Mia

av

5.4 – Nyttiga och/eller vackra bidrag

I förrgår aktiverade jag mig, igår beundrade jag dom första blåsipporna, idag har jag filosoferat och bevistat ett styrelsemöte. Mia är piggare och har orm på menyn.

Aktivering
I förrgår aktiverade jag mig som omväxling i ett offentligt sammanhang. Jag deltog i kommunens informationstillfälle för öns föreningar. Av kommunens 156 föreningar(!) var bara en bråkdel representerade, men bredden var ganska stor.

Det som lockade mig (som representant för Daphnia och Lion Mountain Finland) – och säkert många andra – var att få reda på bidragsmöjligheterna. En medlems­avgift på 10 €/år ger minsann inte mycket klirr i kassan om man inte har halva öns befolkning som medlemmar.

BlåsippaFörutom kommunens bidragsformer presenterade en representant för föreningen I samma båt mycket torrt och sakligt det tänkta inne­hållet i Leader-stödet för nästa sjuårsperiod. Inget av kommunens bidrag stöder miljö­arbete (är vi förvånade?) så förhoppningen står till Leader-pengar. Förutsatt att man står ut med den horribla byråkratin när det gäller att ansöka, rapportera och redo­visa vill säga.

Udden första blåsippor
Liksom tidigare år är Uddens blåsippor lila i stället för blå. Det gläder mig. 🙂 Dom första har nyligen slagit ut men får snart sällskap av många fler såg jag. Dessutom har scillan spritt sig till min blåsipps­slänt så det kommer att bli en blandning av knallblått och blålila.

Filosoferande
Medan jag klädde på mig i dag filosoferade jag över ämnet ”en morgonrocks beskaffenhet”. Ett stort och viktigt ämne för min del. 😀 En optimal morgonrock ska uppfylla minst fem kriterier: Den ska nå ner till anklarna, vara rymlig, varm vintertid och sval sommartid, snygg och lättvättad. Den får förstås också gärna vara färgglad.

Styrelsemöte
Daphnias styrelse sammanträdde idag på eftermiddagen inför stundande årsmöte. Ordföranden hade som bekant författat en gedigen verksamhetsplan och årsberättelsen var också rätt imponerande.

Mia i vårsolenAtt en del av våra mål inte har nåtts är ju faktiskt inte vårt fel eftersom vi är beroende av samarbete med bland annat kommunen, markägare och myndigheter. Ibland känns det oerhört tungt och motigt att bedriva miljö­arbete trots att det ”bara” handlar om en sjö.

En piggare Mia
Igår tyckte jag mig se att Mia börjar vara sig lik igen så förhoppningsvis krävs inga ytterligare under­sökningar. Att hon har lagt till orm på menyn är nytt för i år vad jag vet.

Igår när jag hämtade posten upptäckte jag nämligen att hon hade kräkts ormrester på stigen till post­lådan. Att döma av den lilla osmälta biten hade hon satt i sig en huggorm. Huvudsaken att dom inte kommer åt att bita henne igen.

av

2.4 – Oplanerat, planerat och omplanerat

Det har snöat och avloppstanken är tömd, jag har hittat en suverän grej, omplanerat och blivit bjuden på oplanerad middag.

Snö!
Igår morse/förmiddags vräkte snön ner helt plötsligt. Väderprognosen stämde tyvärr. Vid halv tio-snåret hade Udden fått ett tunt vitt täcke, men då var det lyckligtvis slut på flingorna. Sen sken solen igen som inget hade hänt och redan vid lunchtid hade all snö töat bort igen. Väderkontoret behagade aprilskämta med oss.

TanktömningTömningsdags
Strax före ett dundrade ”avloppsbilen” uppför backen. Jag hade beställt tömning den här veckan så den var välkommen även om det inte krisade direkt.

Jag höll den gemytliga tanktömmaren sällskap under tiden han tömde tanken. Båda hade vi syn­punk­ter och kommentarer till både lokala och globala händelser. Trevligt med en prat­stund i solskenet.

Suverän grej
Hos en av mina ”hovleverantörer” hittade jag en hopfällbar torkställning som kan användas både inne och ute, en suverän grej tyckte jag. Ibland räcker byklinan inte till så jag ville ha en sån där Y-formad torkställning att ta till vid behov. Nu har jag det. 🙂

Omplanering
Idag började dagen med ett samtal till veterinären. Efter vårt senaste besök (11.3) har Mia fortsatt slicka sig i ändan och för ett par dar sen skrek hon till när jag nuddade rumpan och hade väldigt ont när hon slickade sig. Igår kväll kissade hon två gånger inom loppet av ett par timmar så jag kom fram till att hennes ”besvär” måste ha med urinblåsan att göra.

