av

11.3 – Vårdbehov

Igår ägnade jag mig åt persedelvård, idag åt proviantering och fortsatt vårstädning.

Björksplintborre

Kommentar till gårdagens bild:
Namnet på ”konstnären” till gårdagens bild är Björksplintborren (Scolytus ratzeburgi) ifall du undrar – det gjorde nämligen jag. På sajten Kunskap Direkt hittade jag flera insekter som trivs på döda björkar.

Persedelvård
Gårdagen inleddes med tröjtvätt. Den som uppfann ylletvättsprogrammet på tvättmaskinen är värd en eloge! Att tvätta åtta tröjor för hand hade tagit halva dagen.

Fem hängde jag på tork i badrummet, dom övriga åkte in i torktumlaren på 30 graders värme. Resultatet blev så häpnadsväckande bra att jag beslöt torka resten också på samma sätt.

Det var himla korkat. 😦 En av fintröjorna blev helt vanställd. Visst är det typiskt att det var just en av dom? När jag kollade tvättlappen var tork­tumlarsymbolen överkryssad, men det var så dags att kolla den nu när det var för sent. Av 50 % ylle och 50 % konstfibrer fick konstfibrerna tydligen spunk. Suck.

Optimist som jag är, beslöt jag att försöka pressa den. Fast det blev ju ingen märkbar för­bättring tyckte jag och chansade på att stryka (på mellanvärme) i stället, värre kunde den ju knappast bli. Och si, det gjorde susen! Tröjan blev så gott som återställd. Om man inte vet hur den såg ut innan märker man inget konstigt.

SkoblockNästa uppgift var att leta rätt på filtsulor. Hälarna på innersulorna i mina filttofflor var utslitna. Längst in i garderoben förvaras skotillbehören. En påse med innersulor och en påse med skoblock hade jag för mig, men det visade sig att en del låg i fel påse. Alltså inventerade jag dom också.

14 par skoblock förutom dom som är i användning tyder antingen på ett imponerande tidigare sko­sortiment eller på att jag har köpt nya utan att kolla om jag redan har. Det kan förstås också vara en kombination. 🙂

Och sulorna då? Jodå, självfallet hade jag såna också. Fyra par lädersulor, tre par filtsulor, varav ett par oanvända och dessutom frigolit­sulor till ett par stövlar som jag inte längre äger. Det är alltså inte bara snörstumpar och gummiband jag sparar.

Proviantering
Idag hade jag beställt fiskbiffar av Kerstin och passade på att handla samtidigt som jag hämtade maten. Först hämtade jag fiskbiffarna, på hemvägen svängde jag in till butiken.

MinikrattaHalvvägs till butiksdörren kom jag på att jag hade med mig matkorgen i stället för shoppingkassen. Undrar vad jag tänkte på i stället för att fokusera på det jag borde? Det fick mig att skratta högt för mig själv. Det är ingalunda första gången det blir galet.

Fortsatt vårstädning
Solen hedrade oss med sin närvaro hela dagen igen och sidensvansarna höll serenad så det var ett sant nöje att kratta och putsa. Idag var jag effektiv. Två fyllda skräptunnor på två timmar. Mest beroende på löv­mängden – jag närmar mig min stora ek som generöst har släppt ifrån sig sina ”pergament”.

Jag är jätteglad över min minikratta. Den är perfekt på trånga ställen eller när jag behöver akta dom små liven som spirar under löven.

Naturkonst

Björken

I samband med gårdagens tomtrunda tog jag mig en närmare titt på björken som jag rundbarkade 2013. ”Den enes död är den andres bröd” kunde jag konstatera. Nån slags insekt har invaderat trädet och gjort ett jättefint konstverk halvvägs upp i toppen. 🙂 (Om du klickar på bilden, ser du den i större storlek.)

av

9.3 – Festligt och angenämt

Jag har haft kvinnodag, festat till det, gjort en investering, upptäckt insekter och infört reglerad arbetstid. Mia gillar nya vedkorgen.

