av

11.10 – Nya adresser, rapport och höststädning

Jag har besökt nya adresser de senaste dagarna, läst en sorglig rapport och höststädat.

På nya adresser
I torsdags tog jag mig till Malmbergsvägen och Stenbackavägen, igår till Pääristentie. På den första adressen hämtade jag en piedestal som jag köpte på Kimitoöns bytesbörs på FB, på den andra av­ta­la­de jag om att ”stryka ut” skrynklan på Silverpilen och på den tredje blev min kropp struken.

JäsenkorjausJag har alltså ändå bestämt mig för att låta åtgärda bucklan på Silverpilen. Det räcker gott med dom andra skönhetsfelen, jag avstår gärna från att ständigt bli påmind om mitt taffliga backande.

På Pääristentie i Bjärnå togs jag emot av en ung kvinna med häftiga tatueringar på armarna och en ung och social chihuahua-herre. Lite oväntat med tatueringarna, men inget som fick mig att tro att hon inte kunde sitt jobb för den skull. Jycken var jättecharmig trots att jag normalt inte gillar hundar i borststorlek.

Det var mitt första besök hos den här ”jäsenkorjaajan” – hur översätter man det till svenska månntro? Kropps­dels­repa­ra­tör? Metoden går ut på att tillrättalägga bl a skelett­delar, muskler och senor som ligger fel på grund av felaktig belastning.

Behandlingen är för det mesta skön och avkopplande, utom när en felaktig punkt hanteras förstås. Efter nästan en och en halv timme fick jag resa mig från britsen och klä på mig med tillsägelse om att ta det lugnt och vila resten av dagen. Jag följde gärna rådet, jag var ganska så trött när jag kom hem.

Sorglig rapport
Sent igår eftermiddags fick Daphnia äntligen ”nästa veckas-rapporten” från sediment- och vatten­kvali­tetsundersökningen. Det var tyvärr dyster läsning.

I södra änden av sjön är syret obefintligt på flera ställen och fosforhalterna höga. Det var bara på två av åtta mätpunkter där syrehalten var normal. Inte helt oväntat men värre än jag hade förutsett. Syre­sättningen som avslutades 31.12.2013 har alltså redan fått illa­vars­lan­de konsekvenser. 😦

Fast egentligen är syresättning bara en akutåtgärd. Det gäller ju att minska och förhindra fortsatt över­gödning för att sjön ska kunna må bra och reglera sig själv. Frågan är hur och med vilka medel? De åtgärder som vidtagits hittills är en bit på vägen men behöver kompletteras med andra, vilka dom nu kan vara?

Tom bersåHöststädat
Bersån är tom och svängrummet på trappan har ökat. Idag ställde jag in utemöblerna med undantag för en stol på trappan. Den använder jag fortfarande då och då och det är Mias sovplats.

Höstlöven börjar tränga sig på så jag krattade stigen fram till trappan för att slippa få dom under skorna och därmed dra in dom i huset. Det börjar bli dags att ställa fram borsttrallen.

Men än så länge känns det ganska skönt, speciellt när solen tittar fram vilket den gjorde hela efter­middagen. I Jämtland har dom redan fått första snön så jag ska inte klaga!

av

9.10 – Nyttigt, sent och irriterande

Jag har haft nytta av en investering, varit sen till jobbet och irriterar mig återigen på ett tidsbegrepp. Mia har tagit innetoan i bruk.

BärbarNyttig investering
Många beslut fattar jag bums, men en del kräver moget övervägande. Jag har en längre tid funderat på om jag ska investera i ett mobilmodem till min bärbara dator. Senast jag var i Kimito hade be­slutet mognat så jag slog till med ett och tillhörande abonnemang.

Den viktigaste anledningen är att jag då inte blir ”handikappad” när det blir elavbrott, vilket har hänt rätt ofta senaste tiden även om det bara är under korta perioder. Om avbrotten har berott på stormvindar eller åska vet jag inte men det är synnerligen irriterande när man sitter mitt uppe i nåt som ska göras på datorn. Min UPS ger mig visserligen några minuters respit men innebär ändå att jag är tvungen att avbryta arbetet och stänga datorn.

