av

27.3 – Gamla damer och fadäser

Jag har träffat Kleopatra, gratulerat en bekant, dukat med sista teskeden och blinkat i en kurva.

Träffat Kleopatra
Igår efter lunch hade jag kommit överens med en dam om att hämta resterande Daphnia-vykort och intäkterna från försäljningen. Jag hade tänkt mig ett kort besök, men mitt nej tack till kaffe vann inget gehör, så jag satt kvar i över en timme.

Norsk skogskattJag känner inte damen i fråga, men hon är välbekant så det var inga problem att få tiden att gå under livligt samtal. Till slut kom vi in på katter och hon berättade att hon var adoptiv­matte till en 14 år gammal norsk skogskatt vid namn Kleopatra.

Jag stod redan med kappan på mig när jag kom på att det vore roligt att få träffa den gamla damen. Matte gick genast ner i källaren för att övertala kissen att bli betittad. Där finns nämligen kattluckan och en av hennes sovplatser.

Jag hade fått berättat för mig att Kleo, som hon kallas till vardags, inte var ett dugg road av besökare och kunde vara en riktig bitch om man för­sö­kte göra nåt hon ogillade. Jag stod därför orörlig när matte kom bärande på sin älskling och släppte ner henne på golvet.

Men hör och häpna, efter att jag hade talat om för henne ett par gånger hur fin hon var, vände hon sig om, tittade forskande på mig och bestämde sig sen för att det nog gick an att hälsa på mig. Faktiskt fick jag stryka henne över ryggen innan hon bestämde att nu fick det räcka. Jag blev förstås jätteglad över förtroendet och hälsar gärna på både henne och matte flera gånger. 🙂

Gratulerat en bekant
I dagens ÅU såg jag ett bekant ansikte på första sidan. Inte så där kändisbekant, utan på riktigt. Vi umgicks en del på 70-talet i Helsingfors eftersom hon var min f d klasskamrats flickvän på den tiden.

Att hon figurerade i tidningen berodde på att hon utsetts till Kimitoöns SFPs nya ord­fö­rande. Jag visste från FB att hon hade flyttat hem efter många år i Sverige, men hade ingen aning om att hon har ett politiskt förflutet. Men det är ju ett bra tag sen vi umgicks gu’bevars och vi har inte haft kontakt förrän alldeles nyligen via FB.

Självfallet gratulerade jag henne till den nya titeln. Vi har tidigare kommit överens om att vi ska träffas i sommar nåt tag och prata gamla minnen.

Sista rena skeden
Vid 10-snåret kom han som jag har längtat efter hela veckan, dvs tanktömmaren. Idag hade han för en gångs skull tid att komma in på kaffe så det var ju tur att det ännu fanns en ren tesked kvar, alla andra väntar på att bli diskade.

Det gäller givetvis vardagsteskedarna vill jag påpeka. Mina silverteskeder ligger rena och oanvända i sina schatull, men så fint främmande har jag inte haft så jag har behövt ta fram dom. Det där får jag väl äta opp inom snar framtid förstår jag… 😀

Wonder womanBlinkat i en kurva
Idag har jag varit virrigare än vanligt. Först glömde jag kvittera ut ett paket när jag lämnade in ett annat, vilket betydde att jag fick åka tillbaka till butiken/posten som jag just hade lämnat. Minst en kilometer onödig körning bara för att jag hade tänkt på annat.

På hemvägen från Dalsbruk inträffade nästa tankevurpa. Visserligen är Söderlångvik-kurvan nog så tvär, men inte ens i såna behöver man använda blinkers. Utom jag då – strax före kurvan kopplade jag på höger blinker under en bråkdels sekund innan jag kom på vad jag höll på med. Den mötande lastbilen måtte ha undrat om jag tänkte svänga in till potatislandet som låg bredvid.

Några fler fadäser har jag faktiskt inte åstadkommit, men det är ju några timmar kvar på dygnet. 😉

av

25.3 – ”Även solen har fläckar”

Jag har rättat till en tabbe, undervisat, blivit uppmanad till skärpning och bytt ut en fond.

Rättat till en tabbe
Igår eftermiddag återställde jag Daphnias mejlkonto som hade ”försvunnit” hos ordföranden. Dumt nog skickade jag inget testmejl för att se att allt var OK, vilket innebar att föreningens sam­ar­bets­part­ners fick ett mejl från dd62 i stället för från Daphnia.