JulrosKvinnodag
Med tanke på att det var internationella kvinnodagen igår var det ju på sin plats med kvinnobesök. Sommargrannen psykologen hade redan druckit ur sitt te då fru grannen tittade in. Att hon nändes nypa av sin julros för att ge mig kändes stort. Tack igen! 🙂

Festlig måltid
På senaste butiksresan slog jag till med två bitar oxfilé, dels för att dom såg frestande ut och dels tack vare rabatten. Förpackningen hade kort utgångsdatum.

Det måste vara minst fem år sen jag åt innerfile senast, men igår kände jag för att festa till det. Tournedos med bearnaise är inte alls fy skam! Potatisgratäng med vitlök fulländade anrättningen.

Investering
I förmiddags kom jag äntligen till skott. Jag har ett bra tag funderat på att köpa ny kamera, men inte hittat nån som tilltalat mig helt. Den jag har är visserligen inte mer än sju år gammal, men den har tyvärr drabbats av en del krämpor som verkar tillta.

Tack vare en fantastisk månbild på FB och fotografens information om vilken kamera han använt googlade jag på modellen. En sån ville jag absolut ha bestämde jag när jag hade läst specifikationer och omdömen.

Bland sökresultaten fanns förstås också försäljningsställen, bl a Gigantti som ju hävdar att ”det är dumt att betala för mycket”. En prisjämförelse visade att dom är 70 € dyrare än t ex Cyberphoto, där jag köpte förra kameran. Dessutom ingick fotoväska och ett 16 GB minneskort i Cyberphotos pris, så givetvis köpte jag den där.

LiljebaggarInsekter
Att så många insekter redan har vaknat trodde jag inte förrän jag hörde och såg dom idag. Både en fluga och en humla surrade förbi mig och en blomspindel blev skrämd på flykten när jag putsade bort löv runt kaprifolen.

Strax intill upptäckte jag en pigg liten liljebagge och en liten svärm be­vin­gade insekter som såg ut att roa sig i solskenet. Härliga tider!

Reglerad arbetstid
Det vackra vädret lockade till fortsatt vårstädning, men först tog Mia och jag en runda över ”vårt västliga distrikt” för att kolla hur långt blåsippor och annat har hunnit. Mia såg inte en enda blåsippa men det beror förstås på att dom inte intresserar henne ett dugg. 😀

Efter inspektionsrundan satte jag i gång med att fylla skräptunnan. När den var fylld kom jag på att det är en idealisk mätare på arbetstiden. Full tunna innebär slut på arbetet så slipper jag sota för nöjet i form av ”fysiska olägenheter”. Det innebär i snitt två timmars pyssel, vilket känns väldigt lagom.

Mia gillar nya vedkorgen
Med tanke på skräpet jag har samlat i hop efter vedleveranserna och den ”mikroved” som återstår, beslöt jag falla för spånkorgen jag fick syn på hos Varu-Tjänst senast jag var där. Den gillar Mia också. 🙂

Mia i vedkorgen

av

7.3 – Stillad längtan

Att stilla sin längtan kan ha oanade konsekvenser.

Trippellängtan
I början på veckan längtade jag efter tre saker: Chili con carne, frissan och besök. All längtan är till­freds­ställd, fast i annan ordning, och med vissa oväntade följder.

Ny färgFrissan
I fredags hade jag tid hos frissan och såg förutom klippningen fram mot mera färg i håret. Den lila färgen jag fick för sex veckor sen hade försvunnit helt vid det här laget.

Frissan var genast med på noterna. Hon talade om att hon nu hade turkos färg som jag efterlyste förra gången och frågade om jag ville byta till den? Det ville jag självklart. Dessutom var det här ”riktig färg”, inte bara i form av balsam.

