av

13.4 – Väl förrättade ärenden

Jag har identifierat mig, är ägare till nytt kylskåp, en busksåg och 200 l mull.

ID-kortIdentifierat mig
I slutet av förra veckan ringde en dam från banken och talade om att jag i egenskap av kassör för väglaget behövde komma in till banken för att identifiera mig. Behovet påkallades av en ny lag som trätt i kraft nyligen. Det var dagens första ärende i Kimito och snabbt avklarat när de två damerna före mig väl var klara med sina.

Damen bakom disken såg väldigt bekant ut och visste vad jag hette så jag var tvungen att fråga hur hon kunde veta det? ”Jag bor i samma by” svarade hon och förklarade vems dotter hon var. Då gick det upp en talgdank. Hade jag mött henne i byn hade jag antagligen vetat vem hon var, men det här var ”fel” miljö, jag hade ingen aning om att hon jobbar på bank.

Nytt kylskåp
Nästa ärende gällde inköp av nytt kylskåp. Jag hade ringt Wuorios på förmiddagen för att försäkra mig om att dom hade Rosenlews kylskåp med höjd 85 cm och bredd 54 cm. Resten var inte så noga.

Anledningen till att jag är beroende av vissa mått hänger i hop med att kylskåpet ska stå ovanpå frys­skåpet och då gäller det främst att bredden stämmer. Och eftersom frysen råkar vara Rosenlew, tyckte jag det skulle vara snyggt med enhetlig design.

Energiklass, inredning och annat var alltså av mindre intresse. Fast jag glömde fråga om kylskåpet är självavfrostande? Men det bör väl alla moderna kylskåp vara då t o m det gamla var det?

Fördelen med att köpa nytt är att jag slipper städa det gamla. Faktiskt såg det ganska grisigt ut när jag hade tömt det. Fram till på onsdag förmiddag får verandan fungera kylskåp så jag hoppas vi slipper värme­bölja till dess!

Busksåg och mull
Sen var det ett par andra grejer på inköpslistan och mull. I fjol klarade jag mig med befintligt lager, men nu hade jag bara 1/3 säck kvar så jag behövde påfyllning.

Medan jag stod i valet och kvalet mellan 5 st 45 liters säckar för 16,90 eller 5 st 40 liters för en tia gled en bil upp bakom mig. Mullen är nämligen travad intill parkeringen.

BusksågUr bilen steg en man som också var mull­speku­lant så jag redogjorde för alternativen. Det var ganska onödigt eftersom det räckte att läsa innantill på en tydlig lapp, men man vill ju under­lätta för sina medmänniskor. 😀

I dom senaste utskicken från S-kedjan fick jag syn på busksågar. Fru grannen på udden mittemot talade sig varm i fjol sommar för en dylik tingest, så med tanke på alla mina buskar (och grannens inkräktande häck!) kom jag fram till att det vore en fiffig investering.

Visserligen går det bra med kvisttång och/eller häcksax, men förstås oerhört mycket snabbare med en elsåg. ”Svisch bara” beskrev hon arbetet som. Det lät lovande, men i fall jag inte upplever det så, nöjde jag mig med en billigare modell som klarar kvistar upp till 18 mm.

Kassan nästa och lastning. Antalet kollin gjorde att jag bestämde mig för att lasta i två om­gångar. Jag hade inte ens hunnit stuva klart innan en av dom glada tjejerna på trädgårdssidan kom gående med resterande prylar. ”Och så skulle du ha mull” sa hon, ”jag kan hjälpa dig att lasta”.

Jag blev nästan stum. Det hade jag då inte väntat mig! Jättesnällt av henne. Jag kan tänka mig att hon tyckte att jag inte var rätt klädd för uppdraget, vilket onekligen stämde. Fina vårkappan vore helt klart dumt att smutsa ner. Så nu vet jag hur jag ska klä mig vid nästa inköpstillfälle. 😉

PS. Jag valde 5 säckar à 40 l bara för att dom är lättare att hantera. DS.

av

12.4 – Utflykt i det förflutna

Vädret har varit gynnsamt för återblickar.

