Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

11.12 – Nuet och återblickar

Julkorten är postade, Udden har intressant väder, jag har hittat en gammal goding och förflyttats tio år bakåt.

Julkorten postade
Igår kastade sig Silverpilen modigt ut i stormvindarna och tog mig tryggt och säkert fram och åter till posten. Om två dagar ska julkorten postas men jag tyckte det var lika så bra att posta dom redan nu så länge jag kom ihåg det.

Att skriva God Jul på alla kort hade jag däremot inte kommit ihåg! Som tur kollade den rara unga damen som tog emot dom och påpekade min miss på två av korten. Illa Uddmor, väldigt illa. :-/

Mia på verandabordetIntressant väder
Takplåtarna sitter kvar och både den stora eken och granen vajar mäktigt fortfarande. Idag hade stormen bedarrat men vindarna har varit fortsatt friska och vädret minst sagt omväxlande. Hagel, åska(!), sol och regn om vartannat under dagen.

Mia tycker vädret är dö’trist. Jag tror att hon på sin höjd har vistats ute på tomten samman­lagt en halv timme på hela dagen. Däremellan har hon varit inne eller suttit och kurat ute på trappan, alternativt på bordet i verandan.

Gammal goding
Just nu har Sokos’ nätbutik rabatt på dofter. Det tillfället ville jag inte missa så jag gick in på sajten och tog en titt. Döm om min förvåning när jag hittade Yves Saint Laurents Rive Gauche (Vänstra stranden i direkt­över­sättning), en parfym som jag använde på 80-talet. Tänk att den fortfarande finns kvar? Det kanske är nåt gammalt lager dom säljer? 😀

Att jag blev förtjust i just den doften är Bonnie Warners förtjänst. Hon var vår kursledare i Data Logic Limiteds databasprogram med det fantastiskt fantastifulla namnet Records Management. Kursen gick av stapeln under tio dagar 1981 strax utanför Köpenhamn.

Bonnie doftade ljuvligt tyckte jag så jag frågade vilken parfym hon använde. När jag fick reda på namnet inhandlade jag en likadan i taxfree på hemvägen i tron att den skulle dofta lika gott på mig. Det gjorde den faktiskt. Och doftar lika gott än, om än något sötare än jag mindes.

Doften påminner lite grann om Vitalis, den fettfria krämen som jag och ”låtsaskusinen” fick på kinderna av reserv­mam­man när det var som allra kallast och vi skulle knalla i väg till skolan på 60-talet. Krämen finns förresten fortfarande att köpa så det är fler än jag som gillar den.

Tio år bakåt
KompetensplaneringIdag skrev jag ut skyddslingens exa­mens­ar­bete och kände mig genast förflyttad tillbaka till 2003-2004 då jag höll på med ett dåvarande EU-projekt kallat Växtkraft, Mål 3 som innefattade kompe­tens­ut­veckling på små och medelstora företag. Hans arbete påminde till viss del om de analyser och ut­veck­lingsplaner jag gjorde.

Jag blev så inspirerad så jag försökte hitta mitt intervjuformulär som låg till grund för analysen, men tyvärr har jag det inte kvar. Däremot hittade jag en genomförd analys för ett av företagen som var min kund. Samma företag som designar Guldgalans webbsajt förresten och som jag skrev om den 15.10.2014.

Efter 20 år som kunskapsförmedlare och några år som utbildningsmäklare inom arbets­mark­nads­ut­bild­ning tyckte jag det skulle vara intressant att hjälpa företag med deras kompetensutveckling. Jag frå­gade därför min chef om jag kunde få jobba med Mål 3 så länge perioden pågick och det gick hon med på. Jätteroligt jobb, även om byråkratin var hårresande. 🙂

av

9.12 – Sinnesfrid

Jag har botat ångesten, fått ett tecken från ovan, planerar för nästa år och minns den här dagen i fjol.

Ångesten botad
Igår eftermiddags åkte jag hem till en av mina kursdeltagare. Skälet var att vi pratades vid kvällen före och kom fram till att problemet inte gick att lösa på distans. Och problemet var helt och hållet mitt fel. 😦

Windows 8-1När vi sågs den 3.12 tipsade jag henne om OneDrive och hjälpte henne lägga upp ett Microsoft-konto. Så långt allt väl, men sen valde jag i hastigheten att ansluta hennes dator till kontot utan att tänka mig för. En ny funktion i Windows 8.x som jag alltså inte behärskar.

