Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

6.1 – Administration, kommunikation och värmeärenden

Nya medlemmar är registrerade och medlemsavgiften debiterad, jag har eventuellt stött mig med en herre, Silverpilen har fått värma sig, jag har avgått, dricker julklappskaffe och konstaterar att det börjar sina i vedlidret.

GladNya medlemmar och debiterad medlemsavgift
I förrgår fick jag ett ovanligt trevligt mejl från en obekant dam: ”Hej! Jag betalade för en stund sen 2 x 30 € till ert konto och här kommer våra kontaktuppgifter.” Så där fick Daphnia fyra nya medlemmar på ett bräde. Sånt gillar vi!

På Dapnias senaste styrelsemöte beslöts att medlemsavgiften för i år ska debiteras i början på januari. Efter koll och en del uppdateringar av mejllistan fick alla som har mejl en inbetalningsavi igår och de två som inte har mejl fick den i postlådan idag. En uppgift mindre.

LessenEventuellt stött?
För ett par dar sen tyckte vår invandrare att by-sidan på FB skulle vara tvåspråkig (han kan inte svenska men säger sig vilja lära sig) så att fler kunde följa den och hänvisade till grundlagen. Jag invände att obligatorisk två­språkigheter gäller myndig­he­ter, inte FB-sidor.

Men han gav sig inte så jag beslöt fråga läsarna. Av dom kommentarer som kom in, var fyra mot två­språ­kig­het och tre för, vilket avgjorde saken tyckte jag och meddelade honom resultatet. Svaret jag fick överraskade mig storligen: ”This is Finland. We speak Finnish. So that settles the matter!”

I mina öron låter det som en slogan för Sannfinländarna och något jag verkligen inte hade väntat mig! Det är ju möjligt att han ville provocera men jag har en känsla av att han tyvärr menar allvar. Jag skrev givetvis ett svar: ”We also live in a (so called) democracy where the majority get their say. I never, ever thought I’d hear a worn out political slogan from you! Do you vote for Perus­suoma­lai­set? :D”.

Sen dess har jag inte hört nåt mer. Han kanske känner sig stött över min ensidiga in­ställ­ning till språkvalet? Men det bjuder jag på. Jag har inget emot finska, men varför ska vi svensk­språkiga alltid anpassa oss? Vi kunde väl lika gärna kräva att alla som har finska som modersmål lär sig vårt språk?

Grundlagen

Silverpilen uppvärmd
Trots att det är helgdag tillhandahöll Kerstin mat idag också. Falsk kotlett lät frestande efter ärtsoppa och korvgrytan jag gjorde igår.

I morse visade termometern -14,9° så det var lämpligt att starta motor- och kupévärmaren före av­färd. Alla rutor var igenisade både utanpå och innanför, det märktes att det har varit kallt. Framrutan ”grät” hela vägen till kyrkbyn men det finns ju hushållspapper.

Det var förresten första åkturen i år. Silverpilen har inte lämnat Udden sen den senaste ”taxituren” den 29.12. Här åks det minsann inte i onödan!

LMF-sajtAvgått
Den 27.12 meddelade jag LMFs styrelse i samband med fullgjorda uppdateringar att jag avgår som webbredaktör den 31.12.2014. Det hade nu sekreteraren inte läst/uppfattat och meddelade idag att det hade hon alls inte förstått. Kom­mu­ni­ka­tion är svårt även om den är skriftlig. 😦

Julklappskaffe
Fru grannen är det ordning på. Hon vet minsann att jag bara dricker franskrost och inget annat om jag får välja. Bland julklapparna låg ett paket Paulig Parisien som jag öppnade idag och njöt en mugg av.

Eftersom jag råkar veta att Parisien är hutlöst dyrt, håller jag mig till Arvid Nordqvists Franskrost i stället. Om jag minns rätt skiljer det minst ett par euro per ½-kilos paket. Det finns lyckligtvis att köpa i S-butiken både i Dalsbruk och Kimito så jag behöver inte importera själv.

VedtravarVeden sinar
Det börjar sina i vedlidret… Inom kort gör jag av med sista björkveden och blandkvisthögen är också kraftigt decimerad.

Nästa gång ska jag satsa på mer än ynka 3 m3 björkved. I och med att jag vid inköpet inte hade skorstenen/kakel­ugnen i gång tyckte jag att det gott skulle räcka, men nu har jag eldat en brasa i den varenda kväll sen i oktober så det är kanske inte så konstigt att veden har gått åt!

Planen har varit att hålla den upp­värmd dygnet runt och det har ju fungerat alldeles utmärkt! Den håller som sagt värmen ett dygn om det inte är smällkallt. Det ska bli oerhört intressant att se hur stort utslaget blir på fjolårets sista elräkning.

Sen jag började föra statistik 2008, har jag ju lyckats sänka förbrukningen varje år utom 2011. T o m den 31.10.2014 hade jag använt 5 988,15 kWh så det verkar lovande. Om jag håller mig under 7 000 kWh så går det vägen i år också. 🙂

av

4.1 – Vardagligt och småfestligt

Jag har tagit ner skylten(!), sammanställt kursmaterial, följer två debatter och har haft besök. Mia är vän med snön.

