Igår var det vilt, idag blev det spånbana.
Änkor och barnlösa
Tack vare att Mia fann sig i att stanna inomhus, kunde jag ta mig en promenad till gårdagens middagsvärdinna. På vägen mötte jag en herre som gärna ville veta vart jag var på väg? Jag antar att Alkos presentpåse skvallrade om att jag inte bara var ute och motionerade.
Strax före ”Pustis” beslöt jag ta en genväg och kom fram till målet med fem minuters marginal. ”Genvägar är senvägar” brukade fostermor säga, men den här gången stämde det nu inte. Samtidigt med mig anlände två andra middagsgäster. Det slog mig att majoriteten av sällskapet utgjordes av änkor, resten av singlar med eller utan barn.
Middagen bestod av vilt, älgbiffar närmare bestämt, med diverse tillbehör och som dessert fick vi gotta oss åt kokospannacotta med hemlagad blåbärssylt, därefter kaffe och åländsk körsbärslikör. En jättegod middag med andra ord.
Som vanligt gick tiden fort i trevligt sällskap. Min maxgräns överskreds med en hel timme, men det gick ju faktiskt ingen nöd på Mia även om hon högljutt insisterade på sin middag när jag kom hem.
Omvärderad konstruktion
Idag har Udden haft ”Göteborgsväder”, dvs blött och grått. Men efter lunch slutade duggregnet så jag kunde ta i tu med skräpet efter vedleveransen. Det doftade vår ute tyckte jag, men det kanske var en dofthägring?
Min fina idé visade sig vara totalt värdelös. Jag hade tänkt sikta bort det finaste skräpet så jag kunde ta rätt på trä‑ och näverbitarna, men mitt sikt var ju på tok för finmaskigt så jag övergav tanken efter första försöket. Det fick bli grepen och fingrarna i stället.
Innan högen var avverkad tröt tålamodet och latmasken tog över. Jag kunde gott fylla på stigen till dasset med det som var kvar kom jag fram till. Med åren har den blivit mer eller mindre som ett dike och behövde jämnas till. Så nu har jag spånbana till dasset. 🙂
Uddmors betraktelser 