Det innebar att hon enbart befann sig ”i molnet” och inte kunde komma åt vare sig skrivbordet, genvägarna eller sina filer! Självfallet ska det gå att växla mellan det lokala datorkontot och molnkontot men jag hade ingen aning om hur, så jag försökte hjälpa henne att återgå till det lokala kontot.

Jag konsulterade studiematerialet Windows 8 Fördjupning, men det visade sig att man inte längre gör så i Windows 8.1. Där började ångesten. Jag trodde ändå jag skulle kunna få till det om jag fick pilla på hennes dator, så vi beslöt att jag skulle komma hem till henne.

Hon var redo att starta kaffekokaren, men jag ville jobba först. ”Koppla från” hittade jag under hennes profilbild för användarkontot och valde det. Lätt som en plätt kan man tycka, men det var det inte alls, för det hände inte ett smack förrän jag hade kallstartat datorn. Men sen så var ångesten botad och jag fick både kaffe och en trevlig pratstund.

Jag gjorde ytterligare en liten insats efter kaffet och vi repeterade en del från kursdagen så två timmar försvann i ett huj. Skönt att jag kunde rätta till min tabbe. 🙂

BläckTecken från ovan?
Innan jag åkte i väg igår hade jag fått ett önske­mål om språk- och översättningskontroll från skydds­lingen. Och bråttom var det. Han skulle lämna in examensarbetet till tryck på kvällen, så jag gjorde en snabb omprioritering på min lista vid hemkomsten.

Att kontrolläsa på skärmen funkar inte för mig, jag behöver ha ett papper att läsa på så jag skrev ut texten och letade rätt på en ny rödpenna. Jag märkte att den ”blödde” men upptäckte inte att hatten innehöll massor med bläck, så vips hade jag en stor röd blaffa i handen. Månntro ett tecken från ovan att jag ska sluta med rödpenna? 😀

Planering för nästa år
Mycket av min tid går just nu åt till planering av ett rådslag som Daphnia står värd för i början på februari 2015. Det gäller att boka lokal, föreläsare, göra inbjudningslista, programpunkter, etc, etc. Det kan tyckas att vi är ute i god tid, men snart är det jul och januari brukar försvinna lika snabbt som december så det känns lagom att tänka till redan nu.

9.12.2013
Den här dagen i fjol åkte jag till Helsingfors för att hälsa på mamma på sjukhuset och hjälpa henne med en del pappersexercis. Det känns kolossalt avlägset fast det bara är ett år sen.

Den vådliga färden skrev jag om på bloggen den 10.12.2013 och tänker därför inte orda mer om den. Jag är av många skäl oändligt glad och tacksam för att jag slipper en repris.

av

7.12 – Pengar, vin, mat och språk

Jag får snart lön, har serverat avslaget vin, blivit bjuden på middag och åtagit mig att vara språktränare.

Pengar 2 (jpg)Snart lön
Gårdagens regnväder passade mig utmärkt. På så sätt fick jag i väg en faktura och kurs­dag­boken in­klu­sive reseräkning. För att säkert få lön fyllde jag också i en löneblankett, även om arbetstiden fram­går av kursdagboken.

Hur mycket jag får i lön har jag däremot ingen aning om? Jag vet inte ens hur stor/liten tim­er­sätt­nin­gen är, men det ger sig så småningom. Om jag tycker jag får för dålig lön lär det ändå inte löna sig att klaga. 😀

Avslaget vin
Igår eftermiddag kom skyddslingen på besök. Med sig hade han en flaska jag hade beställt. Faktiskt inte drickbart, utan chilisås. Uppdraget han hade fått var att inhandla sötsur sås med vitlök i en asiatisk affär ”nånstans i kvarteren runt busstationen” enligt beskrivningen jag hade fått. Det visade sig vara ett omöjligt uppdrag. Det blev chilisås med vitlök från en Mellanöstern-butik i stället. Den går säkert lika bra.

Eftersom han redan hade druckit kaffe och vi båda var bjudna på middag lite senare fick han nöja sig med ”bubbelvatten” utan bubbel. Att tro att kolsyran i ett mousserande vin som man öppnat för tre månader(!) sen skulle hålla sig när flaskan var igenkorkad var ju väl optimistiskt insåg jag, men efter att ha provsmakat bedömde jag att innehållet var fullt drickbart fortfarande. Visste man inte om att det hade varit mousserande skulle man inte ha märkt nåt. Skyddslingen var hänsynsfull nog att instämma så vi kunde skåla själv­ständig­hets­dagen till ära.

