31.3 – Människovänligt

Igår var jag jättepoppis, idag har jag bytt grejer, fått en ny hamngäst och blivit bjuden på bröllop.

Jättepoppis
Ibland kan det gå flera dar utan att jag ser eller hör en levande själ utom Mia, men igår var jag jätte­poppis. Vid halv tolv-snåret hördes en försynt knackning på köksdörren så jag hojtade ”kom in” som vanligt. Jag var nämligen på sluttampen med morgontoaletten och befann mig i nordvästra delen av huset. För den som inte vet hur mitt lilla hus ser ut på insidan, kan jag nämna att badrummet ligger ca tre meter från köksdörren. 😀

PoppisJag hörde att det gläntade på dörren och en röst som frågade: ”Are you decent?” Ah, det var byns invandrare förstås. Efter att ha sett mig i morgonrock en gång frågar han alltid numera om jag är anständigt klädd innan han kommer in. Morgonrock räknas tydligen som halvnaket.

Jag talade om att jag var i badrummet och skulle ansluta om ett ögonblick. Finkänslig som han är, gick han ut och satte sig i bersån tills jag visade mig i påklätt skick och bad honom stiga på.

Cirka tre timmar senare hade vi pratat klart och han var på väg att gå då telefonen ringde, så jag vinkade hej då och svarade. I andra änden var Trollkarlen som undrade om jag var arg på honom eftersom han inte hört av mig på länge? Jag försäkrade honom att så ingalunda var fallet och på­minde honom om att han senast vi pratades vid hade sagt att han skulle komma och hälsa på, så jag såg ingen anledning att ringa eftersom jag tyckte det var han som hade bollen. Det hade han glömt så klart. Tur man inte är ensam om att vara ”gamal å haamlot”. 😀

Efter överenskommelse om ett sammanträffande och avslutat samtal tog jag äntligen i tu med träd­gårdsarbetet. Missförstå mig rätt, jag hade absolut inget emot att bli förhindrad! Som jag tidigare nämnt, går människor före allt annat om det är inte är en akut-katastrof-situation.

Ett par timmar senare dök sommargrannen psykologen upp glatt hejande. ”Jasså du är hemma” fastslog hon. Ett par gånger tidigare har jag varit borta påpekade hon så det var ett tag sen vi sågs.

Hon satte sig på marken och såg på medan jag krattade under tiden vi pratade, men blev inte så långvarig för hon skulle befria sina pelargoner från vintervilan sa hon.

Tre personer som tänkte på mig samma dag var ju lite ovanligt, men himla roligt förstås. 🙂

Bytt grejer och ny hamngäst
Vid ganska exakt samma tid som igår och i exakt samma situation knackade det på dörren idag, men till skillnad från igår kom besökaren in utan att ställa några frågor. Jag hörde en kvinnoröst som pratade med Mia och trodde först det var fru grannen, men hörde sen att rösten tillhörde Nemos och Siris matte.

Utemöbler 2För ett tag sen föreslog hon ett byte: ett kakfat i samma serie som mina rosenmuggar mot mina gamla trädgårdsstolar. Det hade jag ju glömt (i min tur), men tyckte det var ett alldeles utmärkt förslag så vi bytte grejer.

Jag blev också av med mina två jultallrikar och tillhörande förrättsdito. Det visade sig att hon gärna ville komplettera sina befintliga. Helt perfekt, då behöver jag inte bjuda ut dom på Bytesbörsen som jag hade tänkt.

Det blev också tal om strandplats för familjens kajak. Jag föreslog genast en hamnplats i min strand, så vi gick ner och tittade. Förslaget föll i god jord och efter att jag hade försäkrat att jag inte skulle bli störd av ”trafiken” kom vi överens om att kajaken får en ny plats.

Inbjudan till bröllop
Sent i eftermiddags kom herr grannen junior gående nerför skogsstigen. Han hade i uppdrag att över­räcka post i form av ett silverfärgat kuvert från sin syster. Jag gissade rätt med en gång, det stundar till bröllop.

Senast jag fick en bröllopsinbjudan var för sex år sen om jag minns rätt? I min ålder är det betydligt vanligare med begravningar, så det var en trevlig överraskning! 🙂

29.3 – Vårtecken och annat

Vårtecknen ”hopar sig”, jag missade Dallas, har undervisat, fortsatt vårstädningen och haft besök.

Vårtecken
Änderna var först ut. Så snart strandkanten var isfri simmade dom småpratande omkring och sökte mat. Mia tyckte dom var spännande men nöjde sig med att iaktta dom på avstånd.

När jag krossade dom sista kvistarna i förrgår, såg den friska vinden till att vakarna ökade i antal. Vid Flottholmsudden roade kniporna sig. Dom åkte i tur ordning kana på vattnet, ungefär som barn som åker rutschbana. Jag kunde nästan höra hur dom skrattade av förtjusning.

