av

27.4 – Administration och lingonkräm

Jag har deklarerat, testat minnet, skickat medlemsinfo och gillar lingonkräm. Mia har haft innedag.

DK-deklarationDeklarerat
Igår var vädret perfekt för deklaration – regn och dimma. Den tog klart kortare tid än beräknat. På ca en timme hade jag fyllt i alla uppgifter och skickat in den tack vare min utmärkta lathund. En annan anledning var förstås den begränsade verksamheten.

Minnestest
Eftersom jag ofta får meddelandet ”(svarar inte)” från Office-programmen under några se­kun­der be­slöt jag göra ett minnestest i morse. Men inga fel upptäcktes, så orsaken är tydligen en annan. Vilken är jag inte kvinna att utröna, så jag får ge mig till tåls med de irriterande väntetiderna.

Medlemsinfo
Idag var det dags att skicka kallelsen till Daphnias årsmöte och anvisningar för vassklippning. Om jag hade varit lite smart hade jag skickat länkar i stället för bilagda filer och minskat på bild­upp­lös­ningen på bilden som skulle följa med möteskallelsen. Tre mottagares e-postlådor svämmade över fick jag meddelande om. Men det är så dags att komma på det nu. :-/

På FB-sidan laddade jag upp annonsen som också kommer i veckans Annonsblad så nu antar jag att jag har gjort mitt tills det är dags för mötet.

LingonkrämLingonkräm
Inte förrän ett par år efter att jag flyttat hem lärde jag mig att det finns en inhemsk till­verka­re av ört­baserade och ”kroppsvänliga” hudvårdsprodukter och kosmetika vid namn Lumene. Jag stötte för all del på namnet också i Sverige, men hade inte klart för mig att det var en finländsk produkt.

Tidigare har jag testat dagkräm med blåklint som jag gillade och just nu får ansiktet lingonkräm varje morgon. Att det råkade bli en ”Time Freeze Firming Day Cream” är en tillfällighet – den råkade ha extrapris just då jag behövde en ny dagkräm.

Den är för övrigt inte avsedd för min åldersgrupp framgår det av ”suggested age of use”. Stapeln på förpackningen sträcker sig från strax före 40 till ca 55 så i mitt fall har den tydligen ingen tids­fry­sande effekt längre. 😀 Men den känns skön på huden, doftar milt och ser jättegod ut – som ljus vispgröt eller mosade lingon med visp­grädde.

Att den varken innehåller parabener, formaldehyd eller färgämnen tycker jag också är mycket sym­pa­tiskt. Lumenes produkter ska jag definitivt hålla mig till i fortsättningen.

Innedag
Både Mia och jag har haft innedag idag. Vädret har inte lockat till några längre utevistelser.

Mia på bordet

av

25.4 – Att prova en matta

Dagens inlägg hämtas ur ”Uddmors råd & rön”.

Om man är funtad som jag krävs det en hel del för att prova en matta. Följande verktyg och tillbehör behövs förutom en ren matta (som jag hittade på vinden under jakten på dammsugaren):

  • Tvättfat med hett vatten
  • Två ”mirakeltrasor”, en för glas och en för annat
  • Dammsugare
  • Fönsternyckel
  • Piasavakvast

Så här går man till väga:

  1. Torka av bordet som mattan ska läggas under och fäll ner klaffarna (mitt köksbord har två)
  2. Ställ tvättfatet på bordet och blöt trasorna
  3. Lås upp, öppna och dammsuga runt fönstret närmast bordsänden
  4. Putsa fönsterrutona på ut- och insida med glastrasan
  5. Putsa fönsterbleck och -karmar med universaltrasan
  6. Sopa bort döda insekter från husväggen närmast fönstret
  7. Stäng och lås fönsterrutorna
  8. Dammsuga ”nedfallet” under fönstret på insidan
  9. Lägg ut mattan under bordet
  10. Justera mattan i längd- och sidled efter smak och tycke
  11. Fäll upp bordsklaffarna

Viktigt att tänka på:
Undvik att drämma sopkvastskaftet i fönsterrutan för att undvika oväntade kostnader. Att göra det två gånger tyder klart på ”svårt att fatta”-förmåga.

Tips:
Om man vill skapa lite mer vårkänsla kan man byta till ljusa stolsdynor och bordstabletter.

Resultat:
Tja, så här blev det, se nedan. Det var ju tråkigt att det saknas en halv meter på bredden, men det får duga. Att låta mattan ligga kvar på vinden och i värsta fall bli angripen av möss är ingen bättre lösning. 🙂

Köksmatta

av

24.4 – Upplösningen på mysteriet

Mysteriet med den borttappade dammsugaren (se gårdagens inlägg) fick sin upplösning i efter­middags.

