av

26.9 – Från loppisfynd till pusskalas

Silverpilen är ren, jag har testat anfanger, letat frön och varit på pusskalas.

Silverpilen ren
Redan i somras upptäckte jag att Silverpilen började få en grön beläggning på sina ställen. Man kunde gott tro det var mögel eftersom jag inte har tvättat den på två år, bara spolat av vägdammet nån enstaka gång. Beläggningen utgjordes förstås av alger.

LoppisfatIgår hade jag bokat tid för tvätt så självfallet blev det regn. 😦 Cirka en timme skulle det ta att tvätta den. Jag rustade mig därför med dator och arbetsuppgifter, men hann i stort sett bara starta datorn innan tvätten var klar. Det gick på halva tiden eftersom två personer delade på jobbet.

I ärlighetens namn ska medges att jag också tog mig en runda på loppisen som tydligen tillhör tvätt­hallens ägare. Det var inte mycket som lockade till köp, men så fick jag syn på ett välkänt blommotiv på ett litet fat (9,5 cm i diameter). Samma motiv hade mattallrikarna på Udden när jag växte upp.

Motivet slog således an nostalgisträngen så jag plockade på mig det plus två udda kaffefat som ska användas som blomfat. Summa inköp: 3 €. Och så biltvätten förstås. Inte var dag man kan kombinera loppis med biltvätt eller vice versa. 🙂

Testat anfanger
Bland surftipsen i ett av dagens nyhetsbrev fanns sajten http://www.dailydropcap.com/. Eftersom jag är svag för anfanger var jag genast tvungen att testa på bloggen (i stället för att göra det jag borde). Och faktiskt funkar det hyfsat, även om jag hellre hade sett en nersänkt anfang som man t ex kan göra i Word.

Letat frön
I somras lovade jag Siris matte att hon skulle få frön av jättevallmon och plockade därför ett gäng frökapslar som jag la i en plastask och lät torka i solen. Sen flyttade jag in asken i verandan och där stod den till i början av september när jag städade undan den.

VallmoNär matte var på besök försökte jag hitta den men förgäves. Igår började jag leta igen… Överallt. Ingen fröask nånstans. Trots att huset är litet finns det många göm­stäl­len. När jag hade gått igenom alla tänkbara platser gjorde jag en ansträngning för att minnas var jag senast hade sett den, men var till slut tvungen att fråga högre makter.

Svaret kom efter några sekunder: Titta i vindstrappan. Och där fanns fröasken förstås. Man får alltid svar om man frågar, men det gäller att också kunna ta emot/lyssna på svaret. 🙂

På pusskalas
I eftermiddags hade Siris matte och jag kommit överens om att jag skulle komma med fröasken och fårskinnsfällen (se inlägg 24.9, Tebesök). Mottagandet blev alldelse översvallande och pussintensivt.

Nu var det inte matte som kastade sig över mig utan Siri, den lilla glada terriern. Vi har inte setts på länge men hon mindes mig väl av allt att döma och verkar gilla mig. Sällsynt mycket enligt matte, så jag blev överöst av hundpussar och hälsad välkommen som aldrig förr.

Pusskalaset fortsatte ännu under kaffet om än i något stillsammare omfattning. Siri ville prompt sitta i samma stol som jag eller helst i min famn och det hade jag förstås inget emot. Hon kände nog att kärleken var ömsesidig. 🙂

av

24.9 – Värme, kyla och bekanta

Jag är innerligt tacksam, har frostat av frysen, haft tebesök och bekanta elever.

Eld i kakelugnenInnerligt tacksam
Jag är sååå glad och tacksam över nya skorstenen och kakelugnen. Tack snälla moster för att du inte rev den och ersatte den med nån nymodighet! Under en period på 80-talet satt det visserligen en olje­brännar­insats i den men lyckligtvis skrotades den så småningom. Enligt sotaren var det oljeeldningen som hade frätt skor­stenen, fast det upplyste förstås ingen om när det begav sig.

