6.9 – Glädje och sorg

Jag har skrattat och gråtit.

VedSkrattat
Skorstensinvigningen igår var lyckad tyckte både gästerna och jag. Speciellt jag! Ett dussintal personer hörsammade inbjudan och tog den verkligen på allvar. Tur med vädret hade vi också. Enda klago­må­let jag hörde var att ingen rök syntes från festobjektet. 😀

Det var många som ville provelda – mycket och länge. Förutom Grisen/Tvillingens vedsäck ett par dar i förväg, utökades klabbarna expo­nen­tiellt efter hand som gästerna anlände. Och min önskan om en ny vedbärare uppfylldes i kvadrat! Nu har jag två modeller att välja mellan. (Den imitten på bilden finns sen tidigare.)

Tack vare det soliga vädret avstod vi från brasa i kakelugnen. Vi parkerade oss i stället både i och utanför bersån där skratten skallade mellan varven. Firma Kerstin Forsboms goda och generöst till­tagna bakverk gör att jag kan livnära mig på resterna av smörgåstårtan minst en vecka framåt. Grädd­tårtan kanske tar slut på onsdag om jag inte får oväntad hjälp.

FödelsedagskortEn del av gästerna hade fått för sig att vi firade min födelsedag, men jag förlåter dom så gärna. 🙂 Andelen blommor, ätbart och drickbart var nästan lika stor som antalet vedklabbar.

Ett av födelse­dags­kor­ten fick mig att skratta extra gott. Förutom den roliga framsidan stod det så här på insidan av kortet: ”Ja, kortet säger ’Från Oss’ men jag tror att vi båda vet vem som betalade kortet och vem som bara signerade med sitt namn… Grattis (från oss båda).” Sån humor har bara(?) f d klasskompisen och hans sambo. 🙂

Tack igen alla som kom och för allt ni hade med er!

Gråtit
”Efter glädje kommer sorg” skrev jag i morse på FB – ingenting i våra liv är konstant eller permanent. Det enda som är konstant är förändringen har nån klok människa konstaterat för länge sen.

Begravning 2I förmiddags närvar jag vid begravningen av ”El-Tigern”. När jag såg hur många vi var i kyrkan slog det mig att skillnaden var stor jämfört med den förra begravningen. Jag kom fram till att åldern säkert spelade en stor roll – El-Tigern var 22 år yngre än min f d ar­bets­gi­vare.

Jag deltog också i minnesstunden efteråt. Begravningsgästerna fyllde så gott som hela för­sam­lings­hem­met och antalet kondoleanser var tresiffrigt. Om man som El-Tigern är varmhjärtad, social och humoristisk är det inte svårt att få många vänner.

Lika stor som glädjen var igår, lika tung kändes sorgen idag. Men efter sorg kommer glädje igen. Ingenting är ju konstant utom förändringen.

4.9 – Sötebrödsdag och förberedelser

Gårdagen blev en bokstavlig sötebrödsdag, idag har jag förberett morgondagen.

Sötebrödsdag
Efter lunch igår åkte jag först till butiken och sen till min ryska bekant för att om möjligt få fart på hennes datormikrofon. Det visade sig att den visst fungerar, men hörs väldigt dåligt i Skype trots att ljudnivån i Windows är ställd på max. I Skype för Windows 8 kan man inte justera den separat så jag rådde henne att köpa en extern mikrofon.

Kaka 2När ärendet var avklarat erbjöds jag sallad som jag tackade nej till. Det resulterade i att en maffig tårta och kaffe serverades i stället. Som vanligt tog den sociala samvaron längre tid än nyttoärendet. 🙂

En halvtimme efter att jag hade kommit hem, parkerade Grisen/Tvillingen som avtalat. Hon kan inte delta i morgon så vi enades om att hon skulle komma igår i stället.

Det fina och varma vädret medgav servering i bersån. Till teet fick vi en liten bit av både morots- och citronkaka inköpta från Rosala handelsbod. Tårta till lunch och kaka till middag är nog inte nyttigt men just igår blev det så. För att uppväga blev kvällsmålet nyttigt i stället.

Förberett morgondagen
I morse sov Mia till kl 5.40, sen såg hon till att matte vaknade och släppte ut henne. En knapp timme senare ville hon in tillbaka och kom faktiskt och la sig i sängen och somnade. Fyra timmar senare klev vi väl utvilade upp till ett strålande väder och sommarvärme.

Nya skorstenen 2Resten av dagen har jag tillbringat med förberedelser för morgondagens stora evenemang, skor­stens­in­vig­ningen. Champagnen ligger på kylning, bordduk är utprovad, vedbäraren står redo för eventuella medhavda klabbar och (nästan) alla ”störande element” är undangömda. Enligt prognosen blir morgondagens väder som idag, så dom som kommer tidigt vill säkert sitta i bersån, men ”södra salongen” är också i besöksvänligt skick.

Nu är frågan om jag också ska placera ut stolar så man kan sitta ute och beundra skor­ste­nen? För att se den måste man nämligen gå halvvägs till avloppstanken och trängas med nässlor och tistlar, men det är ju inte särskilt trivsamt.

Vi kanske kan nöja oss med att titta på den i samlad tropp och skåla för den? Då måste den väl bli glad? 😀 Varken sotaren/konstruktören eller plåtslagaren hade möjlighet att delta så vi får höja en skål för dom också, det har dom verkligen gjort sig förtjänta av!