Mia spanarVeterinären hade två teorier: Antingen bakterier i urinvägarna eller ”stressblåsa”. Det senare mot­sva­rar vårt magsår, men hos katter sätter det sig tydligen på urinblåsan. Varför Mia skulle vara stressad är för mig en gåta, men man vet ju aldrig?

Vi kom överens om att börja med en anti­biotika­kur + värkmedicin. Veterinären lovade ringa in recept till apoteket i Dalsbruk. Om behandlingen inte hälper be­hövs urinprov och undersökning med ultraljud.

Enligt dom ursprungliga planerna hade jag ett par tider att passa i Dalsbruk på eftermiddagen men om- och avbokade hastigt och lustigt. Mia först, sen kommer allt annat. Vid lunchtid åkte jag därför och hämtade medicinen och gav henne genast 1½ piller och en dos värkmedicin. Om en vecka hoppas jag hon mår som vanligt igen.

Middag
I måndags blev jag inbjuden på middag idag. Jag lovade dyka upp vid tre, men efter lunch ringde värden och meddelade att maten blir försenad på grund av oplanerade omständigheter. Vi kom överens om 15:30 i stället, då skulle maten vara halvfärdig.

Det gav mig tid att diska innan jag åkte. Trodde jag. Men en tredjedel av disken återstod då det var dags att åka. Inte riktigt min dag idag. Mia ville gärna stanna inne så det fick hon förstås.

15:27 parkerade jag utanför värdens hus och noterade att bilen var borta… Alltså var maten inte halvfärdig. En minut senare dök värden upp.

I stället för den planerade måltiden som skulle ta ca en timme att tillreda frågade jag om det inte fanns mat att värma? Jag förklarade att jag hade en ”konvalescent” där hemma och inte ville stanna så länge. Så i stället för renfilé blev det pannbiff. Härligt med människor som är anpassningsbara.

Maten var jättegod och jag blev minst lika mätt som om jag hade fått renfilé och så slapp jag känna mig stressad av att vara borta för länge. Idealiskt. 🙂

av

På tork

På tork

Så där ja, nu är hela kvisthögen omvandlad till ”kvistkross” som ligger på tork. Antingen eldar jag upp det i spisen eller strör ut på lämpligt ställe. Eller både och. Bra med valmöjligheter. 🙂

Mia övervakade givetvis arbetet som vanligt.

Mia inspekterar

av

7.3 – Gjort och ogjort

Jag har inlett vårstädningen, läst en anvisning, pratat med advokaten och letar cocktailglas. Mia är synnerligen punktlig.

MossaVårstädning inledd
Igår kände jag för att inleda vårstädningen på tomten. Så här tidigt har jag aldrig börjat tidigare! Det kändes konstigt att se en skridskoåkare samtidigt som jag krattade, det har heller aldrig hänt tidigare.

Under dom blöta, halvt förmultnade löven och det torra gräset lyste små gröna knoppar och skott. Synen är lika välkommen varje år. Tomten på Udden är för all del grön året runt eftersom mossan har invaderat det mesta. Men mossgrönt är ju också vackert. 🙂

AnvisningAnvisning
Att uppfylla kraven i anvisningen till avföringsprovet är ju inte det enklaste… Avföringen får inte komma i kontakt med vatten eller urin står det. Men jisses, var har dom tänkt sig att man ska uträtta sina behov dådå? I en potta?

Tur att jag har dass. Fast då uppstår nästa problem – provet ska tas på två olika ställen i avföringen. Hur man bär sig åt för att få en snygg ring eller sträng står det inget om. Tänk om det blir en hög i stället, var tar man proven då? Och det här ska dessutom upprepas tre dagar i följd! Suck och stön.

Samtal med advokaten
Idag ringde jag öns trevligaste advokat (och den enda tror jag?) eftersom jag fick faktura på mammas slutliga vistelse på bäddavdelningen. Han hade inte börjat med ”sifferexercisen” än, så det var ingen brådska med beloppet. Vi ventilerade i stället en del andra detaljer och han lovade återkomma när bouppteckningsförrättningen förestod.