I förrgår kväll eldade jag en storbrasa och på eftermiddagen igår var kakelugnen fortfarande ljum­men. Effektivare än så kan en eldstad  knappast vara? I kväll blir det en repris för att driva ut fukten och skapa behaglig värme. Faktiskt känns också köket varmare tack vare kakelugnen.

Frostat av frysen
Gårdagens låga temperatur och kalla vindar var som gjorda för att frosta av frysen. Det var på tiden, lagret av rimfrost längst upp var hotande tjockt och skulle inom kort ha gjort att dörren inte längre höll tätt.

Det hör väl till att man samtidigt sorterar och inventerar innehållet men det struntade jag i. Jag ”tråma’” tillbaka fryslådorna som dom var. Det får bli en annan gång när jag känner för det.

Jag börjar undra om orsaken till rimfrosten beror på att tätningen till frysdörren inte fungerar som den ska? Karmen på frysen är nämligen fuktig längst upp. Kan vikten av kylskåpet som står ovanpå inverka eller beror det på att tätningslisten är bristfällig? Jag kanske borde placera frysen längst upp i stället? Eventuella tips mottas med tacksamhet!

Tebesök
Igår kväll ringde Nemos matte, eller rättare sagt Siris matte eftersom Nemo är i katthimlen. Hon undrade om jag var hemma och det passade med besök? Det gjorde det så klart, det var länge sen vi träffades eftersom hon har tillbringat en stor del av sommaren i Lappland.

Med sig hade hon två mysiga presenter som jag blev jätteglad över. Dels en härlig långhalsduk med lappländskt motiv och dels ett vindspel bestående av renskällor i varierande storlek. Halsduken passar perfekt till nya höstkappan och vindspel kan man aldrig få för många av om man är funtad som jag. 😀

Över te och skorpor ventilerade vi den gångna sommaren och en del av hennes framtidsplaner. Vi kom också överens om att hon ”ärver” min fårskinnsfäll som jag släpade med mig från Jämtland men aldrig använder. Så bra, då slipper jag våndas över den.

Technology del IBekanta elever
Dagens elever var båda bekanta sen tidigare. Först ut var en av damerna som har deltagit i Rosala-kurserna, därefter en dam som gick en kurs för mig 2008 kom vi fram till.

Enda problemet jag inte kunde åtgärda var fel­med­de­lan­det från det mobila modemet. Jag är som sagt ingen hårdvaruspecialist eller tekniker så jag rådde damen att kontakta inköpsstället, alternativt bred­bands­leve­ran­tö­ren. Vi kom fram till att felet eventuellt kan bero på att modemet är låst till den dator det först installerades på men givetvis kan det finnas en annan orsak.

Den första damen var nöjd med sin bokade timme och trodde att hon nu skulle klara sig på egen hand, den andra damen återkommer. Hennes svärson övertygade henne nämligen om att välja Windows 8 till sin nya dator och det gör henne frustrerad minst sagt. Jag förstår henne innerligt väl! Tur att Windows 9 är på gång så jag slipper åttan om och när jag ”byter upp mig”!

(Klicka på bilden för att se den i större storlek)

av

22.9 – Förbi

Värmeböljan och ljudet av röster är förbi, jag vann ingen bil, har fått en ”felaktig” elev och väntar på rapport. Mias klåda har lugnat sig.

HöststädningVärmeböljan förbi
Det varma vädret har fått kaprifolen att blomma en andra gång och dessutom sätta nya knoppar, blåbärsriset står i blom på sina håll och mina lejongap blommar också på nytt. Men nu är det slut på det roliga.

Igår hade Udden ännu 17 grader varmt trots att solen för det mesta skymdes av molnen. Perfekt väder för att inleda höststädningen! Såpnejlikorna närmast trappan fick finna sig i att bli nerskurna och för­passa­de till sophögen, hammocken är tömd på ”inredning” och blomlandet utanför sovrummet är ansat och delvis modifierat.