Middag 2Bjuden på middag
Igår förmiddags ringde fru grannen och bjöd in till mid­dag. Hon visste inte riktigt vad det skulle bli för mat men jag var välkommen som jag var (dvs ingen festklädsel tolkade jag det som) och fick absolut inte ha med mig nåt.

Jag tackade givetvis ja utan tvekan. Än så länge har jag inte blivit bjuden på nåt oätbart. Paltbröd var jag helt säker på att slippa. 😉

I och med att jag hade tillgång till ett par extra händer tvingade jag skyddslingen att bära dom tyngsta soppåsarna så vi tog den längre vägen förbi sop­tunnan. Värdparet välkomnade oss i hallen och efter några minuter blev vi ombedda att sätta oss till bords.

Fisk med pasta, sallad och bladspenat fick vi kasta oss över. Jättegott! Lustigt att mat som nån annan har tillrett alltid smakar godare än ens egen? Som dessert serverades plättar med sylt och grädde. Det hade skyddslingen uttryckligen beställt. Bra val tycker jag. 🙂

Språktränare
Efter lunch idag knallade jag över till grannen igen. Igår glömde jag nämligen ta med mig boken ”Ett universum ur ingenting” (Lawrence M Krauss) som jag hade lovat låna ut till herr junior.

Jag blev uppmanad att ”sess ner”, ett uttryck som härstammade från ”fammo” (eller mommo?) upplyste fru grannen. Innan jag steg upp igen hade herr grannen värvat mig som juniors coach i finska. Bra förslag, då kan vi lära varandra tyckte jag.

I morgon har junior prov i finska så juniors pappa bestämde att drillningen skulle börja redan idag. Klockan fyra närmare bestämt. Några minuter efter fyra knackade junior på och nu har vi böjt ett antal verb med alla personliga pronomina, både i presens och imperfekt under en timme. Hoppas det går bra för honom i morgon!

Tills vi ses nästa gång behöver jag ta reda på om verbet kukkia verkligen blir likadant i imperfekt som i presens? Blir Jag blommar (Minä kukin) verkligen Minä kukin också i imperfekt? Att använda per­sonligt pronomen till just det verbet är förstås lite konstruerat, men rent grammatikaliskt är det ju möjligt. Nån som kan/vill hjälpa mig med det?

av

5.12 – Inte alls otrevligt

Jag har fått första julkortet, sett solen, prövat en ny maträtt, varit jättesnäll och fått mig ett gott skratt.

Första julkortet
Igår fick jag mitt första julkort. Ett gammaldags, analogt julkort levererat med snigelposten. Ända långt bort från Hammarkullen (utanför Göteborg).

Med tanke på att jag lämnade Hammarkullen 1989 förväntar jag mig inte några julkort därifrån, men det här kom från en f d sambo som jag har knutit ny kontakt med på FB. Min postadress har han tydligen kvar sen gammalt. Kul med nygamla kontakter. 🙂

SolskenSett solen
Igår såg jag SOLEN! Under november har den enligt mina noteringar visat sig bara den 16 och 19 så det blir inte värst många soltimmar. Tyvärr hade jag arbete som tvingade mig att hålla till inomhus, men jag hann i alla fall hälsa på den.

Prövat en ny maträtt
Senast jag stod i beråd att köpa en Thai Cube fick jag syn på en ny sort: Spicy Basil Chicken with  Rice Noodles. Alla Thai Cubes är välkryddade, men den här var tydligen lite hetare än vanligt så den beslöt jag testa.

Idag åt jag den. Jag smakade lite försiktigt på såsen innan jag värmde maten och instämde helt i ”spicy”, men tyckte ändå den var god. När jag hade ätit halva portionen bröt svettpärlorna ut men det avskräckte mig ingalunda. Riktigt gott som omväxling till den (i mitt tycke) moderata kryddning jag använder.

Jättesnäll
Så här års är jag som vanligt i full färd med att shoppa julklappar. Och som vanligt blir det mest till mig själv. Men det är inte bara jag som tycker jag har varit snäll. Skatteverket tycker också det noterade jag idag när jag kollade bankkontot.

