av

21.10 – I arbetstagen

Jag har formaterat en hårddisk, rensat i bokhyllan, hållit sista kurstillfället, är imponerad och eldar i köksspisen. Mia har haft anledning att klaga igen.

Formaterat en hårddisk
För länge sen bestämde jag mig för att använda en av mina äldsta externa hårddiskar som ”recovery disk” för att kunna återställa Windows vid behov. Sen dess har jag ångrat tilltaget och bränt DVD-skivor i stället.

HårddiskEftersom utrymmet började bli begränsat, ville jag ta bort Windows-filerna, men si det gick inte alls. Inte ens min administratörsrättighet räckte till, det krävdes en ”trusted ….” av nåt slag.

Tyvärr hittade jag ingenstans där jag kunde ändra behörigheterna i Windows 10, så jag beslöt helt resolut att flytta över det som skulle vara kvar till en annan disk och omformatera den gamla. Sen gällde det förstås att flytta tillbaka alla filer. Bara bildarkivet krävde drygt tre timmar, men jag kunde ju lyckligtvis göra annat under tiden.

Rensat i bokhyllan
Bokhyllorna på ”kontoret” krävde en radikal insats har jag insett ganska länge, men inte tagit mig i kragen. Igår gjorde jag det äntligen.

Om jag trodde att jag skulle få en massa plats över, trodde jag helt fel. Det syns knappt att jag har slängt stora högar med gamla papper och plockat bort ett tjugotal fackböcker i allt från ekonomi till mark­nads­föring och försäljning. Suck. Men ordningen blev möjligen något bättre.

Sista kurstillfället
Igår eftermiddag hade vi sista kurstillfället för ”IT- och nätbaserade verktyg för styrelsens ad­mini­stra­tion”. Av gruppen på åtta personer deltog bara tre. Antalet har minskat successivt efter hand, så jag undrar om jag har skrämt bort dom?

ChokladFördelen med den lilla gruppen var att slutövningen blev klart enklare att hantera, men det kändes ändå tråkigt att så få kunde/ville delta. Jag kände mig trots allt uppskattad tack vare chokladasken som överräcktes av ”ålderskvinnan” i gruppen. 🙂

Imponerad
Igår råkade jag få syn på antalet följare jag har på bloggen och blev djupt imponerad. Hela 232 personer följer den noterade jag. Ett varmt och innerligt tack för att ni vill ta del av mina skriverier!

Eldar i köksspisen
Det kalasfina höstvädret har idag övergått i regn och kraftigare vindar. Ett par brasor i köksspisen sitter därför fint och sprider skön värme.

Det kanske var väderombytet som fick talgoxen att flyga in i verandan i morse? Lyckligtvis hittade den ut igen när jag hade öppnat ytterdörren. Mia var som tur utom syn- och hörhåll, annars hade jag genast misstänkt att hon hade nåt med saken att göra.

Mia väntar..Mia har haft anledning att klaga igen
Eftersom jag hade lovat transportera den ”döda” datorn till proffsen i Kimito i samband med kursresan till Västanfjärd blev frånvaron längre än vanligt igår. När jag kom hem mötte Mia mig vid parkeringen och verkade gladare än vanligt över att se mig.

Det fick sin förklaring då jag låste upp ytterdörren… Jag hade igen en gång glömt att ta bort luckan från hennes ingång när jag släppte ut henne på morgonen. Hon hade alltså varit utestängd i fyra timmar.

Det går naturligtvis ingen nöd på henne. Hon klarar sig utmärkt och har flera ställen där hon kan söka skydd om hon vill. Men givetvis fick jag ”ågren” – nu hade matte gjort bort sig IGEN. Fast det är säkert bättre att vara utestängd än innestängd tröstade jag mig med. :-/

av

18.10 – Gott och väl

Det var finväder på namnsdagen och nästsista äpplet är uppätet. Jag har inventerat, fått beröm och befunnit mig på svindlande höjder.

