av

11.9 – Sisådärja

Jag har hittat en ny idol, städat en dator, skurat båten och vågat mig i sjön. Mia var enda vittne.

Ny idol
Ända sen jag i 12-årsåldern läste om Tibet har jag varit fascinerad av landet, dess folk och deras trosuppfattning. Under årens lopp har jag läst mycket mer om Tibet och har sagt att det är mitt favo­rit­resmål, fast inte så länge kineserna härskar där.

PotalaFör ett par dar sen fick jag syn på två böcker skrivna av Alexandra David-Néel i bokhyllan, inköpta 1987, respektive 1988 men olästa konstigt nog. Det skulle det genast bli ändring på, nu var jag mogen för dom.

Jag formligen slukade den första, ”En parisiskas resa till Lhasa” där hon berättar om sin två månader långa vandring för att ta sig till Lhasa som då var förbjudet att besöka för utlänningar. Boken utkom på franska 1927 och vandringen ägde rum 1924 (enligt Wikipedia). Alexandra som då var 52 år gammal färdades utklädd till tiggare/pilgrim till­sam­mans med sin adoptivson, en ung lama vid namn Yonden.

Att som kvinna på 1920-talet ge sig av på en sån resa krävde både mod och styrka. En högst remar­kabel dam och min nya idol trots att hon dog redan 1969. Redan långt innan jag var född gjorde hon det som jag har drömt om i många år. Oj, vad gärna jag skulle vilja träffa henne!

Jag har nyss börjat på den andra boken: ”Bland mystiker och magiker i Tibet” och ser fram mot minst lika givande läsning den här gången.

Städat en dator
Igår eftermiddag/kväll ägnade jag ett antal timmar åt att städa min ryska bekants första dator, vid det här laget en antikvitet med Windows Vista. Den ska tömmas för att ett barnbarn ska överta den så småningom. En del detaljer återstår, men snart är den nästan i samma skick som när den köptes.

Skurat båten
Varje gång sommargrannen psykologen har rengjort sin båt har jag fått dåligt samvete. Men sen några timmar tillbaka är min renare. 🙂

Den såg ryslig ut så det tog drygt ett par timmar att få den ren. Jag kom på att det egentligen var ganska fiffigt att skura den först nu – inga påträngande insekter som störde och björkfrösäsongen är över så nu behöver jag inte rengöra den mer i år.

Båten före o efter

I sjön
Väderkontoret var oss ovanligt nådiga idag. Strålande sol, drygt 20 grader varmt och vindstilla. Om inte färgerna i naturen hade skvallrat kunde man tro att det var högsommar. Det innebar att skurandet blev en aning svettigt trots att jag slängde av mig shorts och t-shirt ganska omgående.

Jag lekte med tanken på att ta ett dopp men trodde att jag inte skulle gitta. Jag kunde i alla fall svalka av mig lite tyckte jag och klev ner i vattnet tills det nådde rumpan. Det kändes ju inte alls speciellt kallt så jag sänkte ner hela kroppen och insåg att jag lika gärna kunde ta en simtur när jag ändå var så här långt kommen.

Medan Mia satt och väntade – hon kom och hämtade mig när jag hade skurat klart – hann jag med en kort simtur till. Riktigt skönt kändes det. Dom senaste dagarnas värme har säkerligen fått tempe­ra­tu­ren att stiga igen, jag kan tänka mig att den låg nånstans på 19-20 grader. Men högst antagligen var det här sista doppet i år för min del.

Enda vittnet
Om inte grannarna på udden mittemot höll utkik, är Mia enda vittnet till mina simturer. 😀

Mia på bryggan

av

9.9 – Resultat

Jag har ätit upp en skörd, planterat, lagat mat, varit hos veterinären och gjort mig av med mitt dåliga samvete.

Gult plommonÄtit upp en skörd
Det där med att det krävs två plommonträd av samma sort för att det ska bli frukt verkar stämma. På det gamla plommonträdet hittade jag i år sju gula plommon och på det nya två. Jämfört med tidigare år då jag har hittat högst ett eller två är det alltså rekordresultat!

Ett par hade spruckit/hunnit bli övermogna, men resten var jättesöta och ‑goda. Dom mumsade jag med stort nöje i mig igår.

Bondplommonen börjar också vara mogna, men eftersom jag är inte är nån ”sylt- och saftmänniska” äter jag dom färska tills jag tröttnar och delar gärna med mig till den som vill ha. Det är bara att höra av sig om man är intresserad!