Återblickar
I förmiddags greps jag av städlust i arkivet tack vare det regniga vädret. Det började med att jag ville veta vilket år jag köpte frysen, vilket i sin tur innebar att jag samtidigt tog mig till att sortera instruk­tioner och handböcker i kronologisk ordning. Frysens inköpsår var 2010 visade det sig, så snart slutar väl den också fungera. 😦

PappaPappa som modell
Efter den sorteringen tog jag av bara farten i tu med en tredje tidskriftssamlare som bland annat innehåller delar av ”mitt forna liv” i vårt västra grannland. Där fanns mycket spännande och intres­sant. Bland annat en kopia på Finnairs reklam från 1964.

Orsaken till att jag har sparat den kopian är för att pappa figurerar på den. På 60-talet jobbade han nämligen som modell hos främst klädkedjor om jag har förstått det rätt. Enda mannekängen i min släkt är jag ganska säker på. 🙂

Kursdokumenation och kärleksbrev
Förutom kursdokumentation från kurserna i Pedagogik som jag gick i Stockholm 1996 och 1997, diverse roliga texter, inbjudan till klassträff för Lönkan, ett certifikat från Greenpeace, bostads­mäklarens bilder på lägenheten i Östersund och en bunt med arbetsansökningar hittade jag också mejlutskrifter från en dialog med en ”tillfällig förbindelse” 2005.

Den korrespondensen väckte givetvis behagliga minnen. 🙂 Ibland är det en fördel att spara på saker.

Arbetsansökningar
I bunten med arbetsansökningar från 1992 till 2006 kunde jag konstatera att jag sökte två jobb året innan jag flyttade hem. Det ena i Östersund  och det andra i Pargas.

Orsaken var att företaget jag var anställd hos hade blivit uppköpt och den nya ägaren såg ingen anledning att ha ett dotterbolag som sysslade med fordonsteknisk utbildning, vilket innebar att jag och mina kolleger blev uppsagda våren 2006.

ProjektledareBeskedet från arbetsansökan i Östersund är undertecknat den 1.3.2006 av Camilla Olsson, närings­livschef i Östersunds kommun. Hon tackar för visat intresse och meddelar att tjänsten som projekt­ledare för VTC (Vehicle Technical Centre) är tillsatt.

Jobbet i Pargas gällde också en projektledarbefattning, fast med IT-inriktning. Region Åboland sökte en person för att leda projektet e-kunskap Åboland. Projektets målsättning var att ”bidra till eko­no­misk tillväxt och utveckling av näringsliv och arbete genom att samordna IT-lösningar på bästa och mest kostnadseffektiva sättet för hela Åboland.”

Den 25.9 var jag kallad till anställningsintervju, men nåt slutligt besked har jag inte noterat trots att det var aviserat till den 10.10. Bara att jag ringt en handläggare den 13.10 och fått besked om att beslutet var uppskjutet tills vidare.

Hur som helst fick jag inte det jobbet heller. Och lika bra var ju det eftersom Region Åboland upp­hörde existera i samband med att Kimitoöns kommuner slogs i hop.

Epilog
Och här sitter jag nu på Udden sen 20.5.2007. Mitt livs bästa val. 🙂 Eftersom jag hade förhandlat mig till arbetsbefrielse under uppsägningstiden och hade ett års uppsägning blev det en lång sommar­vistelse på Udden 2006.

Jag minns att jag satt ute på trappan och filosoferade en dag efter frukosten. Det slog mig att om jag ändå skulle börja med nåt nytt kunde det lika gärna vara hemma på ön. Vissa av mina idéer visade sig ogenomförbara, men en del av dom har jag förverkligat under åren.

Men det är förstås historia i och med att jag blev pensionär på heltid 2013. Mitt nästbästa val. 🙂

av

11.4 – Bland fågelkvitter och humlesurr

Jag har ändrat uppfattning, pysslat om rosorna, fått oväntad gödsel, ”rebootat” kylskåpet och assisterat Mia.

