?!?

HJÄLP! Plötsligt har alla anpassade inställningar för bloggens utseendet försvunnit och går heller inte att ändra trots att jag betalat för tjänsten…? Försöker om möjligt lokalisera felet. 😦

1.1 – Slut och början

Jag har börjat år 62, haft fel i ett helt år, kokat ärtsoppa, fått kakleverans, haft tvättdag och dubbkängorna har bekänt färg.

2015År 62
Det här är min 62:a nyårsdag har jag räknat ut. Och av alla dom minns jag bara den inne­varande… 😀 Men jag kan ju glutta i gamla blogginlägg några år bakåt förstås.

Mitt bloggande började i mars 2007, så det tidigaste januari-inlägget är från 2008, exakt datum okänt. Då handlade det om Snuttan, min första kisse, under rubriken Snart vuxen: ”Idag fick jag beröm av matte igen. Inte för att jag riktigt begriper att det var nåt speciellt? Jag bara kissade i snön framför trappan och krafsade snö över. Men matte tyckte tydligen att det var storartat.

Sen dess har det hunnit bli sex januari-inlägg till. I fjol skrev jag så här den 2 januari.

Fel i ett helt år
Igår var det ju lämpligt att avsluta året administrationsmässigt så det gjorde jag till stora delar. Bland annat skrev jag ut december månads hushållsutgifter och upptäckte då att årtalet i sidhuvudet var fel. 2013 stod det klart och tydligt.

Det stod lika fel på alla årets tidigare månader konstaterade jag. Men i år blir det rätt, jag redigerade genast sidhuvudet för årets kalkylblad.

Kokat ärtsoppa
Att äta ärtsoppa på nyårsafton är kanske inte så vanligt? Jag tyckte inte att den rökta skinkan var rolig längre så jag bestämde mig för att använda den till ärtsoppa och la ärterna i blöt i förrgår. Igår kokade jag och åt soppan. Jättegott. 🙂

SmåkakorKakleverans
Bortsett från ett par nyårshälsningar via SMS var friden på Udden lika oinskränkt som vanligt igår. Med ett undantag.

Efter ärtsoppan la jag mig och vilade middag, dvs läste tills jag somnade, och vaknade av att det hördes ljud från ytterdörren. Jag masade mig upp och hann in i köket lagom tills det knackade på innerdörren.

När jag hade sagt ”kom in” gläntade vår invandrare försynt på dörren och önskade gott nytt år i samma veva som han sträckte in ett fat med nybakta småbröd. Dom skulle jag ha som tack för taxiservicen tyckte han. Trots att jag hade påpekat att han inte behövde känna sig er­sätt­nings­skyl­dig –  jag kanske är i behov av samma tjänst nån gång framöver. Att ta bilen och ge sig ut i mörker och halka bara för kak­leve­ransens skull verkade himla onödigt, men jag kunde ju inte hindra honom.

Tvättdag
Idag kändes det lämpligt att ha storrengöring och minska på mängden i tvättkorgen igen i brist på roligare sysselsättning. Det är naturligtvis helt förkastligt att göra sånt en helgdag förstår jag att det är en del som tycker, men det får dom gärna göra, det hindrar mig inte alls. 😉

DubbkängaDubbkängorna har bekänt färg
Jag har inte vistats ute mer än nödvändigt under dagen men dom nya Icebug-kängorna har i alla fall fått bekänna färg eftersom det nu är vådligt halt på sina ställen och i synnerhet framför trappan. Eventuella besökare varnas!

Med dom dubbade sulorna kändes det tryggt och riskfritt att gå på dom hala ställena så kängorna förtjänar absolut alla positiva omdömen dom fått. Varför har ingen kommit på den idén långt tidigare kan man undra?

20.1 – Skillnader

Ljusskillnaden börjar märkas, jag har fått loss sköldpaddan och hade fel igen. Mammas tillstånd har försämrats.

Ljusskillnad
Tack vare solskenet igår var det alldeles ljust ännu halv fyra så jag hann avsluta städningen i dags­ljus. Jämfört med nyårsdagen stiger solen upp hela 20 minuter tidigare. Idag har snötäcket fyllts på lite grann så dagen har inte varit lika ljus som igår, men nysnön lyser upp.

SköldpaddaSköldpaddan lösgjord
Förra gången jag dammsög åkte min lilla sköldpadda in i dammsugaren. Det handlar givetvis inte om en levande sköldpadda, utan en liten prydnadsgrej av snäckskal som jag räddade då Tigern/Lejonet var på väg att slänga bort den för många år sen.

Trots att jag vände på och pillade runt med fingret i dammsugarpåsen kunde jag inte hitta den så jag antog att det inte var meningen att jag skulle ha den längre. Igår fick det mystiska försvinnandet och dammsugarens dåliga sugförmåga sin förklaring.

Sköldpaddan hade alls inte åkt in i dammpåsen utan satt fastkilad i en del av dammsugarslangen. Tyvärr var den omöjlig att rubba eller ta ut ens med matpincetten jag använde, så jag tog till saxen och bände loss den med våld.

Givetvis gick den sönder och åkte ner i soporna. Men skillnaden i dammsugarens sugförmåga blev avsevärd. 🙂 Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Fel igen
På grund av brister i min ”elleverantörsbildning” påstod jag att mamma betalade för el till två bolag. Det stämmer för all del, men hon betalade ingalunda dubbelt. Helsingfors Energi debiterade för el­över­fö­ringen och Suomen Energiayhtiö för elförbrukningen. Rätt ska vara rätt.

Bara för att vi inte har nån valmöjlighet här på ön utgick jag från att man är hänvisad till Fortum också i stan.

Försämrat tillstånd
Idag är det en månad sen mamma kom till ön. Jämfört med i förrgår var hennes tillstånd sämre idag. Hon orkade nästan inte prata alls och besöket blev kort.

Mamma o Mia i hammockenJag såg att hennes läppar var lilafärgade och händerna blå, så jag förstår att hjärtat inte orkar så länge till. Hon satt visserligen på sängkanten och gjorde sitt bästa för att äta, men jag hörde att hon blev and­fådd bara av att sitta upp och hantera skeden.

Efter ett par skedblad sa hon att hon var trött, men ansträngde sig ändå att äta lite till. Jag talade om att hon inte behövde äta mer, men efter en liten paus ville hon i alla fall smaka på bärkrämen som var dagens dessert. Efter ett par skedblad gav hon upp så jag frågade om hon ville vila och hjälpte henne att lägga sig.

Hon frös så hela hennes magra kropp skakade. Det gick nästan inte att uppfatta vad hon sa för att läpparna darrade så, men hon bad igen om ursäkt för att hon var så trött och bara ville sova. ”Och det blir bara värre” sa hon sakta.

Hon ville också ha en värktablett så jag hämtade en och hjälpte henne få i sig den med lite vatten innan jag gick. För hennes skull önskar och hoppas jag att hon får dö så snart som möjligt, helst lugnt och stilla i sömnen. Det känns otroligt att den här bilden togs för bara drygt ett halvår sen.