Månad: juli 2016

av

14.7 – Till sjöss och till lands

Jag har meddelat veckans notering, hittat en okonventionell lösning, trimmat granen, matchat åder­bråcken, tagit hand om ”efterbörden” och fått underskrift.

Meddelat veckans notering
Igår var det dags för mätning av siktdjupet igen. Kl 12:05 uppmättes 3,35 m, vilket är ett bra resultat med tanke på den halvfriska vinden. Daphnias sekreterare fick genast meddelande om resultatet.

GräddnsäckaOkonventionell lösning
Att fylla på kedolja i min såg är en utmaning av klass. Om jag försöker hälla direkt ur dunken spiller jag på både såg och underlag. Varför har inte dunken en pip? Igår blev jag less och beslöt ta till en okonventionell lösning.

Det gällde att hitta ett litet kärl med pip. Efter lite fun­de­ran­de kom jag på en okonventionell lösning. Jag kom fram till att en av mina grädd­snäckor i glas var perfekt för ändamålet. Den rymmer 1 dl och har en bra pip. Och si, jag spillde inte en endaste droppe! 🙂

Trimmat granen
Efter att ha kapat och kvistat träden jag fällde i förrgår gav jag mig på granen. Dom nedersta kvis­tarna låg på marken och hindrade mig från att klippa gräset.

Vik Husse föreslog att jag skulle såga ner kvistarna, men som vanligt hade jag min egen teori. Om jag klippte av en bit av dom skulle tyngden minska tillräckligt för att dom skulle komma upp från marken. Teorin visade sig stämma och det blev så bra så tycker jag.

Matchat åderbråcken
Idag var det helt klart shorts‑ och linneväder. Strålande sol och lämplig värme för fysiskt arbete. Av en händelse råkade färgerna på stassen matcha åderbråcken. Från mörklila till knallcerise. 😀

GrantrimningHantering av ”efterbörden”
Då gällde det att ta hand ”efterbörden” av mitt sågande och trimmande. Ca 100 kg grankvistar vänta­de, liksom topparna av dom fällda träden.

Som första åtgärd bjöd jag kostnadsfritt ut granris på FB, men fick inget napp, åtminstone inte så länge jag var inloggad. Men vem vet, det kanske finns nån som är intresserad?

Det blev till att lämpa av dom på rågrannens ägor. När barren har torkat och fallit av blir det lättare att städa, men just nu ser det ut som om jag har planterat en granhäck bakom parkeringsplatsen.

BersånFått underskrift
Som avtalat kom väglagets ordförande körande i sin lilla Sara klockan två i eftermiddags. Hon blir förresten vete­ranbil nästa år talade han om. Hans ärende gällde godkännande och underskrift av årsmötesprotokollet.

Jag hann precis bli klar med bortforslingen innan han kom, så jag tyckte det skulle bli skönt att sitta ner ett tag och föreslog därför kaffe i bersån. Det tackade han ja till sen han signerat protokollet så vi satte oss under parasollet och ventilerade husdjur, speciellt hundar och deras beteende medan vi sörplade i oss kaffet.

Faktiskt känns det trist att inte längre vara sekreterare i väglaget. Men jag har ju bara mig själv att skylla. :-/

av

12.7 – Surt

Idag blev jag sur. Riktigt sur.

Sur på läckage
Tack vare gårdagens regnväder fick jag ju möjlighet att skriva årsmötesprotokollet och lata mig resten av dagen men idag hade jag helt andra planer. Dom gick delvis i stöpet.

LäckageFast först blev jag sur när jag gick på dass. Regn­mäng­derna har satt tydliga spår i taket – igen. 😦 På min lilla hylla låg dessutom en pöl med vatten så det droppar uppenbarligen från taket.

Hela konstruktionen är av allt att döma en varg. Först läckte det runt ventilationsröret och när det var tätat började det läcka på ena sidan av taket. Killen som byggde dasset jobbar inte med sånt längre så nu gäller det att hitta nån annan händig människa som kan fixa det.

Tanken slog mig att jag kunde klippa en bit presenning och lägga ovanpå takfilten, men det är ju en nödlösning.

Sur på regn
Idag tyckte jag det var lämpligt att ”lufta” motorsågen tills gräset hade torkat upp på östra sidan av huset så jag kunde klippa det. Alltså fyllde jag på kedolja, rullade ut elkabeln, tog på hjälmen och satte i gång.

