha kremerat den själv? Hur som helst är det nu för sent att ge den upprättelse.

Idag köpte jag en ny ”ö-vimpel” som ska hissas så snart vi övergår till sommartid igen. Det kan förresten vara bra att veta att man kan köpa den i kommunhusets reception i Dalsbruk.

Illa till
Snart ligger jag illa till hos en svärson… Under dagens lektion med hans svärmor föreslog jag att hon skulle använda Windows Live i stället för den webbaserade mejlklienten hon använder nu. Skälet är att man i Picasa kan välja storlek (upplösning) på bilden innan man skickar den, men det förutsätter ett e-post­pro­gram, alternativt ett Gmail-konto och nåt sånt har hon inte heller.

Vi installerade Windows Live, men kunde inte konfigurera mejlkontot i och med att varken jag eller svärmor visste namnet på den in- och utgående mejlservern. Hon hade dessutom ingen aning om vilka användar­uppgifter hon har hos bredbandsleverantören. Det fanns heller ingen inställning i webbklienten som kunde vara till hjälp.

Det är här svärsonen kommer in. Han kommer nu att bli ombedd att fixa mejlkontot. Hoppas hon inte talar om för honom vad jag heter och var jag bor. 😉

Ros 2Mirakel
Eftersom jag inte har några barn köper jag en mors­dags­ros till mig själv ibland. Den jag köpte i våras trotsar alla odds och blommar för tredje gången. Visst är det ett mirakel?

När frosten slog till för ett tag sen flyttade jag in den i verandan, men nu när det är varmare får den stå ute igen. Ett tiotal knoppar väntar ännu på att få slå ut, men risken är stor att dom inte hinner det innan kölden är här på allvar. Men än så länge njuter jag varje gång jag ser dom små gulrosa blommorna. 🙂

av

26.10 – Lördag-söndag på Udden

Jag har fått konjak till kaffet, blir lyckligare, har ätit tidig lunch, kollat signalerna, haft besök, skickat korrektur och minimerar mikroanvändningen.

KonjakKonjak till kaffet
Lagom tills jag hade diskat klart igår kom skyddslingens mor. Hon hade lovat titta in för att prova min teddy­fodrade skinn­kappa. Enligt storleksetiketten är det en 38a men i nutida storlek snarare en 40/42a. Det innebar att hon drunknade i den, liten och tunn som hon är, så jag får fundera vidare på vad jag ska göra med den.

Hon tackade hur som helst ja till kaffe och jag hade dessutom turen att få servera oss en konjak medan vi ventilerade stora och små händelser. Det är liksom roligare att dricka sprit när man har sällskap. 😀

Lyckligare
Under tiden vi satt vid kaffebordet hördes kraset från porslin utifrån. Jag gick ut och tittade i tron att stormvindarna hade ställt till med nåt. Mycket riktigt, det mesta som hade stått på trappbordet låg i skärvor på trappan och bordet var omkullvält, men jag misstänker starkt att Mia hade försökt hoppa upp på det och dess värre fått det att vicka omkull i och med att det inte står speciellt stadigt.

Så egentligen är det kanske inte jag som blir lycklig, utan Mia? Gärna det! 🙂

Tidig lunch
Jag kan inte minnas att jag nånsin har ätit lunch klockan tio på förmiddagen? Det gjorde jag idag. Då hade jag hunnit vara i gång i nästan fyra timmar. Det går ju inte att ställa om Mia till vintertid, så halv sju var vi redan i farten.

TVKollat signalerna
Idag har blåsten fortsatt och dessutom kom det en regnskur på förmiddagen. Idealiskt väder för att testa om TV-signalerna når fram med andra ord. Med tanke på den saftiga räkningen var för­vänt­nin­garna höga.

Och det gjorde dom lyckligtvis så nu kan jag titta på alla TV-kanaler i alla väder igen!

Besök
I och med den tidiga lunchen var det ju lämpligt med eftermiddagskaffe vid lunchtid. Sommar­grannen psykologen hade osedd gått till stranden och öst båten medan jag höll till i boden så jag bad henne stiga på och ”tvingade” i henne te när hon kom upp tillbaka. Själv föredrog jag kaffe. Det blev inget långt besök, men ett trevligt avbrott i sysslorna.