AA 1Igår kväll letade jag rätt på instruktionsbok och garanti. Jag köpte dammsugaren den 28.12.2004 hade jag noterat. Inte alls 2001 eller 2002 som jag trodde igår. Det betyder att den har varit i användning i två och ett halvt år trots att den är 11 år gammal.

Innan jag kunde fortsätta leta var jag tvungen att åka i väg på ett par ärenden, men vid 14-snåret var jag tillbaka och ”på hugget”. Bakom julsakerna kunde den möjligen hålla till. Men nej, så enkelt var det tyvärr inte. Men nu är det ordning på dom också.

Det kan knappast finnas nån annan som är lika duktig på att spara tomkartonger som jag? Alla ”maskin­kartonger” kan jag ännu förstå, men mitt sortiment sträcker sig från storlek 5 x 5 cm upp till det tiodubbla. Många kartonger blir det. I och med mitt rotande passade jag på att decimera antalet högst påtagligt. Inget ont som inte har nåt gott med sig. 🙂

Nu återstod bara ett möjligt utrymme… Det som jag var säker på att inte kunde innehålla nån damm­sugare. Gott om resväskor har jag också, jag som aldrig reser nånstans. Bakom en av dom såg jag en brun låda längst bak. Kunde det möjligen…?

När jag väl hade baxat undan alla hinder och dragit fram lådan, öppnade jag och tittade. Jajamen, där låg den ju. Alltså inte alls i nån blå sopsäck utan i flyttkartong nr 63. Mitt minne är verkligen inte tillförlitligt.

I lådan låg alla tillbehör, slangen hängde över en balk och dammsugarpåsar visste jag att jag hade köpt för länge sen. Jag torkade bort spindelväv och damm, satte i en ny påse och dammade av filtret. Dags för provkörning.

Dammsugare 3Den startade snällt, men ljudnivån kräver nästan hörselskydd. Om den förra lät illa innan den dog, låter den här som ett rea­plan. Allting känns ”plastigt” och munstycksmonteringen är av det allra enklaste slaget. Annat var det med min gamla, kära Hoover.

Det här är alltså ingen kvalitetsdammsugare. Men den är lätt att hantera och suger som den ska, så den får duga tills den klappar i hop. Jag är helt övertygad om att den inte kommer att hålla i nästan 30 år som den förra. Kanske inte jag heller förresten? 🙂

av

23.4 – Från barfotapremiär till borttappad dammsugare

Jag fick svar på efterlysningen, har haft barfotapremiär, gottat mig åt go’vädret, är klar med två skattedeklarationer och har tappat bort en dammsugare.

Svar på efterlysningen
Två personer hjälpte mig med namnet på den lilla örten i inlägget 21.4, tack igen! Nagelört (Erophila verna) heter den och tillhör släktet Drabor, som det finns en uppsjö av om man konsulterar Den nordiska floran.

Barfotapremiär
I tisdags kunde jag inte bärga mig, jag ville veta hur det kändes att gå barfota ute… Termometern visade 12,8° och solen lyste. Det blev dock en kort promenad. Mossan var varm och skön, men gräset och marken kalla. Konstigt vore det annars förresten. Men den korta stunden var ändå njutbar. 🙂

NunneörtGo’väder
För att ta vara på det fina vädret höll jag till ute och fortsatte vårstädningen. Fläckvis är det nu riktigt snyggt på Udden. Mia höll mig sällskap men tyckte att jag hellre skulle leka med henne än göra nåt nyttigt.

Mellan varven inventerade jag vårblommor. Vitsipporna har slagit ut och nunne­örten som jag ”stal” och plan­te­ra­de i fjol våras blommar den också. Hos sommargrannen såg jag att svalörten och dom gula vitsipporna lyste gult. Så här års finns det nåt nytt att upptäcka varje dag.

Två skattedeklarationer klara
Då återstår bara en skattedeklaration, den som tar mest tid och som är krångligast, dvs firmans, men mammas och min privata är klara. Mammas förhandsifyllda uppgifter såg ut att stämma, men på min saknades en tjänstepension. Korrigeringen gick väldigt enkelt att göra på skatte­myndig­he­tens sajt, så nu är den rättad och inlämnad.

Tappat bort en dammsugare
Idag fick jag för mig att jag skulle städa lite noggrannare än vanligt. Dammsugaren har stått i var­dags­rum­met i närmare en månad snart och väntat på att andan skulle falla på.