TrädfällningJag hade dels lovat sommargrannen att fälla lönnarna som växte mitt i häcken och dels behövde jag såga upp det torra plommonträdet som jag tog ner för flera veckor sen. Dessutom skulle stora granen putsas från grenar som låg på marken och hindrade gräsklippningen.

För att underlätta kvistning och kapning, beslöt jag hämta sågbocken. Då kom regnet. Och då blev jag sur för andra gången idag. 😦

Visserligen går det alldeles utmärkt att såga fast det regnar men jag hade ingen lust att klä mig i regnmundering. Min uppdragsgivare ställer heller inte såna krav så det var av nöden. I stället tog jag rätt på sågen, ställde kabelvindan under tak, bytte till torra kläder och värmde middag.

I brist på annan vettig sysselsättning satte jag mig vid datorn efter maten och skrev det här inlägget. Och eftersom det regnar fortfarande får utesysslorna ställas in idag också konstaterar jag surt.

Arbetsbefriad

 

Vid 11-snåret då jag var ute med kameran försökte solen ännu titta fram…

Fjäril

…men en timme senare kom regnet. Det fortsatte ända till i kväll vilket innebar att jag blev ar­bets­befriad från planerade utomhussysslor. Fast just nu kom jag på att jag glömt täcka över veden. 😦

 

Regn

av

Självständighet på gott och ont

Sedum

Under dagens filosoferande i bersån diskuterades bland annat självständighet, respektive osjälv­stän­dig­het. I vilken ålder är det optimalt att bli självständig? När är det för tidigt och när är det för sent och vilka blir konsekvenserna?

Om man fortfarande bor hemma hos sin dominanta gamla mor vid 64 års ålder har tåget garanterat gått. Att först i den åldern bli tvungen att fatta egna beslut leder ovillkorligen till att man inser att det är för sent att göra egna val.

Den person som exemplet gällde, tillbringade resten av sitt liv med att tycka att livet hade gått till spillo. Fullt förståeligt. Om man aldrig vågar eller vill hävda sig leder det givetvis till att någon annan lever ens liv.

Att bli självständig i alltför tidig ålder är förstås inte heller bra… Det blir svårt att ta hän­syn till sin omgivning och att ta till sig andras goda råd och synpunkter eftersom man är van att alltid fatta egna beslut. Det slutar ofta med ”Själv är bästa dräng” trots att ett annat val kanske hade varit bättre.

Så, tillbaka till frågan när det är optimalt? I normala fall är tonårsperioden den ålder då man börjar frigöra sig från sina föräldrar och det kan jag tycka är sunt.

”När ungarna fyllt 15 ska dom flytta hemifrån” sa min salig far. Det ligger något i det. Fri­görel­se­pro­cessen leder antingen till konflikter eller till att man fogar sig. Och om man fogar sig alltför länge, tappar man bort sitt jag till slut.

I en del fall kan tonåren förstås redan vara för sent. Om t ex den ena föräldern är en tyrann, är risken stor att man blir så kuvad att frigörelsen aldrig kommer till stånd. Ett bra exempel på det är filmen om pianisten David Helfgotts liv som jag såg i fredags. Davids far lyckades nästan förstöra livet för sin extremt begåvade son genom sin dominans.

En ”kard­borre­förälder” är lika illa. Om man alltid blir behandlad som mammas/pappas lilla gulle och aldrig får chansen att betraktas som vuxen får det också negativa konsekvenser. I stället för att ta eget ansvar när föräldrarna inte längre finns, flyttar man över ansvaret till någon annan och förväntar sig att gullandet ska fortsätta.

Det är bäst att påpeka att jag varken har barn eller utbildning i psykologi så mina slutsatser ska tas med en stor nypa salt. 🙂

av

9.7 – Från sniglar till tankebefrielse

Jag har utökat kremeringen, fått en ny kompis, lusläst stadgar, är lättdistraherad och har avpolletterat mig själv.

SnigelUtökad kremering
I torsdags hittade jag en kolafärgad snigel på trappan. Aha, en ”mördarsnigel” bestämde jag och kremerade den omgående. Igår hittade jag en till i samma kulör. Den blev också kremerad.

Nu är frågan om det verkligen var spansk skogssnigel eller nån harmlös art? Än så länge har jag inte fått svar på Naturväktarnas FB-sida.

Det finns en röd skogssnigel googlade jag mig till, men den är mycket grannare i färgen. Tegelröd stod det i beskrivningen och så granna var inte mina ”fynd”. Nån som vet?

Ny kompis
Sent i torsdags kväll gick jag ut för att locka på Mia. Det hade redan börjat skymma och matte tyckte det var läggdags.