Ändrat uppfattning
Jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig när det gäller. Idag gällde det. Hittills har jag nämligen ansett att lövblås är en fjantig manick, nåt som stadsbor tar till för att dom inte orkar kratta, men nu har jag ändrat mig.

LövblåsFörutsatt att det torra gräset inte är för långt och att löven är torra funkar den ypperligt. Med stor framgång blåste jag i väg det mesta över till rågrannen. Jag hade dessutom tur med vind­riktningen, dom virvlade villigt i väg nästan ända till vägkanten närmast skogen.

Tanken slog mig att jag också kanske kunde använda den inomhus så jag slapp dammtorka, men insåg sen att det var en dålig idé. 😀 Däremot kom jag på att den går bra att putsa fälgarna med i brist på tryckluftsaggregat. Det ska jag minsann testa vid tillfälle!

Pysslat om rosorna
Idag var vädret extra sympatiskt – strålande sol och tvåsiffriga plusgrader. Tranplogen som flög över Udden trumpetade ljudligt vårens ankomst och måsarna skränade ute på sjön, småfåglarna kvittrade och humlorna surrade. Den bästa årstiden har börjat!

Nu var det hög tid att ta i tu med ”rosenrabatten”, dvs dom tre återstående klängrosorna vid tomt­gränsen. Jag var helt säker på att dom ännu inte hade börjat röra på sig, men där hade jag helt fel. Små röda utskott syntes redan på alla grenar så jag tog det väldigt försiktigt med sekatören. Min närgångenhet bestraffades som vanligt med diverse rivsår, men nu skulle löv och torrt gräs bort runt buskarna innan jag gödslade. Det var här lövblåsen fick göra en insats.

Oväntad gödsel
Jag hann gödsla klart och förflytta mig till vinbärsbuskarna innan jag hörde röster uppifrån skogen. Mia hörde dom också och flyttade sig närmare mig för säkerhets skull. Inom kort dök två tjejer på var sin häst upp på skogsstigen. Dom hejade artigt när dom passerade.

GödselPå väg nerför backen hörde jag den ena tjejen säga nåt så jag tittade upp. Hästen tyckte det var lämpligt att lämna av ett gödsellass på vägen men det tyckte tydligen inte ryttarinnan. Hyggligt nog klev hon av och sparkade undan ”lämningarna” så man slipper gå eller köra i dom.

Här hade jag nu pinfärsk hästgödsel i stället för dom hästgödselpellets som jag nyss spridit ut runt rosorna… Nästan så jag fick för mig att högre makter behagade skämta med mig.

”Rebootat” kylskåpet
En ”reboot” eller omstart gör man när datorn har ”hängt sig”, dvs slutat fungera. Tydligen funkar det också på kylskåp?!

I morse var smöret lika löst som om det stått framme över natten men jag skyllde kallt(!) på att Valio hade blandat i för mycket olja i just den här burken. Inte förrän vid lunchtid kom jag på att det var alldeles för varmt i kylskåpet.

Just så, alla elavbrotten hade förstås tagit kål på det resonerade jag men rattade ändå på termostaten till nolläge och så tillbaka till läget jag brukar ha. Döm om min förvåning när jag hörde att kom­pressorn satt i gång! Fast det kunde ju förstås ändå vara fel på kylningen insåg jag.

Lite kyligare har det blivit efter hand, men +14 innebär att det är kallare ute i verandan. Inte alls konstigt att kompressorn har gett upp förresten, den har nog mer än 20 år på nacken.

Assisterat Mia
En stund innan jag gjorde kväll hade Mia fångat en stor skogsmus, men den luringen kutade in under pumphuset som står en bit ovanför marken. Jag var säker på att den redan hade rymt, men Mia hade förstås full koll och envisades med att försöka komma åt den bakom kruknarcisserna som jag har planterat i en balkonglåda och ställt vid väggen.

