besök

av

9.4 – Budget, blågrönalger och annat

Jag har fått ett vederbjudande, justerat budgeten, luftat mikroskopet, gått på bildjakt med Mia och haft oväntat besök.

SommarvedVederbjudande
Igår hade jag ärende till en vägandelsägare och ringde upp. När ärendet var avklarat fick jag frågan om jag fortfarande var i behov av ved? Vägandelsägaren, tillika min bänkkamrat från ”småskolan”, kunde erbjuda färdigklabbat lövträ till bra pris. Jag slog genast till, sommarved är också bra att ha.

Justerat budgeten
Igår eftermiddag hade jag arbetsmöte med väglagets ord­fö­ran­de. Dels behövde budgeten ses över efter besked om storleken på det kommunala bidraget och dels skulle dagordningen för nästa sty­rel­se­möte planeras.

Drygt två timmar senare var vi klara. Då hade vi också hunnit dricka kaffe och dryfta helt andra ämnen. Såna arbetsmöten är tacknämliga. 🙂

Luftat mikroskopet
Efter lunch idag la jag ner mikroskopet i transportväskan och låste in Mia (hon fick själv välja). Efter dagens kortkurs skulle jag få lära mig mer om cyanobakterier (s k blågröna alger).

Och det fick jag. Firma Zwerver, vår lokala expert på vattenorganismer, delgav oss en hel del nya kunskaper. Dels var vilka arter trivs, dels hur man identifierar dom och dels vilka gifter en del kan innehålla. Problemet är att vissa är giftiga bara i bland, andra inte alls, så det är minsann inte lätt att avgöra vilka man ska akta sig för.

NummerskyltPå bildjakt med Mia
Jag har länge retat mig på att nummerskylten på vår väg ser bedrövlig ut. Diverse luftburna orga­nismer har gjort den grön och bevuxen med nån slags mossa, vilket givetvis gjort den svårläst. När jag kom hem från algkursen tog jag därför trasa, diskmedel och kamera med mig till korsningen där den står. Nu skulle den putsas.

Mia följde gärna med och satt snällt och väntade tills jag var klar med putsningen. Jag hade också bra gärna rätat upp stolpen, men hade inga lämpliga verktyg den här gången.

Därefter vidtog bildjakt. Jag hade ännu inte besökt min blåsippsslänt så det var ett givet mål. På vägen dit fastnade förstås en del andra motiv också på bild. Efter blåsipporna fortsatte vi ner till stranden. Härligt att igen få se en isfri sjö glittra i eftermiddagssolen. 🙂

Blåsippor

Som avslutning på promenaden plockade jag en liten bukett snödroppar för att pryda köksbordet.

Oväntat besök
En stund efter att vi hade kommit in kom en granne från andra sidan viken på besök. Alltid roligt med oväntat besök. Fast i stället för Gevalia (du kanske minns Gevalias TV-reklam?) bjöds hon på Nordqvists Franskrost medan vi pratade bort en stund.

Ett trevligt avslut på dagen. 🙂

av

7.3 – Tacksamt, irriterande och icke önskvärt

Jag har varit bortbjuden, haft besök, ringt efter hjälp och tror inte på evig ungdom.

KöttgrytaBortbjuden
I fredags kväll hade jag turen att vara bortbjuden på middag igen. Vid 18-snåret samlades tre damer i mogen ålder hos El-Tigerns fru som bjöd på en mustig köttgryta med diverse tillbehör. Alltid lika trev­ligt med god mat och trivsam samvaro.

När jag var på väg att lämna sällskapet insisterade hon på att jag skulle ta med mig resten av cho­klad­kakan och vispgrädden vi hade fått till kaffet. Första gången jag har fått dessert som ”doggy bag”. 😀

Besök
Det sedvanliga lördagsbesöket blev av den här veckan också. Strax efter lunch dök han upp, vår go’saks‑ och lottoleverantör.

Dagens diskussionsämnen kretsade bl a kring ensamhet och social samvaro. Ja, och så diskuterade vi diskussionsämnen. Vi kom fram till att vi ingalunda behöver planera några, dom ger sig själva när vi väl sitter vid köksbordet. Det uppstår definitivt inga pinsamma tystnader.