HareI ögonvrån syntes nåt brunt som stack upp ur gräset på tomtens östra sida. Först antog jag att det var en kvist som ramlat ner från eken, men när jag tittade närmare såg jag ett par långa öron och kroppen på en hare.

”Men hej lilla vän, vad gör du här?” frågade jag högt. Nåt svar fick jag förstås inte, bara en lätt orolig blick, men haren satt kvar i samma ställning. Att jag högljutt lockade på Mia och att jag gick in och hämtade ka­me­ran störde den inte heller.

Igår kväll upprepades mötet. Nu satt den intill stora granen och brydde sig varken om min häls­ning eller mina förehavanden den här gången heller. Den bara tittade på mig och såg ut som om den visste att jag inte ville den nåt ont (inbillar jag mig). 🙂

Lusläst stadgar
Igår gick hela eftermiddagen åt till att diskutera och ändra stadgeformuleringar. Tillsammans med hem­bygds­före­ningens vice ordförande utgör vi en tvåmannakommitté som ska utarbeta förslag till stadgeändringar till nästa styrelsemöte.

SyrentrimningLättdistraherad
Då min kommittékollega ringde för att diskutera en formulering hade jag övergått till att trimma syre­ner­na i bersån, men avbröt förstås arbetet och satte mig vid datorn. Efter avslutat samtal hade jag totalt glömt av vad jag höll på med och tog i stället i tu med disken.

När jag gick ut för att slänga diskvattnet upptäckte jag häcksaxen men då var klockan redan tevedags så det blev ingen mer klippning. Jag tog bara in häcksaxen.

Det verkar som om min koncentrationssfär blir snävare för varje dag som går… Om jag blir avbruten kommer jag inte längre i håg vad jag höll på med innan. Sorgligt.

Avpolletterat mig själv
Idag gick väglagets årsmöte av stapeln. Under punkten val av ordförande och styrelseledamöter gjorde jag en ”kupp” och föreslog en ny person som ledamot. Förslaget understöddes.

Övriga tre namn föreslogs i rask takt och understöddes och så var valet klart. Eftersom ingen föreslog mig och jag föreslog en ny person blev resultatet att jag nu är befriad från sekreterar‑ och kassörs­upp­draget.

”Varför gjorde du så?” ville den omvalda ordföranden veta efter mötet. Tja, det undrade jag också? Eftersom mitt förslag inte hade föregåtts av nån som helst tankeverksamhet fick han ett sannings­enligt svar: ”Det bara flög ur mig!”

Jag vet fortfarande inte hur jag kom på idén? Men jag övertygad om att det är nån mening med att det blev som det blev. 🙂

av

7.7 – Bland tamt och vilt

NävaJag har hittat en näva(?), tömt en karaff, kört över en ”skyddsväg” och sjasat bort en mårdhund. Mia har hittat vattensnoken.

Hittat en näva
När vi senast hade möte i Dragegården upptäckte jag en liten näva (tror jag?) som blommade mellan trapp­stenarna vid ingången. Jag har sett en sån tidigare, men vet inte namnet på den?*)

Enligt de källor jag hittat på nätet finns det 430(!) arter så det finns ju att välja på… Om du råkar veta vilken det är (klicka på bilden för större storlek) vore jag tacksam för namnet!

Tömt en karaff
Igår hade jag anledning att tömma konjakskaraffen. Den återstående skvätten räckte precis till oss som inte var chaufförer. Min f d klasskompis och hans sambo hedrade nämligen Udden med ett besök i bersån igår.

PresentDen tjusiga blombuketten och den roliga presenten upp­skat­tades storligen. I fortsättningen lever vi på stor fot på Udden. 😀

Under samtalets gång kom jag på att vi tidvis lät precis som tidigare generationer som förfasat sig över nutidens ungdom. Är det ett mönster som alltid har upprepats månntro?

Upphöjd skyddsväg
Jag kanske har orerat om upphöjd skyddsväg tidigare, men jag gör det igen eftersom jag råkade se skylten på nytt idag. Vad i fridens namn är en skyddsväg?

Om jag låter min fantasi skena är det en extra säker väg för vilt som ska ta sig över livligt trafikerade vägar. Men så är be­vis­li­gen inte fallet eftersom dom vitmålade ränderna antyder att det är frågan om ett övergångsställe för människor.

Har trafikverket i det här landet aldrig hört talas om övergångsställen? Rena rama språkmiss­handeln uppfattar jag det som. Grr.

