Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

8.1 – Nymodigheter

Vi har lyssnat på Tongåvan igen, löst korsord och agerat ombud. Udden har fått en nymodighet och ”kontoret” en ansiktslyftning. Mia är som andra katter.

Tongåvan igen
Tack vare Husses lilla radio som tidigare stått i Tallmo, kunde vi lyssna på Tongåvan igen i fredags. Tillgången till radio har fått mig att ”lyssningsträna” tidvis, men oftast föredrar jag tystnad, vilket Husse lyckligtvis respekterar.

Löst korsord
Lördagens ÅU innehåller alltid ett korsord. Tack vare Husse har mitt intresse för korsord åter­upp­väckts och ofta löser vi det tillsammans. ÅUs korsord är alldeles lagom svårt för min kunskapsnivå. Hittills har vi löst alla.

Agerat ombud
Husses guddotter planerar midsommarbröllop och vill gärna att det ska gå av stapeln i Dragsfjärd, så hon bad honom om tips på lämplig lokal. Bland förslagen fanns Solbacka, Marthaföreningens lokal här i byn.

Ju mer vi pratade oss varma för Solbacka, desto bättre lät det tyckte hon. Igår åtog vi oss att in­ven­tera och inspektera stället för att kunna skicka bilder till henne. Hon blev för­tjust och har redan reserverat lokalen preliminärt, men tar sig själv en titt nästa helg för att vara på den säkra sidan.

Nymodighet på Udden
I samband med den förestående renoveringen i Tallmo frågade jag vad som skulle hända med köks­luckorna. I Finland vet ingen vad det är försäkrar Husse, här heter det alltid skåpdörrar, sådeså.

Dom skulle förflyttas till sopstationen fick jag veta. Det fick mig att protestera och tigga till mig dom. Dess värre skiljer sig måtten en del, men det har Husse åtagit sig att fixa. Gullgubbe. 🙂

Härom kvällen kom jag på att jag kanske kunde få ”ärva” kryddskåpet också. Den öppna krydd­hyllan jag har är ju inge’ bra för kryddkvalitén och dessutom rymmer den inte alla kryddburkar. Tiggeriet föll i god jord och igår eftermiddag hade Husse med sig skåpet.

Efter en del justeringar (dörren behövde bl a flyttas till motsatt sida) och komplettering med ett par möbelvinklar kommer skåpet att sitta på samma vägg som den nuvarande kryddhyllan ovanför elspisen. Det blir alldeles perfekt!

Ansiktslyftning
2009 flyttade stolen Jules (i trävitt) in på mitt ”kontor”, men nu hade den gjort sitt tyckte Husse. I julklapp förärade han mig en maffig kontorsstol.

Eftersom utrymme och svängrum är begränsat tog jag bort armstöden, men i övrigt är stolen en dröm jämfört med den föregående. Utmärkt stöd för korsryggen, mjuk att sitta på och höj‑ och sänkbar förstås.

Idag kompletterades den med ett fotstöd. Tidigare kunde jag låta fötterna vila på stolens fot, men den här är av annan modell, vilket gjorde att jag satt med fötterna i luften.

Som bekant är mina ben inte av gasellmodell. Inget annat heller för den delen. 😀 Med fotstödet blev det helt perfekt!

Mia är som andra katter
Katter har ju pippi på papplådor. Kartongen som fotstödet levererades i föll Mia i smaken. Den var faktiskt också stor nog för henne. Men efter ett tag lessnade hon på nyheten och återgick till sin vanliga sovplats.

PS. Trots mitt vaga löfte om förnyelse återföll jag i gamla skrivvanor som du ser. Nätdagboken fortsätter således av ohejdad vana. DS.

av

3.1 – En nyårsafton vi minns (länge)

Dagarna före nyårsafton tillbringades med diverse planering och matförberedelser. På söndags­kvällen blev det så upp till bevis.

Det började inte så bra. Dagen till ära hade jag bestämt mig för att ha klänning, vilket givetvis krävde strumpbyxor, så jag tog fram plastpåsen märkt ”Feststrumpbyxor”.