Skickat korrektur
Efter att hon hade lämnat oss och jag hade avslutat utomhusgöromålen tog jag i tu med LMFs presentkort i finsk version. Sekreteraren skickade tidigare i veckan formuleringarna så det gällde bara att läsa innantill och skriva rätt. Det var fort gjort och nu är korrekturet avsänt så jag kan med gott samvete ta ledigt resten av dagen.

MikroMikroskopisk mikroanvändning
För många år sen läste jag en forsk­nings­rapport om vad som händer med födoämnen som tillagas eller värms upp i mikron. Det var verkligen ingen munter läsning, men den rapporten förträngde jag snabbt och har glatt fortsatt värma och tina i mikron. Det blir det en klar minskning av i fort­sätt­nin­gen! Idag kom jag av en händelse över ytterligare forskningsresultat om effekterna.

Att man helt förbjöd mikro i Ryssland på grund av skadeverkningarna hade jag ingen aning om, men jag har dubbelkollat uppgiften så det torde stämma. Numera gäller inte förbudet längre, men mikrons egen­skaper är ju säkerligen de samma. På Udden blir det således mikroskopiskt lite mikro i fort­sätt­nin­gen!

Så här skriver t ex kiropraktor Tobias Melin om mikron: http://kiropraktorn.wordpress.com/tag/mikrovagsugn/ .

av

24.10 – Mysiga herrar och damer

Molger har flyttat in, jag har fått svar på förfrågan, tvångsstädat och träffat Alfred igen.

MolgerMolger har flyttat in
Det sägs att ju äldre man blir, desto mer återgår man till barnstadiet. För ett tag sen blev jag kär i Molger och i onsdags packade jag upp honom. När jag beställde honom var jag för all del inte riktigt på det klara med att han var av­sedd för barn, men när han var färdig­mon­te­rad begrep jag det mycket väl. Icke desto mindre fun­ge­rar han ypperligt för avsett ändamål.

Ändamålet är bokstavligen min ända. Ända(!) sen jag flyttade hem har faster Aldas pall tjänstgjort som sittplats när jag häckar framför spisen, oavsett om det är för att tillfredsställa min last eller för att göra upp eld. Nu ville jag ha det lika bekvämt framför kakelugnen när det är dags för en brasa.

Höjden var helt avgörande, därför föll valet på Molger som bara är 35 cm hög. Pallar i normalhöjd har jag flera men dom är alltså för höga. Jag kunde gott ha avstått från den första avsatsen, men det går ju utmärkt att vända honom åt ”fel” håll. Helt perfekt blev han fast han inte är nån pall. 🙂

Svar på förfrågan
Den 13.10 skickade jag en förfrågan via mejl till två lokala företag som åtar sig att röja/fälla träd. För ett par dar sen fick jag svar. Båda kan tänka sig att åta sig min strandröjning så efter att dom har tagit sig en titt kan jag förvänta mig ett pris.

Trots Vik Husses kloka råd om att ta ner träden nu sen näringen har gått tillbaka ner i jorden*) har jag bestämt mig för att röjningen ska ske i vinter när det är is på sjön bara för att underlätta han­te­ringen. Ute på isen är det fria ytor och där kan man enkelt sköta ”efterarbetet”. Och inga rester kommer att hamna i vattnet lovar jag dyrt och heligt!

Det som inte är värt att användas till ved kan vägmästaren göra till flis lovade han när jag ringde och frågade. Möjligen blir han utan beroende på grovlek men det återstår att se. Det som ser klent ut från köksfönstret är inte alls så klent när man ser det på nära håll.

StäderskaTvångsstädning
Förra helgen föreslog jag att sommargrannen skulle komma in på kaffe i och med att hon och hennes mamma skulle stanna här en hel vecka. Det tackade hon ja till och jag lovade återkomma om dag och tid.

I förrgår kontaktade jag henne och föreslog lördag men då skulle dom få gäster, så enda chansen var igår. Alltså blev jag tvungen att städa. Jag borde också ha diskat, men struntade i det, nån måtta fick det vara på fjäsket.

