Månad: april 2014

av

15.4 – För kropp och knopp

Jag har köpt specialfoder, demonstrerat bräder, granskat stadgeändringar och ätit ”stoppakaka”.

SpecialfoderSpecialfoder
Igår eftermiddag åkte jag till Smådjurskliniken i Brusaby för att köpa pH-höjande torrfoder till Mia. Jag passade samtidigt på att fråga om eventuellt medel mot ohyra till henne, men blev efter lite dis­kus­sion rådd att komma dit med henne.

Det ser ut som om hon har nåt slags kryp som äter upp pälsen på några ställen. Fläcken hon har på ryggen blir allt större och hon kliar sig våldsamt periodvis. Jag har undersökt huden men kan inte hitta nån förklaring. Enligt djurskötaren på kliniken ser man lössens ägg, men några såna hittar jag inte heller. Bäst att låta proffsen kolla nästa vecka.

Bräddemonstration
Fram på kvällskvisten knackade herr grannen på. Han tyckte sig ha sett att jag har gamla bräder i uthuset och frågade om jag kunde tänka mig att låna ut dom? Hans dotter var nämligen intresserad av att dekorera med dom på bröllopet.

Vi gick genast till vedlidret där jag demonstrerade innehavet. Ett halvdussin gamla bräder återstår från bastun som revs 1992. Den som spar, han har. 😀

Att låna ut dom är ju inte aktuellt. Om dom kommer till användning är jag bara glad att bli av med dom. Några har redan blivit fågelholkar efter att Vik Husse/Filosofen plockade med sig en del förra våren, så inget går till spillo.

Stadgeändringar
Juristen som har granskat Lion Mountain Finlands stadgar i samband med registreringsanmälan hade en del korrigeringsönskemål. Sekreteraren och jag kom därför överens om en genomgång igår. En stund efter bräd­de­mon­stra­tionen dök hon upp.

Det rörde sig inte om så många ändringar och varje ändring motiverades, så det var ju lite svårt att ha invändningar eftersom ingendera av oss är lagfaren. Vi la bara till ett par prepositioner och god­kände korrigeringarna i övrigt.

Rosa tårta”Stoppakaka”
Idag fyllde f d bonuspappan år. Det kändes inte riktigt riktigt att klä sig i arbetskläder för att sen byta om och gå på kalas vid kaffetid, så jag klädde mig till hälften i ”gå-bort-kläder” och tog i tu med disken i stället. Det var hög tid som vanligt. Te­ske­dar­na var slut och diskbänken svämmade över.

Några regnmoln överföll Udden medan jag diskade så jag rustade mig med paraply när jag gav mig av. Och det var ju tur, för då slutade det regna. Jag gick i maklig takt och passade på att beundra blåsipporna längs vägen så verandan var redan fylld av gäster när jag kom fram.

Den här gången hade jag sett till att äta innan jag gick så det inte blev tomt på faten när jag hade försett mig. 😉 ”Stoppa­kakan” var delikat både smak- och utseendemässigt – jordgubbsfyllning och rosa grädde. Färgen kom sig av frysta jordgubbar mixade med kvarg och vispgrädde upplyste fru grannen mig om när jag frågade. Kul idé.

av

13.4 – Trevligt

Besöksfrekvensen har varit hög, det doftar gott och jag har en ny favorit. Mia gillar också vindspel.

Hög besöksfrekvens
Besöksfrekvensen har varit högre än vanligt dom senaste dagarna. På förmiddagen igår kom Troll­karlen för att hämta utlovad sättpotatis och blev avlöst av ”den unge gentlemannen” som dök upp vid lunchtid. Det var ett bra tag sen vi sågs, så vi hade en del att ta igen, sen hastade han vidare till ”en annan kompis”. Det tar jag förstås som en komplimang. 🙂

KålgrytaEfter hans besök skakade jag sågspånen ur behån och klädde på mig. Sågspånen kan­ske kräver en förklaring? Taklisten ovanför min ”klädstol” som står vid väggen i sovrummet ligger inte riktigt an till väggen så det drösar jämt ner lite sågspån från vinden. I synnerhet när mina små fyrbenta ”hyres­gäster” har varit i farten. Hela vindsgolvet är nämligen belagt med såg­spån. En del av charmen med att bo i ett gammalt hus.