Första paret, mönstrade med små rosetter, var tyvärr för korta. Mina yppiga lår fyllde ut för mycket på bredden. Nästa par (omönstrade) hölls inte uppe i midjan, resåren hade dött för länge sen. Men det finns ju gummiband. 🙂

Att tro att gummibandet skulle sitta kvar var onödigt optimistiskt. Inte ens när jag spände åt det så mycket det gick hölls det kvar ovanpå resåren. Tredje paret fungerade äntligen.

Finklädda och med Mia i bur åkte vi till Tallmo lite före fem. Hon hade fått bekanta sig med huset två dagar tidigare och hade funnit sig till rätta utan större protester. Fast nu skulle det ju bli en längre vistelse. Husse räknade med att gästerna skulle vara kvar åtminstone till två-tiden på natten.

Strax före sex dök de första gästerna upp. När alla var samlade fick dom en välkomstdrink, följd av förrätt och mellanrätt. Så långt allt väl.

Enligt tidsschemat Husse hade gjort upp var vi 20 minuter försenade i det här skedet, men potatisen och fänkålen kokade och fisken låg i ugnen så det skulle nog gå vägen ändå.

Tyvärr hade jag glömt att minska på värmen sen batongen gräddades, så fisken stektes i 250 graders värme en god stund innan jag upptäckte missen. Suck.

Grädden som jag tänkt hälla över fisken räckte inte till, så jag fick dryga ut den med crème fraîche. Det gjorde att fisken såg ut som om den låg under ett lager cement när jag tog ut den ur ugnen. Och att vi hade beslutat dekorera den med citronskivor hade jag förträngt.

Den andra varmrätten lyckades jag värma utan problem och den andra satsen potatis blev klar i tid. Nu var vi på banan igen – trodde jag, men missarna var inte slut. Desserten var tänkt att deko­reras med ett par blad citronmeliss, men det glömde jag förstås också. 😦

Lyckligtvis var det ingen av gästerna som visste hur det var tänkt tröstade jag mig med. Efter des­serten höll vi paus ett tag innan vi serverade kaffe och Husses gräddtårta. Jag kunde äntligen börja slappna av.

Tolvslaget firades med ett litet fyrverkeri som Mia och jag såg det sista av genom fönstret. Sen skå­lade vi in det nya året och satte oss till bords igen för att umgås, med eller utan drinkar. Den ena dråpliga historien efter den andra avlöste varandra.

Klockan närmade sig två var det nån som kon­sta­te­rade. Mia hade somnat på en stol så henne gick det ingen nöd på. Men det fick Husse och mig att (äntligen) reagera. Nattmaten! Den hade vi ju glömt!!

”Jasså det var därför ni satt kvar!” halkade ur mig högst obetänkt. Det framkallade allmänt skratt, ingen tog illa vid sig tack och lov. Husse föreslog att vi genast skulle rätta till vår tabbe, men gästerna sa att dom var proppmätta och inte ville ha nåt mer. Med det lät vi oss nöja.

Gästerna satt kvar och samtalen fortsatte, alla såg ut att trivas. Men vid halv fyra var det nån som såg på klockan och tyckte att det verkligen var hög tid att bryta upp. Därmed avrundades nyårsnatten.

Ett nyårsfirande helt i klass med ”forn­stora dar”, dvs 30-40 år bakåt i tiden för min del. Bortsett från alla missar och tabbar vill säga. Men det viktigaste var ju att gästerna trivdes!

av

29.12 – Så där ja!

Julhelgen är över, jag har satt rekord och remonterar. Nästa år blir det andra bullar! Kanske?

Julhelgen över
Julhelgen firades på samma sätt som i fjol, med lika många maträtter om inte fler, fast med ett undantag: Jag gjorde Husse sällskap till julkyrkan. Det var ett antal år sen sist, vilket märktes på att instrument och musik hade moderniserats.

Moderniseringen var mest på ont. Antagligen är jag väldigt konservativ. När tonerna av Feliz Navidad hördes som avslutning reste sig nackhåren nästan. Melodin är helt OK, men kändes verkligen inte rätt. Våra gamla, hederliga julsånger och ‑psalmer ska de’ va’!

Det visade sig att jag hade varit ruskigt snäll under året. Att jag också i år sa att jag varken vill ha eller ger några julklappar var det ingen som brydde sig om.