Till slut lyfte jag bort blomlådan, träbiten den stod på och vips sprang musen iväg och gömde sig bland bergenian i stället. Hur kunde jag nånsin tro att hon inte visste var den höll till? Bilden är tagen från ett något senare jaktmoment.

Mia jagar 2

av

9.4 – Fortsatt högsäsong

Jag har åstadkommit nya högar, gjort ett fynd i badrummet, blivit av med en viktig fil, haft dator­support, brottats med avbrott och varmkört nya kameran.

Nya högar
I måndags och tisdags var vädret synnerligen sympatiskt. Tomtstädningen fortsatte därför ner mot stranden. Nya stora högar tillkom i rask takt.

Skottkärran väntar på att få frakta den sista högen till sin sista vila. Återstår att se när jag blir inspirerad att göra det? När jag gick förbi den idag insåg jag att jag redan hade glömt den. 🙂

BokskorpionFynd i badrummet
Så här års är djurlivet i badrummet ännu ganska stillsamt. Det är i regel bara spindlarna som är flitiga. Därför blev jag oerhört överraskad i tisdags då jag upptäckte en bokskorpion på väggen ovanför tvättstället!

Det är bestämt första gången jag sett en sån livs levande. För det mesta brukar jag bara stöta på mumifierade exemplar i gamla böcker.

Vi blev snabbt bekanta, fast jag tvivlar på att förtjusningen var ömsesidig. När jag fångade den pytte­lilla krabaten, gjorde den diverse snabba manövrar både framåt och bakåt. Dom långa klorna verkade väldigt opraktiska, men säkerligen är dom till stor nytta i jagandet. Fascinerande litet kryp.

Viktig fil borta
Igår slet jag mitt hår i förtvivlan… Det visade sig att den fastnålade filen för årets hushållsutgifter låg i en mapp som jag hade raderat. Dessutom permanent, eftersom Windows meddelade att ett av fil­nam­nen var för långt för papperskorgen och därför frågade om jag ville radera permanent.

Att just den mappen inte låg med i backupen eller synkroniserades på OneDrive gjorde det hela katastrofalt. Skälet är att jag vid installationen av Publisher 2013 gjorde en (tanklös) inställning som påverkade OneDrive, vilket skapade en ny mapp och således lämnade den tidigare utan synkning. Suck. Tur att det hände nu och inte i december!

Win 8-1Datorsupport
Igår kväll kom en hjälpbehövande herre med sin nya dator med Windows 8.1 för att så långt möjligt få den anpassad till samma utseende och innehåll som den förra med Windows 7. Efter nästan fyra timmar var han nöjd och belåten. Jag också. Det gick bättre än förväntat. 🙂

Det enda som återstod var skrivarinstallationen, men den fixade jag på plats idag efter lite trixande. Originaldrivrutinen var inte anpassad till Windows 8.1, men det fanns lyckligtvis en programsnutt att ladda ner och installera.

Brottats med avbrott
Igår blåste det rejält, 18 m/s i byarna enligt MI. En mängd okända löv gjorde plötsligt intrång på min städade tomt och hammocken kantrade och blåste i väg en god bit.

Dessutom brottades vi med elavbrott. Dom längre på en halv timme var ingen fara med, då var det mycket värre med dom återkommande korta avbrotten. Till slut gick säkringen i UPSen.

Och var hade jag lagt säkringarna? Efter en halv timmes mödosamt letande i diverse lådor kom jag till slut på rätt. Vid det här laget borde jag ju ha lärt mig att jag ALDRIG ska byta förvaringsplats. 😦

FotorundaVarmkört nya kameran
Idag hade vinden lugnat sig betydligt och jag insåg att det var en klar fördel att jag ännu inte hade städat bort nerfallna kvistar från eken – antalet hade nästan fördubblats. Men dom fick ligga kvar idag också. Jag gjorde hellre en fotorunda i environgerna.