Det var bra planering, idag är det kallt och blött och verkligen lämpligt väder för fisksoppa. Bara 8 grader, blåsigare än på länge och det regnar. Väderkontoret har tydligen upptäckt att höst­dag­jäm­ningen är i morgon. 😀

Tyst och lugnt
Eftersom det för det mesta är knäpptyst på Udden, var ljudet av röster under helgen nästan störande tidvis. Sommargrannen hade av allt att döma bjudit in ett gäng herrar som tack vare det fina vädret ofta höll till ute på terrrassen så jag kunde följa deras samtal när jag var ute.

Igår eftermiddag blev det lugnt och stilla. De fyra bilarna avlägsnade sig en efter en och allt blev nor­malt igen. När jag påstår att jag är ljudallergiker ligger det faktiskt en viss sanning i det, jag före­drar tystnad omkring mig. Jag förstår mycket väl varför eremiterna söker sig till obebodda trakter.

Ingen bil
Det hade ju suttit fint med en ny bil nu när Silverpilen är lite skrynklig, men sån tur hade jag inte. Röda Korsets lotteri resulterade bara i ett vykortsset. Fast det var ju förstås bättre än inget. 🙂

CVFel elev
Personalen på Vuxeninstitutet har varit på konferens under dagen så alla samtal har besvarats av damen i växeln. På efter­mid­da­gen ringde hon upp och meddelade att jag har en ny kursdeltagare som vill lära sig skriva CV.

Jag upplyste henne genast om att det inte ingår i PC-/Användarstöd, bara frågor angående dator- och programhantering och tillade att jag för all del kan lära ut hur man författar en CV men att jag inte har tillgång till kursledarens mall/förlaga och inte vet hur dom ska se ut i det här landet. Stackar’n, hon blev nästan förtvivlad över misstaget men lovade rätta till det i morgon.

Som sagt, den enda som inte kan göra fel är den som ingenting gör. 😀

Väntar på rapport
Den 4.9 företogs sedimentundersökningen av sjön som Daphnia beställt. Idag fick vi besked om att rapporten lämnas inom loppet av den här månaden. Det ska bli oerhört intressant att läsa den!

Om det (mot förmodan) visar sig att syret räcker till under så extrema värmeförhållanden som i somras, är det ett klart tecken på att sjöns hälsotillstånd har förbättrats. Inget kunde göra mig/oss gladare!

Mia 2010Mias klåda
Mias klåda har äntligen minskat påtagligt tack och lov. Om det beror på corisonsprutan, årstiden eller nåt annat vet jag inte, huvud­sa­ken är att hon slipper besvären. Dom kala fläckarna på ryggen har således minskat i omfång och hon kastar sig inte längre ner för att klia sig hysteriskt i tid och otid.

Veterinärens antagande kanske var rätt? Att klådan berodde på nån typ av allergi. I så fall får jag facit fram i mars nästa år, det var då hon fick dom första symtomen.

av

20.9 – Från papperskonsumtion till stolt matte

Jag är storkonsument, har sovit ut, tvättat och bevistat ett födelsedagskalas. Jag är stolt över Mia.

Storkonsument
Visst är det märkligt med hushållspapper? I min barndom existerade inte sånt, man använde ”disk­slarvan” eller en handduk. Diskdukar fanns givetvis inte heller att köpa, dom tillverkade man av ut­slitna lakan, dukar eller klädesplagg i lämpligt material.

HushållspapperJag tillhör storkonsumenterna av hushållspapper har jag märkt. För att inte slösa har jag övergått till halvarksrullar, men under en dag kan det gott bli mellan fem och tio halvark. På diskbänken och/eller spisen ligger oftast ett par tussar som kan användas en gång till, men ofta glömmer jag vad jag torkade av senast så jag slänger dom i alla fall.

I minst hälften av fallen kunde jag lika gärna använda disktrasan men det är ju så bekvämt med papper. Bara riva av, torka bort och slänga, alternativt återanvända. Annars måste jag fukta disk­trasan, torka bort, skölja av den och hänga den på tork, vilket enligt mitt för­me­nan­de tar mycket längre tid. Att snyta sig i disktrasan är dessutom inte särskilt hygieniskt.