Daphnia-logoHos en av mottagarna klassades det förståeligt nog som spam (skräppost) men dom övriga fick det förhoppningsvis i sin inkorg. Fort men fel är bland det värsta jag vet… 😦

Idag rättade jag till min tabbe. Och kollade att avsändaren verkligen hade rätt namn, så nu är allting frid och fröjd igen ett tag.

Undervisat
Igår kväll behövde en trevlig herre få lite bättre koll på webbklienten i Outlook. Att läsa inkomna meddelanden var förstås inga problem, men att vidarebefordra, respektive bifoga filer var obekant.

Efter ett par timmar frågade jag om hanteringen nu verkade klarare och fick ett jakande svar, så då hoppas jag att kunskapen håller i sig tills den behövs. Bara för att kolla har jag skickat ett uppfölj­nings­mejl för att se om jag får svar.

Silverpilen 4Skärpning
Idag var det dags att besikta Silverpilen. Att avgasröret har börjat rosta var ju ingen överraskning – det är aldrig bytt och bilden är av 2001 års modell, men att par­ke­rings­lam­pan på förarsidan var mörk hade jag inte märkt.

Bortsett från anmärkningen om lampan var be­sikt­nings­man­nen nöjd och tyckte jag hade en förnuftig bil. Det enda han var lite grinig över var att jag besiktade tre dagar för sent. Han slog uppfordrande med pennan på datumet för ibruktagande på registreringsbeviset: 22.3.2002.

Jisses, det hade jag ingen tanke på, jag är van sen mitt förra liv (i Sverige) att man har tre månader på sig att besikta, nåt specifikt datum har ingen nånsin påtalat! Men nu har jag lärt mig att det gör man i det här landet.

”Skärpning” upprepade han två gånger så jag skulle förstå att han menade allvar. Det finns ett bra jämtländskt ord för den här sortens människa: ”grinkjes”. Fast det sa jag inte till honom för i övrigt var han riktigt trevlig.

Fondbyte
I dagens post låg ett brev från Pensionsmyndigheten där jag uppmanades byta ut en av mina pen­sions­fonder. 3 % av pensionskapitalet har man nämligen fått placera på egen hand. ”Carnegie Fund Management Company S. A. har beslutat avregistrera Carnegie Fund –  Safety 90 Sverige Sub-Fund” stod det.

BörskursSenast den 13 april skulle jag verkställa ett byte om jag inte ville att andelarna ska överföras till AP7 (en fond som svenska staten förvaltar). Jag skred genast till verket, loggade in på pen­sions­myn­dig­he­tens sajt och klickade på Fondbyte. Sen var det stopp. För att komma vidare måste jag legitimera mig med något av tre alternativ.

Enda tänkbara alternativet för min del var Bank-ID. Problemet var bara att mitt ID har upphört gälla. Alltså måste jag först logga in på min svenska bank och beställa ett nytt. Och för att få ett nytt måste jag först ladda ner programmet för Bank-ID innan jag kunde registrera ett lösenord. Sen tillbaka till myndighetens sajt och fondbytet för att hitta en värdig ersättare till Carnegie.

Redan 2013 fanns det 826 fonder att välja mellan, så jag filtrerade genast fram en moralisk-etisk fond med moderat risknivå och valde nr 985895, BL – Equities Horizon, som verkar ge hyfsad avkastning och som inte hade så hög förvaltningsavgift.

Därefter behövde jag givetvis också ändra i min portfölj hos Morningstar för att få min veckorapport över fondutvecklingen. Deras verktyg är gräsligt knöligt tycker jag, men jag fick till det till slut.

Som avslutning kollade jag numret på fonden enligt numerologin (9+8+58+9+5=44, 4+4=8) och smålog förnöjt när jag såg resultatet. 8 står för ”ekonomisk och andlig frihet”. 🙂

av

23.3 – Från torra löv till torr kundtjänst

Jag har ägnat mig åt en skum aktivitet, läst fängslande fakta, hissat vimpeln, hittat en fästing, haft privatundervisning och fått veta att det är fel på lagret. Mia har innedag.