Tagit ner skylten
Om jag verkligen hade tagit ner skylten skulle jag inte kunna skriva det här… Ett rikssvenskt slanguttryck för att dö/avlida. Så illa är det alltså inte, utan det handlar bokstavligen om en skylt.

SkyltEftersom vi redan är en bit in på det nya året kändes skylten med God Jul på ytterdörren lite passé. I förrgår tog jag ner den och stoppade tillbaka den längst bak i allt-möjligt-lådan i köks­skänken. Än så länge ligger jul­du­kar­na kvar, liksom julljusstaken, men snart blir dom också bortrationaliserade.

Kursmaterial
Det är visserligen ett tag till den 19.1 men fredagens regnväder och stormvindar inspirerade mig att göra i ordning kursmaterialet till kursen i styrelsearbete. Eller det kanske inte var vädret trots allt när jag tänker efter? 🙂

Hur vi ska hinna med allt på åtta lektionstimmar är en utmaning inser jag… I synnerhet om det blir mycket diskussioner, men då får jag i så fall lämna självstudiematerial till deltagarna. Er­fa­ren­­hets­ut­by­te är viktigare än teori tycker jag.

Två debatter
Jag följer två heta diskussionsämnen på FB just nu. Dels flyktingarna som hungerstrejkar utanför Östersund och dels vindkraftsdebatten här på ön. Båda framkallar lika upprörda känslor oavsett om man är för eller emot. Och de som inte tar ställning är antagligen i majoritet, men varken syns eller hörs.

Besök
Igår kväll dök skyddslingens syster upp helt otippat. En alltid lika entusiastisk, glad och optimistisk ung dam som är klar med sina studier och snart börjar sitt första ”riktiga” jobb.

Jag försökte skrämma henne med allt möjligt som kan inträffa när man jobbar som reseledare. Gäster som klagar på kackerlackor i rummet, som måste lösas ut från fyllecell eller som insjuknar akut osv. Hon bara skrattade och sa att hon tror att allt kommer att gå bra. Med den inställningen kommer det naturligtvis att göra det. 🙂

ÄrtsoppaI fredags SMSade jag till El-Tigerns fru och frågade om hon hade lust att äta middag på Udden nån av dom närmaste dagarna. Söndag passade bra meddelade hon.

Vi kom aldrig överens om nån tid, så hon såg lite konfunderad ut idag när hon såg mig ute i färd med att rulla tillbaka pirran efter vedhämtningen. ”Kommer jag fel dag?” undrade hon. Jag försäkrade att det var helt rätt dag och att jag var väl förberedd.

Hon hade fått välja mellan ärtsoppa och korvgryta. Hon valde soppan så jag behövde bara värma den och duka bordet så var middagen klar. Trots att julen är slut fick julporslinet ändå tjänstgöra, det såg festligare ut med tanke på den vardagliga anrättningen. Och självfallet fick hon kaffe och glass som dessert, vad annars? För att göra inram­ningen lite trevligare föreslog jag att vi skulle förflytta oss till södra sa­lon­gen för att inta den.

Så förflöt en gemytlig och pratglad söndagseftermiddag. Ärtsoppa är förstås ingen söndagsmat om man är lite konventionell, men det är ju inte jag och av allt att döma inte hon heller. Såna människor gillar jag. 🙂

Mia busar i snönMia är vän med snön
I morse täcktes marken av ett tunt vitt lager igen och på förmiddagen fylldes det på med stora, vita tussar. Stormen hade dragit vidare och solen gjorde en kort stund sitt bästa för att jaga molnen på flykten.

För syns skull skottade jag stigarna. Det fick Mia på lekhumör. Dom små snöhögarna som föll över kanten på snöskyffeln var jätteroliga att jaga och att plöja nosen i snön roade också den lilla damen. Bilden är från ett tidigare år men kroppsspråket gällde idag också.

av

1.1 – Slut och början

Jag har börjat år 62, haft fel i ett helt år, kokat ärtsoppa, fått kakleverans, haft tvättdag och dubbkängorna har bekänt färg.

2015År 62
Det här är min 62:a nyårsdag har jag räknat ut. Och av alla dom minns jag bara den inne­varande… 😀 Men jag kan ju glutta i gamla blogginlägg några år bakåt förstås.

Mitt bloggande började i mars 2007, så det tidigaste januari-inlägget är från 2008, exakt datum okänt. Då handlade det om Snuttan, min första kisse, under rubriken Snart vuxen: ”Idag fick jag beröm av matte igen. Inte för att jag riktigt begriper att det var nåt speciellt? Jag bara kissade i snön framför trappan och krafsade snö över. Men matte tyckte tydligen att det var storartat.”

Sen dess har det hunnit bli sex januari-inlägg till. I fjol skrev jag så här den 2 januari.