MårdhundsvalparSjasat bort en mårdhund
Årets mårdhundsvalpar är nu utslängda från boet och ungefär i samma storlek som Mia. Idag (kl 13:10) över­raskade jag en valp som sökte ätbart på sop­hö­gen bland syrenerna.

Trots att jag högljutt sjasade i väg den, gjorde den sig ingen brådska. Människor uppfattas förstås inte som fiender. På trappan satt Mia och klappade i tassarna, hon gillar dom ju lika lite som jag.

Mia har hittat vattensnoken
I förrgår stökade Mia med nåt bakom skostället i verandan, men jag antog det var en näbbmus eller en ödla. En stund senare hade jakten flyttats inom synhåll och då blev det fart på matte.

Mia och snokenHon hade olyckligtvis hittat vattensnoken, förmodligen den jag skrev om i inlägget den 26.6. Jag skyndade mig att pytsa över den i ett tvättfat och frakta den till stranden. Där är det mindre chans att Mia hittar den räknar jag med men jag vet ju inte var hon hittade den så det är ingen garanti.

Som tur är snokar – kanske andra ormar också? – specialister på att spela döda. Dom ligger absolut blickstilla och öppnar gapet har jag märkt. Varför dom öppnar gapet vet jag inte men det verkar tillhöra simuleringen.

Förhoppningsvis får den lilla snoken leva fridfullt resten av sitt liv. 🙂

*) Tack vare kunniga vänner på FB har jag fått svar på frågan: Stinknäva heter den lilla örten.

av

Äntligen!

Den 10.4.2016 såg vedhögen ut så här:

Aprilved

Idag ser den ut så här. Det är bara dom suraste klabbarna som återstår att få torra.

Julived

Och den rutinerade vedägarens utsago var helt rätt. Jag hade aldrig fått in hela högen där jag hade tänkt mig. Att säga ”det där går aldrig” till mig är visserligen som att hälla bensin på lågorna men den här gången lyckades jag behärska mig. 😀

av

4.7 – Mundiarré

Idag drabbades jag av en svårartad mundiarré.

Framåt halv två i eftermiddags parkerade jag på uppfarten till den ena av hembygdsföreningens pro­to­koll­justerare för att överlämna senaste mötesprotokollet. Det blev ett lååångt besök.

MunJag brukar göra mitt bästa för att vara en god lyssnare men idag har jag träffat min överman (som är en kvinna). Hon lider förmodligen av skavsår i öronen efter mitt långa och pratsamma besök, stackars människa.

Det hör verkligen inte till vanligheterna numera att jag pratar i hjäl folk, men idag drabbades jag av svår mun­diarré. Den rara och vänliga Råttan (i det kinesiska horoskopet) fick sig hela mitt livs historia till livs med start från nio månaders ålder tills nu.

Med tanke på min mogna ålder är det kanske förståeligt att besöket därför varade i fem timmar. Drygt. Jag fick nästan ångest när jag såg hur mycket klockan var. :/

I regel brukar jag nöja mig med att svara ”Bara prima” när nån frågar hur det är med mig och så är det slut på min taltur. ”Vad vet du för nytt då?” leder till ett ändå kortare svar: ”Ingenting”. Några fler frågor brukar det sällan bli.

Felet – om det nu är ett fel? – är att jag tolkar frågorna bokstavligen. Om nån i stället ber mig berätta vad jag har haft för mig sen sist kan jag nog få till en längre monolog, men när jag känner att lyss­naren har stängt av mottagningen brukar jag sätta punkt. Ibland mitt i en mening bara för att se om det blir nån reaktion. Det blir det sällan.

Antingen berodde min pratglädje på ett uppdämt pratbehov kombinerat med intresserade öron och följdfrågor eller möjligen på att jag i mitt undermedvetna ville undvika att ta i tu med resten av vedhögen? 😀 Hur som helst tog jag chansen att prata av mig för ett bra tag framåt.

Öra.pngFaktiskt hann jag också med att ställa några frågor till värdinnan, så tidvis uppstod dialog. Men bara en kort stund. Sen ställde hon en fråga eller tog upp nåt som ledde till att ett gammalt minne väcktes till liv eller som fick mig att associera med nån händelse som jag absolut måste delge henne. Varför vet jag inte?

Dom flesta människor gillar att prata om sig själva, så den metoden brukar jag ta till när jag stöter på nån svårpratad människa. Det fungerar också bra när jag inte har lust att avslöja nåt om mig själv.