Första motivstället var ”min” blåsippsslänt, sen pallrade jag mig över till sommargrannens ägor som jag brukar den här årstiden. Där fick jag syn på en välkänd figur – min fyrbenta sambo var också på jakt på samma marker.

av

5.4 – Helg och helgbryteri

Igår hade jag helg, idag har jag gjort mig skyldig till helgbryteri.

PåskbukettHelg
Gårdagen gick i matlagningens(!) och ätandets tecken. Dagens middagsgäst blev bjuden på en tre-rätters minsann. Det var han ju värd med tanke på tulpanbuketterna. 🙂

Som förrätt fick han två små rostade brödbitar med räksallad, ugnsstekt fisk till varmrätt och Dr. Ötkers Marmorette som dessert. I synnerhet desserten var ganska unik. En sån blir man ju garanterat inte serverad ens på dom finaste krogarna.

Mellan och efter tuggorna avhandlade vi som vanligt en varierande mängd samtalsämnen allteftersom timmarna fortskred.

Skyldig till helgbryteri
Tack vare ett oväntat inspirationstillskott inledde jag påskdagen med höstens kursplanering. Och inte ens helgdagen kunde hindra mig från att tvätta eller bära in dricksvatten och ved.

På tal om ved. Jag instämmer helhjärtat i Vik Husses uppfattning att tillgång till ved är som pengar på banken. Det känns betryggande trots att jag inte är helt beroende av den.

LakkorvSen var det dags för mat. I samma veva som jag tillredde gårdagens middag, passade jag på att steka en lakkorv, vilket innebar att jag bara behövde värma den och lite överbliven pressad potatis från igår. Enkelt och gott. Och lättuggat framför allt.

Jag – och säkert fler med mig – kan ju tycka att lakkorv är rätt udda som påskmat, men som bekant håller jag synnerligen löst på traditioner. Fast i morgon kan det faktiskt bli lammkött om det vill sig väl.

Lagom tills jag hade hällt upp kaffe efter maten dök en besökare upp som höll mig sällskap i ett antal timmar så den här dagen försvann lika fort som gårdagen. I morgon kanske det blir helg igen beroen­de på vilket humör som råder då?

av

2.4 – Delorder, fisksoppa och hundben

Jag har fått en delorder, ätit fisksoppa och behöver hundben.

Delorder
Idag ringde en blivande kund och tackade ja till en del av offerten jag skickade 15.3. Vi kom också överens om leveransdatum. ”Hur har du det 6 maj?” undrade kunden. ”Garanterat obokad. Så långt i förväg planerar jag aldrig!” svarade jag sanningsenligt.

I det här fallet kan det ändå vara en fördel med en månads leveranstid. Uppdraget kräver en del testande och tanke­jobb som ska utmynna i en överskådlig och förståelig presentation oavsett på vilken nivå man är som dator­an­vändare. ”Görskoj” säger dom i Göteborg.

FisksoppaFisksoppa
Dagens program bestod i att lämna Silverpilen i flinka mekarhänder för däckbyte och års­ser­vice. Jobbet beräknades ta 1,5-2 timmar så jag hann både proviantera och äta fisksoppa på Holmbergs Four C.

Tidigare på dagen hade soppan innehållit två sorters fisk, men nu var den slut så jag erbjöds soppa på rökt forell i stället. Det gick ju bra tyckte jag, stärkt av en annan kunds omdöme.

När jag hade ätit klart och gick fram till disken för att köpa en ”dammsugare” till kaffet undrade den unga damen vid disken: ”Gick soppan att äta?”. Det tyckte jag var en hovsam och rolig variant av ”smakade det bra?”. En fråga man svårligen kan besvara med nej. 🙂

Hundben
Klockan närmade sig två, så jag tog mina kassar och tackade för mig. Det var perfekt tajmat. När jag passerade ”kolaugnarna” såg jag att servicekillen parkerade Silverpilen framför ingången till macken.

Jag fick vänta en liten stund på renskrivningen av åtgärderna, men utnyttjade tiden till att erbjuda mina tjänster till killen i kassan. Föreningen som han är aktiv i är i behov av assistans nämnde han. Han tog mitt visitkort och lovade ta upp saken vid nästa styrelsemöte.

