kursdokumentation

av

30.1 – Arbete, nöje och omvärld

Jag är beredd, har haft besök och läst två synnerligen intressanta böcker.

W10-kursBeredd
Igår arbetade jag intensivt hela eftermiddagen och halva kvällen. Framåt halv åtta var jag nöjd. Materialet för fem kurstillfällen var klart, nu återstod bara lite finlir.

Efter dagens besök finputsade jag en del och ställde in animeringen för presentationen. Nu känner jag mig fullt beredd att träffa kurs­del­ta­gar­na på onsdag. Och skulle jag komma på nåt mer som behöver justeras, har jag tre dar till på mig. Skön känsla. 🙂

Besök
Idag stod te-besök och lätt datorsupport på agendan. Då den första koppen var urdrucken vidtog en del inställningar och uppdateringar på den medhavda datorn samt en användarinstruktion. Sen fort­satte vi samtalet och fick en påtår.

Intressant bok 1
Om jag minns rätt, var det nån av mina FB-vänner som tipsade om en av Jared Diamonds böcker. Sen jag hade läst sammandraget tyckte jag ändå att boken Collapse – How Societies Choose to Fail or Succeed var mer läsvärd.

För ett tag sen läste jag ut den och fick mig många tankeställare under tiden. Som världen ser ut nu, är det inte längre fråga om att enstaka samhällen/nationer riskerar gå under, utan hela vår planet! I slutet av boken är författaren försiktigt optimistisk trots allt, men som vi alla(?) vet, brinner det i knu­tar­na om vi ska kunna vända utvecklingen.

Boken har funnits på svenska hos bokus.com ser jag, men är tyvärr slut på förlaget. Hos Adlibris finns ingen av hans böcker på svenska, men väl fyra på finska om man inte vill eller kan läsa originalspråket.

För att kunna levaIntressant bok 2
Efter den dystra läsningen fortsatte jag med en lika dyster sannberättelse om författaren, då en 13-årig flicka, som våren 2007 påbörjade sin flykt från Nordkorea: För att kunna leva av Yeonmi Park.

Eftersom landet är mer eller mindre hermetiskt tillslutet stillar jag min nyfikenhet med böcker som beskriver förhållandena som invånarna tvingas leva under. Jag har tidigare skrivit om flykten från ett fångläger och hittade ytterligare en flykthistoria som nu är sparad i Min önskelista hos Adlibris: Nordkorea – Nio år på flykt från helvetet.

Jag är oändligt tacksam över att inte vara född i det landet! Frågan är hur länge till dikta­turen och de män­nisko­för­ned­ran­de förhållandena kan fortsätta?

av

12.4 – Utflykt i det förflutna

Vädret har varit gynnsamt för återblickar.

Återblickar
I förmiddags greps jag av städlust i arkivet tack vare det regniga vädret. Det började med att jag ville veta vilket år jag köpte frysen, vilket i sin tur innebar att jag samtidigt tog mig till att sortera instruk­tioner och handböcker i kronologisk ordning. Frysens inköpsår var 2010 visade det sig, så snart slutar väl den också fungera. 😦

PappaPappa som modell
Efter den sorteringen tog jag av bara farten i tu med en tredje tidskriftssamlare som bland annat innehåller delar av ”mitt forna liv” i vårt västra grannland. Där fanns mycket spännande och intres­sant. Bland annat en kopia på Finnairs reklam från 1964.

Orsaken till att jag har sparat den kopian är för att pappa figurerar på den. På 60-talet jobbade han nämligen som modell hos främst klädkedjor om jag har förstått det rätt. Enda mannekängen i min släkt är jag ganska säker på. 🙂

Kursdokumenation och kärleksbrev
Förutom kursdokumentation från kurserna i Pedagogik som jag gick i Stockholm 1996 och 1997, diverse roliga texter, inbjudan till klassträff för Lönkan, ett certifikat från Greenpeace, bostads­mäklarens bilder på lägenheten i Östersund och en bunt med arbetsansökningar hittade jag också mejlutskrifter från en dialog med en ”tillfällig förbindelse” 2005.

Den korrespondensen väckte givetvis behagliga minnen. 🙂 Ibland är det en fördel att spara på saker.

Arbetsansökningar
I bunten med arbetsansökningar från 1992 till 2006 kunde jag konstatera att jag sökte två jobb året innan jag flyttade hem. Det ena i Östersund  och det andra i Pargas.

Orsaken var att företaget jag var anställd hos hade blivit uppköpt och den nya ägaren såg ingen anledning att ha ett dotterbolag som sysslade med fordonsteknisk utbildning, vilket innebar att jag och mina kolleger blev uppsagda våren 2006.

ProjektledareBeskedet från arbetsansökan i Östersund är undertecknat den 1.3.2006 av Camilla Olsson, närings­livschef i Östersunds kommun. Hon tackar för visat intresse och meddelar att tjänsten som projekt­ledare för VTC (Vehicle Technical Centre) är tillsatt.

Jobbet i Pargas gällde också en projektledarbefattning, fast med IT-inriktning. Region Åboland sökte en person för att leda projektet e-kunskap Åboland. Projektets målsättning var att ”bidra till eko­no­misk tillväxt och utveckling av näringsliv och arbete genom att samordna IT-lösningar på bästa och mest kostnadseffektiva sättet för hela Åboland.”

Den 25.9 var jag kallad till anställningsintervju, men nåt slutligt besked har jag inte noterat trots att det var aviserat till den 10.10. Bara att jag ringt en handläggare den 13.10 och fått besked om att beslutet var uppskjutet tills vidare.

Hur som helst fick jag inte det jobbet heller. Och lika bra var ju det eftersom Region Åboland upp­hörde existera i samband med att Kimitoöns kommuner slogs i hop.

Epilog
Och här sitter jag nu på Udden sen 20.5.2007. Mitt livs bästa val. 🙂 Eftersom jag hade förhandlat mig till arbetsbefrielse under uppsägningstiden och hade ett års uppsägning blev det en lång sommar­vistelse på Udden 2006.

Jag minns att jag satt ute på trappan och filosoferade en dag efter frukosten. Det slog mig att om jag ändå skulle börja med nåt nytt kunde det lika gärna vara hemma på ön. Vissa av mina idéer visade sig ogenomförbara, men en del av dom har jag förverkligat under åren.

Men det är förstås historia i och med att jag blev pensionär på heltid 2013. Mitt nästbästa val. 🙂