Jag behöver också låna ut modemet då och då till kursdeltagare som inte har eget och det gör mig förstås platsoberoende. Dom här argumenten räcker gott tycker jag.

I förrgår hade jag senast nytta av modemet. Förmiddagens elavbrott varade bara ca en halv minut, men eftermiddagens  varade i nästan en halv timme. På den tiden hinner jag redan få lindriga abstinensbesvär. Den här gången slapp jag det. 🙂

Sen till jobbet
Hur kan man lyckas bli sen till jobbet när man börjar 13.00? Igår blev det minst sagt bråttom när jag upptäckte att klockan var tjugo över tolv och jag ännu inte var färdigklädd! Makalöst. Förmodligen berodde det på att Mia och jag sov längre än vanligt så jag inte hade den vanliga tidsmarginalen och därför missbedömde tiden.

Nåväl, kl 12.51 rattade jag Silverpilen i Dragsedet-kurvan och två minuter senare ställde jag mig på en parkeringsplats. Kommunens klocka visade att jag hade tre minuter till godo när jag steg in genom dörren till rummet där vi håller till så lyckligtvis var jag inte försenad men det kändes inte alls bra att vara ute i sista minuten.

TimglasIrriterande tidsbegrepp
Jag har skrivit om det tidigare, men gör det igen. Om man säger ”nästa vecka” till mig så tar jag det bokstavligt och anser det vara ett svårt etikett- och löftesbrott om man inte håller vad man lovat. Om man vet på förhand att man inte kan hålla löftet ska man inte ge det! Och om ambitionen spricker beror det i mina ögon på dålig planering, vilket kräver att man hör av sig med en förklaring. Basta!

Det förekommer givetvis akututryckningar, vilket jag har full förståelse för, men då meddelar man självklart den som väntar. Jag kan väl aldrig vara ensam om att tycka så?

Förrförra veckan lovade företaget som gjorde sedimentundersökningen att vi skulle få rapporten ”nästa vecka”. TV-killen lovade också komma ”nästa vecka”. Ingendera höll vad dom lovade. När jag stötte på om rapporten fick jag besked om att den kommer ”nästa vecka”, påminnelsen till TV-killen har inte medfört nån som helst reaktion.

Om jag hör ”nästa vecka” en gång till från en leverantör eller hantverkare kommer jag att hålla en lång och ljudlig monolog kan jag lova! Grrrr.

Innetoan i bruk
Senast Mia kissade i sin sandlåda var i våras när hon hade urinvägsbesvär, sen dess har den stått oanvänd. Men igår tyckte hon tydligen att vädret var för ruggigt att gå ut i, hon föredrog att kissa under tak. Jag förstår henne, blåsten och regnet var verkligen inte lockande.

De facto tror jag inte alls på vad jag skrev nyss… Det är att förmänskliga hennes beteende. Orsaken var helt enkelt att innetoan råkade vara närmast när hon kände sig kissnödig. Katter tar alltid när­maste vägen om det går. 🙂

Mia på piedestalen

av

7.10 – Innedagar

Igår hade jag skrivbordsarbete och ”mina alger” lever än. Idag har jag träffat en ny kund. Mia tillstår att hon är en godisråtta.

Skrivbordsarbete
Den kalla och friska vinden lockade inte till utevistelse mer än nödvändigt igår så jag tillbringade det mesta av dagen vid skrivbordet och datorn. Fråga inte vad jag gjorde för det har jag redan glömt, men timmarna rann i väg utan problem. Och ingenstans syns några resultat, det är nackdelen med administration. 😦

CyanobakterierMina alger lever än
Dom flesta blågröna algerna (cyanobakterierna) jag hämtade i sjön inför stereoskoptestet lever än. Hur jag vet det? Jo, om jag rör på glaset med vatten som dom ligger i sjunker dom till botten, men kommer om några sekunder upp till ytan igen.

Det är ett utmärkande drag för blågröna alger har vår lokala planktonexpert på Firma Zwerver förklarat för mig. Andra alger kan inte förflytta sig, men det kan dom här.

I glaset finns också några andra organismer (mindre än algerna) som pilar omkring i vattnet ser jag. Dom ska jag undersöka härnäst innan dom svälter ihjäl.