Mamma var också snäll i fjol tyckte myndigheten, men till skillnad från mig vet jag att hon betalade in extra skatt för att slippa restskatt så hon var snäll på lite annat vis. Och eftersom hon inte kan njuta av pengar längre kan jag shoppa för dom också, tack för det mamma. 🙂

SkrattarEtt gott skratt
Idag hade jag ärendedag bland annat till Dalsbruk. På inköpslistan stod förutom rödvin också batterier av typ CR123A. En av mina ficklampor ska lustigt nog ha kamerabatterier. Dom finns inte i mat­bu­ti­ker­na har jag kommit fram till, så jag kilade in till Stigs Kontor & Foto för där vet jag att dom finns.

När jag hade handlat klart önskade jag Stig trevlig självständighetsdag. Hans kommentar fick mig att skratta gott. Han påpekade att det inte längre är självständigheten vi firar, utan minnet av den sen vi gick med i EU. Jag höll helhjärtat med honom. 😀

av

3.12 – Positivt

Jag har fått julkort, gillar ylletvätt, har blivit räddad och haft min sista arbetsdag.

JulkortJulkort
Igår fick jag julkort. Tio stycken närmare bestämt. Jag nappade nämligen på Ifolors erbjudande om julkort med egen bild till stöd för Röda Korset. Dom blev precis så bra som jag förväntade mig så det känns roligt.

Att erbjudandet inte fanns på deras svenskspråkiga sida påtalade jag genast när jag upptäckte det. Svaret jag fick var att det här är nytt för i år och att om det blir populärt dyker det upp också på den svenska sidan. Jaha, det var ju också en ursäkt. Då får man hoppas det blir en succé.

Gillar ylletvätt
Den som konstruerade ylletvättsprogrammet till tvättmaskinen är värd en eloge! Att tvätta (hel)­ylle­tröjor för hand är jättetradigt. Nu är det ingen konst längre, tack för det vem du än är! Mina tröjor är nästan som nya igen. Och torkningen gick alldeles utmärkt som framgick av gårdagens inlägg. 🙂

TandläkareRäddad
I söndags åt jag som vanligt en skorpa till kvällsteet. Plötsligt kände jag nåt vasst mot tungan och insåg att en bit av en fyllning hade följt med ner i magen.

Min favorittandläkare har stängt på måndagar, så jag ringde igår och hade turen att få komma redan idag halv tolv. Utmärkt service även om det var enda tiden han hade innan han skulle resa bort. Han kunde lika gärna ha sagt att jag fick komma efter jul.

Efter tjugo minuter hade han fixat en ny fyllning så nu slipper jag skavsår på tungan, åtminstone av det skälet.

Sista arbetsdagen för i år
Först igår förmiddag fick jag klart för mig att jag hade arbetsdag idag. Och om inte det hade blivit en avbokning hade jag fortfarande inte vetat om det… Kurssekreteraren hade nämligen glömt att med­dela mig. Sånt händer och fötter, slutet gott allting gott.

Tack vare avbokningen fick min andra rara deltagare lite mer tid än stipulerat och innan vi skildes överräckte hon en ”självständighetspresent”. Vi var rörande eniga om att vi har all anledning att vara tacksamma för att vi får fira självständighetsdagen.

Tack vare henne och min ryska bekant har jag nu fått lite bättre kläm på Windows 8.1, men jag kan inte påstå att jag är vän med den än. Men det finns ju bra studiematerial tack och lov. Vilket påminner mig om att jag ska beställa ett sånt till henne. 🙂

av

1.12 – Från ljus till släktingar

Jag har rationaliserat, idkat trädgårdsarbete, stängt in Mia, öppnat en lucka, tagit rattmuffen i bruk och har nästan kusiner.

AdventsljusRationaliserat
Jag har visserligen ett antal adventsljusstakar, men i år rationaliserade jag bort dom tack vare för­sla­get från damen i Pappersboden när jag var där senast. Igår tände jag i stället ett ljus med dagnummermärkning som gör samma verkan. På så sätt spar jag ljus dessutom. 😉

Trädgårdsarbete
Min höststädning på tomten avslutades ju för länge sen, men då erkände jag inte att jag hade fuskat. Eller egent­li­gen var det så att vissa växter ännu var gröna tack vare det milda vädret och då hade jag inte hjärta att klippa ner dom.

