… av romantik, bekanta ansikten, oväntat besök, mängdrabatt, en glad hälsning och omtanke.

Romantik
Igår fick jag höra talas om en spirande romans av en dam som har en bra bit kvar till min mogna ålder. Hon berättade att hon har fått en (mycket) äldre beundrare som uppvaktar henne flitigt. Visst är det lite gulligt att man har ”gnistan” kvar ännu på äldre dar?

Bekanta ansikten
Igår kväll klockan 18 såg jag många bekanta ansikten runt bordet. Av de nio kursdeltagarna var det bara två jag inte kände sen tidigare. De flesta har gått flera av mina kurser så det kändes tryggt och hemtamt att vidarebefordra nya kunskaper.

Oväntat besök
Efter lunch idag fick jag oväntat besök. Min före detta ”bonuspappa” tittade in en stund. I vår by be­höver man inte ringa och boka tid. Om man inte råkar vara hemma återkommer besökaren en annan dag.

Så var fallet idag. Bonuspappan hade tänkt hälsa på i förrgår, men då var jag var inte hemma. Roligt att se honom pigg och kry.

Mängdrabatt
I förmiddags beställde jag 10 fiskburgare hos Holmbergs Café och lovade hämta dom vid 14-tiden. För att inte vara oartig mot bonuspappan lät jag mig bli försenad med en halv timme.

Kassen stod färdigpackad då jag kom och jag var beredd att betala. Då frågade delägarinnan om det var nåt mer? Det hade jag inte haft en tanke på, men när hon nu frågade så… Då det gäller ätbart är jag ju inte så svårövertalad.

Två croissanter och en dagsfärsk syltmunk fick hon också stoppa ner. Där­med för­kla­ra­de jag mig nöjd och halade fram plånboken.

När hon slagit in beloppen sa hon helt oväntat: ”Munken får du på köpet som mängd­ra­batt.” Tänk att så lite kan göra en så glad. 🙂

En glad hälsning
Nästa glädjeskutt inträffade i ”stora korsningen” i byn då jag kom hem tillbaka. Längst upp på krönet möttes jag av en glatt leende bybo som höjde handen till hälsning då han såg mig. Att bli hälsad med ett stort leende fick mig också att le resten av  vägen hem.

Omtanke
Medan jag plockade ut mina kassar ur Silverpilen kom väglagets ordförande gående nerför skogs­stigen så vi bytte några ord. Innan han gick vidare undrade han om jag är tvungen att värma disk‑­ och tvättvatten?

Senast vi sågs höll jag nämligen på att fylla på en dunk med dricksvatten från brunnen ute på gården så han trodde förstås att det var min enda vattenkälla. Jag förklarade att allt vatten utom dricks­vatt­net kommer från sjön sen början på 1960-talet och att jag har en varmvattenberedare som rymmer 20 liter.

”Så bra” tyckte han. Han hade funderat på hur jag klarade mig. Sånt är väl hjärtevärmande? 🙂