Ringt efter hjälp
Igår kväll blev jag både arg och besviken. Jag ville gärna se filmen om Malala på Fox klockan åtta. Det gick inte alls. Sig­nal­stör­ningar­na var så kraftiga att jag gav upp efter några minuter. Det jag för mitt liv inte kan begripa är varför sändningen ibland är helt OK?

TV-antennIdag ringde jag efter hjälp – för fjärde gången – men till en firma i Dalsbruk den här gången. Efter mina förklaringar ansåg killen i andra änden av luren att det bästa vore att skaffa en ny antenn som är avskärmad från 4G-signalerna eftersom det befintliga filtret inte räcker till.

Vi kom överens om att han gör ett besök för att avgöra vilken modell jag behöver. Tidigast i slutet av veckan eller i början på nästa lovade han.

Att teoretiskt ha tillgång till 16 (betalfria) kanaler, men bara kunna se drygt hälften är rysligt irri­te­rande. Digita får ju lika mycket av mina skattepengar som av alla andras så då förväntar jag mig också leverans. Deras ”banbrytande digitala teknik” imponerar då inte värst på mig.

BlodTror inte på evig ungdom
Undrar hur många gånger jag har läst ”leva längre” eller ”förlänger livstiden” den senaste tiden? Den medicinska forskningens mål är av allt att döma att göra oss odödliga.

Enligt de senaste rönen kan man av ett blodprov snart se vilka sjukdomar vi kommer att drabbas av och förhindra dom i förväg. Den mest extrema teorin är att byta ut kroppen mot en robot som jag också läste om i Illustrerad vetenskap för ett tag sen.

Men hallå? Hur går det i hop med oron för den ökande folk­mäng­den och bristen på föda? Om jordens resurser redan nu är överförbrukade efter drygt ett halvår och miljoner människor svälter, hur ska det då se ut om vi fortsätter leva här i evighet? Och vem vill det? Inte jag i alla fall!

av

4.2 – Vad glad man blir…

… av romantik, bekanta ansikten, oväntat besök, mängdrabatt, en glad hälsning och omtanke.

AmorRomantik
Igår fick jag höra talas om en spirande romans av en dam som har en bra bit kvar till min mogna ålder. Hon berättade att hon har fått en (mycket) äldre beundrare som uppvaktar henne flitigt. Visst är det lite gulligt att man har ”gnistan” kvar ännu på äldre dar?

Bekanta ansikten
Igår kväll klockan 18 såg jag många bekanta ansikten runt bordet. Av de nio kursdeltagarna var det bara två jag inte kände sen tidigare. De flesta har gått flera av mina kurser så det kändes tryggt och hemtamt att vidarebefordra nya kunskaper.

Oväntat besök
Efter lunch idag fick jag oväntat besök. Min före detta ”bonuspappa” tittade in en stund. I vår by be­höver man inte ringa och boka tid. Om man inte råkar vara hemma återkommer besökaren en annan dag.

Så var fallet idag. Bonuspappan hade tänkt hälsa på i förrgår, men då var jag var inte hemma. Roligt att se honom pigg och kry.

Mängdrabatt
I förmiddags beställde jag 10 fiskburgare hos Holmbergs Café och lovade hämta dom vid 14-tiden. För att inte vara oartig mot bonuspappan lät jag mig bli försenad med en halv timme.

MunkKassen stod färdigpackad då jag kom och jag var beredd att betala. Då frågade delägarinnan om det var nåt mer? Det hade jag inte haft en tanke på, men när hon nu frågade så… Då det gäller ätbart är jag ju inte så svårövertalad.

Två croissanter och en dagsfärsk syltmunk fick hon också stoppa ner. Där­med för­kla­ra­de jag mig nöjd och halade fram plånboken.

När hon slagit in beloppen sa hon helt oväntat: ”Munken får du på köpet som mängd­ra­batt.” Tänk att så lite kan göra en så glad. 🙂

En glad hälsning
Nästa glädjeskutt inträffade i ”stora korsningen” i byn då jag kom hem tillbaka. Längst upp på krönet möttes jag av en glatt leende bybo som höjde handen till hälsning då han såg mig. Att bli hälsad med ett stort leende fick mig också att le resten av  vägen hem.