Eftersom vi avslutade julaftonen på Udden blev det dubbla julklappsutdelningar i och med att vi inte var med vid utdelningen i Tallmo. Tack igen för alla goda, nyttiga och fina klappar! 🙂

Så länge fostermor levde var det tradition att äta kalops och blandad frukt-kräm på juldagen, men eftersom vi åt i Tallmo också då, fick rätten vänta till Annandag jul. Även om jag inte har mycket till övers för traditioner i övrigt är julmaten ett undantag. 🙂

Rekord
Jag kan inte minnas att jag nånsin i hela mitt långa liv (nå, allting är relativt) har lagat mat en hel eftermiddag, men det gjorde jag idag. För att inte vara oartiga mot gästerna på nyårsafton beslöt vi förbereda maten så långt det var möjligt.

Igår tillredde Husse mellanrätten och jag förberedde nattmaten. Idag blev en varmrätt och desserten klar. Nu återstår bara att tillreda för­rätt, den andra varmrätten (vi serverar två), förutom potatisen som ska kokas förstås.

Remonterar
Språkriktighet är ett av Husses och mina gemensamma intressen. Idag blev det tal om sanering/renovering eller remont som (felaktigt) användes i våra trakter förr. Numera vet väl dom flesta att en remont är en (oinriden) unghäst.

Men att remontera och en remontant är nåt helt annat. Husse hittade genast en praktisk tillämpning: ”Man kan väl säga att du remonterar.” Visst var det ett gulligt exempel? 🙂

Andra bullar
Jag fattade ett radikalt beslut gällande bloggen innan jag somnade härom natten. Från och med nästa år blir det slut på långa ha­ranger och den digra ämnesfloran i ett och samma inlägg. Eller inte?

Som jag tidigare nämnt, avviker min blogg från det vedertagna sättet att blogga eftersom mina inlägg snarare är att betrakta som en dagbok. Fast om man ska tro Wikipedia är jag ändå inte ute och cyklar, en blogg kan också vara en ”nätdagbok”.

Så nu greps jag av beslutsångest… :-/ Vi får se hur det blir nästa år. 🙂

Gott Nytt År från oss alla på Udden!

av

22.12 – I julveckan

Udden har fått ett tillskott, jag har fått middag, radioproblemet består, vi har förberett julmat, jag har bytt tandläkare och önskar dig en God Jul.

Tillskott på Udden
I tisdags verkställdes en affärsöverenskommelse utanför en av matbutikerna i Dalsbruk. En av mina blogg­lä­sare (tack för det!) hade lagt ut en julduk till försäljning på Bytesbörsen på FB och jag nappade på direkten.

Visserligen finns det gott om juldukar på Udden, men ingen som är stor nog för köksbordet. Det var den här, så ha-begär uppstod omedelbums. Dessutom har den ett vackert mönster bestående av jul­stjärnor. 🙂

Fått middag
Som avslutning på tisdagens runda hälsade jag på Råttan/Väduren och hennes ”joddlare” som var på tillfälligt besök i byn. Dom kan man förresten läsa mer om på Råttans blogg.

Då jag klev in stod ”joddlaren” vid spisen och förberedde middag. Han är nämligen proffs på bl a mat­lagning. ”Jag tänkte vi skulle ha lite mat” sa Råttan. Det hade jag då inte räknat med, men lät mig ganska lätt övertalas. En av de större vägarna till mitt hjärta går som bekant via magen.

Fläskfilé med stekt banan, risotto och god sås till smekte gommen. Glass med blåbärssylt, följt av en kopp Zoegas avslutade det hela. Tack igen!

Radioproblemet består
Sent på eftermiddagen i onsdags knackade min bekant på som överenskommet. Han trodde sig even­tuellt kunna fixa radioproblemen. Han lyckades bara tillfälligt. Efter ca en halv timme hördes skrap och brus igen.

Men det finns en ljusning! Vid dagens besök hos ZasData i helt andra ärenden, passade Husse på att fråga min favorittekniker om han också förstår sig på radioapparater? Efter några frågor om modell och årgång avslöjade han att han var utbildad på just det området, även om det var länge sen han senast höll på med sånt.

