besök

av

15.8 – Välkommet

Luther är förvisad, vattnet är varmt och välkomna besök har förgyllt tillvaron.

LutherLuther förvisad
Luther är definitivt förvisad från min tillvaro. Numera gör jag inga planer för dagen och har inte ett dugg dåligt sam­vete för att jag inte uträttar nåt nyttigt vissa dar.

Visserligen har jag också tidigare prioriterat det jag har lust att ta i tu med, men det har ändå funnits en gnagande känsla av att jag borde göra mer. Nu är det slut med det. 🙂

Vattnet varmt
Efter torsdagens gräsklippning kändes det påkallat med ett dopp i sjön. Utan att kolla vatten­temperaturen steg jag ner i vattnet och konstaterade att det kändes varmt. En titt på termometern be­kräf­ta­de, 22° visade den. Varmast hittills i år.

Välkommet besök 1
Igår fick jag rå om min allra äldsta vän, Råttan/Väduren, i flera timmar. Vår vänskap har hållit i sig i ca 60 år. Såna vänner har man minsann inte många av!

Kontakten har inte alltid varit så tät under åren, men konstigt nog har vi alltid hittat tillbaka till va­randra igen. Gamla vänner är som ingångna skor har nån sagt och det stämmer nog. Att känna värme, för­troende och trygghet i en relation är oändligt värdefullt.

StädtofflorHon nöjde sig inte med att bara skänka sin tid utan över­räckte en guldfärgad påse som innehöll ”lite praktiska prylar”. Överst i påsen låg nåt som jag inte kunde begripa vad det var förrän jag läste texten på omslaget: Ren­gørings­tøfler. Det fick mig att gapskratta. Vilken suverän uppfinning! 😀

Dom tyckte hon jag kunde behöva eftersom jag avskyr att städa. Helt rätt! Hon tyckte också att jag kunde behöva ett sommarnattlinne i ekologisk bomull, en bok om en man och hans katt och en upp­hängningsanordning.

Nattlinnet invigde jag igår kväll eftersom jag var nyduschad. Vilket sagolikt skönt material! Det kändes som en andra hud, mjukt och lent. Boken och ”dörrkroken” lär förstås också komma till användning så små­ningom. Tack snälla igen!

Välkommet besök 2
Dagens besökare är också en gammal, god vän. Riktigt hur många år vi har känt varandra har jag ingen riktig koll på, men gissningsvis är det ett halvdussin år vid det här laget. Vik Husse börjar alltså också bli ”ingången”.

Bersån 2Idag hade han med sig två jättemaffiga choklad­muffins, antagligen för att han tycker att det är lite si och så med Uddens utbud på te‑ och kaffetilltugg. Nä, jag skojar, han råkar bara veta att jag (också) är en gotte­gris.

Det har således varit hårt slitage på bersån dom senaste dagarna, tack vare att sommar­vädret håller i sig. Oj, vad glad jag är över att ha den!

av

1.8 – Besök och demenssymtom

Jag har levt på gröt, haft besök, klippt gräs, förlagt tidningen och bjudit på udda utsikt och jultårtor.

Levt på gröt
Jag börjar tro att jag har mask… Jag är hungrig var tredje timme?! För att hålla hungern i schack be­slöt jag koka havregrynsgröt i förrgår och hävde i chiafrön för att göra den extra nyttig. Tre timmar senare var jag hungrig igen. Mysko.

GrynEnligt receptet på grynpaketet kokade jag två portioner, men dom har räckt till fyra måltider så det kanske är så att jag äter för små portioner? Men man ska ju inte äta tills man är mätt, utan tills man inte längre är hungrig sägs det?

Besök
Igår hade jag två besök. Det första utgjordes av en gammal skolkamrat som också är bloggläsare och vägandelsägare.

Som vanligt var jag ännu i morgonrocken när det knackade på dörren efter lunch. Jag blev rätt för­vånad då jag såg vem som steg in. Honom har jag aldrig sett på Udden tidigare, åtminstone inte vad jag minns? Det är också några år sen vi pratades vid senast.

Besöket blev inte så långvarigt, men vi hann ändå avhandla miljöfrågor, byråkrati, hälsa och skillnader mellan Sverige och Finland. Dessutom hann väglaget få årets första vägavgift. Ett både trevligt och effektivt besök således.

Lika trevligt, men inte fullt så effektivt, var sommargrannen psykologens besök på kvällen. Över var sitt glas destillerad dryck ventilerade vi sjögräsförekomsten, udda drömmar och kvällens teve­program.

GräsklippareKlippt gräs
Igår kunde jag äntligen klippa gräset. I förrgår ”räddades” jag av en kort regnskur just som jag hade konstaterat att gräset hade torkat upp efter nattens regn. Under juli har Udden fått 93 mm, så växt­lig­he­ten är extra frodig.