Skum aktivitet
Innan jag hade återinstallerat mig på Udden efter lördagens styrelsemöte började det redan skymma, men med tanke på väderprognosen fann jag för gott att ställa in skottkärran under tak. Fast då skulle ju löv‑ och gräshögen bli våt… Alltså forslade jag bort den stora högen i två omgångar och SEN ställde jag in skottkärran i boden. Vid det laget var det verkligen ”skumt”. 😉

Sunny o PeterFängslande fakta
Hur klarar man av att vara oskyldigt dömd och fängslad i mer än 16 år?? För ett par dar sen läste jag ut ”Stolen Time” av Sunny (Sonia) Jacobs. Hon blev oskyldigt dömd till dödsstraff för mord 1976 och har på ett fängslande(!) sätt skrivit om sitt öde och sina nästan 17 år i fängelse innan hon äntligen blev frigiven.

En verkligt stark och modig kvinna! Numera är hon bosatt på Irland och lever i hop med en man som också blev oskyldigt dömd. Att få till en intressant bok på drygt 500 sidor om nåt så en­for­migt som en fängelsevistelse är också en beundransvärd bedrift kan jag tycka.

Igår kväll läste jag ut en annan verklighetsbaserad bok: ”Till himlen och tillbaka” av Eben Alexander. Boken beskriver hans upplevelser under den veckolånga koma han drabbades av p g a en svår bakteriell hjärnhinneinflammation och hans mirakulösa tillfrisknande.

Sen många år tillbaka är jag fast övertygad om att vår själ är odödlig och att vårt medvetande inte dör med kroppen. Därför var jag inte alls över­raskad av hans berättelse, men tack vare att den skilde sig från andra nära-döden-upplevelser jag har tagit del av blev den intressant.

Intressant var också hans självutlämnande och hans fullständiga omvärdering av såna här upp­le­vel­ser. Som forskare och läkare hade han alltid bestämt avfärdat sånt här som nys och flum tidigare.

Vimpeln hissad
Vårdagsjämningen var ju redan i lördags, men då hade jag, som jag nämnde, annat för mig så vim­peln fick vänta till igår. En sprillans ny vimpel dessutom eftersom den förra var blek och trasig. Där får den hänga tills det blir vintertid igen.

FästingSäsongens första fästing
Den milda vintern har förstås gynnat fästingarna. Den första rapporten läste jag för bra länge sen, men har inte upptäckt någon själv förrän igår morse. Möjligen kan den ha satt sig på kläderna i lördags kväll eller så har Mia haft med sig den in. Nu är den i vilket fall dränkt.

Privatundervisning
Tio över tio i förmiddags knackade han på, min privatelev. Det han behövde få lära sig i Excel redde vi ut på en dryg halv timme, men han trodde att han kanske behöver återkomma längre fram. Det får han förstås gärna göra! Förutom att han är snabblärd är han också jättesympatisk. 🙂

Fel på lagret
Idag ringde jag Ellos kundtjänst. För att komma till den svenskspråkiga servicen, ringde jag växel­numret, knappade in en tvåa för svenska och om jag hade annat ärende än beställning skulle jag ringa ett 090-nummer. Jag ringde alltså 090-numret.

Jag gillar Sloggis dra-på-behå och har nu i tre omgångar beställt storlek B80 i deras nätbutik. Varje gång har jag fått A80. Därav påkallat behov av kundtjänst.

Enda förklaringen/ursäkten jag fick var att ”det måste vara fel på lagret”. Inte ett ord om att man beklagar sin tafflighet och att man genast ska rätta till saken. Damen skulle återkomma sen hon pratat med lagret sa hon, men uppenbarligen blir det inget svar idag åtminstone. Ingen värst imponerande kundservice tycker jag. :-/

Mia har innedag
Iskall blåst och snöblandat regn har avskräckt Mia från jaktbestyr idag. Antingen ligger hon på min säng eller i korgstolen i köket. Förnuftig kisse.

Mia har innedag

av

20.3 – Nya och gamla underverk

Jag har invigt nya kameran, fått en beställning, varit handikappad, missat solförmörkelsen och upp­graderat min Zenbook.

Invigt kameran
I förrgår hämtade jag paketet och packade upp nya kameran. En högtidlig stund och en glad över­raskning – det är minsann inte alla leverantörer som bjuder på godis i samband med leveransen!

UppackningTill min stora sorg fanns ingen färdigtryckt handbok på svenska, bara finska och ett par östeuropeiska språk, men på den medföljande CDn hittade jag alla andra språk. ”Läs hela handboken innan du börjar” inleddes den med. Det betyder 220 sidor!

Jag skrev ut en del av dom jag tyckte var viktigast, men med tanke på antalet nya finesser lär jag behöva läsa fler. Samtidigt är jag innerligt glad över att jag valde samma tillverkare som förra gången, många funk­tio­ner är välbekanta sen tidigare.