Mattorna i köket skulle ut och dammas av beslöt jag. Stormilen underlättade jobbet, jag behövde nästan bara hålla i dom så dammade dom sig själva.

Dammsugare 2När jag dammsög köksgolvet började dammsugaren låta underligt. Lite som en fiskekutter på hög­varv. Jag hann bli klar i köket och badrummet innan jag stängde av för att ta en matpaus. Efter det var den stendöd. Just så. ”Är det inte det ena så är det det andra” sa förriga flickan.

Den gamla trotjänaren har ett ansenligt antal år på nacken, närmare 30, så jag var inte förvånad. Då gällde det att ta fram en nyare upplaga. Den köpte jag gissningsvis 2001 eller 2002 och hade med mig i flytten.

Men var i fridens namn fanns den? Slangen hade jag koll på, men inte på dammsugaren. Nånstans på vinden lämpligen. Tack vare letandet fick jag ordning på mattlagret och sparade tomkartonger, men nån dammsugare hittade jag då inte. 😦

Jag har heller inget minne av att jag har sett den tidigare när jag har ordnat grejer, men möjligen kan jag ha förträngt det eftersom jag inte behövde den just då? Om jag minns rätt stoppade jag ner den i en blå sopsäck då jag packade, men alla jag hittade var tomma eller hade annat innehåll.

I morgon får jag fortsätta leta. Och om jag inte hittar den finns det ju faktiskt nya att köpa.

av

Hög försvarsberedskap

Hur kommer det sig att så många känner sig tillrättavisade/kritiserade för att man ifrågasätter deras handlande eller kunskap? Det finns väl alltid en bakomliggande orsak eller ett hållbart argument? Alltså borde det inte finnas nån anledning att känna sig kränkt tycker jag?

För inte så länge sen fick jag höra ”jag har varit aktiv i föreningslivet i xx år…” när jag påtalade gällande fakta i ett visst sammanhang. Och senast idag föranledde en fråga jag ställde att personen i fråga intog samma försvar: ”… jag har varit… i xx år…”. Men hallå! Att man har lång erfarenhet är väl ingalunda en garanti för att man tänker eller gör rätt?

FörsvarsberedskapJag förstår alltså inte varför folk bli så upprörda över ett sakligt motargument eller en fråga? En möjlighet är förstås att jag uttrycker mig så klumpigt att det uppfattas som en anklagelse, men då kunde jag väl få en fråga i stil med ”hur tänker du då/vad menar du?”.

Då och då råkar jag också ut för att det jag har trott i många år visar sig vara fel, men i stället för att känna mig kränkt och för­svara mig tar jag till mig den nya vetskapen – förutsatt att personen jag talar med är tillförlitlig förstås. I annat fall dubbelkollar jag påståendet. Det är väl inget konstigt med det?

Det är ganska sällan jag hävdar att jag har rätt, men om jag gör det kan jag alltid hänvisa till min källa. Så om den är fel, har jag också fel. 😀 Försvarar mig gör jag när jag stöter på ett felaktigt eller osakligt påstående.

Nyligen hamnade jag i en sån situation. En person hävdade att Words filformat var bättre att använda än PDF-filer. Motiveringen var att ”Word kan alla läsa”. Då intog jag omgående för­svars­ställ­ning och drog till med: ”Jag har undervisat i datoranvändande i mer än 30 år, så jag kan därför garantera att PDF-format är läsbart i alla datorer under förutsättning att man har ett PDF-läsarprogram installerat.” Jag förklarade också varför Word-format inte är lämpligt.

Förkortningen står för Portable Document Format just för att filen ser likadan ut oavsett plattform. Som slutkläm la jag till en länk som beskrev hur PDF är uppbyggt och fungerar. Om jag i stället för (det felaktiga) påståendet hade fått en fråga hade jag reagerat på ett annat sätt och troligen inte alls behövt hävda min yrkeskunskap.

Allt är givetvis egots fel. Om du tycker att det här är ett felaktigt påstående, ser jag fram mot en in­tressant diskussion. 🙂 Ju större ego, desto större behov har man av att hävda sig. Egot känner sig alltid missförstått och felbehandlat när det inte blir bemött som det vill. Utan ego skulle vi inte ha några ”ömma punkter” och heller inte känna oss kränkta om och när vi blir ifrågasatta.

Jag kan varmt rekommendera alla att läsa boken ”Semester i Egoland” av Cicci Lyckow Bäckman!

av

19.4 – Folktomt, salta revben och vatten

Det har varit folktomt både på Udden och i vallokalen, salta revben ska jag akta mig för.