På jakt efter cocktailglas
Trots att jag har alkoholproblem i form av fyllda men dammiga flaskor och karaffer, inhandlade jag en flaska till i onsdags. Jag blev plötsligt kolossalt sugen på Dry Martini, ”stirred, not shaken” precis som James Bond vill ha den.

Dess värre har jag inga cocktailglas… Helst ska dom se ut som på bilden, men Ikeas variant (Optimal) går också bra har jag kommit fram till. Tyvärr går dom inte att köpa i nätbutiken konstaterade jag.

Alla problem har dock en lösning. Jag har antecknat artikelnumret på inköpslistan till min f d klass­kompis. Han lovade nämligen förse mig med sånt som inte finns att handla lokalt. Jag har för all del inte kollat hos Wuorio, men jag tvivlar på att dom har cocktailglas?

Det går förstås att använda andra glas. För många år sen blev jag serverad likör i välfyllda dricks­glas. Efter det äventyret drack jag inte likör på ett bra tag. 😀

Mia är punktlig
Prick klockan 17 slutar arbetsdagen vet Mia. För att jag skulle notera tidpunkten satte hon sig på skrivaren. Fast mest för att undersöka ljudet och varifrån papperen kommer.

Mia på skrivaren

av

4.3 – Modkrävande?

Jag har blivit medgrundare, beundrat modet, känner mig utpekad och har författat en kommentar. Mia har fått påfyllning.

Medgrundare
Under årens lopp har jag varit medlem i flera föreningar, men det är första gången i mitt liv som jag är med om att grunda en. Jag känner mig hedrad över att ha blivit tillfrågad. 🙂

Tack vare anvisningar och stadgemallar på Patent- och registerstyrelsens sajt är det inte alls kom­pli­cerat. Det tyngsta jobbet är att formulera syfte och verksamhetsbeskrivning. Lyckligtvis står en av de andra grundarna för den delen. För att grunda en förening krävs nämligen minst tre personer.

IsåkareModigt
Medan jag stod ute och pratade med skydds­lingens mamma i söndags hördes ett mysko ljud nerifrån sjön, isen krasade. Ljudet uppstod av att ett gäng modiga skridskoåkare defilerade in i viken.

”Att dom törs” var vår spontana kommentar, men enligt tillförlitlig källa var isen 30 cm tjock för några dar sen så det kanske inte krävdes nåt större mod? Fast sen dess har vi haft plusgrader varenda dag och på sin höjd runt 0 på nätterna så det lär väl ha tärt på lagret.

Idag knackade en ung man klädd i hjälm och arbetskläder på. Han undrade om han fick parkera bilen bredvid Silverpilen och om isen höll? Han och hans kollega skulle röja elledningen på Långholmen. Första frågan var ju enkel att besvara, men den andra fick svaret ”Jag kan inte garantera att den håller.” Efter nån timme var bilen borta så tydligen höll den. Eller så vågade dom inte alls ge sig ut på den?

Utpekad
För några dar sen fick jag ett sånt där brev från Birkalands cancerförening igen. Vår kommun sponsrar screening av tarmcancer för gamlingar i min ålder. Det är förstås bra, men efter att ha läst an­vis­nin­gar­na kändes det lika motigt som förra gången.

Tre avföringsprover ska skickas in och tre dagar före och under provtagningen ska man ”undvika rått kött, blodrätter, lever och C-vitaminprodukter (dos över 250 mg).” Nu hade jag ju läst fel ser jag… Jag tyckte det stod ”rött kött” men så var det alltså inte.

Råttkött får man tydligen också äta. Huvudsaken att det inte är rått. 250 mg C-vitamin motsvarar väl hela min årskonsumtion, så där är det inga problem. 😀

Förra gången jag var utvald/utpekad struntade jag i det, men den här gången ska jag nog nappa på ”erbjudandet”. Att peta i avföring är ju inte direkt min favorit­syssel­sättning, men jag överlever nog.

Kommentar
I dagens ÅU hade Hans Rosing skrivit en insändare som fick mina nackhår att resa sig… Han hävdar att datorer och ordbehandlingsprogram tar kål på vår personlighet och fortsatte med att fördöma i stort sett allt i modern teknikväg.

Mia på brickbordetDet fick mig (förstås) att hetta till. På sittande stjärt författade jag en syrlig kommentar som jag skickade in till ÅU för en stund sen. Möjligen var hans inlägg avsett som en provokation men så upplevde jag den inte, därav min inspiration.