Förlagt tidningen
I morse drabbades jag av demenssymtom. På vägen till postlådan för att hämta tidningen kom jag på att jag skulle ta bort vissna digitalisstänglar och plocka in fräscha blommor. När jag var klar med blompysslen kunde jag inte hitta tidningen nånstans. Varken ute eller inne. Helt oförklarligt vart den hade kunnat ta vägen?

Till slut knallade jag till postlådan och lyfte på locket. Och si, där låg tidningen! Jag hade alltså aldrig hämtat den. Skrämmande. Och värre lär det bli förstår jag. :-/

Udda utsikt och jultårtor
Idag fick vi en sommardag igen. Jag tror bestämt det är minst den femte i ordningen. Solen värmde skönt bara man inte satt i blåsten. Tack vare vind­riktning och omgärdande buskar gick det bra att sitta i bersån.

JultårtorUtsikten var däremot lite tveksam – i synfältet sågs mina underkläder hänga på tork. Men ”tebesöket” klagade ingalunda.

Inte klagade han på tilltugget heller trots att det kanske inte är så vanligt med jultårtor så här års? Dom smakade precis lika bra som i julas. 🙂

av

3.5 – Fruktlöst och fruktbart

Jag har försökt bildsortera, letat efter stoppkod, stuvat palsternackor, haft besök och kört en Valborgsrepris.

Försökt bildsortera
Jag lever tyvärr inte som jag lär. På bildredigeringskurserna förordar jag att man sorterar sin bilder i motiv­‑/ämnes­ordning, men själv tillämpar jag kronologisk ordning, vilket är helt förkastligt.

EtiketterI morse fick jag för mig att jag skulle överge min befintliga ordning, men ångrade mig genast – jag har drygt 32.000 bilder i jpg-format och 1.000-tals i png-format! Om jag ska ändra lagrinsprincip får det bli från nästa år.

Utan att ”tagga” bilderna i Picasa, dvs förse dom med etiketter som kan användas som sökord, skulle jag aldrig ha en chans att hitta bilder jag söker. Om jag t ex söker ”blåsippor” får jag upp 82 bilder med det motivet. Sen gäller det förstås att komma i håg vilken etikett bilden har och att vara konsekvent.

Stoppkod
Finns det verkligen ingen vertikal tabulering i ordbehandlingsprogrammen längre? I en del program kallades det också stoppkod, men oavsett vilket begrepp jag söker efter i hjälpavsnitten kammar jag noll oavsett leverantör. Möjligen har funktionen fått ett snofsigare namn?

Så länge fältkoderna i Word var på svenska, syntes stoppkoden i dokumentet som ^C minns jag alldeles bestämt. Min kund från förra veckan skulle ha stor nytta av en sån i sin rapportmall konstaterade jag, men dess värre kan jag alltså inte hitta den.

PalsternackaStuvat palsternackor
Min kompis i Göteborg brukade servera stuvade palsternackor till stekt korv. Det var en helt ny rätt för mig, men jättegod tyckte jag. Sen jag flyttade hem har jag inte gjort nån stuvning, men igår blev det äntligen av. Som vanligt blev det till halva byn, men det kanske går att frysa en del?

Besök
Igår kväll hade jag besök av ”den unge gentlemannen”. Han fick te och skorpor i brist på annat tilltugg, men påstod att det hade räckt med bara te. Tur att det alltid finns skorpor, ost och marmelad. 🙂

Impregnering 2Repris på Valborg
Det var ju så roligt på Valborgsmäss så jag beslöt köra en repris idag. Skämt å sido, det var hög tid att stryka virket en andra gång eftersom konstruktören dyker upp till veckan om han inte ändrat sig. Skönt att stå ute med solen värmande i ryggen.

I och med att jag då också inventerade mitt målningslager visste jag att jag hade en påbörjad burk med träolja, så när jag ändå var i penseltagen strök jag staketet i bersån också. Golvet i bersån ska också åtgärdas så småningom, det är två år sen jag oljade det senast, men först ska det rengöras. Får se när jag blir inspirerad till det? 😉

av

8.2 – Från närsalter till städbehov

Jag har översatt, skottat snö, haft besök och dammat av dammsugaren.

Översatt
Igår tog jag i tu med översättningen av Tore Lindholms sammandrag till finska(!) eftersom det var ett önske­mål från deltagarna i onsdags. Två av sammandragen var på svenska och ett på finska, men det på finska behöver vi inte översätta eftersom svenskspråkiga personer i det här landet lustigt nog är två­språ­kiga i regel om jag ska vara lite elak. Falköföreningens sekreterare har översatt det andra svenska.

ÖversättareTores föredrag handlade om erfarenheter från restaurering av sjöar på Åland. Sammandraget var bara på en sida, men det tog sin runda tid att få till det. Fackspråk på finska är verkligen inte min starka sida så jag skickade det till honom för kontrolläsning innan åhörarna får det.

Ett ord hittade jag ingen översättning på i de hjälpmedel jag hade till hands: närsalter. Det kan omöjligt heta ravinnesuola på finska tycker jag, men vem vet? När jag får tillbaka alstret lär jag få veta.