Sen var det dags att ta i tu med maten och förbereda för nästa besök. Som tack för vedklyvandet hade jag erbjudit händige släktingen kålgryta, vilket han nappade på. Triss i herrbesök under en och samma dag är ju inte så vanligt, men alla goda ting är tre sägs det ju.

Idag var takten betydligt lugnare. Tea-time kan vara precis när som helst på Udden, men efter flera års bekantskap innebär det ca 15:00 när Vik Husse/Filosofen är inbokad på besök, vilket han var idag. Bra med vissa rutiner.

PotatisnarcisserVäldoft
I torsdags kunde jag inte motstå en kruka med potatisnarcisser när jag var till Multasormi. Nu har dom slagit ut och sprider sin väldoft i vardagsrummet. En ganska speciell doft förresten, inte alls som andra narcisser.

Varför dom kallas potatisnarcisser vet jag inte? Det namnet har jag aldrig stött på tidigare. Fyll­blommiga kallas dom tydligen på Wikipedia och beskrivs som hybrider. Fast jag får inga associationer till varken potatis eller fylla…? 😉

Jag har tidigare köpt av dom och förhoppningsfullt planterat lökarna utomhus när dom blommat ut, men tyvärr har jag inte fått uppleva några nya blommor. Men skam den som ger sig, den här gången ska jag plantera dom på annat ställe. Till dess får dom glädja ögon och näsa inomhus.

Ny favorit
Jag är oerhört kräsen när det gäller smörgåsskorpor. I torsdags hittade jag en ny sort som jag inte har sett förut på S-Market i Kimito. Dom bakas av Birkala gårds bageri på speltvete och visade sig vara helt makalöst goda! Förpackningen är redan på upphällningen – en svår­slag­bar favorit i fortsättningen.

Vindspel
Mia gillar som synes också vindspel. Fast inte riktigt av samma anledning som matte. 😀

 Mia roar sig

av

11.4 – Krångligt

Jag har ringt veterinären, försökt förhindra ett inbrott, fått god kundservice igen och påmint om en åter­betalning.

Ringt veterinären
I morse ringde jag veterinären igen. Den avslutade antiobiotika-kuren har inte gett önskat resultat. Mia verkar i och för sig vara nästan sitt vanliga jag, men kissar bara en till två matskedar åt gången.

VeterinärEfter några kontrollfrågor beslöt veterinären ringa in mera värkmedicin till apoteket i Dalsbruk och rekommenderade specialfoder som finns att köpa i Brusaby. Fast inte på fredagar visade det sig.

Jag fick tag i Vik Husse som råkade befinna sig i centrum och bad honom svänga in och köpa fodret, men han fick besked om att det inte gick för sig för att dom har stängt på fredagar. Så mycket för den kundservicen. 😦

På en sajt om djurpreparat läste jag mig till att man kan ge ett fodertillskott innehållande N-Acetyl D glukosamin för att skydda urinblåsan och har nu beställt Cystaid från ett nätapotek. Hoppas det ska göra nytta.

Jag har läst mig till att i 60-70 % av fallen försvinner problemen av sig själva. Veterinären nämnde också att när katterna börjar vara ute mer kan blåsirritationen upphöra, så med specialfoder, foder­tillskott och utevistelse ska det väl gå vägen.

Förhindrat inbrott
Strax innan jag kastade mig ut i regnet för att åka till apoteket ringde Siris matte och talade om att två vita skåpbilar nyss hade svängt upp till sommargrannen psykologen. Vi spekulerade i vad bilarna kunde ha för ärende till ett tomt hus så jag lovade stanna till och kolla upp saken när jag körde förbi. Jag försökte genast ringa hus­ägaren för att höra om hon visste vad det rörde sig om, men fick inget svar.

Dom två bilarna stod parkerade vid bortänden på huset och ingen höll på att bära ut möbler så jag kände mig genast lite lugnare. Ändå lugnare blev jag då jag gick fram till den första bilen. Den hade öppen baklucka och inne i bilen kunde jag se en massa verktyg.