Påfyllning
I söndags fick Mia påfyllning av sin favorit­delikatess, torkade mujkor. Vik Husse fortsätter skämma bort henne.

Det är för all del tredubbelt nöje. På så sätt får två människor också sällskap och tillfälle att umgås. 🙂

av

20.2 – Från proffs till fyrfotade djur

Tvättmaskinen är som ny, jag har hittat en massa klasskompisar och lämnat underlag till bo­upp­teck­ningen. Mia gillar snöfritt och har sett en jättehund.

FilterTvättmaskinen åtgärdad
Mellan klockan 11 och 13 igår var det aviserat att ser­vice­killen som skulle fixa E10-felet på tvätt­ma­ski­nen skulle dyka upp. Han kom innan klockan hann slå elva, helt fantastiskt!

Efter att det första filtret var åtgärdat körde han nåt slags självtestprogram på maskinen och kon­staterade att det fanns fler fel. Inne i maskinen satt ytterligare ett filter som också var igenkorkat.

För att slippa ingrepp i tvättmaskinen i fortsättningen, rekommenderade han ett filter som sattes in mellan vattenkranen och slangen. Självfallet fick han montera ett sånt. Nu kanske jag ska rengöra det lite oftare än vart sjunde år.

Det visade sig att det också fanns ett annat problem. Vattenkranen fungerar inte längre… Det kommer vatten oavsett om den står i ON- eller OFF-läge, så den behöver jag byta vid tillfälle. Fast jag upptäckte ju hur han gjorde för att stänga vattnet manuellt, så i värsta fall kan jag tillämpa samma metod. Alltid lär man sig nåt nytt.

Jag frågade om servicekillen ville ha kaffe och det ville han, så efter avslutat arbete fick han kaffe och smörgås, det närmade sig lunch. Jobbet hade tagit nästan en timme i anspråk.

När han hade åkt provkörde jag omgående i och med att maskinen var laddad med tvätt och genom­blöt efter diverse provspolningar. Vilken skillnad! Nu tog det bara ett par minuter att fylla maskinen jämfört med det det tiodubbla tidigare. Skönt med proffs. 🙂

Klasskompisar
Det är inte så dumt med FB. Igår hittade en före detta klasskompis från Lönkan mig och jag blev ansluten till gruppen Nya Svenska Samskolan 1888-1977. I den gruppen hittade jag förstås många fler klasskompisar.

Förutom elever fanns också några lärare med i gruppen, bland annat en av mina favoritlärare som undervisade i engelska. Kul.

Bouppteckning
I eftermiddags hade jag tid hos boupptecknaren för genomgång av dödsboets skulder och tillgångar. Jag lämnade i från mig allt väsentligt i materialväg och fick lära mig att föregående gene­rations bo­uppteckning är viktig att spara.

Den som gjordes efter min styvfar hade mamma inte kvar, men det går förstås alltid att få en kopia. I och med att mamma och styvfar hade äktenskapsförord och inbördes testamente, ska ju barnen till min styvfar ha ut sitt farsarv om dom inte redan fått det. Men det får proffset reda ut.

Mia ser en hästMia gillar snöfritt
Sen snön försvann har Mia börjat trivas ute igen. Av allt att döma är näbbmössen i farten, såna har hon fångat flera av. Synd bara att hon inte kommer åt mössen som härjar i väggarna och på mellan­taket.

Jättehund
När jag hämtade posten vid lunchtid hörde jag en ljus röst i backen och inom kort dök ett lite ovan­ligare ”fordon” upp – en häst med en ung dam sadeln. Den unga damen pratade i telefon, därav rösten. Ekipaget stannade på krönet en liten stund så jag hann in och hämta kameran.

Mia satt på trappan, fullkomligt för­häxad. Eftersom vi har hästar i byn, passerar dom då och då, men det var nog länge sen Mia såg nån. Hon satt blickstilla och fortsatte att titta stint på ”jättehunden” trots att jag pratade med henne.

När jag gick in såg hon ut som om hon tänkte följa med för säkerhets skull, men just då gick hästen vidare så hon satt kvar för att kolla vart dom tog vägen. Förutom jakttagen det mest spännande som hänt idag antar jag. 🙂

av

12.2 – Eld och vatten, liv och död

Jag har bränt hundralappar, skickat dödsfallsintyg och vändagskort och fått nog av E10. Mia gillar vitlök och har utmärkt sig igen.