Igår eftermiddag blev jag inspirerad till trädgårdsarbete, möjligen tack vare att solen glimtade fram i ett par minuter. Det blev två skottkärror med en blandning av döda växter och löv, sen föll mörkret.

Att kratta löv 1a advent hör verkligen inte till vanligheterna, inte ens för min del, men på vissa ställen behövde dom tas bort tyckte jag. När jag väl fick loss dom från marken var dom lätta att hantera. -3,8 stod termo­me­tern på när jag kom in strax efter fem så jag förstår varför dom satt fast och det frasade om dom.

Mia instängd
Mia höll mig sällskap mesta delen av tiden, men när jag gick in syntes hon inte till. Jag antog att hon antin­gen hade lagt sig uppe på vinden (dörren dit stod öppen) eller gått på jakt. Men det var liksom nåt som inte stämde, hon brukar ju alltid komma springande när hon hör att jag går in?

Efter en halv timme bestämde jag mig för att kolla att jag inte stängt in henne igen. Hon var varken i boden eller i vedlidret och hade följt med ut från källaren, så det fanns bara ett ställe till: ”alustan”, dvs förrådet under huset. När jag öppnade dörren stod hon med framtassarna på tröskeln och väntade. Stackars Mia, vilken matte hon har. 😦

Lucka 1Öppnat en lucka
Idag var det då dags att ta fram Röda Korsets julkalender och öppna första luckan. Så gammal blir jag nog aldrig att jag skulle missa julkalendern – förutsatt att jag får ha minnet i någorlunda behåll. Lika roligt varje år.

Rattmuffen i bruk
Det var visserligen bara 1,9 minusgrader vid lunch­tid idag men jag beslöt ändå starta motor- och kupévärmaren eftersom jag var tvungen att åka till butiken. Såååå skönt att sätta sig i en varm bil och så gläder jag samtidigt elbolaget.

Förutom kassen och ett brev jag skulle lämna på vägen hade jag med mig rattmuffen. Hur varmt det än är i bilen är ratten kall. Jag har sett att det numera finns bilmodeller med rattvärme, men muffen gör nästan samma verkan och så drar den definitivt mindre ström.

Nästan kusiner
Visst är det fantastiskt att efter 62 år komma på att barnen till min fosterfars brorson och –dotter kunde vara mina kusiner? Fast bara nästan eftersom min fosterfar inte var min biologiska far. Då räknas det förstås inte.

Hur som helst gillar jag dom alla oavsett om vi är släkt eller inte. Förresten var brorsonens fru småkusin med min biologiska mor, så lite släkt är jag med vissa trots allt. Klart trevligt med släktingar man gillar. 🙂

av

29.11 – Stillsamt

Tanken är tom, jag har jobbat i onödan, ställt fram ljusstakarna och lagat mat. Mias medicinering fungerar.

Tanktömning 2Tom tank
Vid lunchtid i torsdags backade stora tankbilen in på tomten. Min beställning på tömning av av­lopps­tanken V48 verkställdes 4,27 månader sen senast. Bra snålat tycker jag. 🙂

Jag gick ut och hejade på tanktömmaren och lät dumt nog ytterdörren stå öppen när jag gick in igen. Alltså luktade det skunk i verandan en lång stund efteråt. Antingen har jag fått känsligare luktsinne eller så stank avloppsvattnet mer än vanligt?

Jobbat i onödan
Hur i all världen kan det komma sig att man tycker sig vara helt överens men ändå missförstår varand­ra kapitalt? Av allt att döma var gårdagens arbete totalt bortkastat.

Jag tillbringade i stort sett hela eftermiddagen med att snickra till LMFs webbsajt så som styrelsen och sek­re­te­ra­ren ville ha den – trodde jag. I morse hittade jag ett mejl i postlådan som började med ”…jag inser att vi ändå inte förstod varann sist vi sågs.” Just så. 😦

Antingen uttryckte jag mig extremt luddigt när jag beskrev begränsningarna i sajtverktyget i tisdags eller så har jag knäck i lurarna? Nåväl, vi lär väl reda ut missförståndet under kommande vecka hoppas jag.

AdventsstjärnaLjusstakarna på plats
Idag gick jag upp på vinden och hämtade advents­ljus­sta­karna och adventsstjärnan. Jag hade egent­ligen helt andra planer, men på grund av regnet fick det bli adventspyssel i stället.