Fel i ett helt år
Igår var det ju lämpligt att avsluta året administrationsmässigt så det gjorde jag till stora delar. Bland annat skrev jag ut december månads hushållsutgifter och upptäckte då att årtalet i sidhuvudet var fel. 2013 stod det klart och tydligt.

Det stod lika fel på alla årets tidigare månader konstaterade jag. Men i år blir det rätt, jag redigerade genast sidhuvudet för årets kalkylblad.

Kokat ärtsoppa
Att äta ärtsoppa på nyårsafton är kanske inte så vanligt? Jag tyckte inte att den rökta skinkan var rolig längre så jag bestämde mig för att använda den till ärtsoppa och la ärterna i blöt i förrgår. Igår kokade jag och åt soppan. Jättegott. 🙂

SmåkakorKakleverans
Bortsett från ett par nyårshälsningar via SMS var friden på Udden lika oinskränkt som vanligt igår. Med ett undantag.

Efter ärtsoppan la jag mig och vilade middag, dvs läste tills jag somnade, och vaknade av att det hördes ljud från ytterdörren. Jag masade mig upp och hann in i köket lagom tills det knackade på innerdörren.

När jag hade sagt ”kom in” gläntade vår invandrare försynt på dörren och önskade gott nytt år i samma veva som han sträckte in ett fat med nybakta småbröd. Dom skulle jag ha som tack för taxiservicen tyckte han. Trots att jag hade påpekat att han inte behövde känna sig er­sätt­nings­skyl­dig –  jag kanske är i behov av samma tjänst nån gång framöver. Att ta bilen och ge sig ut i mörker och halka bara för kak­leve­ransens skull verkade himla onödigt, men jag kunde ju inte hindra honom.

Tvättdag
Idag kändes det lämpligt att ha storrengöring och minska på mängden i tvättkorgen igen i brist på roligare sysselsättning. Det är naturligtvis helt förkastligt att göra sånt en helgdag förstår jag att det är en del som tycker, men det får dom gärna göra, det hindrar mig inte alls. 😉

DubbkängaDubbkängorna har bekänt färg
Jag har inte vistats ute mer än nödvändigt under dagen men dom nya Icebug-kängorna har i alla fall fått bekänna färg eftersom det nu är vådligt halt på sina ställen och i synnerhet framför trappan. Eventuella besökare varnas!

Med dom dubbade sulorna kändes det tryggt och riskfritt att gå på dom hala ställena så kängorna förtjänar absolut alla positiva omdömen dom fått. Varför har ingen kommit på den idén långt tidigare kan man undra?

av

30.12 – Varierande pyssel

Jag har haft besök, eldat, är nybliven administratör, har gått på en nit, haft tidig väckning, invigt nya kängor och önskar er alla ett gott slut och gott nytt!

Besök
I söndags hade jag turen att få besök av Trollkarlen vilket inte händer så ofta. Den här gången kombinerade vi nytta med nöje. Dels genom repetition av bildöverföring till FB och via mejl och dels genom att han fick en kopia av alla sina bilder på sin minibärbara. Sen drack vi te med skorpa och pratade både allvar och strunt ett tag.

10-dygnsprognosEldat
Igår morse hade Udden -18,6° klockan 9.25. Värmen från kvällen innan hade flytt all världens kos under natten. För att snabbt höja temperaturen i köket kopplade jag på också det andra elementet under tiden som spisen blev varm.

Men redan vid lunchtid hade kylan minskat med flera grader och i morse var vi uppe på 0, så här är det tvära kast. Förmiddagens lätta snöfall övergick tyvärr i regn på eftermiddagen vilket förstås betyder snömodd och halka på många håll. Några minusgrader vill vi gärna ha i stället, men enligt prognosen får vi dras med plusgrader ett bra tag framöver. 😦

Nybliven administratör
Vid skyddslingens besök i lördags kom vi överens om att det är skäl att lägga ner bysajten och i stället satsa på en FB-sida. Skyddslingen som hittills har fungerat som webbmaster ville slippa fortsatt åtagande så jag erbjöd mig att bli huvudadministratör för sidan.

LångnässidanDet gamla sajtmaterialet fick jag tillgång till genom att han delade sin Dropbox-mapp med mig. En del av det kan vara intressant att ha kvar och efter hand publicera på bysidan tyckte jag. Igår efter­mid­dag tog jag i tu med kreerandet och nu (kl 16.38) är det redan 98 personer som gillar sidan. Kul. 🙂

Vår lokala ÅU-reporter var snabb att fråga vad som händer i vår by. Det var ju enkelt att svara på den frågan. ”Absolut ingenting.” skrev jag, men tillade sen: ” Fel, en av byborna har varit bortrest över jul och ska hämtas vid bussen.”

Om du vill se vad som händer på sidan kan du gå till adressen www.facebook.com/langnasbyn. För att kommentera eller göra inlägg krävs ett användarkonto, men via länken kan du ta del av nyhetsflödet.