Vilken fantastisk röta! Efter helgerna kunde han åta sig att se om han kunde fixa till den.

Förberett julmat
Efter att ha tackat Vik Husse/Filosofen för besöket och önskat honom God Jul igår åkte vi till Tallmo för att fixa till ”julfiskarna”. Både gravad och varmrökt fisk ska finnas på julbordet.

Eftersom jag hade turen att lyckas med gravandet i fjol, fick jag förnyat uppdrag. Husse bad mig också salta fiskarna som ska rökas. Fast där missade jag.

Först på kvällen kom det fram att saltandet också ingick i mitt åtagande. Men si, det hade jag inte upp­fattat och sålunda var fiskarna fortsatt osaltade! Snudd på katastrof. Räddningen blev att kontakta Husses dotter som var på plats och kunde bistå.

Bytt tandläkare
I förmiddags satte jag mig i tandläkarstolen hos en ny tandläkare. Förtroendet för min förra är tyvärr förbrukat.

Att jag också hade hål i tanden bredvid den jag hade problem med upptäckte han inte. Det hittade jag själv i samband med att jag granskade att jag rengjort såret där den utdragna tanden suttit.

Min nya tandläkare upptäckte dessutom två små hål i nedre kanten på den andra granntanden, vilket jag redan hade misstänkt efter mina egna undersökningar. Än så länge behöver dom inte åtgärdas ansåg hon, men nog kollas regelbundet. Det verkar förtroendeingivande. 🙂

Ha en God och Glad Jul!

 

av

18.12 – Sekundära problem

Jag har misskött mig, missat Tongåvan, julpyntat, eldat upp en bock och stönat högljutt. Mia gillar/ogillar amaryllis.

Misskött mig
I fredags åtog jag mig att elda bastun under tiden som Husse bakade kakbottnar. Det var lite grinigt att få det att brinna i bastu-ugnen, men till slut fick jag fyr. Som sig bör, fyllde jag på ved en gång till innan det var dags att basta.

När vi satt oss på laven konstaterade Husse att det var lika varmt som när han satt i köket. För min del var temperaturen klart behaglig. Men efter vedpåfyllning fick vi snart upp värmen. Fast bad blev det dåligt med, stenarna var inte tillräckligt varma.

Förmodligen blir jag entledigad från fortsatta eldningsuppdrag. 😀

Missat Tongåvan
Min gamla Pioneer från senare delen av 1980-talet har blivit väldigt skrovlig i ljudet. Det verkar som om radioknappen inte får kontakt med vad-den-nu-ska-ha-kontakt-med. I övrigt funkar allting som det ska.

Det innebar att vi stängde av Tongåvan för att slippa höra brottstycken av musik, blandat med brus och knaster. Lyckligtvis har en välvillig själ lovat ta sig en titt på problemet om ett par dar, så jag hoppas han får till det.

Julpyntat
Igår blev det julpyntat på Udden. Lådan med julpynt blev för all del inte tom, jag tyckte det räckte med ett fåtal tomtar, juldukar och ljusstakar.

På ytterdörren lyser julkransen och Välkommen-skylten är utbytt mot en med God Jul. Det bör väl räcka för att man ska förstå att det är jul då man står på trappan?

Eldat upp en bock
Eftersom det är populärt på sina håll att elda upp halmbockar, följde jag trenden. En halm­bock som var rätt så luggsliten fick finna sig i att bli energi. Det finns nämligen två till, så jag är ingalunda utan.

Stönat högljutt
Igår fick vi en stor Windows 10-uppdatering. Hur stor fattade jag inte förrän jag startade datorn i morse… Ack och ve! 😦

Jag stönade högljutt när jag möttes av ”Windowsblått” och började utforska ändringarna. Samtliga inställningar och anpassningar hade försvunnit, inga mejlkonton fanns kvar. Till och med webbläsaren var tömd – alla bokmärken och snabbval var puts väck.

Det har tagit mig i stort sett hela dan att försöka återställa datorn till sitt forna jag. Många detaljer återstår kan jag tänka mig, men det mesta fungerar och ser ut som det ska.