Två arbetsklädda ”gubbar” höll till vid den nya bastun så det här handlade definitivt inte om ett inbrott tack och lov. Jag gjorde inget väsen av mig (för ovanlighetens skull) utan gick tillbaka till Silverpilen och åkte vidare sen jag ringt Siris matte och rapporterat.

Tidigare har hantverkarna åkt i privatbilar, men jag drog genast slutsatsen att det nu går så bra för byggfirman så dom har haft råd att köpa in firmabilar men ännu inte hunnit ”strajpa” dom. 😀

God kundservice
Egentligen borde jag hämta mat hos Kerstin varje dag. Hennes glada och pigga humör gör mig alltid uppåt. Idag var inget undantag. Hon fick mig som vanligt att känna mig välkommen och hennes glada leende smittade av sig. Rätt person på rätt plats. 🙂

PillerApoteket i Dalsbruk har fått beröm tidigare, men personalen är absolut värd en reprisdos för dagens hjälpsamhet. Jag frågade om dom kunde ta hem fodertillskottet till Mia, men först gällde det att hitta det. Cystease verkade inte finnas till försäljning i Finland, jag hade ju hittat det på en svensk sajt.

En stunds knappande på datorn gav inte tillräcklig information om alternativ, så den rara unga damen lovade ringa upp när hon hade besked. Det gjorde hon bara nån timme senare, men diskussionen utmynnade i att jag beställer medlet själv eftersom en enda burk skulle betinga ett orimligt pris. Ytterligare ett exem­pel på god kundservice. 🙂

Påminnelse
Den 14 januari var jag i kontakt med ekonomiavdelningen hos Helsingfors stad med anledning av att mamma hade passerat högkostnadsskyddet redan i oktober 2013. Den sista fakturans förfallodatum flyttades fram till den 30.4 för att uträkningen på återbetalningssumman skulle hinna bli klar.

Nu tycker jag vi börjar närma oss den 30 så jag skickade en påminnelse, eller rättare sagt en undran om återbetalningen snart är på väg? Enligt damen som ringde upp i januari (se inlägg 14.1.2014) hade dom hundratals krav på återbetalning så jag kan förstå att det tar sin tid, men nu har det faktiskt gått tre månader i det närmaste.

Dom kanske har fått uppgift om mammas dödsfall och hoppas slippa återbetalningen? Nä, nu var jag elak, så kan dom väl ändå inte bära sig åt?

av

10.4 – Förträfflig kundservice

Visst kan man bli bitter och inåtvänd ibland över dålig kundservice, men det finns också lysande goda exempel. 🙂

St1, Dalsbruk
När jag hämtade Silverpilen igår efter service och däckbyte fick jag också med mig en OBS-lapp där servicekillarna hade noterat sånt som också behöver åtgärdas så småningom. Visst är det bra? Jag uppskattar verkligen att killarna bryr sig om min gamla, lilla bil och förbereder mig på nästa åtgärd.

Varm chokladRosala Handelsbod, Dalsbruk
Under tiden jag väntade på att Silverpilen skulle bli klar gick jag in till Rosala Handelsbod för att få en kopp varm choklad och en macka. Samtidigt passade jag på att handla en nyttoprodukt.

För att göra en lång historia kort, bjöd ägarinnan på chokladen som tack för mitt råd och dessutom höll hon mig sällskap medan jag åt och drack eftersom jag var enda kunden just då. Hur ofta händer sånt?

Pappersboden, Kimito
När jag besökte mamma sista gången på sjukhuset i Helsingfors (innan hon flyttades till ön), lämnade jag min älsklingspenna (en Parker Jotter i borstat stål) till henne eftersom hon inte hade nån egen. När hon kom till ön mötte jag henne och packade upp de tillhörigheter som hon hade fått med sig. Självfallet var pennan inte med.

Nu kan man ju tycka att det är löjligt att göra så stort väsen av en penna, men jag råkar vara ”penno­man”. Det innebär att den favoritpenna jag för närvarande har känns som en del av mig. Vem vill bli av med en hand eller en fot? 😉

Skämt å sido, jag sörjde pennan men lät det bero ända tills för ett tag sen. I en nätbutik hittade jag rätt märke och modell, men det kändes löjligt att handla och betala porto för bara den så jag ringde Pappersboden i stället. Jodå, det gick bra att beställa en åt mig fick jag besked om.