Som bekant har pensionärer bråttom. Det beror på att dom är medvetna om att dom har kortare tid kvar att leva tror jag. 😀

Sovit ut
Mia har låtit mig sova ut. Igår till 6.40 och idag ända till klockan åtta! Jag hörde henne långt tidigare när hon först åt frukost och sen pillade ut böckerna från hyllan i nattduksbordet men hon propsade inte på att få gå ut konstigt nog utan kom och la sig bredvid mig igen.

Frågan är om det är tillfälligt eller om vi ska återgå till fem-väckningen igen?

Tvätt 2Tvättat
Både igår och idag har jag tvättat för att ta vara på det ypperliga torkvädret. Men det gäller att plocka in tvätten allra senast halv sex, annars blir den fuktig igen. För all del helt perfekt om man ska stryka, men det gör jag sällan.

Födelsedagskalas
Idag firade herr grannen junior sin födelsedag, fyra dagar i förskott beroende på att han var upptagen i veckan och nästa helg. Som jag förstår det, börjar det späckade programmet redan i blöjåldern nuförtiden så en tonåring har givetvis fullt upp.

Jag stötte ihop med hans mor i onsdags och förhörde mig om tänkbar present. Hon talade om att han har ett nytt intresse: han gillar att mecka. Jag såg därmed två alternativ – en hylsnyckelsats eller en verktygsback.

”Precis vad jag behövde” konstaterade han förnöjt när han hade öppnat presenten. Han fick en liten verktygsback och ett hylsnyckelhandtag  eftersom jag inte visste vilka dimensioner han behöver. Roligt att presenten var till belåtenhet.

Om jag avslöjar att det fanns tre olika slags snittar på kaffebordet så förstår ni resten… Dagsfärska hembakta bullar, äppelkaka med vaniljsås, pepparkakor och så den självskrivna Irish Coffee-rulltårtan som är juniors favorit. Puh. Jag hade visserligen ”grundat” med Kerstins stekta strömming och potatismos ett par timmar tidigare, men det märktes säkerligen inte. 😀

Stolt över Mia
Som vanligt följde Mia efter mig när hon såg att jag inte tog bilen, men då vi närmade oss grannens entré upptäckte hon Musse (juniors systers och svågers ena katt) ute på gården och stannade på behörigt avstånd. Duktig flicka.

Mia i profilMusse och Mimmi höll mest till inne i fortsättningen, men passade på att gå ut då det kom nya gäster. För att förhindra en eventuell konflikt gick båda mattarna (heter det verkligen så?) och junior också ut. Mimmi upptäckte Mia ganska omgående men höll sig nära sin bror. Hon tänkte då inte mucka gräl.

Det tog ett tag innan Musse upptäckte Mia, men när han väl gjorde det måste han ju demonstrera var gränsen gick. Mia kröp ihop i gräset och reste ragg men gjorde ingen ansats till anfall trots att Musse på stela ben och med raggen rest långsamt närmade sig. Då tyckte mattarna att det var läge för intervention.

Jag sa till Mia att hon skulle stanna där hon var och Musses matte tog ett vant grepp om honom och släppte ner honom en bra bit ifrån. Mimmi hade redan tidigare blivit inburen. Undrar om katterna upp­fattar att vi inte vill att dom ska slåss?

Mia gjorde inga försök att närma sig, hon verkade helt klart ha uppfattat var gränsen gick, så matte kunde känna sig stolt. Troligen bara för att vi människor var i närheten. Eller så accepterar hon nume­ra att det här är Musses och Mimmis revir när dom är på besök?

av

18.9 – Frosseri, arbete och filter

Jag frossar på kantarellstuvning, har utfört avlönat arbete, fått nytt filter och upptäckt en plommon­frossare.

KantarellerKantarellstuvning
Trots att jag är uppvuxen nästan mitt i skogen, är jag dålig på svampsorter. Det enda min fostermor plockade var kantareller så det kanske beror på det? Jag har två svamp­böcker till hjälp, men varje gång jag ska artbestämma ett nytt fynd finns det nån sort som är förvillande lik och livsfarlig. Alltså håller jag mig till kantareller.