Självfallet måste jag ju pilla lite på underverket trots att jag inte hade läst instruktionerna, men insåg genast att utan ny kunskap blir bilderna som tidigare. Hoppas det blir dåligt väder framöver så jag får sitta inne och studera. För den som undrar blev modellvalet en Panasonic Lumix DMC-FZ200.

Beställning
Jag fick också en beställning i förrgår. En före detta kursdeltagare ringde och behövde få ”drillning” i Excel. Idag ringde han på nytt och bokade tid till på måndag förmiddag så då blir det påklädning tidigare än vanligt.

Handikappad
I morse kände jag att jag borde ha låtit bli ”övertiden” igår. Jag tog mig visserligen ur sängen men kunde inte stå rak. Det kändes som om ett ryggskott hotade vilket ögonblick som helst. Efter lunch lättade smärtorna lyckligtvis och jag kunde gå och stå obehindrat, men jag har ändå tagit det lugnt idag.

Övertiden kom sig av att jag kom på den vansinniga idén att kratta bland syrenerna när jag var klar med slänten. Anledningen är att jag tycker synd om scillan som måste trängas med tjocka sjok av lönnblad. Jag hade också ett annat motiv med krattningen. Om scillan får fritt spelrum får jag chans till bättre bildmotiv när den väl börjar blomma. 🙂

SjöfåglarMissat solförmörkelsen
På Udden sågs inte mycket av dagens solförmörkelse på grund av molntäcket, men jag noterade att det blev mörkare vid lunchtid. Det gjorde inget, jag kunde ändå se och njuta av svanparet och de andra sjöfåglarna uppe i viken som nu är i det närmaste isfri.

Uppgradering
Utan att studera licensvillkoren beslöt jag uppgradera Office och Publisher på min Zenbook. Visser­ligen är 2007‑ och 2010-versionerna kompatibla med varandra, men det kändes ändå lite ålderdomligt med den gamla versionen.

Jag var helt inställd på att bli nekad tillgång eftersom Microsoft i regel tillämpar regeln en program­licens per dator, men med tanke på att dom nu vill sälja 2013-versionen kanske dom inte bryr sig hoppades jag på. Än så länge har allt gått bra och uppdateringarna har också installerats som dom skulle, så det går nog vägen. Och om inte, kan jag alltid ominstallera den gamla versionen.

Den observante bloggläsaren ser också att jag har bytt bakgrundsfärg, rubriktypsnitt och ‑färg på bloggen. Egentligen var jag ute efter att ändra till en mörkare grå färg på löptexten, men det gick nu inte. Den mörkare bakgrunden skapar större kontrast och underlättar på så sätt läsningen hoppas jag och färgen på rubriker och länkar kanske piggar upp?

av

17.3 – Ombyte förnöjer – oftast

Ibland är det svårt att skiljas, jag har spanat in uppstickare, skickat dagordning och redigerat en rapport.

Svårt att skiljas
Jag antar att jag inte är ensam om att ha svårt att skiljas från nötta favoritplagg? Mina allra käraste var­dags­byxor som väl snart har 20 år på nacken borde ha pensionerats för ett bra tag sen, men jag hejdar mig varje gång jag är på väg att slänga dom i soporna.

Att lämna in dom till klädinsamlingen kommer inte på fråga, det är dom alldeles för slitna för, även om dom inte är direkt trasiga. Största anledningen till att jag inte längre använder dom är att dom har blivit obkevämt trånga i midjan, men jag inbillar mig att det ska gå att åtgärda på nåt sätt? Utan att banta givetvis!

En lösning är förstås att inte knäppa igen dom, utan använda ett (kraftigt) gummiband för att snöra ihop dom med. Grejen är att dom i övrigt är alldeles passliga så det grämer mig kolossalt att dom inte känns bekväma. Åtminstone ett par år till skulle jag gärna använda dom.

TulpanbörjanUppstickare
Det vimlar av små gröna ”uppstickare” på tomten, allt från liljor och narcisser till scilla och tulpaner. Att tulpanerna har vågat sig upp känns ovanligt tidigt, men faktiskt var dom lika tidiga i fjol. Den 22 mars hade jag tagit bild på dom då. Hoppas dom klarar köldnätterna i år också.

Skickat dagordningen
Igår eftermiddags hade jag besök av väglagets ordförande. Vi inledde med kaffe och kom av nån an­led­ning in i en diskussion om religiositet och troende. Den tog av förståeliga skäl en god stund i anspråk innan vi avhandlade aktu­ella ärenden.