Idag hämtade jag den och försökte förklara varför den var så viktig för mig. Jag kan mycket väl förstå om de båda tjänstgörande damerna inte riktigt insåg allvaret, men det struntar jag i. Förhoppningsvis smittade ändå min glädje av sig.

Hur många hade gjort sig besväret för en penna som man vanligtvis inte har i sortimentet? Inte värst många kan jag intyga. Heder och tack!

GrässaxMultasormi & Agri-Market, Kimito
Den långskaftade grässaxen hade äntligen anlänt fick jag besked om den 8.4 som utlovat. Strax efter beskedet ringde den glada damen igen och undrade om det var den med enhands- eller tvåhands­grepp jag hade tänkt mig?

Det var den förstnämnda eftersom jag inte ens visste om den andra modellen, men ändrade mig på stående fot trots det något högre priset. Försäljaren talade om att hon själv har en sån och verkligen kan rekommendera den. Jag bad henne lägga undan en sån och lovade hämta den senare i veckan. Nu ligger den på trappan och väntar på att bli ”inkörd”.

Hur många försäljare tipsar självmant om ett mer praktiskt förslag? Inte många kan jag lova.

Jag hade också tänkt mig pröva Agri-Markets torrfoder till Mia men hittade inte den lilla för­pack­ningen på 400 g som jag hade sett i kundtidningen så jag frågade killen vid kunddisken. Han kollade på datorn och konstaterade att den inte fanns hemma, men talade om att han kunde framföra önskemålet till den kvinnliga kollegan som har hand om djursidan.

Den omtalade kollegan råkade komma gående just då och bekräftade genast att hon kunde beställa en sån påse till mig. Jag tackade vänlig men bestämt nej för så viktigt var det inte att jag ville åka 50 km bara för en påse torrfoder. Då undrade killen var jag bodde, dom kunde leverera till nån butik som låg närmare kanske?

På södra delen av ön finns ju ingen sån butik så jag lovade återkomma om jag kom på andra tankar längre fram. ”Javisst, bara hör av dig om du vill att jag beställer” sa den hurtiga kollegan. Visst är det helt fantastiskt att få ett sånt bemötande?

meditationandmore.de
Nästa utmärkta kundbemötande kom när jag stod inne på S-Market och pratade med en bekant. Telefonen ringde och jag noterade ”Privat nummer” i displayen så jag övervägde att inte svara, men beslöt ändå ursäkta mig och ta samtalet.

BokEn engelsktalande manlig stämma undrade om jag var jag, dvs nämnde mitt namn. Taggarna var redan på väg ut innan han förklarade att han ringde med anledning av mitt bokköp i deras nätbutik tidigare idag. Då lystrade jag.

Mitt köp fullföljdes nämligen inte på grund av ett certifikatproblem så jag gav upp, men fick genast ett mejl på tyska (sajten är tysk och är förlagets återförsäljare i Europa) som jag inte begrep, utan be­sva­rade med att jag tyvärr inte kan tyska. Det hade tydligen lett till att man letade rätt på en person som kunde engelska och det här samtalet.

Och hur ofta händer SÅNT, jag bara undrar?

När killen hade fått alla uppgifter han behövde, talade han om att boken skickas från Köln och be­räk­nas vara framme om ett par, tre dagar. Så kan det också gå till att handla på nätet. 🙂

av

9.4 – Nytt utseende

Jag har avslutat ett experiment och fått enbarr i håret, Silverpilen är sommarklädd och soptunnan är sig inte lik.

Bildkälla: http://blogg.vk.se

Avslutat experiment
Kan nån förklara för mig varför tänderna gulnar med stigande ålder? Tydligen drabbas alla dägg­djur, se bara på gamla lejon eller valrossar. Dom varken dricker kaffe eller röker men nog har dom gula tänder ändå så det kan inte enbart bero på det?

Än en gång har jag låtit mig luras av reklamen. Det finns ett nytt medel på apoteket, iWhite, som bleker tän­der­na på ett skonsamt sätt påstås det. Det lät ju positivt, så jag bad apoteket beställa en för­packning till mig och testade.