Gästerna verkade trivas i soffan och värmen från kakelugnen. Självfallet dukade jag i ”södra salongen” med mina vackraste koppar och Firma Kerstin Forsbom stod som vanligt för kaffebrödet. Riktigt angenämt hade vi det.

Reprismöte med Alfred
Idag var det så dags för ett reprismöte med Alfred, den charmiga hundkillen i Bjärnå och framför allt hans väl­görande matte. Efter drygt en och en halv timmes behandling och 111 kilometers åktur är jag nästan som ny. Och båda benen är lika långa – under pausen hade ena benet blivit lite kortare igen. Musklerna drar ihop sig för att kompensera att kroppen inte är i det skick den ska vara talade matte om.

Att få en etikett på det onda är en fördel, då behöver man inte spekulera i eller fanti­sera om att det är nåt fundamentalt eller obotligt fel. I och med den kan jag också fokusera på orsakerna till smärtan och bearbeta bakom­liggande orsaker. Kroppen är ju själens hem så det gäller att städa där också. 🙂

*) Vik Husse har aldrig nånsin sagt så… Tvärtom, INNAN saven går tillbaka ner i rötterna (se kommentarerna)! Jag kan bara skylla på ”lucka, lucka hjärncell”. 😦

av

21.10 – Himla käckt

Igår åt jag lunch ”på stan” och hade herrbesök, i morse hade jag nytt herrbesök och Solvinden är i vinterförvar.

PizzaLunch på stan
Eftersom jag hade flera viktiga ärenden till Kimito igår – bland annat underskrift på ett levnadsintyg och behov av bläckpatroner – passade det utmärkt när f d klass­kompi­sen föreslog att vi skulle träffas på pizzerian. Ja, och så hade jag lovat ta en titt på hans dator.

Halv två skulle vi ses, men jag fastnade med mun hos killarna på ZasData så jag var nästan en kvart försenad. Klasskompisen och hans son hade redan börjat äta när jag dök upp men jag kom nästan i kapp, hungrig som jag var.

Titten på datorn gav inget konkret resultat, jag kunde bara konstatera att Internet Explorer vägrade visa webbsidorna som det hade varit problem med. Som tur finns det fler webbläsare att tillgå, Chrome fungerade utmärkt så det fick bli standardläsare i fortsättningen.

Herrbesök 1
En kort stund efter hemkomsten fick jag besök av ”den unge gentlemannen” som var hemma på höstlov. Han fick te och resten av Dajm-tårtan från i söndags medan jag fick veta vad som pågår i hans liv just nu.

Efter nån timme följde jag honom ut på trappan där vi fortsatte prata ända tills jag blev som en ”gråhårig fiskpinne” för att låna gentlemannens uttryck. Det fick mig att brista ut i dagens första och enda gapskratt. 😀

Herrbesök 2
Jag hade knappt hunnit svälja sista klunken kaffe efter frukosten då det knackade på ytterdörren. Jag visste genast vem det var och blev storligen imponerad över den snabba servicen.

SignalförstärkareIgår ringde jag nämligen till Strandells för att få hjälp med TV-signalerna eftersom den rara killen jag har anlitat tidigare inte har hört av sig på två månader trots ideliga på­stöt­ningar. Antingen har han jobbat ihjäl sig eller så är han urless på mig.

Hos Strandells fick jag besked om att jag skulle få hjälp redan idag, ”kanske genast på morgonen”. Så här stod dom nu, två man stark och ville komma in och mäta upp signalerna som första steg.

Signalstyrkan var bedrövligt låg bekräftade deras mätutrustning, dom förstod mycket väl att jag inte såg vissa kanaler. Sen gick dom ut och pillade på antennen, kom in tillbaka och bytte sig­nal­för­stär­kare. Efter kontrollmätning låg signalstyrkan på 63 jämfört med 35 tidigare. En markant skillnad. På en kvart var dom klara. Bra jobbat och särdeles snabb service! 🙂

TrappanSolvinden i vinterförvar
Till skorstensinvigningen förärade sommar­gran­nen psykologen mig en likadan solcellslampa som hon har. Hos Ikea hette den Solvinden, men den har tydligen utgått ur sortimentet för nu hittar jag den inte. Den och en massa annat har idag fått flytta in i vinterförvar, trappan börjar bli tom.