Under tiden hon klippte nacken fick färgen dra in i håret framtill och sen var det dags att skölja bort överskottsfärgen innan hon klippte resten. Jättefräckt blev det tycker jag. Fast jag kan tänka mig att jag kommer att få en del kommentarer om mögel av dom som törs skämta med mig. 🙂

Besök
Redan i tisdags förhörde jag mig om möjligheten att locka Vik Husse på besök. Nästan en månad har gått sen det förra så det kändes som om det var hög tid. Som svar på min förfrågan fick jag: ”Det är en principsak att inte tacka nej till Uddenbesök. :-)” så vi kom överens om lördag.

Tjugo i två såg jag Stora Forden på parkeringen och skyndade mig att avsluta de sista för­be­re­del­ser­na. Dom var för all del inte värst märkvärdiga, men tassavtrycken behövde torkas bort från bordet(!), ljusen tändas och porslin och tilltugg ställas fram.

RosorFörst in genom dörren var Mia, tätt följd av Vik Husse som med anledning av morgondagen över­räckte en kruka med rosor. Det var ju en glad överraskning!

Jag frågade frissan redan i fredags om nån hade gratulerat henne på internationella kvinnodagen men blev då upplyst om att den är först på söndag. Fast det hade jag (förstås) redan glömt.

Chili con carne
Det är evigheter sen jag senast åt chili con carne! Direkt när Vik Husse hade åkt ställde jag i gång för att inte hinna bli så hungrig att jag valde värmd mat i stället som jag gjorde igår.

Mitt chilipulver är det inte mycket bevänt med längre konstaterade jag, men en del andra kryddor satte lagom sting på anrättningen. Och oj vad gott det var!

Dess värre orsakade min matlagning två röda fläckar på exsvärmors knypplade duk. De röda halv­brunna ljusen jag tände före besöket hade läckt stearin. Usch, vad oeftertänksamt av mig. Och genast när jag ställde ljusstakarna på hushållspapper slutade dom givetvis rinna, helt enligt Murphys lag. :-/

av

5.3 – Skojigt

Igår hade Udden aprilväder, idag har jag fått post från Hong Kong och inlett vårstädningen.

Aprilväder
Igår morse var det vitt på marken då jag drog upp rullgardinen, men ”nedfallet” övergick snart i en varmare form. Helt klart aprilväder.

Hong KongPost från Hong Kong
En brun provpåse fångade min upp­märk­sam­het när jag tömde postlådan idag. Jag räknade snabbt ut vem som var avsändare, men ack vad jag bedrog mig! Påsen var poststämplad i HongKong!?

Jag kunde för mitt liv inte komma på vad jag nu hade shoppat? Än mindre klok blev jag när jag läste tulldeklarationen på baksidan: Adapter stod det i handskrift. Jag var bomb­säker  på att jag inte hade beställt nån adapter från Hong Kong – vad var detta?

När jag öppnade påsen såg jag att den hade öppnats och förslutits på nytt, men det kunde ju tullen ha gjort räknade jag ut. Så vad var det i påsen då? Jo, där låg färgpatronen jag beställde från Zas Data i förrgår. Dom finurliga killarna behagade skämta med mig. En rolig början på dagen. 🙂

Vårstädningen inledd
Idag har vi som omväxling fått njuta av värmande sol och tidvis blå himmel, fågelkvitter och svaga vindar. Efter lunch inleddes operation vårstädning. På tomten givetvis. Inomhus är det inte så noga och alls inte lika roligt.

Mia kollarPå ett par timmar hade jag fyllt skräptunnan och snyggat till hela ena sidan av ”infarten”. Vingslagen från svanparet som flög över sjön för att spana efter isfritt vatten hördes tydligt. Solen värmde skönt på rumpan och det doftade gott av våt jord och multna löv.

Mia höll koll på mig från solstolen i verandan där hon låg, men var genast med på noterna när jag frågade om hon skulle följa med till stranden. Hon såg något snopen ut när det inte längre fanns nån is att gå ut på, den har redan smält bort i strandkanten och runt bryggan.