Faktiskt är det lite roligt att ta fram dom. Då vet man att det så småningom blir ljusare tider igen och att dagarna blir längre. Förutsatt att man står ut en månad till. Vädret har verkligen inte varit muntert senaste tiden.

Lagat mat
I torsdags lät jag mig ändå lockas av den norska laxen som jag har sagt att jag ska bojkotta av flera skäl… Den såg så frestande ut där den låg i disken och prislappen var extra låg just nu.

Idag tillredde jag den enligt reservmammans recept och serverade den med broccoli och kokt potatis till. Riktigt gott var det, fisken också. Åtminstone Lerøys lax verkar av allt att döma vara ätbar trots allt.

Mias medicinering
För drygt en vecka sen blev jag desperat. Jag beslöt ta fram Prednisolon-burken som jag hämtade ut från apoteket redan i somras men beslöt att jag inte skulle använda annat än i nödfall sen jag hade läst om alla biverkningar. Nu var det nödfall.

Mias klåda minskade efter den senaste kortisonsprutan men återkom när den slutat verka och verkade tillta för varje dag. Jag led varje gång jag såg henne kasta sig över nåt ställe som hon måste slicka och bita i.

Eftersom läkemedlet sänker/förhindrar kroppens egen kortisonproduktion är det extra noga att suc­ces­sivt minska doseringen. Först 2 tabletter en gång per dag i 3-4 dagar, därefter 1 tablett en gång om dagen i 1-2 veckor (tills klådan minskar), därefter en halv per dag 1-2 veckor osv.

Vi är nu inne på tionde medicineringsdagen och resultatet är lysande. Högst en eller ett par gånger om dagen kliar det och tydligen inte lika våldsamt som tidigare. Sen är frågan vad som händer när medicineringen upphör? Men den dagen den sorgen. Just nu är det lugnt. 🙂

Mia coolar 3

Ha en trevlig Lilla jul och en skön Första advent!

av

26.11 – Varmt, ljust och glatt

Jag har fått varmt i garderoben, sett suspekt ljus, effektuerat en beställning, passerat ett rådjur och fått nya drivknutar.

Varmt i garderoben
I måndags tog jag mig äntligen i kragen. I slutet av november behöver man definitivt varmare över­delar än ärmlösa linnen och kortärmade toppar. Alla vintertröjor har bott under sängen i lock­för­sedda plastbackar sen i fjol och nu skulle dom fram.

Mia i garderobenDet här med backar under sängen har fler funktioner än förvaringsutrymme. Dels hindrar dom dammet från att lägga sig på golvet och dels fungerar dom som extra isolering vintertid. Ju fler desto bättre!

Efter ett par timmars sortering och utvärdering låg alla varma plagg på hyllorna och en del i högen till klädinsamlingen. Den här gången ligger tröjorna dessutom travade enligt färg så jag slipper rota i flera högar när jag vill ha en viss grön tröja som passar till gröna byxorna. Varför har jag inte kommit på det tidigare?

Suspekt ljus
Sommargrannen har en utelampa vid garaget som är försedd med rörelsedetektor. När jag gick ut med slaskvattnet efter mörkrets inbrott lyste den så jag förstod att någon eller något varit i farten. Och Mia var det inte, för hon låg inne och sov.

När jag kom tillbaka till trappan konstaterade jag att hela fasaden också var upplyst. Jag tog för givet att sommargrannen hade anlänt och använde billyktorna som tillfällig belysning, men när jag gick ut till vägen fanns det ingen bil. Så varifrån kom ljuset?

Jag var tvungen att gå upp till garaget och undersöka saken för att stilla min nyfikenhet. Orsaken till strålkastarskenet visade sig vara en stark lampa som är monterad vid takkanten på långsidan av garaget och riktad mot huset, tydligen också den med rörelsedetektor. Just så, då visste jag det. Att den lyste mycket längre än utelampan beror förstås på tidsinställningen. Inget suspekt alls med andra ord. 🙂

PresentkortEffektuerat en beställning
Igår blev jag glatt överraskad. En av våra med­lem­mar i Daphnia beställde fyra presentkort. Idag mej­lade jag honom för att tala om att presentkorten var postade och för att fråga om totalbeloppet jag skulle skriva på in­be­tal­nings­kortet. 200 € fick jag som svar. Wow, tänk om alla våra medlemmar är lika generösa, då blir sjön jätteglad!