Efter fem dagar skulle behandlingen vara avslutad och tänderna vita. Inte ett endaste dugg vitare blev dom! Jag kan alltså känna mig blåst på 57 €. När jag googlar på varumärket är alla annonslänkar döda, jag får bara upp återförsäljare. Kanske fler än jag som är missnöjd? Jag har fem ”skenor” kvar om du vill köpa billigt? 😀

Enbarr i håret
Igår hade jag beslutsångest – kvisttuggen, röjsågen eller krattan? Det blev kvisttuggen. Alla kvistar från enen som jag tog ner i fjol våras har legat i en hög bakom ”parkeringsplatsen” under vintern för att jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle kunna tänkas ha dom till. Nu skulle dom tuggas.

Det blev en nätt liten hög det också. Dom torra barren sprutade åt alla håll och kanter, inklusive i håret och det kändes som om jag doftade ene hela jag. En mycket sympatisk doft för övrigt.

Frågan är vad jag ska göra med entugget? Det är många växter som ogillar barrträd så jag får väl lägga det nånstans där jag inte vill att det ska växa nåt.

Silverpilen sommarklädd
Det absolut snyggaste på Silverpilen just nu är däcken. Idag fick den årsservice och sprillans nya sommardäck äntligen. Nu kan jag besikta med sommar­däck igen i fortsättningen. 🙂 Det roade mig förresten att den fick svenska däck. Men bilen är för all del avsedd för den svenska marknaden så det passar ju bra.

Helt otroligt att originaldäcken höll i 14 år och drygt 67.000 km. Mönsterdjupet har förstås inte varit särskilt stort dom senaste åren, men så lugnt och försiktigt som jag kör så har det gått bra. Nä, jag skojar, jag kör för det mesta som en jagad biltjuv. 😀

Soptunnehus85,60/däck inklusive montering, balansering och returavgift för dom gamla däcken tyckte jag inte var så blodigt. Det finns naturligtvis billigare, men Gislaved tillhör väl inte dom billigaste vad jag vet?

Soptunnan förvandlad
I eftermiddags tog Mia och jag en sop­prome­nad. ”Oj!” sa jag högt när jag fick syn på soptunnans nya ”skal”. Det är garanterat den finaste soptunnebyggnaden i den här byn, kanske på hela ön? Herr grannen har verkligen förmågan att handskas med trä och göra ett perfekt jobb. Håll med om att den är en fröjd för ögat!

Just precis en sån här konstruktion skulle jag vilja ha runt Silverpilen också. Jag kanske ska fråga lite försiktigt vid tillfälle om han åtar sig?

av

Död och begraven

XP

”Allting har en ände, utom korven som har två.” Enligt de personer jag hade kontakt med på Microsoft i Sverige på 90-talet, har Microsoft som princip att underhålla ett operativsystem i max 10 år. XP har alltså levt på övertid. Och lever förresten fortfarande i miljontals datorer världen över. Men det sker alltså numera på egen risk.

PC för Alla har i dagens nätupplaga en artikel om hur säkerhetsexperterna bedömer riskerna för dig som ännu inte har bytt.

av

7.4 – Språk- och begreppsförvirring

Att översätta ordagrant kan bli så fel, men riktigt roligt ibland, mindre roligt är det med ­räntor.

RautiaFelaktiga översättningar
Vad är motsatsen till företagskund på svenska? Det är då inte ”personkund” i alla fall! Jag förstår givetvis varför det används – den som har försökt översätta från finska gör det orda­grant: henkilöasiakas. Och alla företag i det här landet tycks ha anammat det felaktiga ordet. Urk. 😦

Om man brydde sig det minsta kunde man väl kolla vilket ord som används av svenska företag? Hos Swedbank i Sverige är jag privatperson, vilket givetvis är korrekta svenska.

En annan ordagrann översättning stötte jag på härom dagen i ett reklamutskick. Fast den blev ju riktigt rolig – klart att man ber för installation (se bilden). 😀 På finska handlade det däremot om att fråga om installation, alternativt begära information om installation.