När ordföranden hade gått skickade jag genast möteskallelse till styrelsen via SMS och dagordningen via mejl. Våra styrelseledamöter föredrar nämligen SMS som kommunikationsmedel, men alla har till­gång till mejl så om dom vill veta vad vi ska behandla på mötet blir dom så illa tvungna att läsa sin mejl. Ibland är jag besvärligare än vanligt. 🙂

Redigerat en rapport
Idag blev morgontoaletten ovanligt sen. Klockan var kvart i tre när jag borstade tän­der­na. För­dröj­ningen berodde på ett akut uppdrag som jag fick vid halv elva-snåret.

Alla mina företagskunder har för det mesta bråttom – med ett undantag. En kund har alltid ”akut panik-bråttom”. Men för det mesta kan jag stå till tjänst på momangen, så också idag. Det var bara det att uppdraget tog längre tid än beräknat.

En 20-sidig rapport som innehåller tabeller, grafik, bilder, spaltindelningar och automatisk inne­hålls­förteckning är verkligen inget man får lära sig på grundkursen. Men min kund är van dator­an­vän­dare och har rutin på rapportskrivning så för det mesta lyckas hon ”på nåt sätt” säger hon själv.

Ordbehandlare

Inte så aktuell längre, därav damm och spindelväv. 🙂

Dagens problem gällde felaktiga rubrik­nivå­num­re­ringar i den automatiska innehållsförteckningen. Inget ovanligt problem, jag har haft flera uppdrag av samma art. Men eftersom hon också ville att jag skulle kolla layouten i övrigt tog det sin runda tid. Det visade sig bl a att förklaringstexterna i dia­gram­men som importerats från kalkyldelen var självständiga objekt och inte la sig där dom skulle.

En annan anledning till tidsåtgången var att jag är rätt ringrostig på Writer (Open Office) eftersom jag aldrig använder det själv och flera av inställningarna avviker från Word. Men slutresultatet blev tyd­li­gen bra av tack-mejlet att döma. 🙂

Vi kom också överens om tidpunkt för ett utbildningstillfälle i slutet av nästa månad för att eliminera fortsatta problem. Ett klokt beslut tycker jag. Att försöka lösa problem utan gedigen kunskap tar i regel mycket längre tid än att lära sig undvika dom. Men det inser man oftast först efter ett tag. Och fullärd blir man som bekant aldrig, oavsett ämne!

PS. Har ni märkt gott folk att det ljust ännu 18.30? Visst är det ljuvligt! DS.

av

14.3 – Lovande

Svanparet har rekognoserat, vinden har varit ostlig, jag är betagen i mossor och har fått en offert­begäran.

SvanparSvanparet på rekognosering
Igår hörde och såg jag ”vårt” sångsvanepar. Dom svepte ner över viken och landade på isen under livligt kommunicerande. Besöket blev av förståeliga skäl kort; än så länge finns det inget öppet vatten i den här delen av sjön.

Men så snart vi slipper minusgraderna nattetid ljusnar situationen. Den 28.3 i fjol var viken så gott som isfri har jag antecknat.

Ostlig vind
Ostlig vind så här års är inte så vanligt, men de senaste två dagarna har vinden envisats med att blåsa från öster. I förrgår hade jag putsat klart fram till ”lupinlunden” eller sorkslänten, hur man nu vill benämna området, och hade tänkt fortsätta igår men den kalla vinden avskräckte mig efter en stund.

Som tur finns det lika mycket jobb på västra sidan av huset. Där fick jag både sol och lä och blev så varm att jag slängde jackan.

MossgröntBetagen i mossor
Min kärlek för mossor tycks tillta med åren… Det kanske hänger ihop med att jag själv börjar bli lite mossig? 🙂

Vår och höst är dom som vackrast då tillgången till fukt är som störst. Jag har några speciella favo­riter, men gillar alla, oavsett utseende. Mest kanske för deras vackra, olika gröna färgnyanser, men också för artrikedomen, mjukheten och doften. Fuktig mossa doftar ljuvligt tycker jag.

Jag har full förståelse för att man kan tillbringa ett helt liv med att studera mossor. Enligt Forst­sty­relsen 2012 har det i Finland hittats 892 mossarter! Plus den gräsmossa som upptäcktes i Houtskär 2012, Brachythecium laetum.

Kanske Brachythecium laetum

Kanske Brachythecium laetum?