Jag är ganska säker på att jag hade stolt fjällskivling på tomten, men tordes inte pröva den. Ung bläcksvamp har jag däremot vågat mig på och i Jämtland lärde mig min f d svärmor känna igen blodriskor som är nästan lika goda som kantareller.

Eftersom jag bor nästan mitt i skogen igen, kan man förstås tro att jag har varit i väg och plockat dom gula delikatesserna men så ligger det inte alls till. Jag köpte en halvliter i lördags på skördemarknaden i Dalsbruk.

Och jo, jag skäms lite grann, men jag hatar älg-/hjortflugor! Lika intensivt som inälvsparasiter och dylikt. När jag var liten fanns det inga såna flugor i våra trakter, men sen flera årtionden är dom en plåga så här års. I synnerhet för alla älgar och hjortar förstås, men också för människor. Därav inköpet, även om jag också plockat egna tidigare år, senast 2011 tror jag.

Av halvlitern har jag fått tre måltider. Jag äter nämligen bara svampstuvning och potatis, inget annat som förvillar den delikata smaken av kantarellerna. Färska, smörstekta med lök och riktig vispgrädde ska dom förstås vara, kryddade bara med salt och lite vitpeppar. Sååå mumsigt!

Avlönat arbete
Höstterminen har börjat. Jag avsa mig alla kurser redan när höstens kursprogram planerades på försommaren, men lät mig övertalas att ändå hålla ett par.

Den som började igår, PC-/användarstöd i form av privatundervisning och baserad på deltagarens frågor/problem tror jag på. För futtiga 6 € får man disponera mig en timme per vecka. Jag har max två deltagare varje onsdag i Dalsbruk vilket onekligen känns lättsamt.

Igår fick jag dessutom betalt för en timme trots att jag inte jobbade. Det visade sig att den första damen som skulle komma inte hade fått nån bekräftelse på datumet så hon dök förstås inte upp. Jag gick till Rosala Handelsbod och drack kaffe i stället. Men den andra damen kom så jag åkte ändå inte helt i onödan.

Nästa veckas internetkurs i Västanfjärd lär däremot torka in – ingen anmäld ser jag. Det ante mig när rektorn propsade, men jag lovade ställa upp (fast jag är dålig på det) bara för att inte verka alltför tjurig.

Filter 2Nytt filter
Igår SMSade min favoritrörmokare och undrade om jag är hemma idag på eftermiddagen? Jag svarade som det var, att jag var tvungen att åka senast halv fyra. Svaret blev att han skulle dyka upp direkt efter tolv. Eftermiddag är lite olika för olika människor. 😀

Jag var i full färd med morgontoaletten när han och kollegan dök upp redan vid 11-snåret! Jag mötte dom på trappan iförd morgonrock som vanligt och påpekade att klockan bara var 11. Jodå, det hade dom koll på men ville försäkra sig om att hinna avsluta arbetet innan jag åkte om utifall nåt skulle krångla. Hyggligt tänkt.

Jag bad att få fem minuter innan jag kopplade bort vattenpumpen och det fick jag. Medan jag klädde på mig tog killarna med sig filtret till stranden och lånade båten. ”Den som är renast är min” upplyste jag dom om.

När jag gick ner pågick redan slutvarven på åtdragandet av det nya bottenventilsfiltret som ska förhindra att grumset i sjön följer med upp i vattenröret. Jag frågade om dom ville ha kaffe och skorpa, vilket dom tackade ja till, så jag gick upp tillbaka och fixade det.

KurreEfter att ha rensat mina avlopp i badrummet och köket med ett specialmedel, satte vi oss i sol­ske­net i bersån och njöt medan vi småpratade och drack kaffe. Den här dagen var lika ljuvlig som dom tidigare den här månaden. I det avseendet är fästingarna och jag helt överens. :-/

Oerhört skönt att veta att jag slipper igentäppta prylar i fortsättningen!