Det är alltså en konst att lyssna aktivt. Det skrev jag förresten ett inlägg om den 18.8.2010. (Bilden till inlägget saknas eftersom texten är överförd från den tidigare bloggportalen.) Inte ens dom som har lyssnandet som yrke klarar det alla gånger. Jag tänker t ex på präster, psykologer och personer som arbetar med kundstöd.

Dagens värdinna behärskade konsten till fulländning. Ett stort och varmt tack för att du ville och orkade lyssna! 🙂

Mitt i maten

Getingmiddag

Sent i eftermiddags kom jag på att jag skulle plocka in gulmåra som blommar lite tidigare än vanligt i år. Den växer framför allt i ”djungeln” på Uddens västra sida så jag knallade dit.

Innan jag nådde gulmåran överraskade jag getingarna mitt i maten. Oj, vilken trängsel! Men vad jag kunde se blev dom ändå inte osams. 🙂

av

2.7 – Nytt från arbets- och nöjesfronten

Jag har sett en raritet, haft julafton, redigerat protokoll, klippt gräs och varit på kalas. Mia håller siesta.

Cheva -56Raritet
I samband med post- och butiksärenden i förrgår passade jag på att slänga papper vid sopstationen i kyrkbyn. Intill sop­tun­norna stod en raritet – en Chevrolet av årsmodell 1956 fick jag veta när jag frågade mannen som rattade den.

Den såg ut att vara i finfint skick, men tyvärr hade den strejkat talade han om. Det var alltså inte chauffören som var ägare till bilen, men dö’läcker att se på var den. Eftersom jag hade andra foto­uppdrag den dagen passade jag på att fotografera den (med chaufförens tillåtelse).

Julafton
När jag kom hem hade jag rena rama julafton. Både kompressor och slipmaskin packades upp.

Kompressor 2Kompressorn var jag mest nyfiken på så jag testade den genast på vattenpumpen. Sen läste jag till min stora för­skräckelse i anvisningarna att manometern inte var kalibrerad! Just så. :-/ Men nästa gång jag åker till macken ska jag kolla däcktrycket och jämföra med min egen manometer så ska det nog ordna sig.

Slipmaskinen, eller rättare sagt en kombinerad smärgel-slipmaskin (för torr- eller våtslipning) har jag inte provkört. Först behöver nån kunnig person lära mig hur jag slipar rätt. Jag har en sån i åtanke, en som också råkar vara den som tipsade om var jag kunde köpa mackapären.

Redigerat protokoll
En del är vrålsnabba på att justera protokoll… Igår kl 10:30 skickade jag protokollet från hem­bygds­före­ningens styrelsemöte och redan samma dag hade mötesordföranden några ändringar. Bra med folk som är på alerten. Den nya versionen gick i väg samma dag kl 20:28. Det gällde att inte vara sämre. 🙂

Klippt gräs
I förrgår nåddes vi av en värmebölja. Högt upp på att-göra listan stod gräsklippning men jag valde som sagt protokollredigering igår tills värsta hettan var över. Skönt att kunna välja.

Skillnaden blev märkbar, så nu är det fint på ”paradsidan” igen nån vecka. Andra hälften återstår att klippa men idag hade jag nåt mycket roligare för mig.

KalasPå kalas
Klockan tre var jag inbjuden till kalas hos El-Tigerns fru som firade sin 60-års dag i efterskott. Riktigt hur stort kalaset var fattade jag inte förrän jag såg antalet bord och sitt­platser som stod utplacerade på gräsmattan… Jisses.

Hon hade verkligen lyckats med vädret. Vid ankomsten sken solen från molnfri himmel och i skuggan stod termometern på 25° så vi som satt i solen behövde verkligen inte frysa. Senare drog ett mörkt molnsjok förbi, men lyckligtvis blev det inget regn.

Hon hade lyckats väldigt väl med resten också förresten. Stående bord med diverse smaskiga rätter och efter maten kaffe med en lika smaskig jordgubbstårta till. Avec till påtåren saknades inte heller för den som var hågad. Idag behövde jag inte fundera vad jag skulle ha till middag insåg jag.

Det där med stora sällskap är ju inte min grej som mina trogna bloggläsare vet, så jag bröt upp som förste man(?) efter fyra timmar. Och oj vad skönt det kändes att komma hem till tystnaden och Mia igen!

Mia håller siesta
Värmen gör att Mia håller siesta dagtid. Hon är ut en sväng på morgonen men är i regel tillbaka efter ett par timmar. Sen tar hon ledigt tills det är dags för kvälls­passet som börjar då solen står lågt på himlen.

Mia har siesta