NitarGått på en nit
För att inte glömma att jag lovat hämta vår invandrare vid bussen, hade jag lagt in en påminnelse i telefonen en halv timme innan. Och tur var ju det, jag var helt uppslukad av mitt kreerande så jag hade säkerligen missat hålltiden annars.

Jag tog en snabbtitt på termometern för att se om det var nödvändigt att starta motorvärmaren även om det var i kortaste laget tidsmässigt. Jisses, -19,1° visade den! Jag skyndade mig genast ut och satte i kontakten men tyckte inte alls att det kändes så kallt?

När jag kom in tillbaka tog jag termometern i handen för att kolla om jag verkligen sett rätt. ‑6,9° stod det nu?! Så snart jag la tillbaka den på fönsterbrädan hoppade den till ‑19 igen. Enda skälet till missvisningen måste vara att batteriet var på upphällningen kom jag fram till, vilket visade sig vara en korrekt slutledning. Det mesta här i världen har en logisk förklaring. 🙂

VackarklockaTidig väckning
I morse blev jag väckt vid fem-snåret. Det hördes konstiga ljud från diskbänken. Efter att ha lyssnat ett tag listade jag ut att Mia slickade på ett burklock till hennes tomma matburk så jag vände på mig och somnade om.

En kort(?) stund senare vaknade jag av nya ljud. Nåt hårt som slog i diskbänken tre gånger efter varandra… Det ljudet kunde jag inte härleda så jag frågade Mia vad i all världen hon höll på med, tände lampan och klev upp.

Det visade sig att hon hade roat sig med att peta ner mina kosttillskottsburkar från hyllan mellan köks­skåpen. Jag ställde tillbaka burkarna, tog med henne tillbaka till sängen och talade om att vi skulle sova en stund till. Så snart jag hade somnat vaknade jag igen av att hon hoppade ner, men den här gången hörde jag inte vad hon pysslade med så jag somnade igen och vaknade med henne bredvid mig en stund efter nio. Kombinerad tidig väckning och sovmorgon.

Känginvigning
Idag hade jag beställt fisksoppa hos Kerstin och beslöt att jag skulle inviga mina nya Icebug-kängor när jag hämtade den. Dom fick jag i julklapp av uddmor och bara hört gott om. Regnet hade ännu inte orsakat någon direkt halka men dom greppade fint i den våta snön. På gaspedalen också. 😉 Det känns absolut som en bra-att-ha-julklapp.

Mia och jag önskar dig ett gott slut på 2014 och ett likaledes Gott Nytt År 2015!

Nyår

 

av

27.12 – Smaker och bokslut

Jag har prövat nya smaker, rea-shoppat, författat svarsbrev och gjort bokslut. Mia har vant sig vid snön.

PepparPrövat nya smaker
Igår värmde jag resterna av lutfisken till lunch. Fisk, sås och potatis i en enda röra. Det blir det ju ändå där det hamnar.

Eftersom jag gillar rejält med kryddpeppar så strödde jag rikligt på portionen. Men konstigt nog kände jag ingen som helst smak av kryddpeppar…? Snarare cayenne eller chili. Granne med krydd­peppar­burken står chilipulvret, jag hade alltså tagit fel burk. Som tur var den väldigt avslagen annars hade jag antagligen bränt upp smaklökarna.

I stället för att skrapa bort chilin som jag borde ha gjort, öste jag kryddpeppar ovanpå det hela. En udda smakupplevelse må jag säga. 😀

Fram på kvällskvisten var jag hungrig igen och beslöt smaka på Kerstins julskinka. I stället för senap bredde jag på aioli som jag fick i julklapp av fru grannen. Den kombinationen kan jag varmt rekom­mendera! Om man är funtad som jag kan man förresten äta aioli till allt utom jultårtor.

Salta cashew-nötter och färska dadlar går alldeles utmärkt till kall, vit (spetsad) glögg kan också meddelas.

Rea-shoppat
Clas Ohlson har rea fick jag meddelande om igår. Idag tog jag mig en titt på varusortimentet och slog genast till med några prylar jag behöver.

Helt fantastiskt att slippa åka i väg nånstans för att kunna nyttja reapriserna. Även om jag betalar 6,90 € i frakt kostar det långt mindre än att ta sig till och från närmaste stad. Näst efter mejl är nät­butiker en av dom bättre uppfinningarna.

Författat svarsbrev
Den 8.12 fick Daphnia ett nekande svar på brevet vi skickade till tekniska nämnden den 18.11 an­gåen­de akut behov av tömning av sedimentbassängen i Söderby. Motiveringen till nekandet var att det sen 2009 är en våtmark så nån tömning behövs inte. Svaret var förstås inte oväntat och tyder på bristande kunskaper/kännedom.

Eftersom det har konstaterats vid två oberoende inspektioner (2011 och 2012) att den s k våtmarken inte fungerar eftersom den är felkonstruerad, krävdes ett svarsbrev som jag också åtog mig att skriva. Dess värre hade jag helt glömt mitt åtagande tills jag idag fick syn på brevet när jag grävde i min att-göra-hög. Jag kastade mig genast över tangentbordet.