BegravningsblommorBränt hundralappar
I söndags hade jag vilodag, men i förrgår tog jag en titt på graven där be­grav­nings­blom­morna lades efter jordfästningen. Jag hade förväntat mig att se kistdekorationen, men den åkte tydligen med kistan till krematoriet.

Det innebär att ett par hundralappar också går upp i rök, men jag förstår att de­ko­ra­tio­nen var så väl fastsatt att be­grav­nings­en­tre­pre­nö­ren inte ville/kunde ta loss den. Eller så är det kutym att den läm­nas kvar på kistan?

Dödsfallsintyg och vänkort
I måndags hade jag diverse ärenden till Kimito och kände mig lite harmsen över att utdraget ur be­folk­nings­bok­fö­ringen (dödsfallsintyget) ännu inte hade kommit, annars hade jag kunnat ordna mammas ärenden på banken samtidigt.

Innan jag åkte hämtade jag posten. Och där låg det ju, så himla bra! Som sagt, i min värld sker det ofta små mirakel. 🙂

Igår postade jag således en bunt med dödsfallsintyg till företag och organisationer både i Sverige och Finland. I samma bunt låg vändagskorten som jag kände för att skicka i år. Det är ju faktiskt viktigt att hedra också dom levande.

TvättmaskinNog av E10
Nu har jag fått nog! Gårdagens 60-graders tvätt tog drygt fem timmar i stället för en och en halv… Vid varje vattenpåfyllning stannade tvättmaskinen och visade den irriterande välbekanta felkoden E10. Jag borde förstås ha suttit bredvid och tryckt på start-knappen varje gång, men jag hade viktigare saker för mig.

Idag ringde jag servicefirman som samarbetar med våra lokala vitvaruleverantörer. På onsdagar bevistar dom tydligen vår ö, så nästa onsdag blir felet åt­gärdat (mellan 11 och 13) – hoppas jag innerligt!

Min teori är att felet upp­står av samma anledning som stoppen i duschen tidi­gare, dvs sjövattnet inne­håller orenheter som passerar silen i bottenventilen och som den (löjligt) känsliga apparaturen inte gillar eftersom E10 är felkoden för problem med vatten­till­för­seln. Efter att jag tog bort silen från blandaren till duschen har jag inte haft ett enda stopp, så jag förväntar mig att det här kan åtgärdas på samma sätt.

Mia gillar vitlök
Jag har aldrig hört talas om en katt som gillar vitlök, men det gör Mia, hör och häpna. Då menar jag inte vitlökskryddade livsmedel, utan färsk vitlök.

Förutom aioli, gillar jag grädd­­fil med pressad vitlök och gjorde i ordning en skål härom dagen. Igår åt jag upp det sista och ställde fram skålen till Mia i tron att hon skulle avskräckas av lukten, men inga­lunda, hon slickade förtjust i sig resterna. Det måste väl ändå vara högst ovanligt?

MagnoliaTredje gången gillt
Igår kväll var det dags igen. Strax innan jag skulle gå och lägga mig hörde jag en konstig duns från vardagsrummet. Eftersom Mia var i ”högform” antog jag att det var hon som ställt till med nåt.

Mycket riktigt. Vasen med den ståtliga mag­nolia­kvis­ten jag fick av min passagerare i måndags låg på golvet och det mesta av vattnet hade givetvis runnit ut, både på mattan och på golvet. Suck.

Mia satt en bit ifrån och tittade på mig med uppspärrade ögon. Hon mindes säkerligen hur arg matte lät och såg ut vid dom föregående incidenterna, men den här gången nöjde jag mig med att morra dovt.

Hon smet i väg nånstans men var efter en halv minut lika yster och sprallig igen och tyckte det var roligt att se golvtrasan åka fram och tillbaka. Då hade matte redan lugnat sig så vi var sams igen. 🙂

av

9.2 – Begravningsdagen

Gårdagen var tung men också hjärtinnerligt varm.

Morgon och förmiddag
Gårdagen började tidigt, jag borde kanske inte ha stigit upp redan den tiden? Tio över sju steg vi upp. En kort stund senare välte Mia blomvasen som stod på köksbordet. Vattnet rann förstås ut över bor­det och ner på golvet. Just då var hon väldigt billig, jag hade annat att tänka på… Snön som hade rasat ner från taket till exempel.