Ny kund
Strax före utsatt tid idag ringde min nya kund på dörrklockan. Han hade utforskat vägen till Udden redan igår tillsammans med sin svärdotter talade han om. Det var nämligen hans svärdotter som hade tipsat honom om att vända sig till mig.

För att skoja med henne mejlade jag och tackade och meddelade att förmedlingsprovisionen kommer att dras av från nästa faktura. I somras pratade vi om att hon behövde datorassistans när tiden så medger, men än så länge har den inte det förstår jag.

DK-logoMin nya kund tyckte jag bodde på en fin plats. Det har han ju alldeles rätt i! Bästa stället på ön och i hela världen för min del. 🙂

Han behövde dels hjälp med att ta bort gamla an­vän­dar­upp­gif­ter på en begagnad mininotebook (med Windows 7 Starter) som han nyligen hade köpt och dels ta i bruk ett mobilt bredband. Meningen var alltså inte att jag skulle städa datorn helt och hållet, men jag tog ändå bort spel- och en del andra program som han sa att han inte använder. Som avslutning laddade jag ner och körde Ccleaner, en smuttig liten gratisprogramvara som raderar skräpfiler och städar registerfilen.

Att installera det mobila bredbandet var ju inte svårt, men dess värre visade det sig att SIM-kortet saknades i modemet. Hur det är möjligt vet jag inte? Inte han heller, han hade köpt det för länge sen sa han. Men han sa sig vara nöjd med hjälpen ändå och tackade flera gånger.

Medan han väntade fick han kaffe. Först tackade han nej, han ville inte uppta min tid, men jag över­talade honom och påpekade att jag inte debiterar för kaffedrickande. Kundservice kallas det.

Mia mäterMia (och matte) är en godisråtta
Idag fick jag mig ett gott skratt. Mia har ett visst läte när hon säger ja. Det tillämpar hon när jag frågar om hon vill gå ut eller ha mat. Däremot aldrig när jag frågar om hon vill ha en puss, hur det nu kommer sig?

Mitt belöningssystem har, som jag nämnt tidigare, övergått till att hon själv avgör när hon har varit duktig. Idag tiggde hon godis utan anledning så jag frågade om hon var en godisråtta? ”Ja” svarade hon genast.

Mest troligt kom det jakande svaret för att hon uppfattade ordet godis, men det fick mig ändå att skratta. Hon tittade lite undrande på mig men var förstås nöjd när hon fick som hon ville. Sådan matte sådan katt och vice versa. 😀

av

5.10 – Oplanerat och planerat

Jag har varit på utflykt, fått en ny kund, är inne i en ”period” och har deltagit i ett diskussionstillfälle.

Oplanerad utflykt
Det är ju tur att man dubbelkollar… I fredags räknade jag ihop summan för debiterade vägavgifter och jämförde med vägenhetsberäkningen. Det diffade på 70,21 €!

Jag kom ganska omgående på vem jag hade glömt att debitera så jag skrev ut en avi och tog mig en promenad till vederbörandes postlåda igår efter lunch med kameran runt halsen. För att få variation beslöt jag ta den gamla genvägen ”över bergarna” tillbaka.

SjöskymtNya skogsvägar och stigar upptrampade av djuren gjorde mig ytterst förvirrad. En stor del av skogen hade också försvunnit sen sist så dom gamla landmärkena saknades. Stigen jag försökte hitta fanns helt enkelt inte längre. Som tur hade ingen flyttat på bergen så efter en del kryssande kom jag rätt till slut och kunde se sjön skymta mellan träden och strax därefter såg jag sommargrannen psykologens takkrön.

Det var en skön liten utflykt i sol och värme. Jag gillar att gå i skogen. Och just den här dagen hade älgflugorna tydligen ledig dag till all lycka. Inte en endaste en besvärade mig, däremot tyckte myggorna att jag var oemotståndlig.

Oväntad förfrågan
I fredags ringde en finsktalande herre och undrade om jag kunde hjälpa honom med datorn? Mot ersättning påpekade han vänligt nog. Jag blev så paff så jag glömde fråga honom hur han hade hittat mig, men det får jag chans till på tisdag då vi träffas.