Planterat
Dom två fina astrarna jag fick av Grisen/Tvillingen har fått var sin växtplats. Förhoppningsvis kommer dom att trivas. Jag kallade dom höstastrar men på krukan stod det Victoria, vilket tydligen är en nyare sort även om blommorna ser likadana ut som höstastrarnas.

Under min tid som blompensionat i juli passade jag på att sno skott från en ampellilja och en spännande fetbladsväxt som jag aldrig har sett förut. Alla skotten hade rotat sig och var färdiga att sätta i kruka så det gjorde jag också igår i det fina och varma vädret.

Lagat mat
Det händer ju inte så ofta att jag känner för att laga mat, men igår föll andan på. Det blev en im­pro­viserad korvgryta med frysta thai-grönsaker, potatis och brysselkål. Inte alls illa om jag får säga det själv. Bra att ha i frysen. 🙂

Veterinärbesök
I morse klockan nio hade Mia fått tid hos vår ordinarie veterinär som nu är tillbaka från semestern. Hon lutar fortsatt åt uppfattningen att kliandet kommer sig av nån form av allergi. Sköldkörtelfel trodde hon inte på när jag berättade om vårt besök hos vikarien, i så fall skulle symtomen vara annorlunda.

Eftersom huden inte uppvisar några förändringar och klådan inte orsakar sår är symtomen svår­dia­gnosti­cerade. Det slutade med att Mia fick en ny cortisonspruta och jag fick beskedet att följa ut­veck­lingen under årets lopp. I bästa fall försvinner kliandet när det blir kallare.

Jag var förberedd på ett hudprov som hon nämnde när jag bokade tid, men hon ansåg sist och slut­li­gen att ett sånt kanske inte skulle ge annat svar än att pälsen var bortnött och det vet vi ju redan. An­led­ningen till cortisonsprutan var närmast att den förhoppningsvis lindrar symtomen, vilket jag känner mig tveksam till efter den förra, men som jag förstår det finns det inte så mycket annat att hoppas på.

GladBesöket gjorde mig alltså inte ett dugg klokare och Mia får fortsätta dras med sitt kliande. Vi har i alla fall uteslutit ett antal tänkbara orsaker så jag får väl nöja mig med det.

Gott samvete
Även om luften kändes varm lockade vädret inte till utevistelse idag på grund av regnet. Det passade mig alldeles utmärkt, då kunde jag bli av med mitt dåliga samvete.

En av uppgifterna jag åtog mig för LMFs räkning var att gå igenom en lista över finansieringsalternativ för projekt i afrikanska länder. Listan omfattade 143 bidragsgivare och på min lott föll hälften, så jag har betat av den successivt. Idag skickade jag dom sista 34 tänkbara alternativen och är därmed äntligen klar med åtagandet. Det känns som en stor lättnad, jag avskyr ”långbänkar”.

av

6.9 – Glädje och sorg

Jag har skrattat och gråtit.

VedSkrattat
Skorstensinvigningen igår var lyckad tyckte både gästerna och jag. Speciellt jag! Ett dussintal personer hörsammade inbjudan och tog den verkligen på allvar. Tur med vädret hade vi också. Enda klago­må­let jag hörde var att ingen rök syntes från festobjektet. 😀

Det var många som ville provelda – mycket och länge. Förutom Grisen/Tvillingens vedsäck ett par dar i förväg, utökades klabbarna expo­nen­tiellt efter hand som gästerna anlände. Och min önskan om en ny vedbärare uppfylldes i kvadrat! Nu har jag två modeller att välja mellan. (Den imitten på bilden finns sen tidigare.)

Tack vare det soliga vädret avstod vi från brasa i kakelugnen. Vi parkerade oss i stället både i och utanför bersån där skratten skallade mellan varven. Firma Kerstin Forsboms goda och generöst till­tagna bakverk gör att jag kan livnära mig på resterna av smörgåstårtan minst en vecka framåt. Grädd­tårtan kanske tar slut på onsdag om jag inte får oväntad hjälp.

FödelsedagskortEn del av gästerna hade fått för sig att vi firade min födelsedag, men jag förlåter dom så gärna. 🙂 Andelen blommor, ätbart och drickbart var nästan lika stor som antalet vedklabbar.

Ett av födelse­dags­kor­ten fick mig att skratta extra gott. Förutom den roliga framsidan stod det så här på insidan av kortet: ”Ja, kortet säger ’Från Oss’ men jag tror att vi båda vet vem som betalade kortet och vem som bara signerade med sitt namn… Grattis (från oss båda).” Sån humor har bara(?) f d klasskompisen och hans sambo. 🙂

Tack igen alla som kom och för allt ni hade med er!