Omtanke
Medan jag plockade ut mina kassar ur Silverpilen kom väglagets ordförande gående nerför skogs­stigen så vi bytte några ord. Innan han gick vidare undrade han om jag är tvungen att värma disk‑­ och tvättvatten?

OmtankeSenast vi sågs höll jag nämligen på att fylla på en dunk med dricksvatten från brunnen ute på gården så han trodde förstås att det var min enda vattenkälla. Jag förklarade att allt vatten utom dricks­vatt­net kommer från sjön sen början på 1960-talet och att jag har en varmvattenberedare som rymmer 20 liter.

”Så bra” tyckte han. Han hade funderat på hur jag klarade mig. Sånt är väl hjärtevärmande? 🙂

av

30.1 – Arbete, nöje och omvärld

Jag är beredd, har haft besök och läst två synnerligen intressanta böcker.

W10-kursBeredd
Igår arbetade jag intensivt hela eftermiddagen och halva kvällen. Framåt halv åtta var jag nöjd. Materialet för fem kurstillfällen var klart, nu återstod bara lite finlir.

Efter dagens besök finputsade jag en del och ställde in animeringen för presentationen. Nu känner jag mig fullt beredd att träffa kurs­del­ta­gar­na på onsdag. Och skulle jag komma på nåt mer som behöver justeras, har jag tre dar till på mig. Skön känsla. 🙂

Besök
Idag stod te-besök och lätt datorsupport på agendan. Då den första koppen var urdrucken vidtog en del inställningar och uppdateringar på den medhavda datorn samt en användarinstruktion. Sen fort­satte vi samtalet och fick en påtår.

Intressant bok 1
Om jag minns rätt, var det nån av mina FB-vänner som tipsade om en av Jared Diamonds böcker. Sen jag hade läst sammandraget tyckte jag ändå att boken Collapse – How Societies Choose to Fail or Succeed var mer läsvärd.

För ett tag sen läste jag ut den och fick mig många tankeställare under tiden. Som världen ser ut nu, är det inte längre fråga om att enstaka samhällen/nationer riskerar gå under, utan hela vår planet! I slutet av boken är författaren försiktigt optimistisk trots allt, men som vi alla(?) vet, brinner det i knu­tar­na om vi ska kunna vända utvecklingen.

Boken har funnits på svenska hos bokus.com ser jag, men är tyvärr slut på förlaget. Hos Adlibris finns ingen av hans böcker på svenska, men väl fyra på finska om man inte vill eller kan läsa originalspråket.

För att kunna levaIntressant bok 2
Efter den dystra läsningen fortsatte jag med en lika dyster sannberättelse om författaren, då en 13-årig flicka, som våren 2007 påbörjade sin flykt från Nordkorea: För att kunna leva av Yeonmi Park.

Eftersom landet är mer eller mindre hermetiskt tillslutet stillar jag min nyfikenhet med böcker som beskriver förhållandena som invånarna tvingas leva under. Jag har tidigare skrivit om flykten från ett fångläger och hittade ytterligare en flykthistoria som nu är sparad i Min önskelista hos Adlibris: Nordkorea – Nio år på flykt från helvetet.

Jag är oändligt tacksam över att inte vara född i det landet! Frågan är hur länge till dikta­turen och de män­nisko­för­ned­ran­de förhållandena kan fortsätta?

av

23.1 – Omväxling förnöjer

Jag har varit effektiv, haft tidig väckning, trevligt besök, levererat flyttgods och haft trevligt besök igen.

Effektiv
Som motvikt till tidigare – och senare – dagars ineffektivitet, var jag effektiv i hela två och en halv timme i förr­går. Jag tvättade en hel maskin med tröjor, frostade av frysen, arkiverade de sista två månaderna för 2015 och tömde 2010 års pärm för att göra plats för 2016.

FrysTvättmaskinen gjorde förstås tvättjobbet, men avfrostning och arkivering krävde ju viss hand­på­lägg­ning. Temperaturen var idealisk för avfrostning: -14,1°. Jag behövde bara ställa ut backarna på trap­pan under tiden som frysen tinade och kunde sortera papper i väntan på det.