Det kändes väldigt lagom att städa undan sista sommarprylarna – medan jag höll på kom några snöflingor dalande som för att meddela att ”snart blir vi många fler”. Att klotta i regnvatten ute i snålblåsten var inte ett dugg skönt kan jag meddela, brrr.

En del sommarblommor återstår än så länge. Jag hade inte hjärta att lämpa av dom så länge dom blommar. Men hjärta att låta dom frysa ihjäl har jag således. :/

av

19.10 – Taxi och tidsfördriv

Jag är känd, har snott fågelmat, uppdaterat webbsajten, kan förvänta mig lycka och har haft trevligt.

Känd
Att bo på en ort där nästan alla känner alla, eller där man åtminstone har gemensamma bekanta är en fördel ibland. Till exempel när man beställer taxi.

När jag ringde närmaste taxi igår, sa vem jag var och frågade om det passar att hämta mig klockan ett, fick jag dels ett jakande svar och dels en motfråga: ”Är det hemifrån?”. Då jag svarade ja, lovade chauffören vara på plats önskad tid.

FågelmatDe’ ni, sånt händer minsann inte i stan! Taxikusken visste alltså var jag bodde. Det känns be­tryg­gande och man blir liksom bekräftad på nåt sätt. Till saken hör att jag inte åker taxi särskilt ofta så det kan absolut inte vara orsaken till att jag var känd. En alldeles särskild sorts kundservice. 🙂

Snott fågelmat
Igår snodde jag fågelmat. På annans mark dessutom. Vik Husse tipsade nämligen om ett recept på rönn­bärssnaps värt att pröva. Som bekant gillar jag alla sorts fruktsafter som innehåller alkohol. 😀

Min egen rönn är så hög att jag inte kommer åt bären så Mia och jag tog en liten promenad över till rågrannens rönnar där kvistarna hängde längre ner. Plockandet var fort gjort och Mia satt snällt och väntade under tiden. Jag hade bestämt mig för att bara göra en halv sats av receptet ifall jag inte skulle gilla den färdiga brygden.

Om ett par veckor får jag provsmaka, recension utlovas!

Uppdaterat LMFs webbsajt
Igår och idag har jag uppdaterat LMFs webbsajt med aktuell info. Tråkigt nog handlar det mesta om ebola som skördat många offer också i Sierra Leone. Förhoppningsvis får informationen folk att tänka på hur lyckligt lottade dom är och att dom gärna vill bidra på nåt sätt till dom som behöver hjälp.

Mycket lycka att vänta
Med tanke på alla skärvor jag har åstadkommit den senaste tiden – ett antal senast idag – kommer jag att bli jättelycklig framöver förutsatt att det gamla talesättet ”Skärvor betyder lycka.” håller streck. Ett annat talesätt stämmer också ”En olycka kommer sällan ensam”. Nåväl, så länge det rör sig om döda ting är olyckan inte mycket att orda om.

RosorTrevlig eftermiddag
Idag hade jag turen att få bjuda Grisen/Tvillingen på middag. Hon har alltid med sig blommor när hon kommer, så också idag. En härlig rosenbukett och i ”min” färg påpekade hon. Noga utvald således.

Om jag minns rätt har hon aldrig tidi­gare drabbats av min kokkonst? Och snäll som hon är, sa hon att det var gott. Faktiskt var den improviserade kyckling­grytan fullt ätbar tyckte jag också.

Över te, respektive kaffe fortsatte samtalet efter maten i ett par timmar. Ämnesbredden var som vanligt stor. Härligt med såna människor. En alltigenom trevlig söndagseftermiddag. 🙂

av

17.10 – Från väder till misstag

Det är kylslaget, jag väntar på besked, har fått fler invigningspresenter, haft tebesök och rättat till mina misstag.