Räntor
Jag har många och stora luckor i min allmänbildning och ekonomiska facktermer är definitivt inte min specialitet, men nu är jag mer förvirrad än vanligt… När ECB höjer styrräntan förstår jag vad det är frågan om, alltså den ränta som bankerna betalar för sina pengar. Att Finlands bank också har en (nationell) styrränta fattar jag också, men vad är då euribor, repo-, referens- och primeränta?

Om jag har dragit rätt slutsats av mina Google-sökningar är styrränta det begrepp som används av centralbanker och statsbanker, men dom använder också referensränta. Vari består skillnaden?

Våra banker har dessutom egna referensräntor. Min bank tillämpar t ex  Prime + 1,4 %, alltså bankens referensränta till sina kunder + påslag. Så om jag ska betala ränta till min bank som betalar ränta till Finlands bank som i sin tur betalar ränta till Europeiska Centralbanken blir det rätt så många räntor.

Euribor är en daglig referensränta enligt Wikipedia. Men hallå, vad är då skillnaden mellan styr­ränta och euribor? Är euribor och prime samma sak? Finns det alltså en ränta för olika tidsperioder? Dag, månad, år, dekad, sekel, millennium, etc?

Jag blir galen!! Ju mer jag läser och försöker förstå, desto mindre begriper jag. 😦 Kan nån vänlig själ förklara så jag fattar?

av

5.4 – Nyttiga och/eller vackra bidrag

I förrgår aktiverade jag mig, igår beundrade jag dom första blåsipporna, idag har jag filosoferat och bevistat ett styrelsemöte. Mia är piggare och har orm på menyn.

Aktivering
I förrgår aktiverade jag mig som omväxling i ett offentligt sammanhang. Jag deltog i kommunens informationstillfälle för öns föreningar. Av kommunens 156 föreningar(!) var bara en bråkdel representerade, men bredden var ganska stor.

Det som lockade mig (som representant för Daphnia och Lion Mountain Finland) – och säkert många andra – var att få reda på bidragsmöjligheterna. En medlems­avgift på 10 €/år ger minsann inte mycket klirr i kassan om man inte har halva öns befolkning som medlemmar.

BlåsippaFörutom kommunens bidragsformer presenterade en representant för föreningen I samma båt mycket torrt och sakligt det tänkta inne­hållet i Leader-stödet för nästa sjuårsperiod. Inget av kommunens bidrag stöder miljö­arbete (är vi förvånade?) så förhoppningen står till Leader-pengar. Förutsatt att man står ut med den horribla byråkratin när det gäller att ansöka, rapportera och redo­visa vill säga.

Udden första blåsippor
Liksom tidigare år är Uddens blåsippor lila i stället för blå. Det gläder mig. 🙂 Dom första har nyligen slagit ut men får snart sällskap av många fler såg jag. Dessutom har scillan spritt sig till min blåsipps­slänt så det kommer att bli en blandning av knallblått och blålila.

Filosoferande
Medan jag klädde på mig i dag filosoferade jag över ämnet ”en morgonrocks beskaffenhet”. Ett stort och viktigt ämne för min del. 😀 En optimal morgonrock ska uppfylla minst fem kriterier: Den ska nå ner till anklarna, vara rymlig, varm vintertid och sval sommartid, snygg och lättvättad. Den får förstås också gärna vara färgglad.

Styrelsemöte
Daphnias styrelse sammanträdde idag på eftermiddagen inför stundande årsmöte. Ordföranden hade som bekant författat en gedigen verksamhetsplan och årsberättelsen var också rätt imponerande.

Mia i vårsolenAtt en del av våra mål inte har nåtts är ju faktiskt inte vårt fel eftersom vi är beroende av samarbete med bland annat kommunen, markägare och myndigheter. Ibland känns det oerhört tungt och motigt att bedriva miljö­arbete trots att det ”bara” handlar om en sjö.

En piggare Mia
Igår tyckte jag mig se att Mia börjar vara sig lik igen så förhoppningsvis krävs inga ytterligare under­sökningar. Att hon har lagt till orm på menyn är nytt för i år vad jag vet.

Igår när jag hämtade posten upptäckte jag nämligen att hon hade kräkts ormrester på stigen till post­lådan. Att döma av den lilla osmälta biten hade hon satt i sig en huggorm. Huvudsaken att dom inte kommer åt att bita henne igen.