Folktomt på Udden
Till skillnad från de senaste dagarna har det varit folktomt på Udden idag. I förrgår och igår hade jag både dam- och herrbesök i varierande åldrar, allt mellan 14 och 67.

FolktomtDet passade mig bra. På så sätt kunde jag i lugn och ro komponera presentationen som jag ska hålla den 6.5. Det enda ”störande ele­men­tet” var Mia som kutade ut och in, men dom avbrotten stod jag förstås gärna ut med. 🙂

Folktomt i vallokalen
Framåt 16-snåret var jag klar med stommen till presentationen och klädde äntligen på mig. Det var dags att åka i väg och rösta.

Utanför vallokalen stötte jag på tre personer, men inne i vallokalen fanns bara valfunktionärerna. Undrar förresten varför dom måste vara så många? Men det kanske behövs om/när det är rusning.

Eftersom jag inte tillhörde dom 40 % som inte har bestämt sig, var proceduren snabbt överstökad. Och inte behövde jag identifiera mig heller. Det får jag väl ta som en komplimang?

Salta revben
Innan magen signalerade påfyllning hann jag bära in ved och vatten, rigga upp stolpen för tvättlinan, tömma gamla syltburkar och plocka blommor. För att överleva tills maten var klar slängde jag i mig en smörgås.

RevbenIdag vankades det ugnsstekta tjocka rev­bens­spjäll eller grillsida som det heter i det här landet. När jag köpte dom i torsdags fanns det inga färska, bara såna som låg i saltlake, men det tyckte jag skulle gå bra. Då kunde jag ju spara in på saltet. 😉

Doften av vitlök och sesamolja spred sig i huset och den färska fänkålen puttrade på spisen medan jag finputsade presentationen och fixade animeringen. Det kändes nästan lite lyxigt att få äta egen­händigt tillredd söndagsmiddag.

Efter att ha smakat på köttet frågade jag mig oroligt hur länge det hade legat i saltlake och hur färskt det var innan det hamnade där? Och hur hög salthalten var? Yttersta köttlagret smakade inte direkt skämt men definitivt gammalt trots min generösa kryddning.

Det här var garanterat första och sista gången jag köpte salta revben. Och vid nästa besök på inköps­stället ska jag givetvis påtala den bristande kvalitén.

Vatten
I dagens mejlskörd låg ett meddelande från SumOfUs, en organisation som bekämpar profit­hungriga storföretag. Förra gången gällde det Lidl som ser till att hålla säljarna av räkor i ett järngrepp, men idag gällde det ett av mina favorithatobjekt, Nestlé:
”… According to NASA’s new report, California only has enough water to get it through the next year. People are under strict water-saving measures; farmers are struggling to keep their crops alive.

VattenYet, Nestlé is bottling water from at least ten natural springs throughout California, including from some of the most drought-stricken areas of the state, and selling it for profit. In places like Sacramento, it’s paying less than $0.14 per gallon. This is bananas.”

Mängden vatten som köps billigt och säljs dyrt enligt SumOfUs: ”Nestlé’s Sacramento water plant is sucking water at a rate of 50 million gallons of water each year from the city’s water reserves…” I liter innebär det drygt 189 miljoner (189 270 589) per år! Frågan är vem det är som säljer vattnet till Nestlé och varför?

Jag har tidigare, möjligen här på bloggen, citerat ett uttalande av Nestlés VD (eller sty­rel­se­ord­fö­rande?) där han på fullaste allvar påtalar att alla sötvattentillgångar bör privatiseras. Vad kan man säga om sånt? Milt sagt kvalificerat vansinne och omättliga makt- och penningbegär. 😦

av

18.4 – Från klädhög till staket

Jag minns idag för åtta år sen, har kommit ihåg återvinningen, redigerat ett slutligt utkast och fått hjälp med stegandet.

Idag för åtta år sen
På kvällen den 18.4.2007 samlades fyra glada damer till ett ”garderobsparty” på Fältjägargränd i Östersund. Flytten började närma sig och mina bästa kompisar (och kolleger) ville gärna hjälpa mig undvika ta med kläder som dom tyckte var missklädsamma.

Garderobsparty

Under tiden jag lagade mat härjade dom i mina garderober. Jag kunde höra deras utrop och delvis mördande kommentarer där jag stod i köket. Jag förstod att det inte skulle bli mycket kvar att packa ner när dom var klara. Dock hade ägarinnan alltid sista ordet hade vi bestämt när det första partyt gick av stapeln. Det här var det tredje i ordningen.