Då jag frågade var han bodde i tron att han ville ha hembesök, påpekade han att han inget hade emot att komma till Udden, så det blir ”hemhjälp” vid köksbordet. Passar mig utmärkt och så sparar han utgiften för min reskostnad.

Inne i en period
Firma Kerstin Forsbom måtte tro att jag har dött – jag har inte köpt mat av henne på hela veckan. Anledningen är att jag är inne i en matlagningsperiod som omväxling. Förra helgens fläskfilé har räckt ända till idag i och med att jag kompletterade den med en (färdiglagad) laxfrestelse och igår fick jag för mig att det skulle sitta fint med köttfärs(limpa). Den lär räcka lika länge om jag inte lessnar.

Planerat diskussionstillfälle
När jag hade plockat in den torra tvätten i eftermiddags drog jag på mig ”tantvarningskavajen” och åkte söderut. Kl 16 hölls ett dis­kus­sions­till­fälle i Brukshallen/motionshallen i Dalsbruk angående bäddavdelningens fortsatta öde. Ämnet lockade en nästan fullsatt hall, dock var jag den enda re­pre­sen­tanten från vår by vad jag kunde se.

KommundirektörenEfter inledning av kommundirektören och omsorgsnämndens ordförande fick politikerna fem minuter var, sen var det fritt fram att ställa frågor. Det blev fler kommentarer än frågor tyckte jag, men alla kan ju inte vara lika konkreta som jag. 😉

Jag ville ha svar på frågan hur mycket man sparar om man lägger ner bäddavdelningen i Dalsbruk och i stället genomför en utbyggnad av Kimitos bäddavdelning som sägs kosta 4-5 miljoner €. Svaret var inte lika konkret. ”Jag har siffrorna här, men vill inte gå in på detaljer. Huvudsakligen på personal­kost­nader” svarade kommundirektören. Men nån siffra fick vi inte.

På hemvägen satt jag och funderade på om jag ska ställa upp i nästa kommunalval som obunden kandidat. Det skulle faktiskt vara intressant att delta i och följa beslutsfattandet på nära håll. Fast det förutsätter ju att jag får tillräckligt många röster förstås. Enligt uppgift kan jag räkna med två, men det räcker ju inte så långt. 😀

av

3.10 – Nymodigt

Jag undrar över ett nymodigt ord, vet hur nya versionen ser ut och gläds åt en nyanskaffning.

Nymodigt ord
Varifrån dök ordet leggings upp? Av bilderna att döma är det frågan om långkalsonger eller tajts. Eller är det nåt jag inte har hajat?

Jag tror bestämt jag är ägare till ett par tajts som jag använde några enstaka gånger i slutet av 1980-talet och långkalsonger i både bomull och siden har jag också. Men leggings har jag inga. Borde jag ha det för att vara modern? 😀

Windows 10Nyaste versionen
Så har den då släppts, den nya Windows-versionen. Det jag har sett hittills av designen verkar lovande. ”Det bästa från version 7 och 8” hävdas det, därav versionsnummer 10. En testversion som kan laddas ner finns redan, men officiell lansering blir det först i mitten på nästa år.

Då kan det bli lagom att övergå till ny version i slutet av nästa år när dom värsta buggarna är åt­gär­dade. Förhoppningsvis kan jag hanka mig fram till dess med sjuan jag har trots flera felsymtom.

Nyanskaffning
Jag har alltid varit förtjust i gammaldags kommoder och har länge önskat mig en modern variant med tvättfat och vattenkanna. Idag sprang jag på en hos Wahlstens. Den formligen ropade till mig att den inget hellre ville än få mig som ägare.

KommodTrots att allting stämde, till och med dekorfärgen, var jag tvungen att ta mig en funderare. Självfallet skulle jag överleva utan den och var skulle jag ställa den om jag köpte den? Det är sällan jag lider av beslutsångest, men nu var det nära.

En av försäljarna avgjorde saken. Till sin fördel förstås. Om hon hade insisterat på att jag skulle köpa den hade jag omedelbums hittat motargument och avstått, men hon lät mig faktiskt besluta i lugn och ro. Alltså fick den följa med hem.