Igår dök en ensam svan upp. Den gled värdigt fram i samma vak innan den lyfte och flög söderut, kanske för att rapportera till sina artfränder att det snart går att vistas i Dragsfjärden igen? Idag på eftermiddagen dök svanparet upp och betar nu i viken som blev så gott som isfri igår. En syn som alltid gör mig lika glad.

Vårtecken 2

Jag har också sett en citronfjäril och en massa bin som ”betade” i krokusarna tillsammans med säsongens första humla. Allt fler gröna skott tittar upp ur jorden. Tulpanerna och pärlhyacinterna har hunnit längst om man bortser från narcisserna, dom har redan knoppar, liksom scillan.

Än så länge har jag inte sett nån utslagen blåsippa, men det finns gott om knoppar förstås. Det är knappt man hinner med att upptäcka allt som spirar.

Missat Dallas
Igår kväll glömde jag titta på Dallas! Jag tittade i stället på en film som inte ens förmådde hålla mig vaken.

Fördelen med Dallas är att det alltid uppstår nya konflikter och konspirationer, det är lätt att hålla reda på onda och goda och människorna påminner inte ett dugg om dom jag känner. Det tycker jag är bra underhållning.

Privatundervisning
Vid halv tolv-tiden idag åkte jag i väg till min elev. Vi hade kommit överens om ett par timmars privat­under­visning. På Björkboda-fälten mötte jag eleven…? Vi hade ju aldrig spikat var vi skulle hålla till kom jag på. Båda hade vi förutsatt olika platser tydligen.

Eleven såg mig aldrig, så jag vände i korsningen och åkte tillbaka hem. Konstigt nog såg jag ingen bil på Udden, så jag började tro att jag sett fel eller att jag kanske tagit fel på dag eller tid?

Eftersom jag inte hade elevens telefonnummer skyndade jag mig in, sökte upp det (på fonecta.fi) och ringde. Jodå, min elev närmade sig Udden fick jag veta och några minuter senare kunde vi skratta gott åt missförståndet.

Vad lärde jag mig av det här då? Jo, att jag ska låta bli att förutsätta nåt och hellre vara övertydlig än otydlig. 😐

Fortsatt vårstädning
Efter att eleven åkt, åt jag en stadig portion mat innan jag bytte om till arbetskläder och gav mig i kast med den sista rosenbusken. Att växla mellan intellektuellt och fysiskt arbete är skönt tycker jag, det kändes som om det var länge sen jag behövde använda insidan. 😀

StadKrattandet och fejandet fortsatte runt ett blomland, ”spritbusken” (svart vinbär) och röd­vin­bärs­bus­ken.

Besök
Jag var nästan klar för dagen då jag såg en bekant bil köra upp. Min f d granne tog sig en tur för att se hur långt våren har hunnit.

Jag kan mycket väl förstå att om man är uppvuxen på landet och har bott i villa hela sitt liv är det nåt som saknas när man flyttar till en lägenhet. Vårtecknen är inte alls lika påtagliga och lätta att se när man bor så. I all synnerhet om man bor i stan! Jag begriper ju inte hur folk kan trivas med det? 😉

Rosvård

Beskärning

Idag var det dags att beskära rosorna, ta bort allt gammalt gräs runt om och kratta bort löven. Sen på med hästgödsel och kvistkross. Håll med om att det är en viss skillnad!

Herr och fru doktorn kom gående förbi under tiden jag höll på. Fru doktorn var bestört över att jag klippte ner rosorna så våldsamt, men jag hänvisade till min f d granne som har sagt att dom tål det. Det vet jag förresten av tidigare erfarenhet.

En försommar hade jag gräsklipparhjälp och när jag kom hem på semestern konstaterade jag att rosorna också hade blivit överkörda med gräsklipparen. Men dom blommade lika fint som vanligt trots den omilda behandlingen. 🙂

Så här ser dom ut (se nedan) när dom står i blom och doftar alldeles ljuvligt. New Dawn säger fru doktorn att dom heter och det stämmer nog. Helt makalöst att tre av dom står sig ännu efter alla dessa år. Om jag minns rätt, planterades dom i början av 70-talet.

Ros

27.3 – Viktiga ärenden

I förrgår hade jag ärende- & våffeldag, igår skapade jag uddmor.fi, idag har jag haft en ny ärendedag och gjort bort mig.

Ärende- & våffeldag
I tisdags hade jag ett par ärenden till Kimito. Ett av dom bestod i att öppna bankkonto för Lion Mountain Finland rf. Än så länge har vi inte fått bekräftelse på registreringen men den ska väl komma senast nästa vecka.

På hemvägen hade jag turen att ramla in hos Grisen/Tvillingen precis vid kaffetid. Väl tajmat. 😀 Dessutom visade det sig att hon firade våffeldagen, så både jag och den andra besökaren åt oss mätta på våfflor. Färsk fruktsallad, äppelmos och glass ingick som tillbehör, jättesmaskigt, tack igen!