I god tid före väntat besök var jag klar. Duktig flicka.

Tidig väckning
Igår blev det fel på min fyrbenta väckarklocka. Klockan sju tyckte hon det var dags att kliva upp, vilket inte har hänt de senaste 2-3 månaderna. Tvärtom, oftast har det varit jag som väckt ”väckar­klockan”.

Nåväl, jag bet i det sura äpplet och masade mig motvilligt upp. Det kändes onödigt svalt i huset så jag tände en brasa i köksspisen och fixade frukost medan Mia gick ut en kort vända. När hon kom in till­baka ville hon också ha frukost, sen gick hon raka vägen och la sig på sängen.

Smart kisse. Vem sjutton vill vara ute i -19°? Ett par timmar senare gjorde jag henne sällskap och så snusade vi gott fram till halv tolv.

RevisorTrevligt besök
Innan besökarna anlände hann jag utan problem hämta mat hos Kerstin och bli fin i håret. Strax efter 17 dök dom upp som avtalat, verk­sam­hets­gran­ska­ren och hans sambo.

Väglagets handlingar överräcktes tillsammans med granskningsrapporten och väglaget fick beröm för god ordning på räkenskaper och välskrivna protokoll. Det är bestämt första gången, så det värmde att höra.

Resten av besöket ägnades åt kaffe och trevlig samvaro förhöjd av ett par skvättar konjak innan paret tackade för sig och knallade hemåt. Klart trevligare avslut än inledning på dagen.

Levererat flyttgods
På dagens agenda stod leverans av bland annat tallrikar som har flyttat en hel del… Först från ÖoB-affären i Östersund där dom köptes i slutet av 1990-talet till min då­va­ran­de arbetsplats, några år senare vidare till köksskåpen på Fältjägargränd och därefter till Udden 2007.

TallrikarNu är tallrikarna slutflyttade för min del. I fort­sätt­nin­gen ska dom användas av en syrisk familj som kommer till Dalsbruk den 2.2.

Det behövdes också matskedar, leksaker och galgar stod det i FB-gruppens inlägg, så tallrikarna kom­pletterades med ett halvt dussin skedar, tre små mjukisdjur och ett antal galgar. Röda Korsets lokala representanter tog välvilligt hand om attiraljerna och tackade för bidraget.

Trevligt besök igen
Eftermiddagen tillbringades i som vanligt trevligt tedrickande sällskap. För ovanlighetens skull gick vi loss på Holmbergs kalasgoda fisk­burgare innan vi mumsade i oss saltfria tilltugg.

Strax före skymningen ansåg vi oss klara med dagens ”ventileringar” och därmed tog vår besökare farväl för den här gången. Ännu en omväxlande och trevlig dag i raden. 🙂

av

18.1 – Trevligt värre

Jag har premiärsparkat, besökt verksamhetsgranskaren, röjt trapptaket, givit av­verk­nings­in­struk­tio­ner och fått underskrift.

Premiärsparkat
Vid halv ett-snåret igår hade jag bestämt mig. Jag lyfte ut sparken i stället för skidorna. I min stora optimism trodde jag att snömängden på isen inte var större än att det gick att sparka över till andra sidan viken. Jag trodde fullständigt fel.

IsbanaMen loppet var ändå inte kört. Tack vare goda grannens insats med fyrhjulingens schaktblad fanns en ut­märkt bana att ta sig fram på. Tack igen för den! Jag bar ut sparken till banan och sparkade av hjärtans lust tills jag var i närheten av bryggan hos grannen på udden mittemot.

För att inte vara ett hinder i trafiken parkerade jag sparken vid sidan om banan och tog sen till apost­la­häs­tarna. Den som eventuellt ser mina spår måtte tro att en totalförvirrad människa har varit i far­ten. Mina försök att gena lämnade spår både kors och tvärs.

Men fram kom jag och prick 12.59 nådde jag ytterdörren till målet för utflykten. Jag hade lovat över­lämna väg­lagets material till verksamhetsgranskaren vid 13-tiden.

Besök hos verksamhetsgranskaren
Jag blev vänligt mottagen av frun i huset redan i farstun och instruerades att ta in alla ytterkläder. Inne skakade jag tass med verksamhetsgranskaren och fick frågan om jag har varit i huset tidigare?