Passerat ett rådjur
Vid halv sex-tiden igår kväll behövde jag åka till Västanfjärd för att konferera med LMFs sekreterare angående den nya strukturen på föreningens webbsajt. Efter ett par timmar var vi på det klara med hur den skulle se ut och jag begav mig hemåt igen.

Mörker, regn och dimbankar är tröttsamt väder att köra bil i nuförtiden tycker jag så jag körde långsammare än vanligt. Dessutom har det stått i tidningen om att viltolyckorna varit många på sistone så jag gjorde mitt bästa för att speja längs vägkanten. Varken Silverpilen eller jag behöver fler bucklor och min årskvot av mord och barmhärtighetsmord är fylld sen länge.

Den enda levande varelsen jag såg var en stilig rådjursbock som stod och betade på ett fält intill vägen en liten bit före Björkboda. Han tittade upp när jag närmade mig, men stod snällt kvar tack och lov. Skönt för både honom och mig. 🙂

DrivknutNya drivknutar
När jag åkte hem från dagens tjänstgöring nästan flög Silverpilen fram. Det märktes att den var jätte­glad över sina nya drivknutar som den fick under tiden som jag drillade dagens adept i mapp- och filhantering.

Tack vare tvåmannabesättning på jobbet var det klart en timme tidigare än beräknat. Hur ofta händer sånt på en bilverkstad? Men på St1 i Dalsbruk får man den servicen. Och dess­utom ett leende i kassan, det händer ju inte heller så ofta så det stör. Tack igen för god service! 🙂

av

23.11 – Tänk så det kan bli…

Man kan anklaga mig för mycket, men absolut inte för att drälla omkring på byn! Högst ett par by­run­dor per år brukar det bli. Och helst ska jag ha nåt ärende. Idag var en sån dag.

Dels hade jag en brevkopia som skulle läggas i väg­lags­ord­fö­ran­dens postlåda och dels en bok jag hade lovat låna ut till vår invandrare. Postlådorna ligger nästan mitt i byn bara nåt tiotal meter från varandra så jag beslöt att gå byn runt.

Vid AldasSå snart Mia såg att jag var på väg ut, skulle hon också ut, men väntade på trappan. Jag talade om att hon gott kunde stanna hemma men att hon också fick följa med om hon ville. Jag hann bara passera Silverpilen så kom hon galopperande. Som sagt, om jag inte åker bil följer hon med mig.

När vi kom fram till ”Pustis” (Siris mattes och husses hus) såg hon ut som om hon trodde att vi skulle dit – hon mindes säkert vår tur i hettan från i somras. Men då jag gick vidare följde hon efter.

Vädret var inte särskilt ut-och-gå-vänligt. Dimma och råkall luft, så vi såg ingen annan röra sig ute. Lyckligtvis kom det bara en bil så hon slapp gömma sig fler gånger.

När jag tänkte mig promenaden kom jag på att jag kunde gena över ”Kovanens” gårdsplan. Jag hade totalt glömt av att huset numera har året runt-boende ägare. Tydligen befann jag mig på 1960-talet i tankarna? Sen herr och fru Kovanen avled har huset bebotts av flera olika ägare (tant Anna och farbror Albert, deras dotter och svärson och senast ett barnbarn). Hur i all världen kunde jag tänka så fel? :-/

Vid KålgälanAlltså fortsatte vi längs byvägen. Ibland stannade Mia och undersökte, ibland sprang hon före, men hon höll sig alltid inom synhåll och som högst på några tiotals meters avstånd. Då vi närmade oss hennes första hem i byn såg hon ut att känna väl igen sig, men vek inte in till huset. Hon vet ju att Udden är hennes hem sen tre år tillbaka.

En liten bit ner på skogsstigen som börjar vid soptunnan såg hon sig nödgad att markera. Vi var uppen­barligen innanför hennes revirgräns. När vi kom ner till ”stora berget” gick hon raka spåret dit och la sig som för att tala om att nu var vi så gott som hemma.

Då jag gick vidare följde hon villigt efter ända tills vi hörde gruset rassla. Det var visst fler än vi ute på promenad trots allt. Inom kort dök nuvarande ägarna till Kovanens upp, hör och häpna. Mina gen­vägs­tankar hade tydligen nån slags effekt eller så var dom en signal om det kommande mötet?