MomiFinväder på namnsdagen
Igår hade Saga namnsdag. Så hette min mormor som jag gillade men tyvärr träffade alldeles för sällan. Hon och hennes man (min styvmorfar) bodde nämligen i England.

Om mormor hade levt – hon dog 1991, 86 år gammal – och sett det vackra höstvädret på sin namns­dag hade hon säkert varit nöjd. Efter att morgonens dimma hade lättat fick vi en solig dag med en för­sik­tig vind som fick alla torra löv att prassla.

Nästsista äpplet uppätet
Igår eftermiddag tömde jag bal­kong­lådorna och blom­ur­nan vid bersån efter att ägaren till den stä­da­de datorn hade avhämtat den. Som avslutning företog jag en fotorunda på tomten i det fina vädret.

På kaneläppelträdet hängde två äpplen fortfarande kvar, det ena tillräckligt lågt för att jag skulle nå det. Alldeles perfekt var det. Läckert rött, inga maskhål, saftigt och sött. Jättegott!

Inventerat
I morse fick jag för mig att jag skulle ta reda på hur många bilder jag har samlat på mig. I mappen som heter ”Mina bilder 2003‑‑” fanns det totalt 38.456 bilder! Jisses. Idag har ytterligare en handfull till­kommit.

Fått beröm
I samband med kursövning 4 (ISO-värdet) hade jag skickat in åtta foton till kursledaren. Förutom omdöme för varje enskilt foto fick jag en avslutande kommentar som gladde mig storligen: ”Tack än en gång för dina bilder, de är en njutning att se!”

Alla var minsann inte berömvärda! Jag hade utan tvekan förkastat hälften, men jag ville gärna ut­forska hur kameran hanterar olika ISO-värden.

TakrännaPå svindlande höjder
Just precis idag kände jag för att tömma tak­rän­norna. Eller åtminstone göra ett försök. Herr grannen junior var förvarnad om att jag kanske behövde assistans, men jag nämnde också att jag ville pröva själv först.

Påpekas bör att allt som är två meter ovanför markytan är svindlande höjder för min del. Jag är heller inte ett dugg förtjust i att klättra på stegar. Men jag beslöt ändå anta utmaningarna.

Det var nu inte så hemskt när allt kom omkring. Jag aktade mig noga för att titta ner och krafsade efter bästa förmåga bort geggan som dels låg i rännan ovanför verandan och dels ovanför trappan.

Jag höll som bäst på med det sista ovanför trappan då jag hörde fru grannens röst: ”Aja, baja.” Hon påpekade att sonen bara väntade på att få besked om när han skulle hjälpa till, men vid det här laget var jag så kaxig att jag sa att han får ledigt nåt år till.

På hög höjdPå FB har jag sett ett citat som faller mig i smaken: ”Med en bra karl reder man sig själv”, men just den här gången gick det utan. 🙂

Att se tomten lite från ovan var inte alls dumt så jag klättrade ner för att hämta kameran och upp igen. Fast jag erkänner villigt att jag knäppte bilderna med en hand och höll mig krampaktigt fast med den andra.

av

16.10 – Beklagligt

Talgoxarna har beklagat sig, Udden är datortät och Mia dräller på byn.

Talgoxarna har beklagat sig
När jag hämtade tidningen i morse hörde jag ett ovanligt intensivt fågelkvitter i närheten av par­ke­ringen. Minst en handfull talgoxar fladdrade runt i träden och verkade väldigt upprörda.

FågelEfter en kort stund förstod jag varför. Dom hade upptäckt en inkräktare på reviret. Den satt helt oberörd på kabeln närmast elstolpen. På långt håll såg det ut som en liten uggla, men när jag såg bilden i datorn blev jag osäker.

Mina ornitologiska kun­skaper är synnerligen rudi­men­tä­ra så jag vore tacksam om nån kunde tala om vilken fågel det är frågan om? En ung sparvhök kanske? (Klicka på bilden för att se den i större storlek.)