”För ungefär 50 år sen” svarade jag innan jag kom på att jag visst har varit in som hastigt en gång senare. Eftersom jag hade på känn att huset bör vara i ungefär samma ålder som Udden frågade jag i min tur om det fanns några uppgifter på hur gammalt det är?

SparkenVärdparet visste berätta att den äldsta belagda uppgiften är 1875, men att huset grund­reno­ve­ra­des 1950. Eftersom Udden också är byggt i slutet av 1800-talet stämde min aning riktigt bra.

Efter den inledningen överlämnade jag väglagets material till herrn i huset. Han hade en kommentar om bokslutet men såg ut att i övrigt vara nöjd med räken­skaper och dokumentation. Tills på fredag skulle han vara klar med granskningen lovade han.

Sen blev det kaffe med dopp i köket där vi satt och allmänt prat i nån timme innan jag sparkade hemåt igen. Vissa väglagsuppdrag är trevligare än andra. 🙂

För säkerhets skull parkerade jag sparken på bryggan. Annars kanske jag glömmer den tills det är öppet vatten igen och jag får fiska upp den från sjöbotten.

TrapptaketRöjt trapptaket
Vis av tidigare års dåliga erfarenheter beslöt jag röja snön från trapptaket när jag kom hem. Än så länge är snön lätthanterlig men om det blir tö är jobbet tredubbelt så tungt och tidsödande.

Jag tycker fortfarande att min i övrigt förnämliga snöraka är felkonstruerad i ett avseende. Den kant som ska ligga an mot taket borde vara rak för att få ett bättre grepp om snön. Men det är väl en karl (med annan typ av tak?) som har konstruerat den förstår jag. 😉

Avverkningsinstruktioner
Strax före 12 idag ringde en man och sa att han kommer om ca en kvart, så jag fick bråttom att byta ut morgonrocken mot annan klädsel för att kunna följa med ut och lämna anvisningar. Killen som kom skulle nämligen göra en avverkningsinspektion.

Efter pulsande i snön från östra till västra stranden avslutade han med att fotografera och lovade närmare besked inom kort.

Fått underskrift
Just när jag hade tänkt företa en försenad morgontoalett ringde väglagets ordförande. Passade det om han kom och granskade protokollet i samband med sin dagliga runda? Självklart passade det. Jag är väldigt anpassningsbar för det mesta.

Före underskriften diskuterade vi en del detaljer i budgeten för 2016, respektive fjolårets utfall. Och efter ett par smärre ändringar i protokollet skrev han under det. Sen drack vi kaffe och pratade om annat. Som sagt, väglagsuppdrag kan vara riktigt trevliga. 🙂

av

19.12 – Missar, julklappar och tillkortakommanden

Jag har missat ett kalas, tagit i bruk julklappar, haft besök och kommit till korta.

Missat ett kalas
Igår drabbades jag av en miss i planeringen och gick miste om ett födelsedagsfirande. Skydds­lingens mor fyllde halvsekel och bjöd på kalas. Men jag hann i alla fall leverera presenten och blev upplyst om att jag har kalaskaffet till godo.

LjuslyktaJulklappar i bruk
Jag har ju sagt att jag varken ger eller tar emot julklappar i år. Igår blev jag tvungen att göra ett undan­tag. El-Tigerns fru propsade på att få ersätta mig för datorhjälpen hon fått.

Julklapparna har redan tagits i bruk. Den röda ljuslyktan lyser fint i vardagsrummet och flera skivor av den hembakta jullimpan är uppätna.

”Den som spar han har, men inte särskilt roligt” står det på en av mina skyltar. Ett klokt motto som jag sätter en ära i att efterleva. 🙂

Besök
Vid lunchtid idag knackade Vik Husse på, försedd med diverse tilltugg till både mig och Mia i vanlig ordning. Den här gången hade han också med sig datorn som krävde en del ingrepp.

Det allvarligaste problemet var att datorn inte gick att använda. De få ikoner som syntes i Aktivi­tets­fältet var stendöda. Lyckligtvis gick det att komma åt Aktivitetshanteraren och där såg allt OK ut – nödvändiga program och tjänster kördes som vanligt. Mysko.