Mitt alster ligger nu hos styrelsen för godkännande och en ledamot har redan meddelat att det är OK, så jag hoppas att också övriga ledamöter läser sin mejl före måndagen.

Bok(slut)Bokslut
Det börjar närma sig års- och därmed bokslut. LMFs bokslut är redan klart bortsett från de­cem­ber månads serviceavgift från banken. Idag tog jag i tu med väglagets.

Årets resultat blev ett litet överskott men underskott i förhållande till årets budget där ett överskott förväntades. Men budgetar är som bekant prognoser. I det stora hela var budgeten ändå rätt så jordnära.

För att kunna göra en mer realistisk budget 2015 fyller jag i årets utfall. Det får mig att inse att vi måste begära att våra leverantörer specificerar sina fakturor noggrannare. ”Salt och spridning” räcker inte riktigt. :-/

Mia har vant sig
Snön känns inte lika obehaglig längre. Den går till och med att sitta på meddelar Mia via ombud.

Mia i snön

av

25.12 – Jul på riktigt

I förrgår agerade jag taxi och iakttog Mia på svag is. Igår öppnade jag lucka 24 och förde ljus på graven och blev ”dined and wined”. Idag har jag hämtat varmare jackor, julstädat och tillrett middag.

TaxiSkjutsbehov
Vår invandrare i byn behövde skjuts till bussen i förrgår morse klockan åtta så jag lovade ställa upp. Han ringde kvällen innan och oroade sig över snömängden – det hade snöat i stort sett hela dagen. Vi kom överens om att höras av i god tid nästa morgon för att kolla läget.

När jag satte på motorvärmaren vid sju-snåret blev jag tveksam. Snötäcket var djupare än jag hade räknat med och byvägen var oplogad… Om jag körde fast skulle han ju bli tvungen att anlita en proffs­taxi. Det kanske var bäst att be honom ringa en?

Det blev flera samtal fram och tillbaka innan han slutligen ringde och talade om att det inte fanns nån ledig taxi och att ”vägmästaren” redan var i farten så då borde jag väl kunna ta mig fram? Under samtalets gång hörde jag traktorn och kunde hålla med om att problemet var löst. Tack igen till ”vägmästaren”!

Mia på svag is
När jag kom hem tillbaka satte jag i gång med att skotta snö. Roligt jobb om det inte är så långvarigt eller inträffar så ofta. 😉

Mia på isenJag var i stort sett klar då herr grannen ringde. Han undrade om jag hade sett fågeln som kajkade runt i issörjan ute på sjön? Det här var andra dagen den syntes på samma ställe. För att få syn på den gick jag ner till stranden och kunde bekräfta att jag nu såg den, av allt att döma en ungsvan.

Det verkade onekligen som om den inte kunde ta sig ut på öppet vatten, men ingendera av oss kunde ju hjälpa den kom vi fram till. I värsta fall skulle den frysa fast och dö.*)

Mia hade givetvis följt efter mig till stranden och stod bredvid mig på bryggan. Hon såg också att det var nåt som rörde sig därute men kom snart på andra tankar. Man kunde ju gå på isen i strand­kanten.

Tydligen mindes hon vad som kan hända när isen knakar – hon backade genast och gick åt annat håll. Inne bland vasstråna var isen inte lika stark, men hon rörde sig så försiktigt att bara ena tassen blev våt. Duktig flicka.

Lucka 24Lucka 24 och ljus på graven
Igår var det dags att öppna lucka 24. Det blev alltså julafton i år också, vintersolståndet är passerat och vi fick en vit jul trots alla farhågor.

Strax innan jag skulle göra mig julren knackade en tomte på. Oxen/Tvillingen ville överlämna en jul­blom­ma och ett paket. Han gav sig tid att sitta ner och få en (kall) glögg, sen väntade po­ta­tis­skal­nin­gen hemmavid. Inte bara en generös och omtänksam man, utan också huslig. 🙂

Efter dusch och påklädning åkte jag till kyrkogården. Mamma var alltid noga med att tända ljus på graven, så jag tyckte jag också borde göra det. På vägen fick jag ett SMS från herr grannen junior som meddelade att dom nyss hade tänt ett ljus på mammas grav, men ett till kunde ju inte skada så jag fullföljde min plan.

Dined and wined
Strax före klockan sex låste jag in Mia efter sedvanlig avskedsprocedur och knallade över till herr och fru grannen som bjöd också mig på julmiddag.

Sällskapet var lagom stort, ett halvdussin personer, och maten var som vanligt riklig och väl­sma­kan­de med snaps och vin till. Väl framme vid desserten pustade vi en del men den slank ner ”i skarvarna” som moster brukade säga.