SnörasNästa irritationsmoment dök up när jag gjorde min morgontoalett. Avloppet till hand­fatet korkade igen. Jag tog upp vattenlåset bara för att konstatera att felet inte låg där, proppen satt längre ner i röret. Lyckligtvis gjorde propplösarvätskan susen så småningom så jag kunde tvätta mig klart.

Ett par timmar senare skänkte jag en tacksam tanke till ”vägmästaren” som var i farten och sandade vägen. Det milda vädret och regnet hade gjort vägen hal, men nu skulle dagens gäster kunna ta sig fram.

Mia fortsatte fresta på mitt tålamod. Hon var obehagligt pigg och uppspelt och lyckades jämt vara i fötterna på mig. Hon kände antagligen att jag hade tankarna på annat håll och gjorde sitt bästa för att få uppmärksamhet.

När jag hade skottat bort snöhögen framför trappan för andra gången (första kom i torsdags kväll) kom jag på att jag skulle hissa flaggan på halvstång. Det var lättare sagt än gjort, den hamnade på tok för långt ner vid dom första två försöken. Tredje gången blev inte heller perfekt, men det fick duga bestämde jag.

Nu började det bli dags att byta om till be­grav­nings­klädsel. Den svarta blusen jag tänkte ha på mig visade sig vara ostruken, men jag hade gott om tid så jag hann stryka den. Lite över tolv var jag färdigklädd. Jag ville inte klä mig i helsvart, så det blev andlighetens färg (mörklila) på byxorna.

Ca 12.25 kom herr grannen junior in och meddelade att skjutsen väntade. Mia fick stanna inne och var nöjd med det. Jag hoppades innerligt att hon inte skulle känna sig frestad att hoppa upp på det färdigdukade bordet i vardagsrummet.

Begravningsceremoni och minnesstund
Begravningsgästerna från Helsingfors – mammas bror och svägerska, respektive tre av hennes vänner – vän­ta­de redan i kyrkan då vi kom. Resan hade gått bra och dom hade hunnit bekanta sig med varand­ra. Det var bara en av damerna i sällskapet jag inte hade träffat tidigare.

BegravningCeremonin inleddes enligt mammas önske­mål med Amazing Grace som kantorn spelade på piano, därefter talade prästen om att blomsterhyllningarna kunde börja. Mamma hade ju sagt att det räckte med en vit ros, hon ville inte ha några blomster­arrange­mang, så det hade jag vidarebefordrat till alla jag hade haft kontakt med.

Prästen tog därefter vid och vi sjöng psalm 31 (Härlig är jorden) som mamma och jag hade kommit överens om och efter jordfästningen avslutade kantorn med Time To Say Goodbye på piano, också den enligt mammas önskemål. Jag tror att mamma hade varit nöjd med arrangemangen. Också med den kvinnliga prästen.

Totalt tror jag vår lilla skara i kyrkan bestod av ett drygt ett tjugotal personer. Fler än jag hade räknat med, men en del av mina vänner hade ju också träffat mamma genom åren. Till minnesstunden på Udden infann sig 18 personer som fick kaffe, smörgåstårta och konjak till påtåren precis som mamma hade önskat.

Ett stort och varmt tack till alla som närvar eller hedrade minnet av mamma på annat sätt!

Kväll
När dom sista gästerna hade gått plockade jag undan och upptäckte att flaggan fortfarande vajade i topp när jag gick ut med slaskvattnet så jag skyndade mig att hala den. Direkt efter begravningen ska den hissas helt fick jag lära mig så det hade jag gjort innan kaffet serverades.

Precis som dagen hade börjat slutade den. Mia välte samma blomvas igen. End skillnaden var att vattnet rann ut åt andra hållet. 😦 Men jag förlät henne förstås igen (efter en stund).

av

Jättemumsigt

Mias pepparkakor

Mia är stormförtjust i Pirkkas ”pepparkakor” (torkad fisk) som hon fått av Vik Husse. Hon vet förstås på vilken hylla dom står. Igår råkade skafferidörren stå öppen och obevakad en stund, så hon hoppade upp mellan porslinet och försökte få tag i delikatessen men blev upptäckt av matte innan hon hann sno en.

En om dagen brukar hon få och det är ingen risk att jag glömmer ge henne en. Hon sätter sig vid skafferidörren och talar högljutt om vad hon vill ha. 🙂