I och med att felet hade uppstått i samband med uppspelning av en videofil misstänkte jag att att nåt hade hänt med grafikkortet. Efter en titt på och lite rattande med inställningarna såg Aktivitetsfältet vips ut som det skulle och alla ikoner levde igen. Fast jag har inte den minsta susning om vad jag gjorde?

Webbläsarproblemet rättade till sig själv efter nerladdning av en uppgradering så då återstod bara bildöverföring från kameran till rätt program.

Kommit till korta
Foxit Reader startades helt omotiverat så snart man startade bildöverföringen från kameran. Tydligen tolkades bilderna som PDF-filer av nån anledning? Enda sättet att komma till rätta med det (med mina amatör­kunskaper) var att avinstallera programmet.

KameraSen tog min tur slut. Att få bilderna inlästa direkt i Acdsee Photo Editor som används för bildredigeringen lyckades jag omöjligt få till. Möjligen kan det vara så att Windows 10 inte stöder Acdsee? Och när jag hade labbat klart lästes dom inte längre in i nåt program överhuvudtaget, inte ens Foton trots att jag ställde in den appen som fotovisare. Suck.

Att överföra och komma åt bilderna går naturligtvis på annat sätt, men det är onödigt knöligt och kräver att an­vän­daren lär sig en ny hantering. Vanans makt är stor. Så som det har fungerat tidigare vill man att det ska fortsätta göra.

Resultatet blev tills vidare att Vik Husse åker till Udden med kamera och dator när det är dags att överföra nya bilder till datorn. Och Uddmor har i uppgift att om möjligt ta reda på hur pro­blemet ska lösas på bästa sätt.

av

13.12 – Mer och mindre intressant

Jag har läst om tant Lisa, fått svar, planerar julstädning och haft besök av en ”pepparkaksgubbe”. Mia och jag har varit på promenad.

Tant Lisas bokLäst om tant Lisa
Tant Lisas döttrar har efter hennes död skrivit en bok som bygger på Lisas egna anteckningar under åren: ”Nu är allt gjort”, utgiven på eget förlag (Förlaget Systrarna Andersson) 2015. Boken fick jag låna av fru grannen för ett tag sen och nu har jag läst den.

Eftersom tant Lisa var gift med fostermors och mormors kusin, känner jag igen en del platser och människor hon beskriver. När mormor och morfar var på besök från England en sommar på 60-talet, minns jag att vi hälsade på hos tant Lisa och farbror Henrik och blev serverade kaffe på verandan.

Största behållningen gav hennes beskrivning av sin uppväxt och av hur livet tedde sig förr. Att hon var född i Dragsfjärd och att det var hennes mamma som ägde ”Fagerlunds” hade jag ingen aning om tidigare. Inte heller att det var hennes mamma och styvfar som lät bygga Dragsfjärds pensionat 1930, nuvarande Hostel Panget. Nytt för mig var också vilka som var hennes halv­syskon.

I januari 2010 dog tant Lisa, 97 år gammal. Ett långt och innehållsrikt liv var till ända. Och som de flesta liv innehöll det både umbäranden, djup sorg och stor glädje.

Fått svar
Igår fick jag mejl av direktionsordföranden för Kimitoöns vatten med anledning av frågorna i min insändare i ÅU. Han besvarade mina frågor delvis och förklarade anledningarna till prishöjningen. Svaren kommer också att publiceras i tidningen nämnde han.

Som svar fick han fyra följdfrågor. Om han besvarade dom lovade jag låta bli att besvära honom fler gånger, åtminstone inte i år.

Köksmatta 2Planerar julstädning
Det känns som om det var länge sen jag städade, men nu är det ju ingen idé om det ska vara fint till jul. Alltså väntar jag ett tag till. Den rena köksmattan ligger alltså fortfarande hop­rullad i samma plast­omslag som jag fick den i från tvätteriet. Inkommande vecka har jag annat för mig så städningen blir näppeligen av förrän nån dag före jul­afton.

Då kanske det också är hög tid att ställa undan sommar­skor­na. Igår noterade jag att dom fortfarande står framme i klädkammaren. Några vinterdito som behöver utrymmet har inte behövts än så länge.