Och alla dom här timmarna hade jag kunnat bespara mig om jag hade använt mitt Microsoft användarkonto i stället för mitt lokala kom jag nyss underfund med. På min bärbara dator använder jag nämligen MS-kontot och där behövde jag inte göra några som helst ändringar. Man lär så länge man lever.

Anledningen till att jag använder ett lokalt användarkonto är att min gamla dator då är snabbare och att jag inte har några behov av synkronisering mellan olika enheter. Men det har som sagt sina nackdelar.

Mia gillar/ogillar amaryllis
För några dar sen kom jag på Mia då hon satt på matbordet i vardagsrummet och tittade stint på den vita amaryllisen som jag fick av Råttan/Väduren. Jag kunde inte avgöra om hon gillade den eller inte. Alternativt övervägde hon att ”fånga” den. 🙂

av

13.12 – Vintrigt

Den stora dagen närmar sig, vi har ätit rotmos, fått små vita kulor, träffat en verksamhetsgranskare och smörjt kråset. Idag var årets sista Lustläsarträff och Mia är innekatt.

Den stora dagen
Luciadagen är så klart en viktig dag, men nu är det inte så långt kvar till den riktigt stora dagen, trots att den är kort. Jag menar förstås den 21.12, årets kortaste dag.

Och sen vänder det! Några veckor senare börjar det märkas att dagarna blir längre och vi kan börja se fram mot vår och sommar igen. 🙂

Rotmos
I lördags festade vi på rotmos. Det blev supé som det ofta brukar bli i det här hushållet, men lika gott ändå. Hemlagat rotmos går inte av för hackor!

Små vita kulor
På söndag morgon tände vi förstås det andra adventsljuset. På eftermiddagen bestämde väder­kontoret att vi behövde få lite annan nederbörd än regn. En hagelskur drog förbi och lämnade små vita kulor efter sig på marken.

Träffat en verksamhetsgranskare
På måndag eftermiddag knackade föreningens kassör och den ena verksamhetsgranskaren på som avtalat. Vi började med kaffe och tilltugg.

När kaffet var urdrucket tog vi en titt på årets bokföring som är upprättad i ett kalkylprogram. Frågan var om verksamhetsgranskaren kunde tänka sig att granska verifikaten i datorn eller om hon föredrog en utskrift på papper?

Hon trodde det skulle gå bra att granska på skärmen så då hoppas vi att vår andra verk­sam­hets­gran­skare tycker det samma.

Smörjt kråset
Igår hade vi bokat tid för julbord i Labbnäs klockan 18. Eftersom det hade vräkt ner blötsnö hela dagen blev bilfärden ganska spännande, i synnerhet på byvägen. Men den avlöpte lyckligtvis utan incidenter.

Julbordet i Labbnäs är alltid en trevlig upplevelse, både för ögon och gom. I nästan två timmar smörjde vi kråset med diverse go’saker. Lika gott i år som tidigare år. 🙂

Årets sista Lustläsarträff
I eftermiddags träffades Lustläsargruppen för sista gången i år. Vi var inte fulltaliga, men väl ett drygt halvdussin belästa damer. Dvs alla utom jag.

Nästan så länge jag kan minnas har jag legat och läst en stund innan jag somnat. Den vanan har jag numera bytt ut mot ”dagens höjdpunkt” – en prat‑ och kelstund med Husse. Alltså hinner jag läsa bara när han inte är hemma.

Det visade sig att de flesta damerna i gruppen också är ”sängläsare”. Kan det vara ett kvinnligt fenomen? Eller beror det på att dagarna är fullt upptagna av annat?

Mia är innekatt
Mia har gått i vinteride så gott som. Hon kan gå ut en kort vända, men återkommer efter max en halv timme. I all synnerhet när det är dåligt väder. Och dåligt väder är för hennes del kyla, blåst eller nederbörd.

Eftersom hösten har varit rekordblöt och vinden ofta i friskaste laget sover hon mest mellan mat­tiderna. För dom missar hon ju inte!