Uddmor-sajtenuddmor.fi
I förrgår botaniserade jag bland leverantörer som tillhandahåller s k gratis verktyg (dvs reklamfinansierade) för webb­sides­pro­duk­tion i Finland och blev förtjust i 123kotisivu.fi, eftersom reklamen inskränker sig till deras egen. I och med att deras verktyg påminde om dom jag använde för Din Konsult-sajten och att dom finns i ett 20-tal länder, beslöt jag slå till med en egen sajt för Uddmor.

För varje gång bloggen.fi strulat har jag kommit närmare ett beslut om flytt, men inte riktigt hittat nån bloggportal som jag gillar. Att ha en egen sajt ger större frihet och förhoppningsvis fungerar tekniken bättre här.

När jag hade testat lite grann, bestämde jag mig också för att registrera domännamnet uddmor.fi, annars hade det blivit långt och svårt att komma ihåg tyckte jag. Domännamnet kostar bara 1 €/år, så det var inget svårt beslut.

Än så länge har jag bara gjort grundjobbet, dvs valt mall, färger och typsnitt, etc, men ska förstås snickra till sidorna så jag kan publicera den så snart som möjligt. Det går att skapa en blogg på sajten noterade jag, men då kan jag inte spränga in bilder i texten så jag tror jag löser det på annat sätt.

OBS! Om du har önskemål eller förslag till förbättringar jämfört med den nuvarande layouten, är jag förstås tacksam om du hör av dig! Skicka i så fall ett mejl till uddmor@gmail.com. 🙂

PengarÄrendedag
Idag hade jag en lista med flera be­söks­punk­ter och ärenden som skulle uträttas. Rutten blev som så ofta Udden-Kärra-Genböle-Dalsbruk-Udden. I Dalsbruk hade jag bland annat tid hos ”min” bank­råd­gi­vare kl 14:30.

Förra gången jag hade tid hos en bank­råd­gi­vare skulle jag gå en trappa upp, så det gjorde jag idag också och ringde på dörrklockan. Ingen kom och öppnade så jag ringde på igen ett par gånger, men utan resultat. ”Så bra fungerar tidsbokningen” morrade jag tyst för mig själv.

När jag kom ner tillbaka på marknivå kollade jag för säkerhets skull vad det stod för öppettider på dörren till det kontoret, men kom fram till att det inte var nån idé att försöka dra i den dörren. Jag hade glömt telefonen hemma så jag kunde inte ens ringa upp och fråga.

Då jag kom hem såg jag att jag hade ett missat samtal från banken och ringde upp kundtjänsten. Först uppgav jag fel namn på personen jag skulle träffa, men så småningom kom jag till den dam jag hade bokat tid med och förklarade att jag minsann hade varit på plats på utsatt tid.

Det visade sig att det var hon också, fast hon satt inte på plan två, utan i kontoret på marknivå. Just så. Tänk vad lite det behövs för att det ska bli fel. Av den elektroniska tidsbokningen framgick bara adressen, inte vilket kontorsutrymme som gällde.

Jag kunde få komma i morgon, men har ingen lust att åka en extra vända, så vi kom överens om en ny tid nästa vecka. Och då är det kontoret på marknivå som gäller har jag nu fått klart för mig. 😐

På tork

På tork

Så där ja, nu är hela kvisthögen omvandlad till ”kvistkross” som ligger på tork. Antingen eldar jag upp det i spisen eller strör ut på lämpligt ställe. Eller både och. Bra med valmöjligheter. 🙂

Mia övervakade givetvis arbetet som vanligt.

Mia inspekterar

24.3 – Snart likfritt

Starten på dagen blev dyster, jag har styckat lik och fått stryk.

Dyster start
Det fantastiska vädret till trots blev starten på dagen dyster – jag hade ingen tillgång till internet. Sånt kan ju verkligen förstöra humöret. 😉

KvisttuggNär jag ringde och felanmälde fick jag veta att det var ”ett allmänt fel” och att man i Salo jobbade på att lösa pro­ble­met. Inom en timme fungerade allt igen så jag kunde andas ut och läsa mejl och kolla FB som vanligt.

Styckat lik
Förmiddagen gick åt till diverse administration och kommu­ni­ka­tion, men efter lunch tog jag på mina Snickers och forslade ner kvisttuggen till ”avverk­ningsplatsen”. Liken bestod alltså av kvistar efter trädfällningen.

”Likstyckningen” gick som en dans! Ett rent och skärt nöje att jobba när man inte behöver göra annat än mata i kvistar. Den stackars tuggen kved lite mellan varven när jag plågade den, men för det mesta spann den belåtet.

LassInnan jag slutade för dagen var jag uppe i ca 80 l (två skottkärrslass) kvistrester. Mer än hälften av kvisthögen är borta, om jag hinner i morgon fixar jag resten.

Stryk
Och hur jag än bar mig åt, lyckades jag inte mata i elkabeln, inte ens skada den på nåt vis. 😀 Däre­mot fick jag en del stryk av små­kvistar som snärtade mig i huvud och ansikte tidvis när jag stod för nära. Antagligen som straff för att jag har mördat deras ”urmoder”.