Varm jackaFru grannens morotslåda fick högsta poäng. Så god morotslåda har jag aldrig ätit! Hemligheten bestod i att utelämna riset förklarade värdinnan. Värt att lägga på minnet i fall jag skulle få för mig laga till en nån gång.

Varmare jackor
I morse blev jag förvånad då jag tittade på termometern. Från gårdagens -0,6 till -11,8° var ju ett stort skutt. Solen hade redan höjt sig över horisonten och himlen var klarblå. Ett strålande vinter­väder!

Dock krävdes varmare jackor insåg jag och hämtade dom på vinden. Igår plockade jag fram vinter­handskarna och har sen snön kom övergått till mina präktiga vinterstövlar. Tur man är välrustad.

Julstädat och tillrett middag
Som bekant uteblev städningen före jul, men idag blev den av. Jag kan nästan höra mammas kommentar om lämpligheten i att städa på juldagen. 😀

LutfiskOm städivern berodde på det oväntade ljuset eller nåt annat kan jag inte avgöra? Hur som helst kan jag ju med fog påstå att det här var julstädning i dess sanna bemärkelse.

Efter påfyllning av ved och dricksvatten var det dags att tillreda middag beslöt jag. Det var vältajmat, när maten var klar var jag döds­hung­rig. Förrätten utgjordes av ett par sorters död fisk och varmrätten bestod av mera död fisk – lutfisk närmare bestämt.

Nån dessert blev det inte. Men innan kvällen är slut har jag säkert stoppat i mig flera sorters dessert misstänker jag. 😉

*) Den ensamma svanen syns inte längre till. Vi hoppas och tror att den slutligen slagit följe med sina artfränder.

av

20.12 – Rykten, hot och jullikt

Jag ogillar ett uttryck, har hotat hushållerskan, serverat julte och ”juldukat”.

Ett uttryck
Vid gårdagens minnesstund hörde jag ett uttryck som alltid får mig att dra öronen åt mig: ”Det ryktas att…”. Lika hjärtligt illa tycker jag om meningar som inleds med ”Jag har hört att…”. Ingenting som sägs efter det törs jag lita på sanningshalten i.

Tyvärr är jag så tankspridd att jag sällan minns vem min informationskälla är och blir därför ibland tvungen att ta till ”det var nån som sa att…”, vilket är lika illa. Men det sker i regel på en direkt fråga, i det här fallet hade jag inte ens ställt nån. Jag kunde förstås ha påpekat att jag inte var ett smack intresserad av (illvilliga) rykten, men så gör man ju inte, inte ens jag, trots att jag avskyr skvaller och förtal.

NydiskatHotat hushållerskan
Vid hemkosten väntade Mia på mat och veden att bli hämtad. När det var klart tog jag hushållerskan i upp­tuk­telse och hotade med avsked på grått papper om hon inte diskade ögonaböj.

Och faktiskt gick hotelsen hem – hon ställde sig genast vid diskbänken och satte i gång. Tänk att det ska vara så svårt att få tag i bra personal nuförtiden. 😉

Julte
Idag hade jag och Vik Husse kommit överens om att han skulle infinna sig på julte. Med sig hade han en stor papperssäck som visade sig innehålla ett tjusigt blomarrangemang som fick pryda köks­bordet.

Lagom tills te­vatt­net hade kokat upp, knackade det på dörren igen. Sommarpsykologen tittade in med en julblomma hon också och gick efter lite övertalning med på att göra oss sällskap vid bordet, men lämnade oss redan före påtåren. Så är det med yrkesarbetande stadsbor, dom har alltid bråttom, till skillnad från oss ”passionärer” i glesbygden.

JuldukatJuldukat
Jag kunde faktiskt ha kommit på idén lite tidigare… Att plocka fram juldukarna sen gästerna gått verkar ju lite bakvänt, men nu blev det så den här gången. Juldukat är alltså ett nykonstruerat verb som betyder att man har lagt juldukar på borden. 😀

Än så länge saknas tomtar och annat julpynt, men juldukarna är ett steg i rätt riktning. Vem vet, jag kanske blir inspirerad att hämta lådan med julsaker också?

av

18.12 – Från ömma tår till uppdatering

Igår trampade jag på ömma tår, träffade en bloggläsare och fick julkaffe, idag har jag uppvaktat och uppdaterat.

Ömma tårTrampat på ömma tår
I tisdags ställde jag en fråga till en person angåen­de mätvärden från årets sikt­djups­mätningar. Igår fick jag svar och en motfråga: ”Vad är det du nu anklagar (mig) för?”.

En annan herre tog lika illa vid sig när jag skickade en länk som han ogillade, fast i en lång utläggning om hur fel jag hade. Ändå hade jag inte påstått nåt, bara informerat om att det finns nya forsk­nings­resultat.

Fascinerande vilka reaktioner man kan få när man ställer en fråga eller i sin enfald tror att man kan bidra med nya fakta. Men ”anfall är bästa försvar” sägs det ju, så egentligen borde jag inte ha blivit överraskad.