Tack vare tips från Falköföreningens sekreterare har jag idag beställt en ordentlig finsk-svensk-finsk ordbok. Den jag fick av mamma, författad av Lea Lampén, är ganska så värdelös. Jag hittar sällan det jag söker. Språken har förstås ändrat en hel del sen 1978.

Skottat snö
Under tiden som jag brottades med översättningen hörde jag ett välbekant frasande ljud, åtföljt av en dov duns. Jag förstod att nästa uppdrag väntade framför trappan – snön hade rasat från stugtaket.

Faktiskt var högen inte så stor som jag hade förväntat mig. På en halv timme var den förpassad till ny plats och entrèn var framkomlig igen. Det blev den dagens motionspass.

Besök I
Igår kväll hade jag besök av ”den unge gentlemannen”. Stolt som en tupp var han när han steg in, den här gången färdades han med egen bil. Körkortet hade han fått för en vecka sen.

Självklart gick vi ut och beundrade åkdonet. En Fiat Punto med samma prestanda som Silverpilen fast i en yngre upplaga. Silverpilen kröp nästan i hop bredvid den skinande rena kollegan, men nu är det ju inte utseendet som är viktigast. Åtminstone inte för min del, så kärleken är helt opåverkad. Dess­utom saknades två dörrar på Punton hörde jag att Silverpilen tänkte. 🙂

Besök II
Vid lunchtid idag skrämde sommargrannen psykologen slag på mig igen. Av nån konstig anledning är jag ofta djupt försjunken i nåt när hon kommer ”smygande”, så också idag. Jag hoppade till på stolen och drog djupt efter andan när hon knackade på.

Henne har jag inte träffat sen före jul, så det var en himla trevlig överraskning. Som vanligt hade jag inga nyheter att rapportera från byn, men hon fick sig en del annat nytt till livs.

DammsugareBesöket piggade upp mig påtagligt. Möjligen för att jag fick chansen att ”prata av mig” i och med att hon är en så god lyssnare? Ofta är det jag som har den rollen så det kanske fanns ett uppdämt behov?

Dammat av dammsugaren
Jag tror bestämt att jag inte har städat sen i fjol…? I dagens solbelysning framgick det med all önskvärd tydlighet att det var av nöden påkallat. Fast det är ju liksom roligare att städa när man ser resultat.

I vardagsrummet märktes ingen större skillnad när allt kom omkring. Utom runt kakelugnen förstås, barrträdsved har då en förmåga att skapa ”avfall”! Och sen när allt var städat bar jag in ny ved. Synnerligen dålig planering. 😀

av

30.12 – Varierande pyssel

Jag har haft besök, eldat, är nybliven administratör, har gått på en nit, haft tidig väckning, invigt nya kängor och önskar er alla ett gott slut och gott nytt!

Besök
I söndags hade jag turen att få besök av Trollkarlen vilket inte händer så ofta. Den här gången kombinerade vi nytta med nöje. Dels genom repetition av bildöverföring till FB och via mejl och dels genom att han fick en kopia av alla sina bilder på sin minibärbara. Sen drack vi te med skorpa och pratade både allvar och strunt ett tag.

10-dygnsprognosEldat
Igår morse hade Udden -18,6° klockan 9.25. Värmen från kvällen innan hade flytt all världens kos under natten. För att snabbt höja temperaturen i köket kopplade jag på också det andra elementet under tiden som spisen blev varm.

Men redan vid lunchtid hade kylan minskat med flera grader och i morse var vi uppe på 0, så här är det tvära kast. Förmiddagens lätta snöfall övergick tyvärr i regn på eftermiddagen vilket förstås betyder snömodd och halka på många håll. Några minusgrader vill vi gärna ha i stället, men enligt prognosen får vi dras med plusgrader ett bra tag framöver. 😦

Nybliven administratör
Vid skyddslingens besök i lördags kom vi överens om att det är skäl att lägga ner bysajten och i stället satsa på en FB-sida. Skyddslingen som hittills har fungerat som webbmaster ville slippa fortsatt åtagande så jag erbjöd mig att bli huvudadministratör för sidan.

LångnässidanDet gamla sajtmaterialet fick jag tillgång till genom att han delade sin Dropbox-mapp med mig. En del av det kan vara intressant att ha kvar och efter hand publicera på bysidan tyckte jag. Igår efter­mid­dag tog jag i tu med kreerandet och nu (kl 16.38) är det redan 98 personer som gillar sidan. Kul. 🙂

Vår lokala ÅU-reporter var snabb att fråga vad som händer i vår by. Det var ju enkelt att svara på den frågan. ”Absolut ingenting.” skrev jag, men tillade sen: ” Fel, en av byborna har varit bortrest över jul och ska hämtas vid bussen.”

Om du vill se vad som händer på sidan kan du gå till adressen www.facebook.com/langnasbyn. För att kommentera eller göra inlägg krävs ett användarkonto, men via länken kan du ta del av nyhetsflödet.