HundbenEftersom jag hade kört så lite, behövdes inget oljebyte, men dess värre fick jag en gul lapp med åt­gärder som ansågs av nöden. Bland annat behöver jag ett nytt hundben, för­mod­li­gen två. Det ordet har jag aldrig hört i bilsammanhang, men fick det genast förklarat för mig.

Att avgasrörets sista del är rostangripen påpekade också besiktningskillen, men han tyckte inte att det var nån fara med bromsbeläggen. På den gula lappen stod att både bromsskivor och ‑belägg var slitna…? Beläggen kan jag gå med på, men bromsskivorna? Jag som nästan aldrig använder brom­sen? 😀 Jag tror bestämt jag ska skaffa en ”second opinion” om det där.

av

31.3 – Rengöring och medhåll

Jag har haft rengöringsdag och fått medhåll från tillförlitligt håll.

Rengöringsdag
Eftersom diskbänken ”seglade” sen ett par dar och tvättmaskinen var fylld tog jag mig i kragen och star­tade projekt rengöring efter lunch. Utgående från antalet begagnade muggar och koppar måste jag ha ett synnerligen aktivt socialt liv kom jag fram till. 😀

NydiskatFaktiskt slog jag tydligen nytt rekord. Den här gången räckte utrymmet i torkskåpet inte till så jag blev tvungen att torka en del för hand, bland annat ”mormors koppar” som vi använde igår.

Jag glömde förresten påpeka för gästerna att dom drack ur Wedgewood-koppar, och fick använda silverskedar. Min styvmorfar som var engelsman var nämligen noga med kvalitet och ansåg att Wedgewoods benporslin är av yppersta klass. Mina postorderkoppar hade han garanterat inte gillat.

Efter att ha tagit en snabbtitt på Butterfly Bloom blev jag också förälskad i morfars favorit. För 48 € + frakt kan jag få en grön tekopp med fat ser jag. Fast då skulle jag antagligen aldrig nännas använda den av rädsla för att ha sönder den. :-/

Medhåll 1
För att få veta vad som verkligen gäller i fråga om verksamhetsgranskarens jäv, har jag konsulterat expertis och lusläst lagen. Idag fick jag besked från SFV Bildning (som ansvarar för Föreningsresursen), råd­frågade en lokal revisionsbyrå och pratade med en tjänste­­­man på PRS.

Alla är överens med mig om att en verksamhetsgranskare som granskar sin styvmors räkenskaper inte kan anses vara oberoende.

Stefan Andersson på SFV Bildning svarar så här: ”Verksamhetsgranskningen lyder ju delvis under revisionslagen och då är det självklart att styvsonen är jävig att granska sin styvmors räkenskaper.”

I Föreningslagen ges inga konkreta exempel på jäv (som i Revisionslagen) men i utdraget nedan framhålls oberoendet (min fetstil).

38 a § (16.7.2010/678)
Verksamhetsgranskning

… Verksamhetsgranskaren ska vara en fysisk person. Han eller hon ska ha den ekonomiska och juridiska sakkunskap som med hänsyn till föreningens verksamhet behövs för uppgiften. Verksam­hetsgranskaren får inte vara omyndig, försatt i konkurs eller ha begränsad handlingsbehörighet. Verksamhetsgranskaren ska vara oberoende vid utförandet av verksamhetsgranskning.

ÖverensMedhåll 2
Jag har tidigare skrivit om uttrycket ”på stugan” som jag stöter på i ÅU titt och tätt. För att få en för­kla­ring eller motivering vände jag mig till Institutet för de inhemska språken och fick idag följande svar av fil dr och språk­vår­dare Charlotta af Hällström-Reijonen (min fetstil igen):

”Hej.Tack för din intressanta fråga. Det går att säga att man är ”på stugan” i en allmännare betydelse än att man sitter ovanpå huset. Då betyder det samma sak som att vara ”på landet”, alltså på lantstället. ”I stugan” har en konkretare betydelse, och innebär att man befinner sig inne i huset.