Egentligen finner jag det rätt roande att vissa personer – ofta män – blir griniga när dom upplever att nån av deras heliga kor slaktas. Det säger också en hel del om deras personlighet. Den dagen man inte längre kan/vill ta till sig andra infallsvinklar eller respektera en avvikande åsikt har man i mina ögon stannat i utvecklingen. Hoppas verkligen att jag inte blir så inskränkt!

Träffat en bloggläsare
På väg till julkaffet jag var bjuden på igår, stannade jag till i butiken i Kärra för en del småinköp. Framför köttdisken stod en av mina trogna bloggläsare som genast när hon fick syn på mig frågade hur det var med Uddmor idag.

Helt sanningsenligt svarade jag: ”Prima som vanligt” och tillade att hon ju redan visste vad jag pyss­lade med så det behövde jag inte tala om. ”Ja, och Mia” replikerade hon. Alltid lika roligt att träffa livs levande läsare. 🙂

KakfatJulkaffe
I söndags kom Grisen/Tvillingen och jag överens om att jag skulle komma på julkaffe på onsdagen. Jag hade liksom tänkt tvärtom, men det örat ville hon inte lyssna på, så jag skojade med henne och sa att hon säkerligen hade mer kaffetilltugg att bjuda på än jag. Och det hade hon förstås.

Hon började med att servera en ny sorts glögg och hade dukat med arvegods i vardagsrummet. Sen bar hon in fat efter fat som skulle avsmakas. Hon lät som en yrkesbagare när hon förklarade vilka nyheterna var för i år och vad dom hette. Radiokaka till exempel och sylthorn som hennes mamma brukade baka.

Eftersom jag tillhör omnivorernas släkte var jag inte storbjuden den här gången heller. Det var nog tur att hon inte gick med på att besöka Udden. Här har vi det inte så hävt. 😉

Uppvaktat
Idag fyllde en av mina låtsaskusiner år. Via SMS fick jag besked om att jag var välkommen på kaffe klockan tre och halv fem skulle hon i väg och sjunga. Just så, raka besked ska det va’.

Jag tror bestämt jag var en halv minut försenad men ingen surade för det. Gästerna var inte fler än att vi fick plats runt köksbordet. Det passade mig utmärkt, jag ogillar som bekant stora sällskap.

Tjugo över fyra började vi dra oss tillbaka, men innan jag gick hann jag se och kommentera sånger­skans klädsel. Enligt direktivet var det svart och rött som gällde. När hon var färdigklädd såg hon som van­ligt ut som en stora­syster till sin dotter.

LMF-sajtUppdaterat
Eftersom programmet har varit hektiskt hela veckan låg jag efter med bland annat textpubliceringen på LMF-sajten. Efter att ha serverat Mia hennes eftermiddagsmål satte jag i gång och kl 18.22 fick styrelsen meddelande om den senaste uppdateringen. En del länkar återstår, men jag behöver mera kött på benen innan jag kan fixa till dom.

av

16.12 – Möten, lådparad och ljusglädje

Jag har haft ett konstruktivt möte, tebesök, kan bevisa solljus, har smörjt kråset och försöker jaga bort mörkret.

Daphnia-logoKonstruktivt möte
Igår åkte Silverpilen i väg med mig till Daphnias ordförande strax efter lunch. Jag hade en del verifikat att lämna till bokföringen och så behövde vi spika en del detaljer inför stormötet i februari.

Det var ett effektivt och konstruktivt möte. Vi planerade tidsåtgång för föreläsarna, datum för annon­sering och inbjudan samt vad deltagarna ska bjudas på vid ankomst. Vi fördelade också fortsatta ar­bets­upp­­gifter mellan oss och befriade därmed än en gång övriga styrelseledamöter från arbete.

Tebesök
På kvällskvisten SMSade den unge gentlemannen och undrade om jag var mottaglig för besök? ”Javisst!” fick han som svar och dök upp en stund senare.

Över te och skorpa diskuterade vi film- och skådisfavoriter. Vi kom fram till att vi i många fall har samma smak. Visst är det lite fascinerande att en 18-åring och en 62-åring kan ha samma smak? Det beror naturligtvis på att han är ”gammalmodig” jämfört med sina jämnåriga, vilket följaktligen måste innebära att jag har ungdomlig smak för min ålder eller hur? 😉

BuddhaSolbevis
Om jag kan se skuggan av min kvinnliga Buddha innebär det bevisligen att solen skiner. Idag var en sån dag med ovanligt ljus både ute och inne. Ute tog vindbyarna visserligen andan ur en och ändrade frisyren men det kändes helt klart lättare att leva så länge solen orkade hålla sig uppe.

Smörjt kråset
Klockan 13.00 idag serverades julbord i Labbnäs. Jag hade bokat plats till min före detta granne och mig och hämtade henne i god tid innan.