NitarGått på en nit
För att inte glömma att jag lovat hämta vår invandrare vid bussen, hade jag lagt in en påminnelse i telefonen en halv timme innan. Och tur var ju det, jag var helt uppslukad av mitt kreerande så jag hade säkerligen missat hålltiden annars.

Jag tog en snabbtitt på termometern för att se om det var nödvändigt att starta motorvärmaren även om det var i kortaste laget tidsmässigt. Jisses, -19,1° visade den! Jag skyndade mig genast ut och satte i kontakten men tyckte inte alls att det kändes så kallt?

När jag kom in tillbaka tog jag termometern i handen för att kolla om jag verkligen sett rätt. ‑6,9° stod det nu?! Så snart jag la tillbaka den på fönsterbrädan hoppade den till ‑19 igen. Enda skälet till missvisningen måste vara att batteriet var på upphällningen kom jag fram till, vilket visade sig vara en korrekt slutledning. Det mesta här i världen har en logisk förklaring. 🙂

VackarklockaTidig väckning
I morse blev jag väckt vid fem-snåret. Det hördes konstiga ljud från diskbänken. Efter att ha lyssnat ett tag listade jag ut att Mia slickade på ett burklock till hennes tomma matburk så jag vände på mig och somnade om.

En kort(?) stund senare vaknade jag av nya ljud. Nåt hårt som slog i diskbänken tre gånger efter varandra… Det ljudet kunde jag inte härleda så jag frågade Mia vad i all världen hon höll på med, tände lampan och klev upp.

Det visade sig att hon hade roat sig med att peta ner mina kosttillskottsburkar från hyllan mellan köks­skåpen. Jag ställde tillbaka burkarna, tog med henne tillbaka till sängen och talade om att vi skulle sova en stund till. Så snart jag hade somnat vaknade jag igen av att hon hoppade ner, men den här gången hörde jag inte vad hon pysslade med så jag somnade igen och vaknade med henne bredvid mig en stund efter nio. Kombinerad tidig väckning och sovmorgon.

Känginvigning
Idag hade jag beställt fisksoppa hos Kerstin och beslöt att jag skulle inviga mina nya Icebug-kängor när jag hämtade den. Dom fick jag i julklapp av uddmor och bara hört gott om. Regnet hade ännu inte orsakat någon direkt halka men dom greppade fint i den våta snön. På gaspedalen också. 😉 Det känns absolut som en bra-att-ha-julklapp.

Mia och jag önskar dig ett gott slut på 2014 och ett likaledes Gott Nytt År 2015!

Nyår

 

av

23.8 – Sorgligt och trevligt

Jag har varit på begravning, hjälpt ett åskoffer, nöjeseldat, lagt in gurkor, haft besök och fått ett trevligt samtal.

BåtutflyktBegravning
Igår begravdes min allra första arbetsgivare, en kvinna som jag har känt hela mitt liv. Det kändes tungt och ledsamt, som alltid på begravningar. På bilden sitter jag i hennes famn under en båt­ut­flykt på sjön med mina foster­för­äld­rar. Hennes man tog bilden antar jag och året kanske var 1956 eller 1957?

Ceremonin i kyrkan gav mig en flashback. Inledningsvis spelades Time To Say Goodbye, samma melodi som på mammas begravning och dessutom sjöng vi Härlig är jorden, samma psalm som sjöngs på mammas begravning. Ett underligt sammanträffande.

Dessutom hittade jag min halsduk. Den hade jag glömt kvar på en klädkrok i kyrkan sen mamma begravdes den 8.2. Det är i alla fall ingen som stjäl i kyrkan kan jag konstatera.

Åskoffer
Jämfört med den här personen klarade jag mig lindrigt från åskvädret. Både dator och modem slogs ut hos det här åskoffret. Efter begravningen återställde jag alla hans program och genvägar på ut­bytes­datorn.

Nöjeseldning
Jag kan absolut inte påstå att jag frös igår kväll, jag eldade i kakelugnen av rent och skärt nöje över att se lågorna, höra veden knastra och känna värmen. Ett rätt så billigt nöje. 🙂

Lagt in gurkor
Idag, äntligen, la jag in gurkorna. Hoppas dom ändå tar åt sig smak av lagen trots att dom var väldigt ”saltstinna”. Om nån vecka ska jag provsmaka.

ArtikelBesök
Sent i eftermiddags hade jag ett kort besök av LMFs ordförande. I dagens ÅU fanns en helsidesartikel om honom och hans fru som är sekreterare i föreningen.

Sekreteraren mejlade i torsdags och undrade om jag kunde medverka vid intervjun på fredag för­middag, men eftersom den kolliderade med begravningen avböjde jag naturligtvis. Jag tyckte för övrigt att det räckte gott med vår ordförande och sekreterare. Texten i artikeln kan läsas på ÅUs webbsajt.

Förhoppningsvis ger artikeln den publicitet och goodwill föreningen så väl behöver och bidrar till att vi kan öka medlemsantalet. Jag hoppas den också bidrar till att vi får in materiel som innerligt väl behövs.