Kylslaget
I morse spärrade jag upp ögonen när jag läste av termometern: -2,6°! Det hade jag inte riktigt väntat mig. Det var minst sagt kylslaget att hämta tidningen i morgonrocken. Det är dags att börja vänja sig vid kompletterande klädsel.

PlåtskadadVäntar på besked
Igår strax före klockan ett parkerade jag hos killen som lovat ge Silverpilen en ”bo­tox­be­hand­ling”. Min skjuts var redan på plats – den rara och hjälpsamma Oxen/Tvillingen ställde upp som privat­chaufför så jag slapp ta taxi hem.

Jag erbjöd plåtkillen att ha kvar bilen över helgen men det behövdes inte, ”du får den i morgon” sa han. ”Jag ringer när den är klar att hämta.” Nu är det snart kväll och än har jag inte hört nåt, så antingen jobbar han övertid eller så blir det först i morgon. Jag har i vilket fall befriat Oxen från hämtningsskjutsen som han hyggligt nog var villig att också ställa upp på.

Fler invigningspresenter
Igår kväll höll väglaget årets sista styrelsemöte på Udden. Först kom ordföranden med ett paket kaffe som frun hade skickat som försenad (skorstens)invigningspresent. Han bad om ursäkt och förklarade varför dom inte hade haft möjlighet att delta när det begav sig, men jag tröstade honom med att skorstenen finns kvar ett bra tag framöver så det är aldrig för sent att inviga den.

TärveDärnäst kom Oxen/Tvillingen med en låda ”tärve” eller töre som jag idag har lärt mig att det heter på korrekt svenska. Diskussion om ordet uppstod då ordföranden kom för att skriva under protokollet. Vid hemkomsten hade han konsulterat Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) som jämfört med Ord­listan (SAOL) är mer omfattande och dessutom beskriver ordens historik.

På fornsvenska användes ordet tyrve, vilket liknar och kan förklara vårt dialektala ord. Ordet töre används dock sedan 1600-talet enligt SAOB. Så då vet vi det.

Töret var lika uppskattat som ”korven” med näver jag fick vid invigningen. Bästa sätten att snabbt få fyr i spisen och kakelugnen. Tack igen!

Tebesök
Vid elvasnåret i förmiddags ringde planktonexperten och undrade om jag var hemma idag? Hon befann sig i Kasnäs och tänkte sig titta in en stund. Självfallet var jag hemma. Dels hade jag inget fordon och dels behövde jag skriva protokoll.

Jag hann precis skriva klart innan hon dök upp, perfekt tajmat. Verbet tajma och substantiven tajmning/tajming är numera godkända svenska ord i SAOL. Bara så ni vet att jag vet.

Hon blev serverad te och resterna av kaffebrödet från gårdagens möte (jodå, vi dricker kaffe och sladdrar lite också på våra möten) medan vi bland mycket annat pratade om våra förfäder och hur det kommer sig att man känner på sig om ett ställe är trivsamt eller inte. För en gångs skull andra samtalsämnen än vattenlevande organismer. 🙂

MisstagRättat till misstag
I övrigt har jag haft fullt upp med att rätta till mina misstag. Det första och viktigaste var att rätta till en felaktigt debiterad vägavgift. Och i samband med rättelsen gjorde jag ett nytt misstag – jag glömde bifoga filen som hörde till. Suck.

En annan groda var det förnämliga ordet jag använde i inlägget den 14.10. Det var felstavat. Tack vare den språkliga diskussionen med ordföranden fick jag klart för mig att ordet är sisyfos efter den grekiske kungen och inget annat, så det kommenterade jag och uppdaterade på bloggen.

Tja, sen var det ju faktiskt inte fler misstag att rätta till just idag. Men i morgon kommer det väl nya friska kan jag tänka mig. 😀

av

15.10 – Tidpunkter och annat

Jag har jobbat halvtid, väntar frost och vet vilka finalisterna är. Mia gör inte tidig kväll.

Jobbat halvtid
Gissa om jag var sen till jobbet idag också? Men faktiskt en minut tidigare i Dragsedet-kurvan än förra veckan. Ändå började jag en timme senare. Idag jobbade jag alltså bara halvtid. Ingen hade bokat in sig kl 13-14.