Förrätterna smakade som vanlig bäst tyckte jag, men jag försmådde ingalunda varken kallskuret, varmrätt eller dessert. Det fanns hela fyra lådor att smaka på: Rödbets-, kålrots-, morots- och potatislåda. Jag är ingen ”jullådefantast”, men beslöt ändå ta ett skedblad av varje. Kålrotslådan vann överlägset, de andra tyckte jag var för söta. Speciellt rödbetslådan som jag nog aldrig har ätit tidigare.

Det fanns hur som helst ingenting som smakade illa. Sällskapet, atmosfären, den servicevänliga och glada personalen bidrog till att göra måltiden till en njutning. Och solen som lyste klart över Dragsfjärden satte pricken över i:et.

LjusslingaUpplysning
Sen en dryg timme tillbaka är trappan mer upplyst än vanligt. För att jaga bort mörkret kompletterade jag belysningen med ett antal lysande snöflingor som jag hittade bland Clas Ohlsons klubb­er­bju­dan­den. Jag tillhör nämligen Club Clas numera och får därmed klubbrabatt på vissa varor.

Trappan blev avsevärt ljusare och ”juligare” efter kompletteringen. Min upphängning blev en aning råddig och osymmetrisk men det struntade jag i när fingrarna började värka. Nästa år kanske det blir en snyggare variant.

av

14.12 – Närmare jul…

Jag har orsakat kassaöverskott, kopierat och klistrat, arkiverat, har en fullbokad vecka och är nästan klar med julstöket.

Pengar 3Orsakat kassaöverskott
Igår ringde jag K-butiken i Kärra för att höra om dom möjligen hade 100 € för mycket i kassan i fre­dags? I min kassa saknades nämligen det beloppet.

Det är ju himla praktiskt att kunna ta ut pengar i butiken, men då gäller det att komma i håg att man ska få pengarna innan man går därifrån… Jag reagerade inte alls på att jag blev utan trots att jag hade bett om ett uttag. :-/ Det hänger väl i hop med att man sällan/aldrig får pengar när man handlar, annat än möjligen växelmynt.

Chefen svarade, men hade inte hunnit kolla gårdagens kassa än. Medan jag väntade i telefonen gjorde hon en glutt i redovisningen och bekräftade att dom hade exakt 100 € för mycket i fre­da­gens kassa. Så bra. Jag hade visserligen kvittot kvar, men jag kunde ju ändå inte bevisa att jag inte hade fått pengarna.

Kopierat och klistrat
Eftermiddagen gick åt till att kontrolläsa en översatt text, kopiera och klistra in. LMFs sekreterare vill att webb­sajten för Lion Mountain Finland ska vara komplett till årsskiftet så nu skrivs det så pennorna glöder.

Det är ju inte särskilt betungande att kopiera befintlig text och klistra in den i webbverktyget kan tyckas, men igår blev jag jädrigt irriterad. Det låg tydligen nån gammal (osynlig) formatering i dokumenten jag fick, vilket resulterade i jättestor, fetstilt text på en del stycken när jag klistrade in texten.

Hur jag än bar mig åt blev den inte som den skulle förrän jag formaterade om originaltexten, kopie­rade och klistrade in på nytt. Grrr. Att göra samma jobb flera gånger är ett fruktansvärt slöseri med tid och energi.

ArkiveringArkiverat
Idag har jag arkiverat tre månaders räkningar och kvitton. Jisses vad papper och pärmar det blir! Numera får jag i stort sett inga fakturor i pappersform, men skriver ut dom i stället efter betalning så det blir lika mycket papper ändå. Skillnaden är bara att det är jag som betalar pap­pers­kost­na­den i stället för be­tal­nings­mot­tagaren.

Jag har fått lära mig att tre års arkiveringstid gäller för privatpersoner, men jag är inte alls säker på att det också gäller här i landet? I Finlex hittar jag inget om det, bara det som avser juridiska per­soner. Banken arkiverar betal­nin­gar­na i 18 månader vet jag, så det kanske räcker med den tiden? Frågan är vad skatteverket tycker, där har jag inte heller hittat några uppgifter?

Fullbokad vecka
Fram till idag hade jag en obokad vardag kvar nästa vecka, men så blev jag bjuden på julkaffe och då passade onsdagen för oss båda. Fullbokad betyder att jag har en tid att passa varje dag och på annan ort än Udden. 😀

SkyltNästan klar med julstöket
Jag är klar med julbaket för jag bakar inte, julgardiner har jag aldrig ägt och julstädning blir det bara om jag känner för det. Jag tvivlar på att jag ens bryr mig om att hämta lådan med julsaker och pynta. Efter bara ett par veckor ska ju allt packas ner igen.

Dessutom fick jag ett julpaket i veckan där innehållet bland annat bestod av en kylskåpsmagnet med en text som jag verkligen uppskattar (se bilden). Man ska vara rädd om änglarnas tofflor.

I fjol gjorde jag en ansträngning i förhoppning om att mamma skulle orka vara med oss en liten stund på julafton, men så blev det nu inte. I år är det bara Mia och jag, så det får bli som det blir. Det blir det förresten alltid. 🙂