Trevligt samtal
En stund efter att ordföranden hade åkt vidare ringde mammas kompis. Jag tänkte på henne bara härom dagen, men kom mig inte för att ringa just då, så jag blev glatt överraskad.

Det är en glad och pigg 84-åring, fast hon beklagade sig över att minnet har blivit så dåligt. Men det hindrar ju henne inte från att plocka bär i skogen, sjunga i kör eller dansa seniordans. En aktivare dam får man leta efter. Mysigt att hon hörde av sig. 🙂

av

16.7 – Från svindlande affärer till bojkott

Jag har idkat byteshandel, Udden har en ny sevärdhet, jag har ätit laxsoppa och serverat jordgubbar med glass som bojkottas i fortsättningen.

Byteshandel
Igår kväll försiggick stora affärer på Udden. Det började med att Nemos matte efterlyste en kardbock på FB. När hon hade förklarat vad det var för nåt (jag hade bara hört benämningen skrubbänk) kunde jag med­dela att jag har en sån stående i boden och att hon var välkommen att ta en titt på den. ”Jag kommer nu!” svarade hon omgående.

GarnHon var genast villig att bli ny ägare till kard­bocken och fick sen syn på en del andra gamla verktyg och tillbehör som används i garnproduktion. Dom tog hon också gärna hand om. Det fick mig att bjuda ut dom två spinnrockar som också fanns. Den ena har tillhört f d grannen och den andra har använts på Udden.

Hon blev förtjust när hon såg att båda var i användbart skick och övertog dom gärna. ”Det blir dyrt det här” konstaterade hon. Jag hjälpte henne lasta i grejerna men vi kom fram till att den ena spinn­rocken måste hon göra en extra tur för.

Jag erbjöd henne te när hon kom efter den en kort stund senare (vi bor på bara några hundra meters avstånd från varandra), vilket hon tackade ja till. Tack vare den nybakade kladdkakan hon hade med sig, kunde jag bjuda på tilltugg till teet. 🙂

Efter att vi hade suttit och pratat ett par timmar tyckte hon det var dags att dra sig hemåt. Hon skulle upp tidigt nästa morgon. Innan hon gick ville hon ”göra upp” och undrade om det var nåt jag be­höv­de?

Jag kunde bara komma på ett ankare till båten så den inte driver i väg när jag ska mäta siktdjupet. Ett sånt trodde hon sig ha, men frågade om jag inte be­hö­ver ett släpvagnslass med ved också? Jo, det kunde jag ju förstås tänka mig.

Hon talade om att hon ska tömma ladan på en annan fastighet i norra delen av ön och frågade om jag kanske ville ha några höstörar? Jodå, ett par kunde jag nog tänka mig, mina börjar bli utslitna. ”Om du tar tre, kan du knyta ihop dom upptill och hänga en lykta i mitten” föreslog hon. Det tyckte jag lät som en utmärkt idé och tackade ja igen. Med den byteshandeln var vi båda nöjda.

Jag börjar nästan tro att det är jag som vann på affären, men om hon är nöjd så är jag nöjd. Roligt att idka byteshandel. 🙂

ServärdhetNy sevärdhet
Sen klockan 10.50 idag har Udden en ny sevärdhet. Plåtslagaren trotsade regnet och levererade allt jag hade beställt i anslutning till nya skorstenen. På 20 minuter fick den gamla skorstenen hatt, den nya plåtbeklädnad och hatt plus ett snöstopp ovanför. Den ligger nämligen långt ner på taket så sotaren rekommenderade ett sånt. Suveränt!

Den nya skorstenen är förmodligen det värdefullaste på hela stället har jag dristat mig till att påstå. 😀 Fram på höstkanten ska det bli ”officiell” skorstensinvigning har jag tänkt mig.

Loppis och laxsoppa
Idag var det loppis i Labbnäs och laxsoppa med rabarberpaj som dessert enligt tradition. Den vill jag inte missa, maten alltså, så jag infann mig vid tolvsnåret. Det var massor med folk och bilar, men Silverpilen går ju att klämma in nästan var som helst så det var inga problem.

Jag handlade för en hel euro och köpte (nit)lotter för en femma innan jag betalade maten och gick in till matbordet. Soppan var lika god som vanligt, rabarberpajen likaså. Trevligt sällskap hade jag också – jag satte mig vid samma bord som f d bonuspappan och skyddslingen.

Jordgubbar med glass
Skyddslingen hade varit på besök förra veckan talade han om, men då var jag inte hemma så vi kom överens om att han skulle komma idag i stället. Några timmar senare dök han upp.

Förmiddagens regnväder hade övergått i sol och svag vind, så vi bänkade oss i bersån förstås. Jag hade lovat bjuda på (egenodlade) jordgubbar med glass och till det fick man kaffe.

Vi var överens om att Pingviini-glassen var gräddig och god. Fast hade jag vetat att den var tillverkad i Finland på uppdrag av Nestlé hade jag aldrig köpt den! ”På min tid” var det en Valio-produkt.