BlomhavI väntan på frost
Verandan ser ut som en blomsterhandel. I natt hotar meteorologerna med frost också här nere i sydväst så jag har plockat in alla blommor som jag tror inte klarar sån kyla.

Dagstemperaturen var inte mycket att skryta med den heller, bara 4-5 grader. Men annat är ju inte att vänta så här års.

I södra Sverige är det sommarvärme läste jag på Råttan/Vädurens blogg den 11.10, men jag vill ju bo på Udden så jag får se till att klä mig varmt i stället. Och elda i kakelugnen förstås! 🙂

GuldgalanFinalisterna utsedda
Trots att det har gått mer än sju år sen jag lämnade Östersund, följer jag fortfarande Guldgalans aktiviteter. I år går den av stapeln den 13 november och enligt dagens mejlutskick är finalisterna i respektive kategori nu utsedda.

Det är också roligt att se att en av mina f d kunder (Internetmedia) står för Guldgalans webbdesign. Jätteduktiga killar. Nuförtiden kanske det också finns duktiga tjejer där.

Speciellt intresserad är jag förstås av Dataföreningens kan­di­da­ter till priset Årets IT-entreprenör. Efter så många år som aktiv i föreningen klappar hjärtat fortfarande lite extra för den och jag är nyfiken på vilka företagare man utsett i år.

Inte tidig kväll
Att Mia gör kväll redan 19.50 är ganska ovanligt. Men jag förstår henne. Det är ensamt, mörkt och kallt ute. Det passar matte utmärkt, då vet jag var jag har henne. 🙂

Bara för det ville hon ut igen tio över åtta för att hon insåg att jag ännu inte har satt mig framför TVn. Sitter jag vid datorn är jag tråkig och då ska hon ut om hon får. En bestämd kisse som vet vad hon vill och när.

Mia i gungstolen

av

13.10 – Nöjen och kunskap

Växterna trivs, jag har studerat, haft middagssällskap och insett min begränsning.

LejongapVäxterna trivs
Den varma hösten har trevliga följder – morsdagsrosen, kaprifolen och lejongapen har börjat blomma på nytt. För den röda kaprifolens del är det tredje gången! Samtidigt har höstastrarna börjat slå ut. En ovanligt blomrik höst. Det gillar vi. 🙂

Studerat
I lördags roade jag mig med att granska jord och dricks­vatten i stereoskopet. Tyvärr hade dom små liven i vattenglaset gett upp så jag såg bara döda rester.

Med en pincett tog jag en nypa jord från en blomkruka och blev alldeles hänförd… Vilket landskap! Den tre­di­mensio­nella bilden innebar att jag kunde välja vad jag ville fokusera på. Nu börjar jag all­var­ligt önska att jag hade en kamera ansluten också, men då försvinner förstås mycket av upplevelsen eftersom bilden då blir tvådimensionell.

Fast det finns ju 3D-kameror. I en utvärdering jag hittade ligger mitt nuvarande kameramärke på första plats. Det kanske blir en sån nästa gång? Sen är frågan om en sån kamera går att ansluta till stereoskopet, men den dagen den sorgen. Det lär ju dessutom kräva en 3D-skärm eller -skrivare annars är det inte så stor idé.

Det andra studieobjektet bestod av några droppar dricksvatten. Det var ett dumt val. Nu kunde jag ju se allt jag får i mig när jag dricker. Mest såg jag döda organismer men också konstiga prickar som jag inte kunde lista ut vad det var? Men magsaften tar väl kål på det mesta får jag hoppas. Eller så kommer dom ut den naturliga vägen.

Middagssällskap
Gårdagens middag var synnerligen enkel. Däremot var sällskapet inte det vill jag försäkra. 😀 Jag hade lovat Vik Husse att bjuda på fiskinläggningar och till dom fick han ägghalvor, kokt potatis och vatten att dricka. Bröd avstod han från.