Ställningen skulle göra sig bäst på dasset, men där får den inte plats. Jag kunde givetvis ställa den utanför nånstans, men behöver den oftare vid mitt s k planteringsbord så slipper jag lyfta av skyddet från vattentunnan varje gång jag ska skölja händerna, blöta en trasa eller skölja av nåt.

Den blev perfekt mellan bordet och vattentunnan! Både kanna och fat är redan invigda eftersom jag behövde skölja av händerna efter mitt blompyssel. Tänk vad glad man kan bli över döda ting ibland. 🙂

av

2.10 – Blom- och andra beroenden

Slaktmånaden har börjat, jag är blomberoende och i behov av vård. Mia har haft lång siesta.

GrisSlaktmånad
Om jag var en gris skulle jag ligga illa till den här månaden… Men jag är bara gottegris och inte alls slaktfärdig – än så länge. Dessutom är nog köttet segare än på en gammal höna. 😀

På Udden innebär slaktmånaden att tvättlinan ska tas in, hammocken ”paketeras”, båten dras upp, gräset klippas en sista(?) gång, ute­mö­blerna flyttas in i boden och trappinredningen decimeras. Allt det där som hör hösten till och som jag skjuter upp i det längsta för att inte bli påmind om vad som väntar.

Blominflyttning och -beroende
Redan i förra veckan flyttade en del blommor in i verandan för att slippa frost, idag har dom fått flytta in ett steg till och njuter förhoppningsvis av värmen. Änden på köksbordet ser ut som ett växthus i miniatyr och jag har fått stuva om en del i vardagsrummet för att ge plats åt mina gröna vänner.

Den röda kaprifolen står i knopp för tredje gången i år, morsdagsrosen har fem knoppar, kärleks­örten rodnar och min rosa ölandstok blommar för fullt så helt blomfattigt är det inte ute heller än. Sommar­blommorna står sig också tills vidare. Och snart slår höstastrarna ut sina små, lila blommor. Men sen är det kört. Mörkt, kallt och blött är nästa fas innan snön kommer.

Eftersom fönstren på Udden saknar fönsterbrädor finns det egentligen ingen plats för blommor. När jag flyttade in tyckte jag det var praktiskt, då slapp blommorna lida på vintern, men efterhand har jag utvecklat ett ”blomberoende”, delvis tack vare vänliga människor som förser mig med dom gröna liven.

Blomberoendet har numera övergått i förökningsiver. Jag snor blomskott när jag kommer åt, driver upp nya plantor från befintliga blommor, planterar om och köper ytterkrukor som matchar inred­ningen. Var ska detta sluta? 😀

Blominflyttning

I behov av vård
Värre än blomberoendet är mitt smörgåsberoende. Till smörgåsar räknar jag också skorpor. Två smör­gåsar till morgonkaffet är ju OK men det blir många fler under dagen. En eller ett par till lunch brukar slinka ner rätt ofta, nyss tog jag mig en smörgås till eftermiddagskaffet. För att skjuta upp middagen kan jag ta mig en smörgås och kvällste utan tilltugg känns tomt.

Mina gäster får ofta smörgås eller skorpor till kaffet/teet och då ”måste” jag ju göra sällskap för att inte vara oartig eller hur? Många smörgåsar blir det. Och kolhydrater om man håller koll på sånt. Det låtsas man ju göra ibland.

Jag tröstar mig med att rågbröd och fullkornsskorpor är nyttigare än kaffebröd, vilket det ju är, men jag tror ändå att jag borde söka vård för mitt beroende. Nån som vet om det finns Anonyma Smör­gås­nissar man kan ansluta sig till? 😀

Mia kamoufleradLång siesta
I morse väckte Mia mig först halv sju. Efter en stunds gosande steg jag upp och släppte ut henne.  Ett par timmar senare började jag undra vart hon hade tagit vägen? Hon brukar sällan vara ute så länge på sin första morgontur.

När jag hämtade tidningen vid halv nio kom hon. Hon såg ut som om hon hade upplevt nåt obehagligt, stannade till på trappan, spanade upp mot skogen och verkade kolla att ingen följde efter henne. Hon sa också nåt när hon kom in, vilket jag tolkade som en redogörelse för det som inträffat. Men exakt vad vet jag ju inte.