Högen med kläder som damerna ville att jag skulle avstå ifrån var imponerande, det var inte mycket som återstod i garderoberna. Enligt regelverket var det också fritt fram att överta ägandet av dom plagg man gillade, förutsatt att den ursprungliga ägaren var villig att avstå från plaggen.

Det var en jätterolig kväll med många glada skratt. Ett minne jag kan gotta mig åt än tack vare bilderna från kvällen.

Hur det gick med klädhögen? Tja, bortsett från några plagg från 80-talet packade jag nog ner det mesta trots allt. Och många av dom plaggen lever än. Utom två tröjor som jag knappt använt sen jag köpte dom… Lyckligtvis övertogs dom idag av en ung dam som tyckte att hon ville använda dom. Skönt att slippa se dom i fortsättningen.

Återvinningen
I förrgår kom jag äntligen ihåg återvinningsprylarna… I måndags lastade jag papper, kartong och glas som skulle till återvinningen när jag ändå åkte förbi på väg till Kimito. Självfallet glömde jag svänga in, så nu har kassarna fått en åktur på ca 60 km. Men det mådde dom ju inte dåligt av. 😀

Redigeringar
Vid lunchtid idag skickade jag i väg en sista(?) utgåva av medlemsutskicken. Det blev nämligen två efter alla ändringsvändor. Det känns som om jag har redigerat dom femtielva gånger. Varje gång jag har verkställt ett önskemål har jag fått nya.

Att göra om samma sak flera gånger är verkligen inte min melodi! Om korrekturläsaren hade för­må­gan att tänka till innan – eller åtminstone komma på alla ändringsönskemål samtidigt – hade jag sluppit en massa jobb i onödan. 😦

StaketHjälp med stegandet
Eftersom jag har underlängd i förhållande till min vikt och därmed korta ben – jag har blivit kallad svamphuggare vid ett tillfälle – behövde jag hjälp av ett par längre ben. Dom kom idag på efter­mid­dagen.

”Staketkonstruktören” jag anlitar har nämligen alldeles lagom långa ben för att stega upp läng­den på staketet jag har designat. Ritningen var klar redan i fjol höst, men vi kom överens om att byggandet blir av först i år.

Nio meter långt blir staketet och det behövs fem stolpar kom vi fram till, så nu vet jag hur mycket virke som går åt. Det ska bli rysligt spännade att se det i färdigt skick!

av

15.4 – Nytt och ålderstiget

Jag har skickat ett utkast, fått leverans och varit yngst. Mia har bråda tider.

Utkast
Igår fixade jag utkast till Daphnias årsmöteskallelse och skickade till styrelsen för godkännande. Ord­föranden hade omgående vissa synpunkter, men uppmanade övriga ledamöter att också tycka till så jag avvaktar ett tag med redigering och översättning.

Leverans
Som avtalat dök kylskåpsleveransen upp strax efter tio i förmiddags. Det nya kylskåpet kän­des lättare än det gamla, men det kanske var av pur lättnad över att slippa det gamla?

InstruktionI måndags frågade jag försäljaren vad som ingick i priset? ”Lite paff och styrox och en kopp kaffe” fick jag till svar. Bortsett från kaffet fick jag just det. Men hyggligt nog behövde jag inte ta reda på em­bal­laget.

Jag hade redan fyllt skåpet innan jag tog en titt i instruktionen. Aj då, jag borde ha monterat en medföljande ”bakre distanshållare” och torkat det invändigt innan jag tog det i bruk läste jag. Till min stora för­våning såg jag att kylskåpet också inrymmer en ugn?!

I stället för freon innehåller kylaggregatet kolväten. Det låter inte värst hälsosamt, men är för­hopp­nings­vis skonsammare mot ozonlagret än freon. Jag tänker för all del varken släppa ut eller fylla på några kolväten. Åtminstone inte medvetet.

Varit yngst
Det händer alltmer sällan att jag är yngst i sällskapet, men det fick jag njuta av i cirka en halv timme i eftermiddags när jag uppvaktade byns 87-åring. Sen anlände dess värre hans yngsta dotter som är hela tretton år yngre än jag. Men det är smällar man får ta. Jag fick övergå till att njuta av go’sakerna på kaffebordet i stället.

Bråda tider
Sorkar, näbbmöss och ödlor avverkas på löpande band – Mia har bråda tider. Men det är förstås som det ska va’ om man är utekatt. 🙂

Mia jagar 3