Tillverkarens namn framgick av undersidan på förpackningen som vi läste först efter att glassen var upp­äten. Nestlé ägs nämligen av Monsanto*), företaget som bland annat är kända för gen­mani­pu­le­rade grödor och växtgifterna Roundup respektive Agent Orange. Nästa gång får det bli ett annat fabrikat!

Före detta grannen slapp den ”giftiga” glassen. Hon anslöt först när den var slut och ville varken ha kaffe eller glass men gjorde oss sällskap tills solen började skymmas av trädtopparna. Ytterligare en trivsam samvaro i den numera lummiga bersån. Kanske därför det känns som fredag idag. 🙂

*) baserat på eventuellt felaktig/misstolkad information 😦

av

10.6 – Jäktigt

Jag har påbörjat en omarbetning, haft besök, varit värd för styrelsemöte igen, tillbringat dagen med väglagsadministration och nästan satt kaffet i vrångstrupen.

MoF i arbete Påbörjad omarbetning
Igår efter lunch tog jag med mig datorn och åkte i väg till Daphnias ordförande för att ta i tu med omarbetningen av vår broschyr. Arbetet förlöpte utmärkt så efter ett par timmar var jag hemma igen, glad i hågen. Nu behövde jag bara översätta till svenska och hitta några nya bilder.

Men så enkelt var det inte… I morse kom en text som innehöll tillägg och ändringar från en sakkunnig som ordföranden hade enga­ge­rat. Och ingen markering av det som var nytt eller ändrat. 😦 Alltså måste jag läsa igenom hela rasket och jämföra med det vi hade plitat i hop igår. Suck och stön.

Besök
En kort stund efter att jag hade kommit hem hörde jag att det knackade och ropade ”kom in” som jag brukar. I dörröppningen stod en vilt främmande kvinna tyckte jag ända tills jag fattade att det var Råttan/Väduren. Det var en glad överraskning! Vi ses på sin höjd en gång per år när hon är på be­sök i fosterlandet.

Det var hennes tredje besök på Udden. Dom tidigare gångerna har jag inte varit hemma så jag på­pekade att det är säkrast att slå en signal innan. Det gjorde inget sa hon, hon hade gott om tid och tog gärna den korta promenaden.

Framåt sex avrundade vi kaffet och konjaken eftersom jag behövde förbereda inför styrelsemötet. Som tack för besöket och blomman jag fick av henne, fick hon med sig en bukett bondrosor som just håller på att slå ut. Vi kom överens om att jag hälsar på henne senare i veckan.

MöteStyrelsemöte
Halv sju hörde jag ett välbekant putter. Händige släktingen som är den ena av väglagets verk­sam­hets­­gran­skare kom med räkenskaper och granskarnas utlåtande. Jag trodde att han eventuellt hört att det var möte och kom därför, men så var inte alls fallet.

Innan han hann smita dök den första ledamoten upp och sen kom övriga i snabb takt. Kaffe, Kerstins hem­bakta bullar och min rabarberpaj gick åt innan vi började mötet kl 19.15. Knappt två timmar senare var vi klara.

I den tiden ingick en paus för renskrivning och balansering av budgeten. Det vill säga ”gubbarna” satt och småpratade under tiden jag jobbade vid datorn. Ordföranden påpekade att det hade gått mycket snabbare med papper och penna, men jag struntade i hans kommentar. Jag var ju tvungen att kolla att formlerna räknade rätt.

Den späckade eftermiddagen och kvällen innebar att jag slapp äta middag. Men jag har ju lite fett­reserver att till så det gick absolut ingen nöd på mig. 😀

Väglagsadministration
Den här dagen började med att renskriva mötesanteckningarna och skicka protokollet med budgeten som bilaga. Sen stod årsmöteskallelserna på tur. Väglaget består av 60 vägandelsägare och de flesta saknar e-post så det blev många utskrifter och kuvert.

Adressering av kuverten kunde jag kombinera med solbad – jag satte mig i solen i bersån. Väg­en­hets­beräkningen som ska finnas till påseende är klar, liksom debiteringslängden. Jag förutsatte helt kallt att års­mötet godkänner den reviderade enhetsavgiften. Om inte, får jag göra om den – värre än så är det inte.

Dess värre hade jag inga frimärken hemma, så i morgon får det bli en tur till posten/butiken innan jag kan droppa ner kuverten i postlådan. Sista dag att posta kallelserna är den 14 så det är ingen panik, men nu väntar ju broschyrarbetet som helst ska vara klart på fredag så det är lika bra att få i väg dom.

Kaffet i vrångstrupen
Sent i eftermiddags ringde ett Stockholmsnummer, men la på efter bara en signal. När jag ringde upp var det upptaget, men vid nästa försök svarade en dam som erkände att hon sökt mig.

Swedbank-logoDamen var kundombudsman på Swedbank och hade tagit del av mitt brev till VDn. I hennes jobb är det viktigt att hålla med kunden om möjligt och det skötte hon med glans.