Besök av ”pepparkaksgubbe”
I eftermiddags hade jag besök av en riktig ”pepparkaksgubbe”. Den unge gentlemannen hade med sig en stor burk pepparkakor som vi knaprade på till te, respektive kaffe. Lyckligtvis tog han burken med sig när han gick, annars hade jag haft kvar av dom resten av mitt liv.

Mia spejarPå promenad med Mia
Igår eftermiddag syntes solen igen ett tag, så jag föreslog Mia att vi skulle ta en promenad. Hon var genast med på noterna och antog att vi skulle gå upp i skogen så hon gick i förväg. Men si det hade matte inte tänkt den här gången, utan gick längs vägen nerför backen i stället. Det god­kände hon också och tog snabbt ny kurs.

På den tiden vi avverkade promenadsträckan hade man hunnit många varv runt byn. Ibland stannade Mia för att lyssna och speja och ibland stannade jag vid lämpliga bildmotiv. När solen hade försvunnit bakom träd­topparna började det kännas riktigt kallt, så hemvägen gick i ganska snabb takt med bara ett par stopp.

Bildskörden blev diger. 60 bilder hade jag i kameran, men efter kritisk granskning godkändes som vanligt bara en tredjedel, men det blev ändå en meningsfull liten utflykt som vi båda uppskattade. 🙂

av

11.10 – Avskräckande och uppmuntrande

Jag har sökt videokomprimering, reparerat isoleringen, övervägt veterinärbesök och haft besök.

FilmspoleSökt videokomprimering
Otroligt vad stora filmsnuttarna blir fastän dom är korta! Igår råkade jag i misstag trycka på film­in­spel­ningsknappen på kameran och innan jag hade avslutat inspelningen var jag uppe i 111 MB. Just den filmsnutten var ju inget att ha, men jag har en annan som är längre och som jag gärna skulle vilja komprimera.

Min kamera skapar tydligen videofiler i MTS-format. Det har jag inte stött på tidigare så jag googlade på komprimering av MTS-filer men hittade än så länge bara uppspelare och konverterare med undan­tag av ett program som komprimerar MPEG. Det är kanske bäst att jag håller mig till stillbilder? :-/

Reparerat isoleringen
Isoleringslisten längst upp på frysdörren har slutat hålla tätt för ett bra tag sen, vilket förstås innebär att det bildas rimfrost. Det är ju inte så underligt för det finns stora hål i listen.

Vem eller vad som är skyldig till hålen vet jag inte, men de måste ha uppstått före 2007 inser jag. Kylläckaget har så klart ökat med åren, men nu äntligen är det fixat. Hurra för silver­tejp!

Mia spanar 3Övervägt veterinärbesök
I morse gick Mia ut strax före åtta och var inte tillbaka förrän fyra timmar senare. Så snart hon kom in och jag hörde hur hon lät förstod jag vad det var frågan om. Hon hade ett grässtrå i halsen.

Alla mina försök att komma åt det eller få bort det var lönlösa, vilket jag ju vet sen tidigare, men jag ville ändå försöka hjälpa henne. Just blev hon återställd från sitt illamående och nu det här. Grässtrået sitter nämligen så till att det konstant utlöser kräkreflexen har vete­ri­nä­ren förklarat.

Jag övervägde att åka med henne till jourveterinär, men det skulle innebära Salo eller Åbo. Alter­na­ti­vet var att låta henne plågas till i morgon och boka tid hos vår kommunala veterinär.

Men till all lycka fick hon efter 45 minuters lidande bort strået utan hjälp. Jag tackade alla jor­diska och himmelska makter av hela mitt hjärta för det miraklet! I annat fall hade det behövts nedsövning och ett för­siktigt grepp med pincett för att lirka ut strået.

Pågens skorporBesök
Igår kväll hade jag nöjet att få träffa skyddslingen i ett par timmar och idag har Vik Husse gjort oss den äran. Ingendera kom tomhänt – skyddslingen hade med sig försenade födelsedagspresenter och Vik Husse återlämnade röjsågen han hade lånat. Dessutom var han försedd med kon­di­to­ri­va­ror.