Udden är datortät
Från och med i eftermiddags ”bor” det fyra datorer på Udden, varav två är mina egna. De andra har jag bara till låns.

Igår eftermiddags ringde en datorägare och var förtvivlad. Windows gick inte att starta, så på hemväg från uppköpen hämtade jag den dödssjuka datorn för eventuell åtgärd.

Tyvärr fick jag nöja mig med att diagnosticera krämporna, bota dom kunde jag inte. Inte ens efter ett sista försök i morse. På tisdag åker den till en specialist för radikalare ingrepp.

Idag efter lunch hämtade jag en pigg och väl funktionerande dator som ska tömmas och därefter kom­pletteras med annan programvara. Dessutom 109 uppdateringar(!). Jag har således inga som helst problem att få tiden att gå. 🙂

Mia dräller på byn
I samband med gårdagens uppköp träffade jag Oxen/Tvillingen. Han talade om att han sett Mia på sina ägor. Jag ifrågasatte iakttagelsen, men han var rätt säker på att det var hon eftersom hon inte sprang sin väg när han pratade med henne.

Han hade helt rätt. När jag närmade mig hans vägskäl på hemvägen mötte jag en bekant svartvit dam som kom trippande på vägen. Hon kastade sig genast ner i diket, men då jag hade stannat och hon hörde min röst kom hon fram och hälsade.

Mia på vägDet lät ungefär som ”oj vad roligt att du kom, visst är det här ett spännande ställe?”. Resolut tog jag henne i famn, satte henne i bilen och talade om att nu skulle vi minsann åka hem. Det var förstås inte alls populärt, men när hon väl upptäckte att vi var hemma verkade hon nöjd och glad.

Idag försvann hon vid 11-snåret och syntes inte till då jag åkte för att hämta datorn som ska tömmas. Jag ställde fram mat på bordet i ve­ran­dan och öppnade vindsdörren som vanligt, men när jag kom hem vid halv fyra kunde jag konstatera att maten var orörd.

Halv fem dök hon upp. Dom färska blåbärsfläckarna på pälsen och en liten fjäder avslöjade vad hon pysslat med strax innan. Troligen hade hon tagit sig en ny tur på byn och passat på att få sig en fågelstek på vägen hem.

Frågan är hur långt hon tänker bege sig? Väglagsordföranden påstod sig ju också ha sett henne på sin tomt och den ligger längre bort än Oxen/Tvillingens så snart går hon väl runt till alla hus i byn. Det är verkligen inget jag gillar, men om hon ska få vara utekatt är det inte mycket jag kan göra åt saken. :-/

av

14.10 – Hågkomster, obehag och lördagskänsla

Min ”souvenir” är sliten, jag har blivit snopen, fattat ett beslut, haft obehagligt sällskap, ägnat mig åt  intellektuellt och fysiskt arbete och har lördagskänsla.

MorgonrockSliten souvenir
För ett par dar sen upptäckte jag att min ”souvenir” från Chinatown i New York börjar bli sliten. Det är förstås inte så konstigt, jag köpte den på en tjänsteresa 1988, alltså för 27 år sen!

Souveniren består av en morgonrock i svart siden med en broderad drake på ryggen. Den var som gjord för mig, Drake som jag är, kände jag när jag fick syn på den i affären men nu börjar den som sagt bli lite luggsliten.

Morgonrocken och en del andra souvenirer påminner mig om min dåvarande arbetsgivare, Lexicon Väst AB, mina kolleger där och resan vi gjorde tillsammans med våra övriga kolleger i Sverige. Det är för övrigt enda gången jag har satt min fot i USA.

Snopen
Smärre spänningsbortfall och elavbrott har jag vant mig vid, men i måndags blev jag snopen. Vid 9-snåret drabbades vi av en våldsam spik som till och med fick UPS:en att dö och därmed alla prylar som är anslutna till den. 😦 Lyckligtvis uppstod inga skador på vare sig modem, hårddiskar eller dator, men jag avstår gärna från såna repriser!