Sen sa hon nåt som gjorde att jag nästan satte kaffet i vrångstrupen. I och med att mamma var bosatt i Finland vid sin död, men hade medel i en svensk bank gäller internationell banklag. Det skulle innebära att en boutredning måste göras också i Sverige. Men hon skulle kolla upp det hela och åter­komma.

Men nej och åter nej… Den byråkratiska mardrömmen tar tydligen aldrig slut konstaterade jag resig­ne­rat för mig själv där jag stod och kuverterade.

En kort stund senare ringde hon på nytt och frågade om mammas tillgångar i Sverige var redovisade i bouppteckningen. När jag svarade jakande talade hon om att i så fall skulle den finska bo­ut­red­ningen räcka till. Tack o himmel!

Så snart jag har fått debetsedeln från skatteverket kan den här karusellen äntligen avslutas. Jag ska faktiskt slå en signal till skatteverket i morgon för att höra vilken tidsrymd det handlar om. Upp till ett halvår får man räkna med i Sverige talade bankdamen om. Jag har ju svårt att tro att våra myn­dig­he­ter är värst mycket snabbare.

av

28.5 – Kreativt

Jag har gjort en budgetmodell, fått ventilförlängare, hämtat bokslut, respektive intyg  och besökt en ”kreatörkollega”.

Budgetmodell
Väglagets vice ordförande hade på senaste mötet med sig exempel på en budget för ett annat väglag. I och med att vår väglagsstyrelse har ett budgetmöte inom snar framtid beslöt jag anstränga mig lite och skapa en för vårt väglag.

I ”väglagsboken” hittade jag en lämplig modell som jag översatte till svenska och har skickat som förslag till ordföranden. Den borde kunna fungera alldeles utmärkt tycker jag.

FörlängareVentilförlängare
Ventilförstärkare hade förstås varit ändå bättre, men förlängare var också av nöden. På Silverpilens nya sommardäck måste man verkligen ha ”frun­timmers­fingrar”, alternativ ta loss navkapslarna för att komma åt att kolla lufttrycket i däcken. Servicekillarna kanske förutsatte att jag har långa smala fingrar men så är tyvärr inte fallet.

Tack vare händige släktingens vetande och kunnande fick jag tips om ventilförlängare men har inte följt tipset. Igår fick jag skäll, men också en förpackning med förlängare som han hade varit vänlig nog att inhandla åt mig.

Dom skulle givetvis monteras omgående för att kolla att dom verkligen passade. Jag skruvade av ven­til­hattarna med mina trots allt mer fruntimmerslika fingrar än hans och han satte dit förlängarna. Sam­­ar­bete på låg nivå med andra ord.

Resultatet blev alldeles ypperligt! Som avslutande åtgärd kollade han lufttrycket i däcken. Inte mycket som var rätt där… 😦 2,2 fram och 1,8 bak ska det vara enligt lathunden på tanklocket och nu är det korrekt.

Fast tydligen ska man öka lufttrycket med 10-15 % ”rekommenderar många” enligt dacktryck.com och tirendo.se. Men det sa han inget om min händige släkting så då struntar jag i det.

Hämtat bokslut
Senare på eftermiddagen kvistade jag över till herr grannen som i år firar 20 år som väglagets kassör. De’ ni! Klart värt att hedras på årsmötet tycker jag. Han föreslog själv prinsesstårta, så det ska jag absolut se till att han får.

Intyg
Idag fick jag mejl av juristen med skatteförvaltningens intyg som bilaga. På finska så klart. 😦 Fast nu var det bara det att Swedbank kräver ett original i pappersform så jag ringde upp och kom överens om att hämta det eftersom jag ändå skulle till Dalsbruk.

På fredag skickas det som rekommenderat brev till min kontakt på banken och så hoppas jag det ska göra att ärendet äntligen kan slutbehandlas. Men jag har inga som helst förväntningar, dom kommer säkert på nåt ytterligare hinder.

KreatörBesök
Min ”kreatörkollega” och jag hade kommit överens om att jag skulle hälsa på henne idag, så efter juristbesöket styrde jag Silverpilen till hennes hus och blev varmt omfamnad. För övrigt samma unga dam som jag har ”coachat” i svenska tidigare.

Tiden flög i väg medan vi pratade om allt från renovering och inredning till fotoböcker och kurs­verk­samhet. Vi har många ge­men­sam­ma  intressen och hobbys kom vi fram till och försökte hitta en lämplig titel som beskriver allt vi åtar oss.

Kreatör verkar lagom brett för oss tycker jag. Vi kreerar/skapar både produkter och tjänster. Ingen­dera kan kalla sig konstnär eftersom vi saknar formell utbildning och producent associerar till film­industrin i mina öron.