Gråtit
”Efter glädje kommer sorg” skrev jag i morse på FB – ingenting i våra liv är konstant eller permanent. Det enda som är konstant är förändringen har nån klok människa konstaterat för länge sen.

Begravning 2I förmiddags närvar jag vid begravningen av ”El-Tigern”. När jag såg hur många vi var i kyrkan slog det mig att skillnaden var stor jämfört med den förra begravningen. Jag kom fram till att åldern säkert spelade en stor roll – El-Tigern var 22 år yngre än min f d ar­bets­gi­vare.

Jag deltog också i minnesstunden efteråt. Begravningsgästerna fyllde så gott som hela för­sam­lings­hem­met och antalet kondoleanser var tresiffrigt. Om man som El-Tigern är varmhjärtad, social och humoristisk är det inte svårt att få många vänner.

Lika stor som glädjen var igår, lika tung kändes sorgen idag. Men efter sorg kommer glädje igen. Ingenting är ju konstant utom förändringen.

av

4.9 – Sötebrödsdag och förberedelser

Gårdagen blev en bokstavlig sötebrödsdag, idag har jag förberett morgondagen.

Sötebrödsdag
Efter lunch igår åkte jag först till butiken och sen till min ryska bekant för att om möjligt få fart på hennes datormikrofon. Det visade sig att den visst fungerar, men hörs väldigt dåligt i Skype trots att ljudnivån i Windows är ställd på max. I Skype för Windows 8 kan man inte justera den separat så jag rådde henne att köpa en extern mikrofon.

Kaka 2När ärendet var avklarat erbjöds jag sallad som jag tackade nej till. Det resulterade i att en maffig tårta och kaffe serverades i stället. Som vanligt tog den sociala samvaron längre tid än nyttoärendet. 🙂

En halvtimme efter att jag hade kommit hem, parkerade Grisen/Tvillingen som avtalat. Hon kan inte delta i morgon så vi enades om att hon skulle komma igår i stället.

Det fina och varma vädret medgav servering i bersån. Till teet fick vi en liten bit av både morots- och citronkaka inköpta från Rosala handelsbod. Tårta till lunch och kaka till middag är nog inte nyttigt men just igår blev det så. För att uppväga blev kvällsmålet nyttigt i stället.

Förberett morgondagen
I morse sov Mia till kl 5.40, sen såg hon till att matte vaknade och släppte ut henne. En knapp timme senare ville hon in tillbaka och kom faktiskt och la sig i sängen och somnade. Fyra timmar senare klev vi väl utvilade upp till ett strålande väder och sommarvärme.

Nya skorstenen 2Resten av dagen har jag tillbringat med förberedelser för morgondagens stora evenemang, skor­stens­in­vig­ningen. Champagnen ligger på kylning, bordduk är utprovad, vedbäraren står redo för eventuella medhavda klabbar och (nästan) alla ”störande element” är undangömda. Enligt prognosen blir morgondagens väder som idag, så dom som kommer tidigt vill säkert sitta i bersån, men ”södra salongen” är också i besöksvänligt skick.

Nu är frågan om jag också ska placera ut stolar så man kan sitta ute och beundra skor­ste­nen? För att se den måste man nämligen gå halvvägs till avloppstanken och trängas med nässlor och tistlar, men det är ju inte särskilt trivsamt.

Vi kanske kan nöja oss med att titta på den i samlad tropp och skåla för den? Då måste den väl bli glad? 😀 Varken sotaren/konstruktören eller plåtslagaren hade möjlighet att delta så vi får höja en skål för dom också, det har dom verkligen gjort sig förtjänta av!

av

2.9 – Värmealstrande

Stora lampan är tänd igen, jag har lyckats med räddningsaktionerna, eldat, städat, haft besök och svettats.

Stora lampan tänd
Igår tändes stora lampan igen. Klockan 5.50 syntes den inte, men efter sju kunde jag konstatera att jag borde putsa fönstren. Förmiddagens solsken idag var ytterst blygsamt men på eftermiddagen kunde vi njuta av dom gyllene strålarna och termometern gick upp till 18 grader som mest.