Om Googles bilder på den nyupptäckta arten stämmer, är den väldigt välbekant. Sån mossa växer på berget invid dasset och brukar ofta hamna framför kameraobjektivet, speciellt på våren. Vissa utskott ser ut som minipalmer och blir ibland nästan lika höga som ett tallbarr.

Tyvärr kan jag inte namnen på mer än ett fåtal mossor, inte ens alla favoriter. Det finns bl a en mossa som har små parvisa blad som jag jättegärna skulle vilja veta namnet på (se bilden nedan). Om du kan bidra med namnet vore jag väldigt tacksam!

Favoritmossa

Okänd skönhet

Offertbegäran
Ibland är det förnämligt med mobiltelefon. Om jag inte hade haft en, hade jag missat gårdagens offert­begäran eftersom jag stod ute med krattan i handen.

Jag lovade skicka offerten senast måndag, så i morgon bör jag lämpligen skriva den. I och med att den ska användas som underlag för en bidragsansökan gäller det att utforma den på rätt sätt.

Om offerten blir antagen kan jag se fram mot ett både roligt och intressant uppdrag där jag kommer att behöva lära mig en del nytt. Sånt är alltid berikande. 🙂

av

12.3 – Från uppdatering till s-particip

Jag ogillar automatisk uppdatering, har haft flaggdag, känt mig småsnål och avskyr s-particip.

Automatisk uppdatering
Bland gårdagens 26 uppdateringar från Microsoft fanns tre som jag absolut inte behövde: Office Access, Microsoft Visio och Verktyget för borttagning av skadliga program. Jag valde visserligen bort dom, men på grund av att datorn är inställd på automatisk uppdatering fick jag dom i alla fall när jag stängde datorn. Grymt. 😦

Det går för all del att avinstallera i efterhand, men det fick bero. Men i fortsättningen får jag välja vilka uppdateringar jag vill ha. Jag upptäckte att det finns ett alternativ som heter ”Hämta uppdateringar men låt mig välja om de ska installeras” under Ändra inställningar i Windows Update. Det hade jag ingen aaaning om förrän igår. ”Man lär så länge man lever” är så sant som det är sagt.

Jämtlands flaggaFlaggdag
Den 12 mars har jag alltid flaggdag – om jag kommer i håg det. Idag gjorde jag det och satte upp min jämtländska flagga direkt efter frukost. 18 års vistelse i Jämtland har lämnat vissa spår.

Småsnål
Igår kväll hajade jag till när jag såg K-kedjans reklamsnutt. Bara 1,99 € för 600 g Oivariini! Jag har tidi­gare skrivit om att högsta priset jag har sett är 5,99 €, så det här var ju tokbilligt. Enligt dagens reklam­ut­skick innebar priset 55 % rabatt. Den rabattsatsen är minsann inte så vanlig på livsmedel.

Eftersom jag förbrukar nästan 600 g/vecka, var det ju läge att slå till. Max tre paket stod det i re­klam­bladet, så om jag ville ha fler, var jag tvungen att åka till Dalsbruk. Resan skulle kosta mig 2 * 10 km à 0,44 € = 8,80 enligt statens (låga) norm och jag skulle spara ca 4,50 om jag köpte tre paket till.

Jag började fundera på om det verkligen var värt att göra resan bara för att spara 4,50? Dessutom fanns det inga planer att få plats med sex paket i frysen. Jag beslöt nöja mig med tre. Det är inte ofta jag är så där priskänslig, men ibland slår snåljåpen till. 😉

ÅU-citatAvskyr s-particip
I dagens ÅU fanns ett citat (se bilden) som fick mina nackhår att resa sig. Det var inte första och säkerligen inte heller sista gången.

I läro­boken Vårt språk som magister Jansson undervisade ur på 60-talet finns inte ett ord om att man lägger till ett s på ord i presens­parti­cip. Jag citerar ordagrant: ”Presensparticipet slutar på ‑nde, ‑ande eller ‑ende.” Så varifrån kommer s:et?

För att få klarhet googlade jag och hittade dels en tidning och dels en blogg av Per Ledin, professor i svenska språket vid Örebro universitet, som båda behandlade otyget. Efter att ha läst blogginlägget känner jag något större förståelse för användandet, men det skulle aldrig falla mig in att tillämpa s-particip själv. I mina ögon och öron är det bara fel och ger intryck av ett obildat språkbruk. Men språket förändras ju, så innan jag dör har jag kanske vant mig?