Hon ids inte ens kissa eller bajsa utomhus längre. Det händer rätt ofta att hon nyss har kommit in och gått raka vägen till sin toa, alternativt gör hon ett toa­besök strax innan hon går ut. Varmt och be­kvämt ska de’ va’. 😀

av

7.12 – Snorig pensionär

Jag får EU-pension, har attackerat kakfaten, fått snuva, hämtat bilen, vilat och haft tebesök.

EU-pension
I måndags hade jag tid hos FPA (Försäkringskassan). En glad och vänlig dam fyllde i en pen­sions­an­sö­kan åt mig.

Det blir ju inga höga belopp eftersom jag bara har varit anställd under åren efter flytten hem. Dessu­tom har jag varit tim‑ eller visstidsanställd. Men eftersom arbetsgivaren har betalat in pension, vore det förstås korkat att inte ta ut den.

Redan idag(!) fick jag besked – och lärde mig ett nytt begrepp: Pro rata-pension. ”Pensionen beviljas i enlighet med EU-bestämmelser om pro rata-pensionen är högre än den nationella arbetspensionen i Finland.”

Pro rata-pensionen visade sig vara 0,43 € högre än Finlands nationella bestämmelser. Man tackar och tar emot. 🙂

Attackerat kakfaten
Som avslutning på dagen lämnade jag in Silvperilen för åtgärd och gjorde Husse sällskap till en trevlig dam som hade namnsdag. Fast av kakfaten att döma kunde man tro att hon hade födelsedag.

Artiga och väluppfostrade som vi är tog vi av alla sorter, av vissa till och med dubbelt, så hon kan omöjligt tycka att vi var storbjudna. 😀 Tack igen!

Fått snuva
Samma dag slog snuvan till. Som ett brev på posten följdes tidigare virusangrepp av fler. Hosta hade jag fått redan ett par dar tidigare och nu var det alltså snuvans tur.

Tydligen är immunförsvaret rätt så effektivt trots allt, idag kan jag andas genom näsan igen och hostan har lugnat sig betydligt.  Fast det betyder ingalunda att jag är pigg som en lärka för den skull… Men om ett par dar till kanske?

Hämtat bilen
På tisdag förmiddag hann jag med lite föreningsadministration innan det kändes som om det var bäst att återgå till sängläge. Jag avbokade ett planerat besök senare på dagen och hade nyligen somnat då jag fick SMS om att bilen var klar att hämta.

Det kändes motigt att stiga upp och klä på sig, men jag behövde ju faktiskt bara sätta mig i passa­ge­rar­stolen och bli skjutsad ena vägen.

Det luktade lim i Silverpilen när jag steg in. Det tog jag som bevis för att en ny tätningslist satt på plats runt säkringsboxen.

När jag kom hem la jag mig igen och vaknade av att Husse prasslade med potatispåsen. Det var dags för middag.

Vilat
Eftermiddagen igår blev delvis vilodag den också. Då filmen Okänd soldat var slut, var jag också det trots att jag verkligen inte gjorde många knop medan den pågick. (Krigsfilmer tillhör inte favoriterna, inte ens om det handlar om finska krig så Husse fick se den utan mig.)

När jag vaknade efter dryga två timmar hade Husse börjat fixa middag. Potatis och morötter stod på spisen och fisken gjordes i ordning för rökugnen. Mitt enda bidrag bestod i att duka bordet och äta. Sån service kändes oerhört lyxig.

Tebesök
Idag har jag faktiskt hållit mig vaken nästan hela dagen. Dels tack vare Vik Husse som gjorde entré vid lunchtid som avtalat och dels tack vare en del pappersexercis som var av nöden.

Sent i eftermiddags kändes behovet av vila dock påtagligt, så jag tog igen mig ett tag. Väldigt snart borde jag väl vara utvilad nog?

av

3.12 – Fram till första advent

Vi har ätit lutfisk, hälsat på hos kassören och genomfört ett föreningsevenemang. Jag har (haft?) dator­pro­blem, tagit fram adventsljusstakarna och gjort bort mig igen.

Ätit lutfisk
Visst är det gott med lutfisk? Om man råkar gilla det vill säga. Det gör vi alla tre på Udden och i tisdags gottade vi oss med det.