Plommontjuv
Nåt som rörde sig i plommonträdet fångade min blick sent i eftermiddags. Först trodde jag det var en fågel, men sen såg jag en rödbrun kropp och den yviga svansen på en ekorre som frossade på bond­plommonen. Tyvärr hade den försvunnit innan jag hann fånga den på bild men släktingen på tallgrenen får illustrera.

av

16.9 – Pensionärssyndrom

Jag är i gott sällskap, har lurat en spindel, läst en dödsannons och tillhandahållit datorsupport. Mia har blivit snuvad på jaktbyten.

I gott sällskap
Att inte veta vart tiden tar vägen, men ändå ha fullt upp måste vara ett pensionärssyndrom…? Dagarna försvinner en efter en utan att jag vet riktigt vad jag haft för mig?

Men jag är i gott sällskap. Nyss ringde en pensionär och konstaterade att hon inte vet vart sommaren tog vägen och bad om ursäkt för att det planerade besöket inte blev av i år. Vi kom överens om att ta det nästa år om vi lever och har hälsan. För ett par dar sen fick jag ett mer eller mindre identiskt samtal, också det från en pensionär. Enda fördelen med att jobba är alltså att man kan redogöra för tiden. 😉

Spindelbyte Lurat en spindel
I förrgår satt jag ute på trappan och tog mig ett ”os” efter väl förrättat värv. Gräsmattan (och diverse äpplen) var nyklippt(a). Utan att tänka mig för askade jag i riktning mot vintergrönan, jag hade glömt att korsspindeln har sitt nät just där.

Rörelsen i nätet fick spindeln att omedelbart komma fram och spinna in ”bytet”. Inom några sekunder var ask­pe­la­ren insnodd i silke och såg ut som en liten kokong. Min ursäkt kom alldeles för sent och uppfattades säkerligen inte. Den stackars spindeln undersökte ”bytet” men måste ha blivit besviken, det här var definitivt inget ätbart.

För att försöka rätta till mitt klavertramp tog jag loss kokongen och slängde den, vilket förstås fick till följd att det uppstod ett hål i nätet. Men hellre det än att spindeln skulle sätta i sig askan resonerade jag. Sånt har man alltså tid med när man är pensionär. 😀

Dödsannons
Numera ögnar jag också igenom dödsannonserna när jag läser tidningen. Ett pensionärssyndrom det också kanske? För ett par dar sen upptäckte jag att ”farbror Fritz” har avlidit i en ålder av 94 år.

Fritz och Helga var egentligen mammas och min senaste styvfars bekanta, men jag träffade dom också ett par gånger och var på besök hos dom för många år sen när dom ännu bodde i Björna utanför Sundsvall. Det var på den resan vattenpumpen gick sönder på bilen och jag åt stekt tjäder första gången i mitt liv.

Fritz’ fru och min styvfar dog för flera år sen men mamma och han har fortsatt hålla kontakt. Hans senaste brev kom tyvärr för sent, mamma hade dött bara ett par dar innan så jag skrev det som svar till honom. Och nu var det alltså hans tur. Hoppas min kondoleans kommer fram på hans adress.

Datorsupport
Tre och en halv timme av den här dagen kan jag faktiskt redogöra för: Mellan klockan 12 och 15.30 hjälpte jag två datoranvändare. 🙂 Den ena hade under sommaren glömt hur man administrerar kontaktgrupper i mejlprogrammet och den andra hade problem med internetförbindelsen plus en del annat smått och gott.

SnokMia snuvad på byten
Igår hade Mia otur. Eller snarare hade hennes jaktbyten tur. Först räddade jag en fågelunge ur hennes grepp och senare på dagen trodde hon att hon hade tagit ihjäl en snok.

Ormar är extremt duktiga på att spela döda har jag lärt mig. Mias intresse för den till synes livlösa ”härvan” som låg på mattan i verandan försvann genast då den inte längre rörde på sig så när hon hade försvunnit ur synhåll bar jag ut ormen och la den på en solbelyst gräsfläck.