På bergetEftersom dom har två små hundar stannade Mia i skogsbrynet medan jag hälsade på familjen. Efter en kort pratstund föreslog jag att dom skulle följa med in så dom kunde få en Daphnia-broschyr och bli medlemmar.

Av hänsyn till Mia fick jyckarna finna sig i att bli tjudrade vid varsin stolpe i bersån. Det upp­skat­tade både Mia och jag.

Väl inne frågade jag om det smakade med kaffe? Det gjorde det, så vi satte oss vid köksbordet och pratade en god stund. Tänk att vi har bott i samma by i flera år men inte blivit bekanta förrän nu! Vi har visserligen hejat på varandra när dom gått förbi på sin hundrunda och med frun har jag bytt några ord men inte desto mer. Jättetrevliga och lättpratade människor. Kul med nya ”kändisar”!

Jag kanske ska gå på byrunda lite oftare i fortsättningen? 😀

av

22.11 – Tacknämligt

Styrelsen har fått två förslag, det är trångt i duschen, skoltiden var nyttig, det är ljust på Udden och jag har haft en gemytlig eftermiddag.

Två förslag
I förrgår snickrade jag till Daphnias (elektroniska) julkort och skickade två alternativ till styrelsen. Fram till den 30 november har ledamöterna tid att bestämma sig, men jag misstänker att det blir bara dom två som redan har hört av sig. Ändå gjorde jag det enkelt att välja tyckte jag – ett dö’tråkigt och ett roligt, men smaken är ju bekant som baken.

DuschgästerTrångt i duschen
Det har blivit väldigt trång i duschen sen ett par dar. Men grönt och fint. Blommorna som hittills har stått i verandan har nu fått flytta in i badrummet för att förhoppningsvis övervintra där. Enda lämpliga platsen att ställa dom på var i duschkaret, vilket betyder en del ommöblering när jag ska duscha, men jag har ju gott om tid så det bekommer mig inte.

Det betyder för all del att jag inte längre kan lägga handdukarna lättillgängligt på toalocket när jag duschar, men det lilla problemet var enkelt att lösa. Dom får ligga i torktumlaren i stället. På så vis behöver jag inte ens böja mig för att nå dom eftersom torktumlaren hänger på väggen.

Ur badrumsspindlarnas synvinkel är den nya möbleringen en klar fördel. Tidigare var jag tvungen att hjälpa dom ur duschkaret, den branta kanten var för hal, men nu har dom gott om ”klätter­ställ­ningar” och nya gömställen. Möjligen har dom också fått tillgång till en del skrovmål som bor bland blom­mor­na?

Nyttig skoltid
Under mina år i skolvärlden (2007-2010) lärde jag mig en hel del nytt, men en lärdom har fastnat speciellt, kanske för att den är ätbar? På högstadiet i Dalsbruk hörde jag flera elever som bad om att få rostat rågbröd i mat­be­spis­nin­gen, så jag beslöt testa jag också. Och konstaterade att det var ”skitgott”!

I och med minimeringen av mikroanvändningen är brödrosten ett suveränt alternativ när jag har glömt att ta ut rågbröd ur frysen. Rekommenderas varmt – bokstavligen. 🙂

SnövittLjust på Udden
Sen igår eftermiddag är det snövitt på Udden, det känns rent och fräscht och tomten är ljus som mot­vikt till det dystra mörkret som rådde innan dess. Den glädjen tycks tyvärr inte bli så långvarig om man får tro väderprognosen – redan i morgon vankas det flera plusgrader igen.

Hoppas verkligen att vår lokala väderspåare har fel… Han påstår att vi inte får nån vinter förrän efter jul. En vit jul vill jag gärna ha! Men som vanligt är det väderkontoret som avgör.

Gemytlig eftermiddag
Lagom till eftermiddagskaffetid kom Vik Husse/Filosofen farande som avtalat. Över te, respektive kaffe, har vi bland annat förundrat oss över hur en del av våra medmänniskor uttrycker sig och beter sig, pratat varmt om bastu-ugnar med varmvattenbehållare och ventilerat nyheter.

Det sistnämnda samtalsämnet genomfördes på ca fem sekunder. Ingendera av oss hade några egent­liga nyheter att förmedla. ”Det är som vanligt” konstaterade vi.

En gemytlig efter­middag. Tack igen för besöket! 🙂