Enda problemet var att fisken inte blev klar samtidigt som potatisen. Antingen hade ugnen fått ”kall­brand” eller så var det nåt fel på kocken? Det löste sig dock snabbt genom att flytta ut formen på vedspisen.

Hälsat på hos kassören
På torsdag eftermiddag knackade vi på hos föreningens kassör. Dels för att hantera en del bokförings­frågor och dels för att instruera i datorhantering.

Det blev som vanligt ett långt besök. När ”jobbet” var avklarat bads vi sätta oss runt det dukade kaffe­bordet och där blev vi sittande rätt länge. Kassörens man gjorde oss givetvis sällskap.

Genomfört föreningsevenemang
Igår presenterade föreningens sekreterare ”Stupade i bygden” för drygt ett tjugotal åhörare i Kärra kafé. Presentationen utgjorde vårt program för att fira Finland 100 år, där vi utgick från porträtten i Dragegården.

För att levandegöra de stupade krävdes dock en hel del utforskning och tilläggsmaterial, så det har krävt både tid och möda att sammanställa det hela. Enligt åhörarna var det en fin presentation, så då tror vi på det.

Förutom lokal, bidrog Kärrabuktens byaråd med en gräddtårta för 20 personer, vilket förstås mottogs med tacksamhet.

Datorproblem
I onsdags började problemen hopa sig. För att logga in på datorn gick det åt långt mer tid än vanligt och krävde dessutom en omstart för att leda till önskat resultat. Torsdagen, fredagen och lördagen gick i samma stil trots diverse felsökning och en systemåterställning. Suck och stön.

Sista chansen var att återställa datorn till den 21.11, vilket jag hade planerat göra idag, men plötsligt har den rättat till sig verkar det som? ”Den som äter lever får se” brukade en f d kollega säga.

Adventsljusstakarna framme
Igår tyckte jag det var dags att plocka fram adventsljusstakarna. Och idag har vi tänt det första adventsljuset förstås.

Ljusstaken med levande adventsljus hade jag tänkt dekorera med ”skogsmaterial”, men vädret var inte alls på min sida, det har regnat i stort sett hela dan. Och klockan fyra är det ju redan mörkt, så jag skjöt upp planerna till en annan dag.

Gjort bort mig igen
Bland dom värre tavlorna jag har lyckats med idag är att sabba Husses kalender för ung­doms­före­nin­gens lokalbokning som han ansvarar för. Det kändes verkligen himla onödigt. 😦

Att jag också slarvade bort ett USB-minne krävde en del tidsspillan det också… Sen sa Husse ett för­lö­sande ord: ”Pärmen”. Javisst ja, jag hade ju använt det som bokmärke när jag bläddrade i väglagets pärm!

Mojängen till mitt mobila bredband är däremot fortfarande puts väck. Men nån gång kanske den också hittas?

av

28.11 – Det mesta ordnar sig

Natten blev lugn, jag har fått diagnos, årets sista möte är genomfört och Silverpilen har blivit felsökt. Husse har kockat och blivit blöt och använt muskelkraft.

Lugn natt
Natten till måndag blev lugn trots allt (se inlägg 25.11). Det var först på morgonkvisten den gömda musen vågade sig fram. Den blev så gott som omedelbart fångad och uppäten. Därmed var drama­tiken avslutad för den här gången.

Diagnos
I söndags var mina krämpor klart decimerade, det var bara lilltårna som ömmade. Men som planerat bokade jag tid för besök på HVC i måndags. Och kan du tänka dig – jag fick tid redan samma dag! 🙂

En ung (mycket ung!) man med bruna ögon tog emot och frågade vad som fattades mig. Jag berättade kort om de senaste dagarnas ”lidande”, sen bad han att få titta på mina händer och fötter, kollade hjärta och lungor och konstaterade därefter att jag hade råkat ut för ett enterovirus.

Ha! Det var ju det jag trodde hela tiden!

Och precis som jag redan hade läst mig till, finns det inget botemedel, infektionen går över av sig själv sa han. Dock kan blåsorna smitta ända tills dom försvinner, så det gäller att ta hänsyn till sin omgiv­ning. Därför påminde jag doktorn om att rengöra händerna efter att han hade tagit mig i hand då besöket avslutades. Det fram­kallade ett brett leende.