Sen lunch har hon sovit i stort sett hela tiden, bara gjort enstaka korta besök ute. En ovanligt trött kisse. Dessutom har hon hållit till inne. I regel ligger hon och sover i stolen ute på trappan eller i verandan. Mysko.

Antingen känns det otryggt att sova ute eller så tycker hon att det är ruggigt trots solsken och tvåsiffriga värmegrader. Men jag klagar inte, det är bara roligt att ha sällskap – utan att behöva umgås. 🙂

av

30.9 – Teknikaliteter

Igår fick jag sista bokleveransen och shoppade loss. Idag åkte jag till posten och har testat stereoskopet, respektive ett digitalt mikroskop.

Begagnad bokSista bokleveransen
Sen nåt år är jag registrerad hos Bokbörsen. Tanken var från början att sälja en del av mina böcker, men i och med att den håller till i Sverige är det en aning knöligt med leveranserna. Jag nöjer mig med att vara kund i stället eftersom det numera finns en sida på FB där jag kan bli av med mina böcker (bara jag kommer till skott nån gång!).

När jag senast botaniserade på Bokbörsen hittade jag tre intressanta böcker, varav en om Alexandra David-Néels liv (se inlägget 11.9) och en om den tibetanska formen av buddhism. Igår kom den sistnämnda och den föregående är under läsning. Gamla böcker blir som nya när dom är olästa.

Shoppade loss
Igår var jag ju tvungen att åka till Kimito för att få tag i E65-kuvert. På listan låg sju ärenden på lika många besöksställen. Det blev dessutom ett premiärbesök hos Engelsby verk för att kolla virke till nästa vårs projekt. Allt utom bambu fanns, så det får jag söka nån annanstans ifrån.

12 kolli räknade jag till när jag kom hem och hade tömt bilen. Det innebär att jag i snitt åstadkom drygt 6,5 kolli per timme. Rätt så effektivt shoppat tycker jag. 😀

Till posten
Alla vägavgiftsavier som skulle gå med post låg i en prydlig bunt igår kväll, men när jag hämtade posten idag insåg jag att bunten låg kvar på bordet. Jag hade glömt att lägga den postlådan. Suck. Alltså var jag tvungen att åka till posten med den.

Fast egentligen passade det bra, då kunde jag samtidigt dela ut resterande avier i byn och utföra fotograferingsuppdraget jag fick av en av Daphnias styrelseledamöter i förmiddags. Med kameran nära till hands blev det också en del höst­motiv längs vägen.

Testat stereoskopet
När jag kom hem gjorde jag en sväng till stranden och upptäckte att det fanns en del blågröna alger i vattnet. Perfekt! Då kunde jag använda dom som testobjekt när jag testade stereoskopet jag köpte för ett tag sen.

StereoskopMan kan ju undra hur jag kom på den ljusa idén? Jo, dels tack vare min förtjusning över att få glutta i Firma Zwervers  mikroskop i fjol (och senast i somras) och dels för att jag är väldigt nyfiken på hur pyttesmå orga­nismer ser ut på närmare håll.

Det tog en stund att sikta in sig på objektet men när jag väl såg den lilla, taggiga, gröna bollen var jag alldeles lyrisk. Oj, vad fin den var! Tack vare de båda ”tittrören” får man en 3-dimensionell bild som givetvis ger en helt annan uppfattning än en 2-dimensionell.

Nästa testobjekt utgjordes av en dammtuss. Efter det här ska jag helt sluta städa. Wow vilka fina, lysande trådar som uppenbarade sig! Tänk om det fanns stereo­skop­glas­ögon… Vad många spännande saker man skulle få se!

Vid tillfälle ska jag hämta in lite mossa och kolla om jag kan hitta ett björndjur. Dom fascinerar mig speciellt efter att jag läste om deras otroliga överlevnadsförmåga för nåt år sen.

Test av digitalt mikroskop
Vid gårdagens besök hos Firma Zwerver (och hunden Panda) blev jag ombedd att testa ett nyinköpt digitalt mikroskop. Det låter häftigare än vad det är. I grunden är det en webbkamera med mikro­skop­­funktioner. Idén är ypperlig, men tyvärr har kameran på tok för låg upplösning, bara 640×420.