”På stugan” är ändå normalt en mycket ovanligare konstruktion än ”på landet”. När jag tittar i en större mängd tidningstext (en textkorpus) noterar jag ändå att ÅU skiljer sig från både finlandssvenska tidningar och sverigesvenska genom att ”på stugan” är lika vanlig som ”på landet”. I de övriga tid­nin­garna är ”på landet” mycket vanligare än ”på stugan”. Det är troligen därför som du har börjat reagera på uttrycket. Det finns kanske en redaktör på ÅU som favoriserar detta uttryck, eller så är uttrycket vanligare i Åbo än på andra håll. Jag ska hålla upp ögonen för detta uttryck i fortsättningen.”

Därmed är min vetgirighet tillfredsställd och min uppfattning bestyrkt. 🙂

av

30.3 – Besök och paragrafer

Besöksfrekvensen har varit hög och jag har varit besvärlig igen.

Hög besöksfrekvens
Att gå från i snitt ett besök per vecka till ett per dag är minsann en markant ökning! I förrgår tittade sommar­grannen psykologen in en stund och föreslog att jag skulle göra henne sällskap på en by­runda. Bra förslag tyckte jag, då kunde jag ta med mig soppåsen.

ArmagnacMia var inte sen att hänga på, men tyckte inte alls det var roligt när det kom en bil eller när vi stötte i hop med andra människor efter halva rundan. Av hänsyn till henne beslöt vi gå tillbaka samma väg och nöja oss med halva sträckan.

Igår kväll kom den unge gentlemannen på besök och idag har f d klasskompisen och hans sambo hållit mig sällskap vid eftermiddagskaffe med provsmakning av en nyinköpt armagnac. Synnerligen angenämt. 🙂

Besvärlig igen
Jag förstår mycket väl att jag uppfattas som en plåga när det gäller efterlevnad av lagstiftning och före­nings­stad­gar… Vid ett extra ordinarie årsmöte igår uppfattade jag att den valda verk­sam­hets­gran­skaren var kusin till en av styrelseledamöterna, men reagerade inte just då, utan tänkte på det först på vägen hem. Här förelåg jäv.

Jag kollade genast vad revisionslagen (§ 25) hade att säga om saken och skickade informationen till sty­rel­sen. Det visade sig dess bättre att det inte handlade om blodsband, men jag kan gott tänka mig att släktförhållandet ändå anses vara orsak till jäv i och med att sekreterarens moster är extern kassör och mosterns styvson är verksamhetsgranskare.

Finlands lagIdag fick jag ett mejl från styrelsens ord­fö­ran­de där det framhölls att sånt kan man sätta sig över i och med att det är svårt nog ändå att värva styrelseledamöter och medlemmar. Min värdegrund skiljer sig uppenbarligen också från den här styrelsens.

Jag gör också många fel och har en massa luckor i mina kunskaper som jag försöker täta efterhand, men att öppet deklarera att man mer eller mindre struntar i lagstiftning och föreningsstadgar anser jag inte är seriöst. Varför överhuvudtaget registrera en förening i så fall? En oregistrerad förening vore lämpli­ga­re, även om man också där behöver vissa regler att hålla sig till kan jag tycka.

I övrigt anser jag mig verkligen inte vara nån ”paragrafryttare”, men om man ska bedriva verksamhet i nån form ska det gå rätt till anser jag. Inte minst för att medlemmarna har rätt att kräva det, men också för att ”överseende” med lagstiftning och stadgar kan hämma sig i kontakten med myndig­he­ter och finansiärer.

Vem vill understöda en förening som anser att föreningsstadgarna är ”onödig byråkrati” eller ”admini­strativa petitesser”? I så fall kan man ju inte heller kräva att medlemmarna ska betala sin stadge-enliga med­lems­avgift?

Är det verkligen bara jag som tycker att de här attityderna är helt åt pepparn?