FågelungeRäddningsaktioner
Gårdagens räddningsaktion bestod i att befria en liten röd­ha­ke från Mias käkar. I två omgångar dessutom. Den lilla pippin förstod inte att hålla sig tillräckligt högt upp sen jag släppt den, så inom några minuter hade Mia fångat den igen. Som tur lyckades också den andra räddningen. 🙂

Eldat i kakelugnen
Det är sååå roligt att elda i kakelugnen. I förrgår bestämde jag mig för att det kändes kyligt och tände upp en brasa. Ännu i igår kväll kändes kakelugnen ljummen så den är synnerligen ”värmebeständig”.

Storstädning
Dammsugaren har stått i vardagsrummet i minst ett par veckor för att jag skulle komma i håg att städa. Och så var det ju det där med smutsiga fönster.

FönsterputsningGlad i hågen putsade jag fönstret som vetter mot söder, sen var jag less. Dom andra två torkade jag bara på insidan innan jag tog i tu med dammsugning och -torkning. Konstigt vad huset känns stort varje gång man ska städa?

Besök
Jag hade nyss vaknat efter en liten lur i syfte att sträcka ut min ömma rygg då skyddslingens syster knackade på. Besöket var aviserat men inte tidpunkten så hon kom lagom till kvällste.

Sommarjobbet på Åland var avslutat och studierna börjar igen fick jag bland annat veta. Det kändes oerhört skönt att vara i den ålder jag är när jag hörde om hennes långa arbetspass och skolarbetet. Ibland är det extra trevligt att vara pensionär.

Svettats
I eftermiddags kände jag för ett gympass – gräsmattan behövde klippas. Trots shorts och luftig T-tröja blev det svettigt men det kanske berodde på att jag inte har klippt på länge? Den 30 juli hade gräset torkat bort på alla solbelysta ställen men sen dess har Udden fått 149 mm regn så nu var det grönt och klippmoget igen.

GräsmattaMin högra hand famlade förgäves efter självdragsspaken i uppåtluten eftersom jag använde den nya gräsklipparen men på så sätt fick ben och armar förstås lite extra träning. Utan att tänka mig för beslöt jag klippa stigen ner till stranden också. Nervägen gick ju bra, sen insåg jag min tabbe när jag skulle upp tillbaka.

Som vanligt uppstod blodvite utom svettdropparna. Jag gjorde ett nytt försök att justera klipphöjden men det är järnspikars omöjligt för mig att rubba fjädrarna. Det enda jag lyckades med var alltså ett jack i tummen. Varför i all världen måste dom vara så fruktansvärt hårt spända? 😦

av

31.8 – På kalas och ny adress

Igår blev matkontot nästan orört, idag har jag varit på ny adress. Mia är nöjd.

Nästan orört matkonto
Det blev bara frukosten som belastade gårdagens matkonto. På eftermiddagen blev jag förplägad vid ett furstligt kaffebord och på kvällen vid ett dito middagsbord.

I tisdags hade husbonn’ på Udden mittemot födelsedag. Eftersom han var bortrest så var kaffepannan varm på lördag i vinterbostaden i stället fick jag besked om när jag SMSade ett grattis. Vid kaffetid infann jag mig och konstaterade att jag var först.

MiddagVärdinnan talade om att övriga gäster skulle komma på kvällen, så där hade jag tur. På så sätt fick jag rå om värdparet alldeles själv och slapp slåss med andra gäster om godsakerna som stod framdukade.

Som vanligt fastnade jag med munnen längre än planerat så det var bara en timme till middag när jag kom hem. Jag kan inte påstå att jag var hungrig när jag knallade över till herr och fru grannen men lustigt nog fick jag plats med allt som bjöds. När jag sätter den sidan till kan jag bli ganska ormlik och sätta i mig mer än vanligt.

Juniors syster och svåger var också på besök. Av inbjudan förstod jag att det var deras idé att bjuda mig på mat. Väldigt sympatiska ungdomar tycker jag. 😉

På ny adress
Idag var jag kallad till LMFs styrelsemöte på eftermiddagen. Mötet försiggick hemma hos två blivande styrelseledamöter som bodde på en för mig helt obekant adress.

Möte 2Sekreteraren tipsade om att jag kunde ta Google Maps till hjälp för att hitta. Det rådet fungerade nästan lika bra som i Helsingfors där jag till slut var tvungen att ta taxi för att komma rätt. Nån taxi behövde jag inte den här gången, men irrade runt en hel del innan jag äntligen hittade fram. Att orientera mig i en okänd skog är tydligen lättare för mig än gatuadresser.