Efter att jag hade fotat diverse vårtecken och Mia tagit sig en klättertur gick vi in och fick mat. Många fler såna dagar ser vi fram mot. Våren är överlägset bästa årstiden för min del. 🙂

av

Frågor utan svar

Dilbert 1 mars

Om jag skickar ett mejl förutsätter jag att jag får ett svar av nåt slag. Tyvärr är verkligheten en annan. Det äldsta obesvarade mejlet är från 28.8.2014, därefter följer ett från 6.10, 9.10 och 3.11. Ett par var adresserade till myndigheter, resten till företag eller privatpersoner. Dåligt. 😦

Bland årets ”skörd” finns också fyra stycken: 3, 6, 17 och 19.2. Åtminstone ett av dom är jag särskilt an­ge­lä­gen om att få svar på, så jag får väl skicka en påminnelse.

av

2.3 – Vilt och spånbana

Igår var det vilt, idag blev det spånbana.

Änkor och barnlösa
Tack vare att Mia fann sig i att stanna inomhus, kunde jag ta mig en promenad till gårdagens mid­dags­värdinna. På vägen mötte jag en herre som gärna ville veta vart jag var på väg? Jag antar att Alkos presentpåse skvallrade om att jag inte bara var ute och motionerade.

Gunilla Dahlgren.pngStrax före ”Pustis” beslöt jag ta en genväg och kom fram till målet med fem minuters marginal. ”Genvägar är senvägar” brukade fostermor säga, men den här gången stämde det nu inte. Samtidigt med mig anlände två andra middagsgäster. Det slog mig att majoriteten av sällskapet utgjordes av änkor, resten av singlar med eller utan barn.

Middagen bestod av vilt, älgbiffar närmare bestämt, med diverse tillbehör och som dessert fick vi gotta oss åt kokos­panna­cotta med hemlagad blåbärssylt, därefter kaffe och åländsk körs­bärs­likör. En jättegod middag med andra ord.

Som vanligt gick tiden fort i trevligt sällskap. Min maxgräns överskreds med en hel timme, men det gick ju faktiskt ingen nöd på Mia även om hon högljutt insisterade på sin middag när jag kom hem.

Omvärderad konstruktion
Idag har Udden haft ”Göteborgsväder”, dvs blött och grått. Men efter lunch slutade duggregnet så jag kunde ta i tu med skräpet efter vedleveransen. Det doftade vår ute tyckte jag, men det kanske var en dofthägring?

SiktMin fina idé visade sig vara totalt värdelös. Jag hade tänkt sikta bort det finaste skräpet så jag kunde ta rätt på trä‑ och näverbitarna, men mitt sikt var ju på tok för finmaskigt så jag övergav tanken efter första försöket. Det fick bli grepen och fingrarna i stället.

Innan högen var avverkad tröt tålamodet och latmasken tog över. Jag kunde gott fylla på stigen till dasset med det som var kvar kom jag fram till. Med åren har den blivit mer eller mindre som ett dike och behövde jämnas till. Så nu har jag spånbana till dasset. 🙂

av

28.2 – Betalning och ny titel

Jag har fått betalt för veden och en ny titel.

Betalt för veden
Igår blev jag jätteglad över ett av kuverten i posten. Det visade sig innehålla löneutbetalning för styrelsekursen. Den hade jag helt glömt av att jag hade innestående, men den var givetvis väl­kom­men. Beloppet täckte kostnaden för veden och gav mig faktiskt en tia över, så om man vill, kan man påstå att Kimitoöns kommun har betalat mitt vedlass. 🙂

SL-karta Årsmöte in English
I eftermiddags gick LMFs första årsmöte av stapeln på Café Sågbacken i Kimito. Jag erbjöd mig att fungera som mötesordförande eftersom mötet förväntades bli tvåspråkigt, dvs skulle genomföras både på svenska och engelska.