Fattat ett beslut
I morse fattade jag ett radikalt beslut.  Från och med i år avstår jag från allt vad julklappar heter. Jag ger inga och vill heller inte ha några, punkt slut. Mycket hellre skänker jag en slant till välgörande ända­mål.

Obehagligt sällskap
Igår kväll hade jag en synnerligen obehaglig följeslagare med mig på vägen hem från kursen. Hela vägen från Västanfjärd och nästan fram till byavtaget försökte jag bli av med eländet. Till slut lyckades jag få tag i och massakrera den eländiga älgflugan som kröp omkring i mitt hår. Ich.

PiskmaskPå tal om obehagligt sällskap… I morse vaknade jag av att Mia hulkade så jag kastade mig snabbt som ögat upp ur sängen. På mattan låg en liten pöl magsaft och i den låg en levande piskmask.

Det är förstås avmaskningsmedlet som har börjat verka, men det är första gången jag har sett en mask komma ut den vägen. Helt klart äckligare än både fästingar och älgflugor! Den fick avsluta sina dagar i spisen.

Intellektuellt och fysiskt arbete
Fram till efter lunch idag skrev jag ihop en slutövning till kursdeltagarna. Vårt sista kurstillfälle är för all del först på tisdag, men det gäller att passa på när inspirationen flödar.

Sen klädde jag på mig och ägnade mig åt lätt fysiskt arbete utomhus. De förfrusna sommar­blom­morna ersattes med ljung och vinterbär och balkonglådan med diamantblommor tömdes, etc, etc.

KöttfärsbiffJag antar att matlagning också tillhör kategorin lätt fysiskt arbete? Hur som helst förflyttade jag mig inomhus efter ett par timmar för att tillreda dagens middag.

Det blev köttfärsbiffar med (mycket) stekt lök och ugnsstekta rot‑ och grönsaker. Maten intogs sittande vid köksbordet som omväxling. Till måltiden serverade jag mig sista slatten av rödvinet som halvbror och hans sambo lämnade. En mugg franskrostat fick avrunda det hela. Riktigt gott var det.

Lördagskänsla
Flera gånger idag har jag fått för mig att det är lördag. Men det är ju faktiskt bara onsdag har jag påmint mig själv. För en del räknas det som ”lillördag” förstås, men det gäller inte mig längre. Lustigt nog känner jag trots konstant ledighet ändå skillnad mellan veckoslut och vardag, varför vet jag inte?

Ur det förgångna

Mosters diplom

Idag avslutade jag mitt s k sigillförvar hos banken. Bland många andra gamla dokument hittade jag diplomet som fostermor/moster fick efter kriget som tack för sina insatser.

Efter hennes död (1999) fanns det kvar i huset och eftersom det hade funnits så länge ville jag fort­sätta spara det. Nu är det digitaliserat och lever vidare tills internet släcks ner.

av

11.10 – Avskräckande och uppmuntrande

Jag har sökt videokomprimering, reparerat isoleringen, övervägt veterinärbesök och haft besök.

FilmspoleSökt videokomprimering
Otroligt vad stora filmsnuttarna blir fastän dom är korta! Igår råkade jag i misstag trycka på film­in­spel­ningsknappen på kameran och innan jag hade avslutat inspelningen var jag uppe i 111 MB. Just den filmsnutten var ju inget att ha, men jag har en annan som är längre och som jag gärna skulle vilja komprimera.

Min kamera skapar tydligen videofiler i MTS-format. Det har jag inte stött på tidigare så jag googlade på komprimering av MTS-filer men hittade än så länge bara uppspelare och konverterare med undan­tag av ett program som komprimerar MPEG. Det är kanske bäst att jag håller mig till stillbilder? :-/

Reparerat isoleringen
Isoleringslisten längst upp på frysdörren har slutat hålla tätt för ett bra tag sen, vilket förstås innebär att det bildas rimfrost. Det är ju inte så underligt för det finns stora hål i listen.