Redan före mötet hade jag aviserat om min avgång men kanske uttryckt mig lite oklart så när jag bad att få lämna styrelsen tittade både ordföranden och sekreteraren häpet på mig. Jag hade (i mitt tycke) vägande argument och fick också förståelse för dom så från och med idag har jag en titel mindre.

Uppgiften som kassör behåller jag fram till årsmötet och fullföljer givetvis alla pågående uppdrag. Jag lovade att jag i fortsättningen också kan stå till tjänst som ”verktyg” om behov uppstår.

Det känns befriande. Det räcker gott med två styrelseuppdrag, mitt lilla företag och kurserna jag har lovat hålla förutom att hålla ordning på Udden. Jag är ju faktiskt pensionär på heltid så man kan inte kräva så mycket av mig. 😀

Mia är nöjd
Mia uppskattar att väderkontoret har stängt kranarna ett tag. I och med att hon kan vara aktiv dagtid är hon färdig att göra kväll senast vid halv tio-snåret och försöker inte längre tjata sig ut igen när matte är på väg att lägga sig som hon gjorde dom regniga dagarna.

Mia ute 2

av

29.8 – I vått och torrt

Dasstaket läcker, filtret väntar på åtgärd, jag har återfått min frihet och upptäckt ett gömställe. Mia har återgått till tidiga morgnar.

LäckageDasstaket läcker
Igår upptäckte jag flera blöta fläckar i taket på dasset. Hur i hela friden är det möjligt? Ett filttak ska väl hålla tätt? Jag mejlade genast till ”byggherren” men har än så länge inte hört av honom.

”Är det inte det ena, så är det det andra” för att citera ett gammalt uttryck. Jag kanske ska ta mig en titt på hustaket också för säkerhets skull? Plåten kanske inte heller håller tätt? 😦

Väntar på åtgärd
En dag i förra veckan hade jag en kartong på trappan då jag kom hem. Under en bit svart tejp satt ett visitkort så jag visste genast vem som hade levererat och därmed vad kartongen innehöll – filtret till bottenventilen.

Senast rörkillen var här frågade jag om det inte fanns ett filter som jag kunde sätta på bottenventilen så jag slipper grumset från sjövattnet som följer med upp i vattenröret. Det trodde han att det gjorde, hittade ett och fick omgående min beställning.

Enda anledningen till att jag inte har monterat filtret är att jag behöver assistans. Helst av nån som har lite mer muskelkraft än jag insåg jag när jag försökte rengöra runt ventilen för ett tag sen. Jag kanske kan lotta ut uppdraget bland gästerna på skorstensinvigningen? 😉

Återfått min frihet
Idag kändes det äntligen som om jag har återfått min frihet – jag kunde vistas utomhus hela eftermiddagen utan att det började regna. Helt fantastiskt! Tidigare har solen för all del tidvis tittat fram korta stunder men inom en timme har regnet vräkt ner på nytt.

Jag blir deppig och handlingsförlamad när jag inte får pyssla utomhus. Det enda jag kommer mig för är att läsa och det är ju inte särskilt produktivt. Självfallet finns det att göra inomhus också men det urusla vädret har fått mig helt ur balans så jag inte har haft lust med nåt överhuvudtaget.

Timmarna jag tillbringade ute idag har återgett mig balans och själsro. Ingen utom jag kan för all del se vad jag pysslade med men det är ovidkommande. Huvudsaken är att jag känner att jag har gjort nåt nyttigt.

SpindelhemUpptäckt gömställe
I samband med att jag pysslade om mina blommor på trappan kom jag på ett gömställe. Det myckna regnandet har tydligen fått korsspindeln att skaffa sig regnskydd.

Ett av bladen på jordrevan var delvis hopdraget med spindelväv och under bladet hade spindeln kurat ihop sig. Det var förstås inte meningen att jag skulle störa den men då jag tog tag i skottet blev den avslöjad. Förhoppningsvis hittar den ett nytt regnskydd.

Återgång till tidiga morgnar
Det där med att sova till klockan sju var synnerligen tillfälligt för Mias del. Dom senaste veckorna har hon väckt mig mellan tjugo över fyra och tio över fem.

I morse höll hon sig lugn till tio över fem, blev utsläppt och återkom efter en timme, ville ut igen och in tillbaka en och halv timme senare. Då gick vi båda två och la oss på nytt och vaknade av att post­budet knackade på halv elva.