Digitala mikroskop kostar från 700 € och uppåt, så den här lilla manicken som kostar 79 € kan man förstås inte begära samma kvalitet av. Men nån har kanske eller kommer på att förbättra den så småningom, idén är som sagt bra.

av

28.9 – Helgprogram

Första höststormen har svept förbi, avierna är klara och blommorna står sig. Jag har haft herrbesök och kockat.

Mia i sängenFörsta höststormen
Natten till igår blev orolig. Varje gång kraftiga vindil eller regnsmatter hördes på fönstren rea­ge­ra­de Mia. Under ett par timmar hann jag bara slumra till innan jag blev väckt igen, antingen för att hon satte sig vid dörren eller för att hon satte sig upp och nervöst spetsade öronen.

Framåt halv två somnade vi äntligen och tog välförtjänt sovmorgon för att vakna till en solig dag. Vinden var fortsatt frisk, men hade lugnat sig betydligt.

Avierna klara
Tolv timmar senare var avierna för vägavgiften klara. Jag övergav min idé om att skicka en del via mejl eftersom det innebar extra arbete i och med att varje avi också skulle sparas i PDF-format för att kunna bifogas och läsas av mottagaren.

Som tur kollade jag utskrifterna mot listan – det visade sig att jag hade lyckats göra tio dubbletter. Jag fattar inte hur jag hade burit mig åt, men det gick ju att rätta till. Nu ligger dom skurna i rätt storlek och väntar på kuvertering. E 65-kuvert med vänsterställt fönster ska inhandlas i morgon.

BlombukettBlommorna står sig
Till skorstensinvigningen den 5.9 fick jag flera buketter med snittblommor förutom krukväxter. Till min stora häpnad står sig en av buketterna än!

Att en blombukett håller i 23 dagar har jag aldrig upplevt tidigare. För att den ska fortsätta hålla ett tag till har den fått flytta ut i verandan. Med litet tur klarar den en hel månad. 🙂

Herrbesök
I samma veva som jag höll på med aviutskrifterna – givetvis fortfarande i morgonrocken – knackade nån på ytterdörren som stod öppen, men ingen steg in trots att jag hojtade ”stig på” ett par gånger. ”Underliga människor” hann jag tänka innan jag gick ut i verandan för att upprepa mig ytterligare en gång.

Besökaren hade backat så långt att jag bara såg benen så jag kunde inte avgöra vem det var, men i och med att jag närmade mig, gjorde besökaren det också. Det var ju faktiskt ingen underlig män­niska när allt kom omkring, utan en ”sommarfågel” som inte synts till på länge.

Jag insisterade på att han skulle komma in och erbjöd kaffe. Den här mannen har alltid eld i baken så han var tveksam men tackade ja då jag talade om att det skulle vara klart på två sekunder. När han väl fick kaffe hade han inte så bråttom längre, vi satt säkert och pratade en halv timme. Kvinnans list övergår mannens förstånd som bekant. 😉

Strax innan han skulle gå dök nästa herrbesök upp. När sommarfågeln flugit sin kos serverade jag kaffe till nykomlingen och passade på att klä på mig medan han drack det.

I mot­sats till den förra besökaren har den här mannen aldrig bråttom så jag hade turen att få hjälp med att tömma båten, gå med soporna och bära in ved. Dessutom hann vi med en hel del livsfilosofi och annat prat. Så gick den eftermiddagen.

BearnaiseKockat
För ovanlighetens skull fylldes köket av aptit­retande dofter redan vid lunchtid idag. På grund av väckning klockan sex och uppstigning en timme senare räknade jag ut att jag säkert skulle vara hungrig när maten var klar. Rätt tänkt.

Ugnsstekt fläskfilé på bädd av lök, morötter och äpple var helt klart ätbart. Som grädde på moset tog jag en rejäl klick kall bearnaise till. Maten låg redan på tallriken när jag kom på den fiffiga idén så jag struntade i att värma den. I K-butiken i Kimito har dom nämligen svensk bearnaise på burk som smakar mums, rekommenderas varmt!