11.4 – Krångligt


Jag har ringt veterinären, försökt förhindra ett inbrott, fått god kundservice igen och påmint om en åter­betalning.

Ringt veterinären
I morse ringde jag veterinären igen. Den avslutade antiobiotika-kuren har inte gett önskat resultat. Mia verkar i och för sig vara nästan sitt vanliga jag, men kissar bara en till två matskedar åt gången.

VeterinärEfter några kontrollfrågor beslöt veterinären ringa in mera värkmedicin till apoteket i Dalsbruk och rekommenderade specialfoder som finns att köpa i Brusaby. Fast inte på fredagar visade det sig.

Jag fick tag i Vik Husse som råkade befinna sig i centrum och bad honom svänga in och köpa fodret, men han fick besked om att det inte gick för sig för att dom har stängt på fredagar. Så mycket för den kundservicen. 😦

På en sajt om djurpreparat läste jag mig till att man kan ge ett fodertillskott innehållande N-Acetyl D glukosamin för att skydda urinblåsan och har nu beställt Cystaid från ett nätapotek. Hoppas det ska göra nytta.

Jag har läst mig till att i 60-70 % av fallen försvinner problemen av sig själva. Veterinären nämnde också att när katterna börjar vara ute mer kan blåsirritationen upphöra, så med specialfoder, foder­tillskott och utevistelse ska det väl gå vägen.

Förhindrat inbrott
Strax innan jag kastade mig ut i regnet för att åka till apoteket ringde Siris matte och talade om att två vita skåpbilar nyss hade svängt upp till sommargrannen psykologen. Vi spekulerade i vad bilarna kunde ha för ärende till ett tomt hus så jag lovade stanna till och kolla upp saken när jag körde förbi. Jag försökte genast ringa hus­ägaren för att höra om hon visste vad det rörde sig om, men fick inget svar.

Dom två bilarna stod parkerade vid bortänden på huset och ingen höll på att bära ut möbler så jag kände mig genast lite lugnare. Ändå lugnare blev jag då jag gick fram till den första bilen. Den hade öppen baklucka och inne i bilen kunde jag se en massa verktyg.

Två arbetsklädda ”gubbar” höll till vid den nya bastun så det här handlade definitivt inte om ett inbrott tack och lov. Jag gjorde inget väsen av mig (för ovanlighetens skull) utan gick tillbaka till Silverpilen och åkte vidare sen jag ringt Siris matte och rapporterat.

Tidigare har hantverkarna åkt i privatbilar, men jag drog genast slutsatsen att det nu går så bra för byggfirman så dom har haft råd att köpa in firmabilar men ännu inte hunnit ”strajpa” dom. 😀

God kundservice
Egentligen borde jag hämta mat hos Kerstin varje dag. Hennes glada och pigga humör gör mig alltid uppåt. Idag var inget undantag. Hon fick mig som vanligt att känna mig välkommen och hennes glada leende smittade av sig. Rätt person på rätt plats. 🙂

PillerApoteket i Dalsbruk har fått beröm tidigare, men personalen är absolut värd en reprisdos för dagens hjälpsamhet. Jag frågade om dom kunde ta hem fodertillskottet till Mia, men först gällde det att hitta det. Cystease verkade inte finnas till försäljning i Finland, jag hade ju hittat det på en svensk sajt.

En stunds knappande på datorn gav inte tillräcklig information om alternativ, så den rara unga damen lovade ringa upp när hon hade besked. Det gjorde hon bara nån timme senare, men diskussionen utmynnade i att jag beställer medlet själv eftersom en enda burk skulle betinga ett orimligt pris. Ytterligare ett exem­pel på god kundservice. 🙂

Påminnelse
Den 14 januari var jag i kontakt med ekonomiavdelningen hos Helsingfors stad med anledning av att mamma hade passerat högkostnadsskyddet redan i oktober 2013. Den sista fakturans förfallodatum flyttades fram till den 30.4 för att uträkningen på återbetalningssumman skulle hinna bli klar.

Nu tycker jag vi börjar närma oss den 30 så jag skickade en påminnelse, eller rättare sagt en undran om återbetalningen snart är på väg? Enligt damen som ringde upp i januari (se inlägg 14.1.2014) hade dom hundratals krav på återbetalning så jag kan förstå att det tar sin tid, men nu har det faktiskt gått tre månader i det närmaste.

Dom kanske har fått uppgift om mammas dödsfall och hoppas slippa återbetalningen? Nä, nu var jag elak, så kan dom väl ändå inte bära sig åt?