Vem eller vad som är skyldig till hålen vet jag inte, men de måste ha uppstått före 2007 inser jag. Kylläckaget har så klart ökat med åren, men nu äntligen är det fixat. Hurra för silver­tejp!

Mia spanar 3Övervägt veterinärbesök
I morse gick Mia ut strax före åtta och var inte tillbaka förrän fyra timmar senare. Så snart hon kom in och jag hörde hur hon lät förstod jag vad det var frågan om. Hon hade ett grässtrå i halsen.

Alla mina försök att komma åt det eller få bort det var lönlösa, vilket jag ju vet sen tidigare, men jag ville ändå försöka hjälpa henne. Just blev hon återställd från sitt illamående och nu det här. Grässtrået sitter nämligen så till att det konstant utlöser kräkreflexen har vete­ri­nä­ren förklarat.

Jag övervägde att åka med henne till jourveterinär, men det skulle innebära Salo eller Åbo. Alter­na­ti­vet var att låta henne plågas till i morgon och boka tid hos vår kommunala veterinär.

Men till all lycka fick hon efter 45 minuters lidande bort strået utan hjälp. Jag tackade alla jor­diska och himmelska makter av hela mitt hjärta för det miraklet! I annat fall hade det behövts nedsövning och ett för­siktigt grepp med pincett för att lirka ut strået.

Pågens skorporBesök
Igår kväll hade jag nöjet att få träffa skyddslingen i ett par timmar och idag har Vik Husse gjort oss den äran. Ingendera kom tomhänt – skyddslingen hade med sig försenade födelsedagspresenter och Vik Husse återlämnade röjsågen han hade lånat. Dessutom var han försedd med kon­di­to­ri­va­ror.

Dom glaserade munkringarna tillkom för all del på min begäran. Jag SMSade och talade om att han bara kunde få skorpor till teet om han inte köpte nåt på vägen. Det var en effektiv ”hotelse”. Skydds­lingen fick däremot nöja sig med skorporna, men det sa han sig lyckligtvis vara fullt nöjd med.

Det är som sagt inte värt att komma på besök till Udden för kaffebrödets skull! 😀

av

9.10 – VAB-dag

Idag har det varit synd om Mia.

Tjugo i fyra i morse vaknade jag av att Mia kräktes. Det fortsatte hon med en gång per timme till halv sex, sen blev det två timmars paus och efter halv åtta var det äntligen lugnt. Men våldsamt ont i magen hade hon ända fram till tolv. Då försökte hon sig på lite torrfoder.

Mia solarDet var en dålig idé, magplågorna tilltog igen. Dumt nog hade jag inte ställt undan skålen, men sam­tidigt sägs det vara bra att så fort som möjligt få magen att fungera igen. Men det kanske bara gäller människor?

Tio i ett ville hon gå ut och spann lite för­sik­tigt när jag kelade med henne. Ett bra tecken. När jag tittade till henne låg hon och solade vid ”pumphuset”.

Döm om min förvåning när hon en halv timme senare stod utanför dörren med en fågelunge i munnen! Den här gången ingrep jag inte, ungen såg inte ut att vara flygfärdig än.

När jag var tvungen att ge mig av vid halv tre-snåret var hon kvar ute så jag ställde fram hennes mat i verandan och lämnade vindsdörren öppen som jag brukar. När jag kom hem en dryg timme senare kom hon nerför vindstrappan och ville gärna ha lite mat.

Mia gosar 2Resten av dagen har hon gått ut och in, men gärna legat i min famn under innevistelserna. Helt hundra är hon kanske inte, men värsta plågorna har i alla fall släppt och matte kan andas ut, VAB-dagen (VAB = Vård av barn), eller rättare sagt VAK-dagen, är över.

Det värsta är ju att man inte kan hjälpa henne när hon har ont. 😦 Möjligen hade hon satt i sig en giftig näbbmus?