Eftersom jag behöver åtta timmars sammanhängande sömn för att känna mig utvilad innebär det att jag oftast är däckad fram på eftermiddagen och behöver fylla på sömnförrådet. I all synnerhet om inte vädret förmår locka mig att göra nåt roligare.

av

27.8 – Service Pack, chorizo och invigning

Jag har nått min inkompetensnivå, avnjutit chorizo och skickat invigningsinbjudan.

DatorUppnådd inkompetensnivå
I förrgår ringde en av mina före detta kurs­del­ta­ga­re. Hon tyckte datorn hade blivit ”seg” och ville ha den uppstädad. Igår efter lunch besökte jag henne.

Datorn är tre år gammal och av allt att döma inte tömd på skräp- eller tempfiler sen dess, så städ­ningen tog sin rundliga tid. Väntetiden tillbringades med samtal och kaffe med kladdkaka till. Här på ön är världen liten så jag visste att den hurtiga damen är mormor till herr och fru grannens svärson, vilket innebar att vi snabbt kom på många fler gemensamma bekanta.

Efter att ha städat disken, plockat bort överflödiga genvägar, etc, återstod en väntande uppdatering av hennes operativsystem. Service Pack 1 var klar att installera förutom 37 frivilliga uppdateringar. Allt utom SP1 gick bra. Jag var tvungen att avbryta och se om jag kunde hitta nån lösning och i så fall återkomma.

På Microsofts sajt hittade jag ett verktyg för ändamålet och postade länken till min mejladress, med­de­lade henne och lovade dyka upp idag på eftermiddagen för att se om det kunde lösa problemet.

Nerladdningen av verktyget och ¾ av installationen gick bra, sen var det slut på det roliga. Nu var det kaffetid tyckte mormor så jag lät datorn stå och tugga medan vi drack kaffe och pratade om ditt och datt.

Då kaffepausen var avverkad stod installationsprocessen kvar på samma ställe som före kaffet så jag insåg att den också hade misslyckats. Vi kom överens om att ett kompetent barnbarn skulle vidtalas för att om möjligt lösa problemet – jag hade nu nått min inkompetensnivå. När jag kom hem avi­se­ra­de jag barnbarnet om läget och håller en tumme för att han ska lyckas. Alternativet är förstås att installera om operativsystemet med allt vad det innebär.

MallorcaAvnjutit chorizo
Jag stod mig många timmar på kaffet och kladdkakan, men så småningom signalerade magen om påfyllning. Jag beslöt öppna paketet med West Charks chorizo. Jag hade i stort sett inga förväntningar. Förra gången jag provade inhemsk chorizo slängde jag det mesta, den smakade inte alls som jag tänkt mig.

Mina smaklökar minns nämligen hur chorizo egentligen ska smaka. 1972 (tror jag det var) följde jag med pappa och min rara styvmor till Mallorca och minns alldeles tydligt hur god den var när vi skar tjocka skivor av den ute på hotell­bal­kongen efter en dag på stranden. Till korven åt vi rå lök (stor och mild), färska bifftomater och sköljde ner det hela med ett gott rödvin. Härliga minnen… 🙂

När jag hade öppnat förpackningen provsmakade jag en bit av korven och blev mycket glatt över­ras­kad. Den var ju jättegod! Och precis så kryddig som den ska vara. West Chark har uppenbarligen ett bra recept. Enligt beskrivningen på deras sajt kan den grillas eller användas i soppa. Jag vill tillägga att den mycket väl också kan ätas naturell eller stekas i panna som jag gjorde. Re­kom­men­de­ras varmt!

InbjudanInvigningsinbjudan
I måndags skickade jag inbjudan till den officiella skorstensinvigningen i början av september. Den som vill provelda och/eller kolla draget är välkommen att ta med sig en vedklabb. Konstruktören och plåt­sla­ga­ren har givetvis också fått var sin inbjudan – det är ju deras förtjänst att vi har nåt att fira!

Allt sen jag slutade med det återkommande ”Helena-kaffet” har jag försökt hitta lämpliga tillfällen till mindre sammankomster. Vi har bland annat firat min nya vattenpump, dassinvigning och min pensionering. Ett år högg jag till med ett mansnamn från almanackan så vilken ursäkt som helst duger när jag är på det humöret. 🙂

Då hoppas jag givetvis att invigningsdagen är extra kall och ruggig så vi kan sitta och njuta av värmen inne i vardagsrummet. Enligt långtidsprognosen ska det bli delvis sol och ca 15 grader så det verkar ju inte värst ruggigt, men det är ju ett tag till den stora dagen så mycket hinner ändras innan dess.