Det blev ett klart annorlunda årsmöte. Levande musik tror jag inte att jag har upplevt på nåt tidigare årsmöte, men här spelades och sjöngs det minsann. De två vokalisterna är båda hemma från Sierra Leone så det passade ju utmärkt.

Föreningens sekreterare höll därefter en både skräckinjagande och tankeväckande presentation av de lokala förhållandena i Waterloo-distriktet. Den fick mig än en gång att inse hur fantastiskt lyckligt lottad jag är och hur viktig föreningens verksamhet är. Hjälp till självhjälp är verkligen vad som bäst behövs.

MusikanterMötet lockade dess värre bara ”den inre kretsen” och en lokal reporter, men tillsammans med or­kes­ter­med­lem­marna blev vi ändå tillräckligt många för att fylla nödvändiga poster. Interimsstyrelsen skulle nämligen ersättas med en nyvald.

Mötet hölls trots allt på ett språk tack vare att alla närvarande behärskade engelska. I mitt ställe till­träder nu en ny kassör, men jag fick en ny titel – i fortsättningen är jag verksam­hets­gran­skare. Det firar jag med ett glas hallonlikör som ska utgå ur Alkos sortiment i Dalsbruk. Lika bra det kan jag tycka, hallonsmaken är minst sagt flyktig.

Därmed var vårens första årsmöte avklarat. Nästa försiggår den 16 maj där jag blir av med ytterligare en titel. Det känns bra. Som heltidspensionär räcker det gott att vara kursledare och företagare. Åt­min­sto­ne tills jag hittar på nåt nytt som engagerar mig. 🙂

av

6.2 – Fel men rätt

Igår var jag för tidigt ute, glömde inköpslistan och fick blommor av butiken. Idag såg jag en spark­åkare och fick oväntad hjälp.

För tidigt ute
Igår var jag på väg till bilbesiktningen tills jag lyckligtvis upptäckte att jag var en hel månad för tidig. Besiktningen är den 25.3. Vad säger man om sånt?

Tulpanbukett 2Inköpslista och blommor
Däremot kom jag ihåg att hämta mat hos Kerstin rätt dag och passade på att vecko­handla samtidigt eftersom jag helt plötsligt fått ”bonustid”. Det var bara det att jag hade glömt inköpslistan insåg jag när jag kom till butiken.

Men faktiskt lyckades jag komma i håg allt utom en artikel visade det sig när jag kom hem. Dessutom hade jag med mig en bukett tulpaner som varken stod på inköpslistan eller fanns med i varukorgen.

Den unga damen i kassan (på Sale i Dalsbruk) råkade i misstag slå ut kvittot innan alla varor var inslagna och gjorde fel när hon skulle rätta till misstaget. Det innebar att jag blev tvungen att plocka upp alla varor igen eftersom hon måste slå in dom på nytt sa den tillkallade kollegan. Som kom­pen­sa­tion kom kollegan med en bukett tulpaner till mig. Visst är det suverän kundservice? Hoppas det blir fel flera gånger. 😉

SparkåkareSparkåkare
Vid ”posttid” idag upptäckte jag en sparkåkare på isen uppe i viken. Om isen var svag när jag spanade in skridskoåkaren förra veckan eller när det nu var, har den minsann inte blivit starkare sen dess. Den kanske inte alls är så svag som jag inbillar mig?

Oväntad hjälp
Som överenskommet ringde vedleverantören kvart i ett. Inom en halv timme skulle han anlända med mina fyra kubik björkved. Redan igår förvarnade jag sommargrannen om att jag skulle blockera hennes garageinfart. Jag kan tänka mig att hon tyckte att det var en synnerligen dåligt tajmad leve­rans just den veckan hon och hennes familj var här, men eftersom min ved var slut ville jag få på­fyll­ning så fort som möjligt.