Men det var helt OK tror jag vi båda tyckte. Sortimentet bestod av marinerad abborre och strömming, respektive sko­makar­lax och sill. Den marinerade strömmingen smakade bäst var vi överens om. Som dessert blev det glass och te, respektive kaffe, vad annars? Den var dess värre på upphällningen men vi samsades om det lilla som var kvar i burken.

LimnologiInsett min begränsning
Idag har jag roat mig med att botanisera i några böcker jag fick låna av vår planktonanalytiker efter att jag bad henne tipsa om litteratur i sjöekologi/limnologi. Boken om limnologi (se bilden) fick mig att inse min begränsning. Den låg högt ovanför min horisont.

Det var visserligen intressant att läsa om vattnets viskositet och molekylfördelning men det var inte riktigt det jag var ute efter. Mer att förstå hur kretsloppet i en sjö fungerar. En sån bok tror jag mig nu ha hittat hos Adlibris men jag ska ändå titta vidare i låneböckerna och plocka ut det jag tycker är av intresse. Alltid roligt att lära sig nya saker. 🙂

av

11.10 – Nya adresser, rapport och höststädning

Jag har besökt nya adresser de senaste dagarna, läst en sorglig rapport och höststädat.

På nya adresser
I torsdags tog jag mig till Malmbergsvägen och Stenbackavägen, igår till Pääristentie. På den första adressen hämtade jag en piedestal som jag köpte på Kimitoöns bytesbörs på FB, på den andra av­ta­la­de jag om att ”stryka ut” skrynklan på Silverpilen och på den tredje blev min kropp struken.

JäsenkorjausJag har alltså ändå bestämt mig för att låta åtgärda bucklan på Silverpilen. Det räcker gott med dom andra skönhetsfelen, jag avstår gärna från att ständigt bli påmind om mitt taffliga backande.

På Pääristentie i Bjärnå togs jag emot av en ung kvinna med häftiga tatueringar på armarna och en ung och social chihuahua-herre. Lite oväntat med tatueringarna, men inget som fick mig att tro att hon inte kunde sitt jobb för den skull. Jycken var jättecharmig trots att jag normalt inte gillar hundar i borststorlek.

Det var mitt första besök hos den här ”jäsenkorjaajan” – hur översätter man det till svenska månntro? Kropps­dels­repa­ra­tör? Metoden går ut på att tillrättalägga bl a skelett­delar, muskler och senor som ligger fel på grund av felaktig belastning.

Behandlingen är för det mesta skön och avkopplande, utom när en felaktig punkt hanteras förstås. Efter nästan en och en halv timme fick jag resa mig från britsen och klä på mig med tillsägelse om att ta det lugnt och vila resten av dagen. Jag följde gärna rådet, jag var ganska så trött när jag kom hem.

Sorglig rapport
Sent igår eftermiddags fick Daphnia äntligen ”nästa veckas-rapporten” från sediment- och vatten­kvali­tetsundersökningen. Det var tyvärr dyster läsning.

I södra änden av sjön är syret obefintligt på flera ställen och fosforhalterna höga. Det var bara på två av åtta mätpunkter där syrehalten var normal. Inte helt oväntat men värre än jag hade förutsett. Syre­sättningen som avslutades 31.12.2013 har alltså redan fått illa­vars­lan­de konsekvenser. 😦

Fast egentligen är syresättning bara en akutåtgärd. Det gäller ju att minska och förhindra fortsatt över­gödning för att sjön ska kunna må bra och reglera sig själv. Frågan är hur och med vilka medel? De åtgärder som vidtagits hittills är en bit på vägen men behöver kompletteras med andra, vilka dom nu kan vara?

Tom bersåHöststädat
Bersån är tom och svängrummet på trappan har ökat. Idag ställde jag in utemöblerna med undantag för en stol på trappan. Den använder jag fortfarande då och då och det är Mias sovplats.

Höstlöven börjar tränga sig på så jag krattade stigen fram till trappan för att slippa få dom under skorna och därmed dra in dom i huset. Det börjar bli dags att ställa fram borsttrallen.

Men än så länge känns det ganska skönt, speciellt när solen tittar fram vilket den gjorde hela efter­middagen. I Jämtland har dom redan fått första snön så jag ska inte klaga!