Årets sista möte
På eftermiddagen samlades hembygdsföreningens styrelse och kassör till årets sista möte. Det hölls hemma hos vår äldsta ledamot som hade bullat upp med många go’saker, så inledningen blev ovanligt lång. Mötet i sig var avklarat på en dryg timme.

Silverpilen är felsökt
Idag lämnade jag in Silverpilen hos killarna på macken för att få reda på var vattnet tar sig in (se inlägg 21.11). Efter en halv timme fick jag besked.

Packningen runt säkringsboxen lider antingen av hög ålder eller så har en mus knaprat på den. Det senare verkar troligt med tanke på att jag redan i samband med en besiktning för nåt år sen fick reda på att jag hade ett matförråd under motorhuven.

Nästa vecka ska dom sätta in en ny packning så mössen får nåt färskt att tugga på. 😀

Husse har kockat och blivit blöt
Igår tillredde Husse dagens middag. Den bestod av soppa på trattkantarell, uppiffad med blåmögelost. Ingen dum kombination trots att jag inte gillar blåmögel.

Efter maten gick han ut med slaskhinken. När han kom in tillbaka var han genomblöt på ena sidan av kroppen och blodet rann från ett finger… Han hade halkat och ramlat på stigen till komposten och skrapat utsidan av handen mot en av stenarna som ligger runt blomlandet.

Voj, voj. 😦 Lyckligtvis gjorde han sig inte illa i övrigt och tog det hela med en klackspark.

Muskelkraft
Just precis idag då det nyss hade börjat regna igen, beslöt vi dra upp båten för vintern. Efter lite diskussion om lämpligaste platsen fick jag min vilja igenom, så nu ligger den där den alltid brukar ligga. Tack för det snälla Husse!

Husse stod för det mesta av muskelkraften, men det är ju ett känt faktum att män har större muskel­massa än kvinnor så jag har inte särskilt dåligt samvete på den punkten. Vi kvinnor är ju starkare på andra sätt. 😉

av

25.11 – Puss-stopp och andra obehag

Att drabbas av puss-stopp är frustrerande, men ändå värre är vätskefyllda blåsor. En borttappad mus gör inte saken bättre.

Puss-stopp
Sen ett par dar har jag råkat ut för puss-stopp. Inte bara jag förresten, det har drabbat Husse också. Munsår är nämligen smittsamt och det har jag begåvats med, så nu får vi låta bli att pussas på ett tag.

Som tur kan man visa sin kärlek på andra sätt. Till exempel genom att tvätta ryggen i bastun, krydda såsen lite extra eller ge varandra en kram. Men lite futtigt känns det allt.

Vätskefyllda blåsor
I onsdags kväll kändes det som om jag hade feber. Ögonen var heta, huv’et värkte och jag hade frossa. När jag mätte hade jag 38,6° feber.

Febern gick ner nästa dag, men följdes genast av vrålont i halsen, så jag antog att det rörde sig om en förkylning. Men si, så enkelt var det inte.

Fram på kvällen dök kliande och brännande blåsor upp på fingrarna. Igår hade dom ökat markant i antal och idag ”brinner” det i änden på tårna. Att gå börjar kännas synnerligen obe­kvämt och skovalet kräver noggrant övervägande.

Jag har (förstås) min diagnos klar, men ska för ordningens skull i morgon kolla med nån ”som har papper på sina kunskaper” för att låna Husses uttryck.

Tack vare en dam i Skrivlördagsgruppen fick jag tips på vad det rör sig om, hon hade råkat ut för samma sak meddelade hon ett par dar efter träffen. Diagnosen hade gjorts av en bekant som var sjuk­sköterska: Ett utbrott av enterovirus, troligast s k höstblåsor.

Borttappad mus
Strax efter middagen smet Mia in med sin middag hängande ur munnen. Hon passade på då Husse öppnade dörren.

Dess värre var middagen inte ätklar. Och efter en kort stund hade den parkerat sig under köksspisen, där den nu sitter och trycker i värmen i förhoppning om att bli bortglömd.

Men Mia har full koll – hoppas vi alla fall… Det kan alltså bli en livad natt med oväntad underhållning. 😀