Jag gick genast ut när han ringde och la en presenning på marken där jag tänkte mig att lasset skulle få plats, men när chauffören fick reda på var veden skulle in tyckte han att det i så fall var fiffigare att lossa den utanför ingången till vedlidret. Det tyckte givetvis jag också! På så sätt vann jag en massa tid som annars hade gått åt till att gå fram och tillbaka med skottkärran.

I samma veva kom sommargrannens son tillbaka efter rastning av ”vilda Matilda” (en springer­spaniel) så jag hejade och slängde ur mig att här finns det jobb. Till min stora förvåning var han genast med på noterna, han skulle bara gå in med hunden först. Va?! Jag trodde inte mina öron.

VedJag talade genast om att jag bara skojade, men han tyckte det var alldeles utmärkt att få vistas ute och göra nåt nyttigt. Det lät givetvis som ljuv musik i mina öron.

På två timmar hade vi fått in hela lasset. Han bar in i vedlidret och jag plockade upp och radade. Att hänga med i takten på en man som är nästan 30 år yngre än jag var ju inte helt lätt, men det gick. Fast jag började tycka att han var onödigt snabb på slutet. 🙂

Vid halvtid tog vi en välförtjänt paus i och med att jag tackade ja till en cider. Den borde jag rimligtvis ha bjudit på, men nu blev det inte så den här gången. Och något annat än tack för hjälpen ville han inte ha, det var bara skönt att få röra på sig tyckte han. Helt fantastiskt!

Fast jag kan nog inte låta bli att visa min uppskattning ändå på nåt sätt. Ett presentkort från ”glas­ban­ken” kan väl till exempel aldrig vara fel?

 

av

24.2 – Historiskt, ätbart och vårlikt

Jag har gjort historiska fynd, avslutat 2014, fått en inbjudan och sett vårtecken. Mia har återfått jaktlusten.

Historiska fynd
Igår gjorde jag två historiska fynd i frysen. Två matförpackningar från 2012! Fläskkött som varit fryst i nästan tre år verkade inte särskilt frestande så båda förpackningarna åkte ner i soporna. Nu får jag verkligen skärpa mig och hålla bättre ordning!

RevisorAvslutat 2014
Efter att hittills ha prioriterat andras bokslut tog jag i tu med Din Konsults igår. 15 verifikat var ju inte så svårt att summera. Som vanligt blev också fjolåret ett förlustår och firman är skyldig mig drygt en tusenlapp.

Utsikterna för att den skulden ska betalas tillbaka är ganska små om inget mirakulöst inträffar, men man vet ju aldrig. Din Konsult kanske får ett långvarigt och lukrativt uppdrag rätt vad det är?

Inbjudan
Idag behövde El-Tigerns fru min hjälp i ett litet ärende som var avklarat på några sekunder, sen fick hon kaffe och upptinad julkaka medan vi pratade om diverse väsentligt och oväsentligt.

Eftersom varken hon eller jag hade några hålltider kunde vi vara sociala i lugn och ro utan att titta på klockan. Det känns fortfarande lyxigt att kunna få göra så. Innan hon gick bjöd hon in mig på middag så på söndag behöver jag åtminstone inte svälta.

Vårtecken
Blommande julros är väl inget vårtecken, men det är snödropparna. Dom har kanske stått i knopp redan ett tag, men inte förrän igår noterade jag de väna, snövita dropparna.

Vårtecken2008 hade jag redan den 3.2 avbildat en knopp, annars är mars eller april vanligare beroende på hur sträng och snörik vintern har varit.

Jag hörde också ett bekant fågelljud. Om jag inte misstar mig var det en trana. Eftersom jag var inom­hus kunde jag inte säkerställa upphovet. Ett säkert vårtecken det också, liksom att dagarna har blivit längre igen.

Återfått jaktlusten
Ett annat säkert vårtecken är att Mia har återfått jaktlusten. I och med att tomten är snöfri tar hon sig obehindrat fram till lämpliga jaktställen. En sork ”prydde” mattan i verandan när jag släppte in henne i eftermiddags. (På bilden ses dock en näbbmus)

Mia jagar