Kreatör kanske mest kopplas samman med modebranschen för all del, men enligt SAOL (Svenska Akademiens ordlista) är betydelsen skapare utan koppling till ett visst område så det duger gott. Dessutom ligger det nära adjektivet kreativ som i mina öron är ett positivt laddat ord. 🙂

av

12.5 – Fåglar, fisk och blommor

I lördags hörde jag göken och åt laksoppa, igår mätte jag siktdjupet, såg svalor och fick oväntat besök. Idag har jag understött min hovleverantör och LMF har fått sin första medlem.

Göken
När göken hörs börjar det kännas riktigt hoppfullt. I lördags gol den både i väster och öster. Antingen hade den svårt att bestämma sig för bostad eller så finns det två. 😉 Igår hördes den från väster igen. ”Västgök är bästgök.”

LakeLaksoppa
Dagens höjdpunkt bestod i en ”innestående middag” hos grannen på udden mittemot. Hur det kom sig att jag hade den innestående minns jag inte riktigt, men lyckligtvis hade grannfrun full koll.

Lake har jag inte ätit sen min exsvåger tillredde lakstuvning på svärfars 90-årsdag 1997, så jag såg verkligen fram mot måltiden! Varken maten eller antalet rätter hade några som helst likheter med middagarna på Udden kan jag med fog påstå!

Först lakrom med tillbehör som förrätt, därefter laksoppa och som dessert en jättesmaskig röra bestående av kvarg, vispgrädde och päron. Jättemumsigt alltihop. Jag var mätt ännu följande dag. Än en gång ett stort och varmt tack till kocken/värdinnan!

Siktdjupsmätning
På Daphnias årsmöte beslöts att pH- och sikt­djups­mät­ningar­na för säsongen börjar V19. Igår var alltså sista chansen om jag inte skulle göra bort mig.

Mia i båtenJag hade ju egentligen tänkt sätta båten i sjön och ro över till grannudden i lördags, men var tvungen att omprioritera. Men för att företa siktdjupsmätningen var båten förstås ett måste.

Mia övervakade givetvis arbetet och inspekterade båten noga under tiden som jag hämtade åror och bänkar. När jag sköt ut båten och klev ombord stannade hon kvar ombord, men blev allt oroligare ju längre ut från stranden vi kom så jag hopade till bryggan och släppte av henne där. Sen satt hon som vanligt och jamade när jag rodde i väg.

Flöte o sänkeI år hade jag med mig ett rejält flöte och ett sänke så jag kan vara säker på att jag alltid mäter på samma ställe. Enligt uppdrag ska mät­nin­gen göras ca 50 m från Långholmens södra udde. Att av­ståndet är rätt kan jag inte garantera men det är ju ingen som kollar. Tror jag? 🙂

Siktdjupet var 1,8 m kl 12:20 i svag vind och lätt molnighet. Det kan betraktas som medelmåttigt. Som mest har jag mätt siktdjupet till 2,2 m, men det har också varit mindre än gårdagens. Mät­nin­garna fortsätter varje vecka fram till slutet av augusti.

Svalor
En svala gör ingen sommar, men om man som jag, såg och hörde fyra stycken som kretsade över huset och kvittrade av hjärtans lust vet man säkert att det blir sommar. Lika välkomna gäster som tranorna och svanparet.

Oväntat besök
På eftermiddagen ägnade jag mig åt trädgårdsarbete. Att vistas ute (utan att frysa) och få påta i jorden inger alltid välbehag. Att jag saknar jordbruksgenen är inte så mycket att göra åt, men bara jag får pyssla om blommor är jag nöjd.

Framåt 17-snåret kom en okänd bil körande uppför backen. Jag antog att den skulle till sommar­grannen så jag blev väldigt häpen när jag fick syn på vilka som satt i den. Alla var välbekanta men bara en hade tidigare besökt Udden.

Jätteroligt med den överraskningen! I vanlig ordning företogs en guidad rundtur kring ägorna och inne i huset. ”Vad mysigt du har det här” tyckte chauffören. Jag instämde förstås helhjärtat.

Understött hovleverantören
Idag tog jag med mig min ”blomlista” och åkte till Tallbo trädgård, min hovleverantör i fråga om sommarblommor. Till skillnad från i lördags då jag var där för att köpa blomma till Mors dag, var jag enda kunden. Det innebar att jag fick VIP-service och en liten pratstund med ägaren.

PetuniaMånga blommor blev det – som vanligt. Att gå omkring i växthusen är för mig ungefär som att låta en en alkoholist gå runt på Alko. Helst skulle jag ta med mig en blomma av nästan varje sort.

LMFs första medlem
Idag har Lion Mountain Finland fått sin första medlem! Nemos matte var på besök på kvällskvisten och tvekade inte en sekund över att bli medlem sen hon fått höra vad före­ningen har som mål.

”Hjälp till självhjälp i Sierra Leone” är rubriken på broschyren, men startpunkten är en by som heter Fire Mambo utanför huvudstaden. Alla vandringar börjar med ett steg.

Igår skickade jag förresten vår broschyr till tryck och idag fick jag bekräftelse på att mitt tryck­ori­gi­nal var OK. Skönt att höra, då kan vi snart börja sprida den.