Dom glaserade munkringarna tillkom för all del på min begäran. Jag SMSade och talade om att han bara kunde få skorpor till teet om han inte köpte nåt på vägen. Det var en effektiv ”hotelse”. Skydds­lingen fick däremot nöja sig med skorporna, men det sa han sig lyckligtvis vara fullt nöjd med.

Det är som sagt inte värt att komma på besök till Udden för kaffebrödets skull! 😀

av

28–30.8 – Från ostbricka till kräftskiva

Jag har tagit farväl, fått kräftleverans, haft besök, avnjutit kräftor och haft vilodag.

UtsiktTagit farväl
I onsdags eftermiddag gick Mia och jag på visit till Utkiken. Det var sista chansen att få en pratstund med Råttan och Hästen innan dom lämnade landet igen.

Eftersom fastigheten ligger på den högst belägna punkten i byn, tog vi en titt på den omgivande vyn. Den består mest av gröna trädtoppar numera, men mellan dom kan man se en glimt av sjön. Husen nedan­för syns inte alls längre. Men som bekant är förändring det enda som är konstant.

Efter ostbricka med tillbehör satte vi oss ute på terrassen och avhandlade det sista innan det var dags att ta farväl för i år. Förhoppningsvis ses vi nästa sommar igen om inte förr. 🙂

Mia o kräftorKräftleverans
Vid halv nio-tiden i fredags fick jag leverans enligt överenskommelse med vår ”vägmästare” (och vatten­ägare) kvällen innan. Han kom med en halv hink kräftor, eller ”drygt 25” som svar på min fråga hur många jag skulle betala för.

Och vilka bamsingar, den längsta uppmättes till 15 cm! Mia blev genast intresserad när hon hörde deras klor mot kanterna på hinken, men backade bums när jag tog upp en för att hon skulle få undersöka den. Det var då inget som såg ut som ett tänkbart jaktbyte verkade hon tycka.

Sen var det bara att plocka fram största kastrullen och se när dom stackars varelserna dog en plåg­sam död. Det skar onekligen i hjärtat att se deras dödsryckningar, men jag försökte se till att dom dog så snabbt som möjligt genom att lägga ner dom en och en i den kokande lagen.

Därefter förflyttades dom till jordkällaren för att gotta till sig tills det var dags att äta upp dom. Jag var förresten tvungen att prov­smaka en för att stilla min nyfikenhet. Kräftor från sjön har jag inte ätit sen början på 70-talet (eller slutet av 60-talet?) och då var det flodkräftor. Dom nykokta var signalkräftor som plan­te­ra­des för några år sen.

Smaken var mycket bekant. Om jag inte hade sett att det var en signalkräfta hade jag aldrig märkt skill­naden.

Besök
På eftermiddagen serverade jag Kerstins köttbullar till Vik Husse. Så mager och tärd som han är kunde han behöva lite ”riktig” mat tyckte jag. 😉

På kvällen tittade sommargrannen psykologen in en stund. Hon hade öst båda båtarna, nåt jag totalt hade glömt att kunde vara av nöden efter 20 mm regn. Tack igen!

DukatAvnjutit kräftor
Vid halv fyra igår stod bordet dukat. Det enda som fattades var kräftfatet och de välkylda dryckerna. Men efter en inledande apéritif enligt mormors ”recept” ställdes dom givetvis fram. Kräftskivan kunde börja.

Det heter kanske inte kräftskiva när man bara är är tre personer? Den fjärde gästen fick dess värre oväntat besök och ställde in sitt deltagande. Hur som helst konstaterade jag att det var åtta år sen kräftknivarna användes senast, så tillfället var definitivt festligt.

Drygt fyra timmar senare var kräftfatet tömt, liksom ett antal bägare, och gästerna hämtades av vid­talad chaufför. Vi var rörande eniga om att det här gör vi om nästa år. 🙂

Visst ser dom väl läckra ut?

Visst såg dom väl läckra ut?

Vilodag
Det enda nyttiga jag har gjort idag är diskat och vattnat blommorna. En vilodag kändes välkommen efter den gångna ”hektiska”  veckan. Och nej, jag mådde varken dåligt eller hade huvudvärk. Det är fördelen med att ha tränat i många år. 😀