När jag cirka tio minuter senare kollade gräsfläcken var ormen borta, vilket jag hade räknat med och gladde mig över, ormar är nyttiga djur. Men givetvis skvallrade jag inte till Mia, hon behöver inte alls veta att hon blev snuvad på ”konfekten”. 😀

av

Om kunskap

Nattljus

”Att studera är onödigt om man vill skaffa sig kunskap; det är snarare ett hinder. Allt man tror sig veta är fåfängligt. I själva verket känner man bara till sina egna idéer, men orsakerna till dem kommer vi aldrig åt. När vi försöker få grepp om dem är det än en gång bara våra idéer om orsakerna till våra idéer som vi uppfattar.”

Sakyong gomchen (ur ”Bland mystiker och magiker i Tibet”)

av

14.9 – Mer och mindre dramatiskt

Silverpilen är omplåstrad, jag har deltagit i fiskutplantering, träffat ”min lyckas smed” och utfört ett kirurgiskt ingrepp.

OmplåstradSilverpilen omplåstrad
I fredags backade jag i god fart på ett militärfordon. Inga hinder syntes i backspegeln, men jag glömde kolla sido­spegeln fast jag mycket väl visste att Kerstins fältköksvagn stod parkerad på ena sidan.

Kerstin hörde förstås smällen och blev alldeles förskräckt då hon såg resultatet. För att mildra om­ständig­heterna sa hon att soppvagnen stod i vägen. ”Nej, verkligen inte!” svarade jag, ”felet var helt och hållet mitt som inte såg mig för”. Hon tröstade mig med att hon visste hur det kändes, hon hade gjort en liknande tavla vid ett tidigare tillfälle.

På fältköket syntes inga skador, men Silverpilen fick förutom repor en buckla bakom höger bakfönster och en bit av bromsljusglaset gick sönder. Shit pommes frites. 😦 Min första skada sen jag köpte bilen 2001. När jag kom hem plockade jag fram silvertejp och plåstrade om den sårade. Tur att det inte var värre även om det kändes himla onödigt.

Fiskutplantering
Jag hade precis tagit ut (stora) gräsklipparen då telefonen ringde. Daphnias ordförande var i nöd… Inom en timme skulle gösynglen levereras och den som var kontaktperson befann sig på annan ort. Ur styrelsen hade hon bara lyckats engagera en person och hennes kamera var oladdad. Hade jag möjlighet att ställa upp som chaufför och att fotografera tillfället?

Motvilligt sa jag ja. Jag är en dålig ”ställuppare”, särskilt med så kort varsel, men gräsklippningen kunde ju faktiskt vänta så jag lovade infinna mig.

GösutplanteringKillen som levererade fiskynglen, tillika VDn för Kidus Oy, hade de snällaste ljusblå ögon jag har sett på länge så jag kunde inte längre vara arg på honom för den korta för­varningen. I all synnerhet inte då jag fick höra om det nyliga sabotaget mot hans yngelbassäng som or­sa­ka­de den här delleveransen.

Till vår hjälp hade kontaktpersonen hunnit engagera två personer från f d Dalsbruks sportfiskeklubb så utplanteringen gjordes med vana händer. Dom nästan 10 cm långa fiskbarnen släpptes ut i sakta mak i en strand i Släts (mittemot Ekboms för den som vet var det huset ligger) och redan nästa vecka kommer den slutliga leveransen. Om 3-5 år blir det matfisk av dom små pigga krabaterna under förutsättning att dom överlever.

Min lyckas smed
Igår vid lunchtid gav jag mig av till September Open i Dalsbruk. Efter­som evenemanget hade öppnat redan klockan tio kantades vägrenarna av bilar och par­ke­rings­platserna var i det närmaste fullbelagda så jag snodde helt fräckt en besöksplats på vårdcentralens parkering.

Skördemarknaden kantade vägen till skolan där företagsmässan hölls så jag spanade in lämpliga besöksobjekt innan jag gick in till mässan. Gymnastiksalen var väl utnyttjad av öns lokala företag, både kända och mindre kända.

Jag hade bland annat läst om SFPs enkät och stannade till vid deras disk för att se vad dom ville veta. Efter lite diskussion angående formuleringen på frågorna fyllde jag i enkäten. Mina kommentarer hade tydligen väckt nyfikenhet/debattlust hos den unga damen som tog över i och med att hennes äldre kollega inte riktigt var med på noterna. Jag var rätt skarp i kommentarerna ska erkännas.

Den unga damen presenterade sig som Ida Schauman och talade om att hon ställer upp i kom­man­de riksdagsval. Det fick mig (förstås) att fortsätta diskussionen och lockade mig att känna henne på pulsen. 😀 Hon klarade sig rätt bra i vår diskussion tyckte jag så jag önskade henne lycka till och fortsatte min vandring.

BildobjektInnan jag lämnade området med mina påsar från skör­de­mark­na­den tog jag en kaffepaus hos Holmbergs Fisk tillsammans med Firma Zwerver som deltog med alginfo i de De Grönas lilla stånd. Därefter flyttade jag Silverpilen närmare medeltidsmarknaden som pågick vid de gamla kolugnarna och hittade genast ett villigt bildobjekt i tidsenlig klädsel.

Miljön, marknaden och alla deltagande arrangörer fick mig verkligen att känna mig förflyttad tillbaka till medeltiden. Ett storartat och välordnat evenemang. Dessutom alldeles gratis! Fast det betydde ju inte att plånboken stannade i väskan. 😉

En av järnsmederna gjorde särskilt intryck på mig så jag stannade och tittade på hans produkter. Jag såg inget jag behövde när jag blev tillfrågad men talade om att jag skulle kunna tänka mig en krok för att öppna kakelugnsgallret med men såg inget som passade.

”Men då kan jag göra en sån till dig” sa den unge mannen genast, ”hur ska den se ut?” Jag förklarade och ritade en skiss åt honom. Medan jag gick till bankomaten satte han i gång med att smida. Mina futtiga 40 € i kontanter var redan förbrukade.

Då jag kom tillbaka var kroken så gott som klar. Jag bad honom dock förstora öppningen på kroken, vilket han gjorde tills jag var nöjd. Han hade också gjort en ögla i andra änden så jag kunde hänga upp kroken i ett snöre. Finfint!

KroksmedenTill slut doppade han kroken i tjära, lät den bränna in i värmen från glöden, torkade av kroken och överräckte den i en papperspåse. Jag hade inte bett om nåt pris så jag frågade vad jag var skyldig? Jag vet inte vad jag hade väntat mig, men 15 € lät synnerligen förmånligt så det betalade jag gärna.

När jag kom hem testade jag kroken. Helt perfekt är den och hänger nu på ka­kel­ugns­luckan tills den ska användas. Den trevlige unge Juha (Kahiluoto) var verkligen min lyckas smed.

Plånboken åkte givetvis fram flera gånger innan jag äntligen vände kosan hemåt, men det var det värt. 🙂

Kirurgiskt ingrepp
För ett bra tag sen upptäckte jag en ojämnhet på huden under mitt högra bröst. Jag tog för givet att det var ett s k födelsmärke och tänkte inte mer på det förrän igår kväll. Plötsligt började det klia våld­samt så jag tog en titt i badrumsspegeln.

Ojämnheten såg ut som en gråblek larv tyckte jag när jag pillade på den. Lite småäcklig faktiskt. Den skulle bort bestämde jag, nöp tag om ”larven” med fingrarna och slet loss den. En blödande liten grop blev resultatet så jag rengjorde med desinficeringsmedel och satte på ett plåster. ”Larven” måste vara en vårta kom jag fram till.

Det kändes som en stor lättnad att bli av med eländet, vilket fick sin logiska för­klaring i Lise Borbeaus bok ”Kroppen talar till dig”. Boken kon­sul­terar jag för alla mina åkommor eftersom jag precis som Lise är övertygad om att det finns en mental eller själslig orsak till alla sjukdomstillstånd.